Skall en människa röva från Gud?

(148)Herren har gjort sig beroende av dem som fått de himmelska gåvorna. Han väntar att vi skall stödja förkunnelsen av sanningen med vår tjänst och våra gåvor. Jämförelsevis få har blivit kallade att resa ut som predikanter och missionärer, men församlingens medlemmar kan samarbeta i förkunnandet av sanningen genom att understödja verket med sina medel. rätt

(148)Berättelsen om Ananias och Safira har getts oss, för att vi skall förstå bedrägeriets synd beträffande våra gåvor och offer. De hade frivilligt lovat att ge en del av sin egendom för att främja Guds verk. Men (149) när de hade medlen i sin hand, vägrade de att uppfylla sitt löfte, men samtidigt ville de ge andra intrycket att de gett allt. Deras straff tjänar som en varning för kristna i alla tider. Samma synd är fruktansvärt allmän i våra dagar, trots att vi inte hör talas om någon sådan uppseendeväckande bestraffning. Herren har en gång visat människan med vilken avsky han betraktar ett sådant brott mot Hans heliga anspråk, och sedan överlämnat åt henne att följa den gudomliga förordningens allmänna principer. rätt

(149)Frivilliga gåvor och tionden är de inkomster vi har för evangelii verk. Av de medel som anförtrotts människan, gör Gud anspråk på en viss del - nämligen en tiondedel, men Han låter oss själva avgöra, hur stort tiondet är och huruvida vi vill ge mera. Var och en må ge efter sitt hjärtas maning, men när hjärtat rörts av den helige Ande och ett löfte om en viss summa har getts, har man inte längre någon rätt till denna åt Gud avskilda del. Man har gett sitt löfte inför människor, och de är vittnen till denna överenskommelse. Samtidigt är en helig förpliktelse att samarbeta med Herren att bygga upp Hans rike på jorden. Löften av detta slag, givna till människor, skulle anses bindande. Är de inte ännu heligare och än mer bindande, när de getts till Gud? Är löften inför samvetets domstol mindre bindande än skrivna överenskommelser med människor? rätt

(149)När det gudomliga ljuset upplyser hjärtat med sin ovanliga klarhet och kraft, släpper den inrotade själviskheten sitt grepp och byts ut mot villighet att ge till Guds verk. Men ingen skall tro att han får tillåtelse att uppfylla sina löften utan protest från Satans sida. Denne tycker inte om att se Guds rike utbredas på jorden. Han påstår att de lovat för mycket, eller att deras löften skall hindra dem från att skaffa en förmögenhet eller uppfylla (150) sina familjers önskningar. Satans makt över det mänskliga sinnet är förunderlig. Han arbetar på det mest intensiva sätt att hålla människan bunden i det egna jaget. rätt

(150)De enda medel Gud har förordnat för att befrämja sitt verk är de välsignelser han ger människorna, Han ger dem solsken och regn, han får naturen att blomstra. Han ger oss hälsa och förmåga att tjäna pengar. Alla våra välsignelser kommer från Hans givmilda hand. Men han önskar att vi skall visa vår tacksamhet genom att skänka tillbaka till Honom en del i tionde, gåvor och tacksägelseoffer. rätt

(150)Våra hjärtan hårdnar på grund av själviskheten, och likt Ananias och Safira frestas vi att behålla en del av det vi lovat ge under det att vi gör anspråk på att ge full tionde. Skall en människa röva från Gud? Om medel fördes till skattkammaren exakt enligt Guds plan - en tiondedel av all inkomst - skulle där finnas mer än nog för att föra Hans verk vidare. rätt

(150)Nåväl, säger någon, det kommer ständigt maningar att ge till verket. Jag är trött på att ge. Är du? Låt mig då fråga dig: Är du trött på att ta emot ur Guds goda hand? Inte förrän Han upphör att välsigna dig, kan du känna dig fri att upphöra att ge till Honom den del som Han väntar av dig. Han välsignar dig för att du må bli andra till välsignelse. När du tröttnat på att ta emot, då kan du säga: Jag är trött på de många uppmaningarna att ge. Gud tar undan för egen räkning en del av allt vad vi tar emot. När vi överlämnat denna del åt Honom, välsignar Han vad vi har kvar. Men om vi behåller allt själva, blir alltsammans förr eller senare drabbat av förbannelse. Guds önskningar kommer först, allt annat i andra hand. rätt

(150)I varje församling skulle man avskilja medel för de fattiga. Varje vecka eller varje månad, vilket som är lämpligast, kunde varje medlem ge ett tackoffer till Gud som uttrycker tacksamhet för hälsans gåva, för mat och kläder. I motsvarande grad som Gud (151) välsignat oss med dessa ting, skall vi lägga undan åt de fattiga, de lidande och de betryckta. Jag vill kalla brödernas uppmärksamhet särskilt på denna sak. Kom ihåg den fattige! Offra något av er egen lyx och bekvämlighet och hjälp dem som har det knappt med mat och kläder. Vad du gör för dem, gör du för Jesus, för Han identifierar sig själv med den lidande mänskligheten. Vänta inte tills alla dina inbillade behov är tillfredsställda. Lita inte på dina känslor, så att du ibland ger och ibland inte ger. Ge regelbundet, antingen du ger fem, tio eller tjugo kronor per vecka, såsom du en gång vill se det i himmelens böcker på Guds stora dag. rätt

(151)Vi tackar dig för dina goda önskningar, men den fattige blir inte hjälpt enbart genom dessa. Han måste ha synbara bevis på din godhet genom mat och kläder som du ger. Gud har aldrig menat att Hans efterföljare skulle behöva tigga. Han har gett dig tillräckligt för att du skulle kunna förse dem som inte genom sitt eget arbete eller genom sitt ekonomiska underlag kan försörja sig själva. Vänta inte på att de skall dra din uppmärksamhet till deras behov. Gör som Job. Det han inte visste tog han reda på. Gör en undersökning om vad som behövs och hur dessa behov bäst kan fyllas. rätt

(151)Det har visats mig att många av vårt folk rövar från Gud när det gäller tionde och offer och som en följd av detta hindras Hans verk. Guds förbannelse vilar över dem som lever på Guds godhet, men ändå tillsluter sina hjärtan och inte gör någonting eller närmast ingenting för att befrämja Hans verk. Bröder och systrar, hur kan vår nåderike Fader fortsätta att göra er till sina förvaltare och förse er med medel som skulle brukas för Hans räkning, när ni girigt griper dessa och själviskt gör anspråk på allt för er egen räkning. rätt

(151) ”I stället för att överlämna till Gud de medel Han lagt i deras händer, investerar många av dem sina pengar i mera jord. Detta onda ökar bland våra bröder. De ägde redan nog att bekymra sig för men deras kärlek till pengar och deras önskan att bli väl ansedda (152) av sina grannar, leder dem till att begrava sina medel i denna värld och att beröva Gud det som rätteligen tillhör Honom. Kan vi förvåna oss över att de inte har framgång, att Gud inte välsignar deras skördar och att de är missräknade? Kunde bara våra bröder komma ihåg, att Gud kan välsigna tjugo hektar jord och göra dem lika fruktbärande som ett hundra hektar, skulle de inte fortsätta att gräva ned sig i jord och värld, utan låta sina medel tillföras Guds skattkammare. ”Tagen eder till vara”, sade Jesus, ”för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger.” (Luk. 21: 34.) Satan är belåten, om ni utökar era jordegendomar och investerar era medel i världsliga företag, för genom att handla så hindrar ni inte endast Guds verk att gå framåt, men genom oro och överansträngning minskar ni era möjligheter till det eviga livet. rätt

(152) ”Vi skulle följa vår Frälsares uppmaning: ”Säljen vad I ägen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen. . .” (Luk. 12: 33.) Det är nu våra bröder skulle minska sina ägodelar i stället för att föröka dem. Vi står i beredskap att flytta till ett bättre land, ja, till ett himmelskt. Låt oss inte bli bofasta på denna jord, utan begränsa oss till det nödvändigaste. rätt

(152)Tiden kommer då vi inte kan sälja till något pris. Ett påbud kommer att utfärdas att ingen som inte har tagit vilddjurets märke kan köpa eller sälja. Det var nära att vi hade fått uppleva detta i Kalifornien för en tid sedan, men det var bara hotet från de fyra vindarna. De hålls fortfarande tillbaka av de fyra änglarna. Vi är inte riktigt beredda ännu. Det finns fortfarande arbete som skall utföras och sedan kommer änglarna att få besked om att släppa dem lösa, så att de fyra vindarna kan blåsa över jorden. Det kommer att vara en avgörande tid för Guds barn, en tid med prövningar som det inte har varit sedan jordens skapelse. Det är nu vi har möjlighet att arbeta. rätt

(152)Det råder en oro bland många som bekänner (153) sig tro på sanningen. Somliga vill resa till ett annat land eller en annan nation, köpa stora jordar och göra omfattande affärer. Andra vill flytta till staden. På det sättet lämnas små församlingar svaga och modlösa till att dö ut, medan de, som lämnade dem och var nöjda med att arbeta i mindre skala och utförde sina små saker med trofasthet, kunde göra något gott för sina familjer och var nöjda med att bevara sina själar i Guds kärlek. Många som flyttar blir besvikna. De förlorar den lilla egendom de hade, förlorar sin hälsa och ger till sist upp sanningen. rätt

(153)Herren kommer. Låt var och en visa sin tro genom sina gärningar. Tron på Kristi snara återkomst dör ut i församlingarna och själviskhet får dem att röva från Gud, för att i stället tjäna sina egna personliga intressen. När Kristus bor i oss, skall vi förneka oss själva så som Han gjorde. rätt

(153)I förfluten tid har vårt folk visat en stor givmildhet. De har inte ryggat tillbaka för att hjälpa till inom de olika områdena av uppdraget. Men på senaste tiden har det skett en förändring. I synnerhet våra bröder i östra staterna har hållit medel tillbaka, samtidigt som världslighet och kärlek till ägodelar har ökat. Det finns en växande likgiltighet för löften om hjälp till våra olika institutioner och verksameter. Bidrag till att uppföra en kyrka, skänka pengar till en högskola eller att hjälpa till i missionsarbetet uppfattas som löften, som människor inte har någon skyldighet att hålla, om det inte passar dem. Dessa löften ges under Guds Andes heliga inflytande. Beröva Honom då inte detta, genom att undanhålla Honom det som med rätta tillhör Honom. Bröder och systrar, se tillbaka på era liv och se om ni har behandlat Gud rätt. Har ni underlåtit att infria något av era löften? Besluta er i så fall för att ni skall betala dessa pengar, om det står i din makt att göra det. rätt

(153)Lyssna till Herrens råd: ”För in fullt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens (154) fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått. Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger HERREN Sebaot. Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger HERREN Sebaot.” (Mal. 3:10- 12) rätt

(154)Vill ni inte ta emot de löften som Herren här ger och lägga bort er själviskhet och på allvar börja främja Hans sak? Förstärk inte ert grepp om den här världen, genom att utnyttja era fattigare grannar, ty i Guds blick vilar på er. Han läser varje motiv och väger er på helgedomens våg. rätt

(154)Jag såg att många håller sina medel tillbaka och lugnar samtidigt sina samveten med att de kommer att utöva välgörenhet i döden. De vågade nästan inte tro och lita på, att Gud skulle ge dem vad som helst, medan de levde. Men denna välgörenhet på dödsbädden är inte vad Kristus kräver av Sina efterföljare. Den kan inte ursäkta den levandes själviskhet. De som håller fast vid sina ägodelar ända in i det sista ögonblicket, överlämnar dem mer till döden, än till saken. De förlorar ständigt i värde. Banker går i konkurs och egendomar slösas bort på många sätt. Många vill gärna göra något, men de skjuter upp det och Satan förhindrar att medlen överhuvudtaget kommer in i skattkammaren. De går förlorade innan de kommer tillbaka till Gud och Satan jublar över att det sker. rätt

(154)Om ni vill göra gott med era medel, så gör det med detsamma, så att Satan inte får tag i dem, med sina händer och därigenom förhindrar Guds verk. När Herren har öppnat väg för bröderna att använda sina medel till att främja Hans sak, har Satans agenter många gånger framfört något förslag, där det var tydligt för bröderna att de kunde fördubbla sina medel. De tar emot lockbetet, men deras pengar investeras och ofta får de inte ut en dollar av det. rätt

(154)Bröder, kom ihåg ert uppdrag och när ni har medel till er disposition, så lägg en god grund (155) för er själva för framtiden, så att ni kan ta vara på det eviga livet. Jesus blev fattig för vår skull, så att ni genom Hans fattigdom skulle kunna bli rika på himlens rikedomar. Vad vill ni ge till Jesus, som har gett allt till er? rätt

(155)Det kommer inte att vara tillräckligt att ni utövar er välgörenhet genom testamenterade gåvor efter er död. Ni kan inte på det minsta sätt vara säkra på att saken kommer att gagnas av det ni testamenterar. Satan arbetar med stor kraft på att göra era släktingar upprörda och alla tänkbara falska ståndpunkter intas för att för världen vinna det, som högtidligt hade tillägnats Guds sak. Mycket mindre kommer att tas emot än den tillägnade summan. Satan inger också män och kvinnor i deras hjärtan, att de skall protestera mot att deras släktingar gör som de vill när de ger bort vad de äger. Det verkar som om de betraktar allt som Herren har fått, som stöld från den dödes släktingar. Om ni vill att era medel skall gå till Gud sak, så ge av dem, av det som ni inte verkligen behöver för er försörjning, medan ni lever. Några få bröder gör detta och njuter av glädjen att vara sin egen exekutor. Skall människors girighet göra det nödvändigt att de måste berövas sina liv för att den egendom som Gud har lånat ut till dem inte skall bli värdelös för alltid? Låt ingen av er dra på sig den otrogne förvaltares dom, som gömde Herrens pengar i jorden. rätt

(155)Döende nästankärlek är en dålig ersättning för levande välgörenhet. Många vill att deras vänner och släktingar skall ha allt utom en mycket liten del av deras ägodelar. Denna obetydliga del lämnar de kvar till sin bäste Vän, som blev fattig för deras skull, som led skam, hån och död, så de kunde bli Guds söner och döttrar. Trots detta förväntar de sig att denne Vän skall ta emot dem i Sina eviga boningar, när den rättfärdige döde skall nå fram till ett odödligt liv. rätt

(155)Kristi sak blir plundrad, inte av en tanke som bara kommer och går, inte genom en handling, som man inte på förhand tänkt igenom. Nej. Genom er egen avsiktliga handling drev ni er egen vilja igenom. Ni placerade er egendom i händerna på (156) icke-troende människor. Efter att ha rövat från Gud genom hela ert liv, så fortsätter ni röva från Honom efter er död. Detta gör ni med vid era sinnens fulla bruk och samtycke, genom ett dokument som kallas ert testamente. Vad tror ni att er Mästares vilja mot er kommer att vara, när ni på det sättet bemäktigar er Hans ägodelar? Vad skall ni säga när ni skall avlägga räkenskap för er förvaltning? rätt

(156)Bröder, vakna upp från ert själviska liv och handla som pålitliga kristna. Herren kräver av er att spara på era medel och låta varje dollar, som inte skall användas till er försörjning, flyta in i skattkammaren. Systrar, ta de tio örena, de tjugo örena, och den dollar som ni hade tänkt använda till godis, till krås eller sidenband och ge dem till Guds sak. Många av våra systrar har god lön, men nästan allt använts på deras högmodiga klädsel. rätt

(156)Guds saks behov kommer oavbrutet att öka, allteftersom vi närmar oss tidens slut. Det behövs medel till att ge unga män små kurser i våra skolor och förbereda dem för att effektivt kunna arbeta i tjänst och inom sakens olika grenar. Vi lever inte upp till vårt privilegium i denna sak. Alla skolor omkring oss, kommer snart att stängas. Hur mycket mer skulle inte ha kunnat göras, om människor hade lytt Kristi krav på kristen välgörenhet! Vilket inflytande kunde inte denna offervillighet för Kristus ha utövat för världen! Det skulle ha varit ett av de mest överbevisande argumenten för den sanning som vi bekänner oss tro på - ett argument som inte kunde missförstås eller motsägas. Herren skulle ha utvalt oss med Sin välsignelse, alldeles framför ögonen på världen. rätt

(156)Den första kristna församlingen hade inte de privilegier och tillfällen, som vi har. De var ett fattigt folk, men de märkte sanningens kraft. Det mål de hade framför sig, var nog för att vägleda dem till att satsa allt. De kände att en världs frälsning eller förtappelse var beroende på deras medverkan. De investerade (157) allt de ägde och gjorde sig själva beredda att gå eller komma på Herrens befallning. rätt

(157)Vi bekänner oss styrda av samma principer och att vara påverkade av samme ande. Men i stället för att ge allt till Kristus, har många tagit guld och en dyrbar babylonisk klädnad och dolt sig i lägret. (Se Josua 7:20) Om närvaron av en Akan var tillräcklig för att försvaga hela Israels läger, kan vi då inte drabbas av den obetydliga framgång vi har i vårt arbete, när församlingarna och nästan alla familjer har var sin Akan? Låt oss var och en gå till arbetet, för att stimulera andra genom vårt osjälviska exempel på välgörenhet. Verket skulle kunna fortskrida med mycket större kraft, om alla hade gjort vad de kunnat för att fylla skattkammaren med medel.

nästa kapitel