Sanningens kraft

(157)Guds ord blev förkunnat av Hans tjänare under den första tiden ”genom en bevisning i Ande och kraft”. Människornas hjärtan blev berörda av evangeliets förkunnelse. Hur kommer det sig att förkunnelsen av sanningen nu har så litet kraft att beröra folk? Är Gud mindre villig att välsigna sitt verks tjänare i den här tidsåldern, än på apostlarnas tid? rätt

(157)Den varning som vi frambär till världen måste bevisa sig vara en doft av liv till liv eller av död till död för dem. Och kommer Herren att sända ut Sina tjänare för att förkunna detta oerhört allvarliga budskap och samtidigt undanhålla dem Sin Helige Ande? Skall bräckliga, felande människor, utan särskild nåd och kraft från Gud, våga stå mellan liv och död, för att tala det eviga livets ord? Vår Herre är rik på nåd och mäktig i kraft. Han kommer i rikligt mått att ge dessa gåvor till alla som kommer till Honom i tro. Han är mer villig att ge den Helige Ande till dem som ber Honom, än föräldrar att ge (158) sina barn goda gåvor. Orsaken till att den dyrbara, viktiga sanningen för vår tid inte är mäktig till att frälsa, är att vi inte arbetar i tro. rätt

(158)Vi borde be lika allvarligt om att den Helige Ande ska utgjutas som lärjungarna bad på pingstdagen. Om de behövde göra det på den tiden så behöver vi göra det ännu mer i dag. Moraliskt mörker täcker jorden som ett bårtäcke. Alla sorters falska doktriner, villoläror och sataniska bedrägerier vilseleder människors sinnen. Utan Guds Ande och kraft kommer det att vara förgäves, att vi arbetar för att förkunna sanningen. rätt

(158)Det är genom att tänka på Kristus, genom att tro på Honom och genom att uppleva Hans frälsande nåd för vår egen räkning, som vi blir kvalificerade att förkunna honom för världen. Om vi har lärt om Honom kommer Jesus att vara vårt ledmotiv. Hans kärlek som brinner på våra hjärtans altare, kommer att nå folks hjärtan. Sanningen kommer att presenteras, inte som en kall och livlös teori, utan med bevisning i Ande och kraft. rätt

(158)Många av våra predikanter uppehåller sig alltför mycket vid teori och inte tillräckligt vid praktisk gudsfruktan. De har en förståndsmässig kunskap om sanningen, men deras hjärtan är oberörda av Kristi kärleks verkliga glöd. Många har genom att studera våra publikationer fått kunskap om de argument som stödjer sanningen, men de studerar inte själva Bibeln. De söker inte ständigt efter en djupare och grundligare kunskap om frälsningsplanen, så som den uppenbaras i skrifterna. Medan de förkunnar för andra blir de själva dvärgar i religiös storlek. De kommer inte ofta inför Gud för att be om Hans Ande och nåd, så att de kan framställa Kristus på rätt sätt för världen. rätt

(158)Mänsklig styrka är svaghet, mänsklig visdom är dårskap. Vår framgång beror inte på vår begåvning eller vår utbildning, utan på vår levande kontakt med Gud. Sanningen har klippts av från sin kraft när den förkunnas av människor som försöker visa upp sin egen (159) bildning och förmåga. Sådana människor visar också att de vet mycket litet om erfarenhetsmässig religion, att de är ohelgade i hjärta och liv och är fyllda med egenkärt högmod. De lär inte av Jesus. De kan inte framställa en Frälsare för andra som de inte själva känner. Deras egna hjärtan är inte ödmjuka och behärskade av en levande känsla av det stora offer som Kristus har gjort för att frälsa den förtappade människan. De känner inte att det är en förmån att förneka jaget och att lida för Hans dyrbara verks skull. Somliga upphöjer jaget och talar om jaget. De förbereder predikningar och skriver artiklar för att rikta folks uppmärksamhet mot pastorn, i rädsla för att inte få vederbörlig ära. Om Kristus hade upphöjts mer och pastorn mindre, om sanningens Upphovsman prisats mer och dess budbärare mindre, skulle vår ställning inför Gud vara bättre än den är i dag. rätt

(159)Frälsningsplanen framställs inte i sin enkelhet eftersom få predikanter vet vad enkel tro är. En förståndsmässig kunskap om sanningen är inte tillräcklig. Vi måste känna dess kraft i våra egna hjärtan och liv. Pastorer behöver komma till Kristus som små barn. Sök Jesus bröder, bekänn era synder och be till Gud dag och natt, tills ni vet att ni för Kristi skull har fått förlåtelse och är accepterade. Då kommer ni att älska mycket eftersom ni har fått så mycket förlåtet. Då kan ni visa andra till Kristus som Förlossaren som förlåter synder. Då kan ni framställa sanningen från djupet av ett hjärta som känner dess helgande kraft. Jag är bekymrad för er, mina bröder. Jag råder er att stanna kvar i Jerusalem, liksom de första lärjungarna gjorde, tills ni liksom de får den Helige Andes dop. Känn er aldrig fria att gå upp i talarstolen förrän ni i tro har gripit tag i er krafts arm. rätt

(159) Om vi har Kristi ande ska vi arbeta så som Han arbetade. Vi ska ta Mannen från Nasarets idéer och presentera dem för folket. Om vi, i stället för att vara formella (160) bekännare och oomvända pastorer, verkligen var Kristi efterföljare skulle vi framställa sanningen med en sådan ödmjukhet och glöd och genom våra liv ge sådana exempel på den, att världen inte hela tiden skulle ifrågasätta att vi tror på det vi bekänner. Det budskap som bärs fram i Kristi kärlek, hela tiden med själars värde för ögonen, skulle leda även världsliga människor till slutsatsen: ”De liknar Jesus”. rätt

(160)Om vi vill reformera andra måste vi själva praktisera de principer som vi vill genomdriva hos dem. Ord, oavsett hur goda de är, kommer att vara kraftlösa om de motsägs av det dagliga livet. Kristi tjänare, jag förmanar er: ”Ge akt på dig själv och din undervisning.” Ursäkta inte synder hos dig själv som du tillrättavisar hos andra. Om du förkunnar ödmjukhet och kärlek, låt ditt eget liv ge exempel på dessa nådegåvor. Om du uppmanar andra att vara vänliga, artiga och uppmärksamma hemma, låt ditt eget exempel ge kraft åt dina förmaningar. Eftersom du har fått större ljus än andra är ditt ansvar större. Du kommer att bli slagen med många slag om du försummar din Mästares vilja. rätt

(160)Satans snaror gillras för oss lika verkligt som de gillrades för Israels barn innan de gick in i Kanaans land. Vi upprepar detta folks historia. Ytlighet, fåfänga, kärlek till ett bekymmerslöst liv och nöjen, själviskhet och orenhet ökar bland oss. Det behövs nu människor som fasta och orädda förkunnar alla Guds maningar, människor som inte sover som andra gör, utan vakar och är nyktra. Med kännedom om den stora bristen på helighet och kraft som råder hos våra pastorer, plågas jag djupt av att se de ansträngningar som görs för att upphöja sig själv. Om de bara kunde se Jesus sådan Han är och sig själva sådana som de är, så svaga, så otillräckliga, så olika sin Mästare, skulle de säga: ”Om mitt namn kan få skrivas i den mest undanskymda delen av Livets bok, räcker det för mig. Så ovärdig är jag Hans uppmärksamhet.” rätt

(160)Det är din uppgift att studera och efterlikna Förebilden. (161) Förnekade Kristus Sig själv? Så måste ni också göra det. Var Han ödmjuk och saktmodig? Så måste ni också vara det. Var Han nitisk i det själavinnande arbetet? Så måste ni vara det. Arbetade Han för att förhärliga Sin Fader? Så måste ni också göra det. Sökte Han ofta hjälp från Gud? Så måste ni också göra det. Var Kristus uthållig? Så ska ni vara tåliga. Liksom Kristus förlät Sina fiender, så ska ni förlåta. rätt

(161 )Det är inte så mycket predikstolens religion som familjens religion som avslöjar vår verkliga karaktär. Pastorns hustru, hans barn och de som anlitas för att hjälpa till i hans familj är bäst kvalificerade att bedöma hans fromhet. En god man kommer att vara en välsignelse för sin familj. Hustru, barn och medhjälpare kommer alla att ha nytta av hans religion. rätt

(161)Bröder, ta Jesus med er in i familjen. Ta Honom med er upp i predikstolen och var ni än går. Då behöver ni inte begära av andra att de måste uppskatta er tjänst, för ni kommer att ha himlens vitsord som kommer att bevisa för alla att ni är Kristi tjänare. Ta Jesus med er i era ensamma stunder. Kom ihåg att Han ofta var i bön och att Hans liv hela tiden bars av den Helige Andes friska inspiration. Låt era tankar och era inte liv vara sådana att ni inte behöver skämmas över att möta anteckningarna om dem på Guds dag. rätt

(161)Himlen är inte stängd för den rättfärdiges innerliga böner. Elia var en människa med samma böjelser som vi har. Ändå hörde Herren honom och besvarade hans böner på det mest imponerande sätt. Den enda orsaken till vår brist på kraft hos Gud står att finna hos oss själva. Om många av dem som bekänner sig till sanningen fick se sitt eget inte liv, skulle de inte påstå att de är kristna. De växer inte i nåd. En jäktad bön sänds upp då och då, men det finns inte någon verkligt umgänge med Gud. rätt

(161)Vi måste tillbringa mycket tid i bön, om vi ska göra framsteg i vårt liv med Gud. Så mycket vi bad när sanningens budskap först förkunnades. Så ofta förbönens röst hördes i den egna kammaren, i ladan, i trädgården eller i lunden. Ofta använde vi timmar till allvarlig bön, två eller tre gjorde tillsammans anspråk på löftet. Ofta hördes (162) ljudet av gråt och sedan ljudet av tacksamhet och lovsång. Nu är Guds dag närmare än då vi först kom till tro och vi borde vara allvarligare, ivrigare och ha större glöd än under denna första tid. Våra faror är större nu än då. Själar är mer förhärdade. Nu behöver vi vara uppfyllda av Kristi ande och vi borde inte vila förrän vi får ta emot den. rätt

(162)Bröder och systrar, har ni glömt att era böner ska gå ut som skarpa liar tillsammans med arbetarna på det stora skördefältet? När unga män går ut för att förkunna sanningen borde ni ha bönestunder för dem. Be att Gud ska förena dem med Sig själv och ge dem visdom, nåd och kunskap. Be att de måtte bevaras från Satans snaror och bevaras rena i tanke och heliga i sina hjärtan. Jag ber er innerligt, ni som fruktar Herren, att inte spilla tid på tomt prat eller onödigt arbete för att tillfredsställa stolthet eller för att ge efter för aptiten. Låt den tid som ni på så sätt vinner användas till att kämpa med Gud, för era pastorer. Håll deras händer uppe som Aron och Hur höll Moses händer uppe.

nästa kapitel