Broderlig kärlek

(167) ”Om ni har kärlek till varandra, ska alla förstå att ni är mina lärjungar.” Ju mer vi liknar vår Frälsare till karaktären, desto större kommer vår kärlek att vara mot dem som han dog för. Kristna som visar en anda av osjälvisk kärlek mot varandra bär ett vittnesbörd för Kristus, som icke-troende varken kan förneka eller motstå. Det är omöjligt att värdera kraften i ett sådant föredöme. Inget kommer så framgångsrikt att övervinna Satans och hans (168) agenters bedrägeri och inget kommer att bygga upp Frälsarens rike så, som Kristi kärlek när den manifesteras hos församlingens medlemmar. Frid och framgång kan endast uppnås när ödmjukhet och kärlek är aktiva. rätt

(168)I sitt första brev till korintierna framhåller aposteln Paulus betydelsen av den kärlek som Kristi efterföljare ömt bör vårda: ”Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.” rätt

(168)Det spelar ingen roll hur hög hans bekännelse är, den vars hjärta inte är fyllt av kärlek till Gud och medmänniskor är inte en Kristi lärjunge. Även om han skulle ha en stark tro och till och med ha kraft att utföra underverk, skulle hans tro utan kärlek vara värdelös. Han kan visa stor givmildhet, men om han utifrån något annat motiv än verklig kärlek skulle ge bort allt han äger till de fattiga, skulle denna handling inte ge honom Guds gillande. I sin iver kan han till och med lida martyrdöden och ändå i brist på kärlekens guld av Gud bli betraktad som en vilseledd entusiast eller en äregirig hycklare. rätt

(168)Aposteln fortsätter att beskriva kärlekens frukter: ”Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte.” Den gudomliga kärleken som råder i hjärtat utrotar stolthet och själviskhet. Kärleken ”skryter inte, den är inte uppblåst.” Den renaste glädjen uppstår ur den djupaste ödmjukhet. De starkaste och ädlaste personerna vilar på tålamodets och kärlekens grund och på att förtroendefullt underordna sig Guds vilja. rätt

(168)Kärleken ”uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda”. Det hjärta (169) som behärskas av kärlek kommer inte att vara fyllt av häftighet och hämndbegär, av kränkningar som stolthet och egenkärlek skulle betrakta som outhärdliga. Kärlek är inte misstänksam, utan har alltid den allra bästa förklaringen till andras motiv och handlingar. Kärlek kommer aldrig i onödan att avslöja andras fel. Den lyssnar inte ivrigt till ofördelaktiga redogörelser, utan försöker hellre att påminna om någon god egenskap hos den som blir förtalad. rätt

(169 )Kärleken ”gläder sig inte över oförrätten, men har sin glädje i sanningen.” Den vars hjärta är genomsyrat av kärlek fylls av sorg över andras felsteg och svagheter. Men när sanningen segrar, när det moln som har kastat sin skugga över någon annans goda rykte avlägsnas, eller när synder bekänns och fel rättas till, då gläds han. rätt

(169)Kärleken ”fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.” Kärleken uthärdar inte bara andras fel, utan underkastar sig utan att klaga det lidande eller besvär som är nödvändigt för sådan fördragsamhet. Denna kärlek ”upphör aldrig”. Den kan aldrig förlora sitt värde. Den är en himmelsk egenskap. Som en dyrbar skatt kommer den att bäras av sin ägare genom portarna till Guds stad. rätt

(169)Andens frukt är kärlek, glädje och frid. Oenighet och strid är Satans verk och syndens frukt. Om vi som ett folk ska åtnjuta frid och kärlek måste vi lägga bort våra synder. Vi måste komma i harmoni med Gud, då ska vi komma i harmoni med varandra. Låt oss var och en fråga oss själva: Äger jag kärlekens älskvärdhet? Har jag lärt mig att vara tålmodig och vänlig? Begåvning, bildning och vältalighet utan denna himmelska egenskap, kommer att vara lika meningslösa som en ljudande malm och en skrällande cymbal. Hur sorgligt är det inte att denna värdefulla skatt är så underskattad och så litet eftersträvad av många som bekänner sig tro! rätt

(169)Paulus skriver till kolosserna: ”Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. (170) Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en enhet. Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma.” ”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom.” rätt

(170)Det faktum att vi har en så stor förpliktelse mot Kristus, sätter oss under den heligaste plikt mot dem som Han dog för att återlösa. Vi ska visa samma förståelse, samma ömma medkänsla och osjälviska kärlek mot dem, som Kristus har visat mot oss. Självisk ärelystnad och längtan efter högsta positionen, kommer att dö bort när Kristus tar kontroll över känslorna. rätt

(170)Vår Frälsare lärde Sina lärjungar att be: ”Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.” Här bes om en stor välsignelse under vissa villkor. Vi själva bestämmer dessa villkor. Vi ber om att Guds barmhärtighet till oss ska ges i samma grad som vi är barmhärtiga mot andra. Kristus förklarar att detta är den regel som Herren kommer att använda när Han handlar med oss. ”Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.” Underbara villkor! Men så litet de blivit förstådda eller iakttagna. En av de vanligaste synderna och en som har mycket skadliga konsekvenser, är att nära en oförlåtande anda. Hur många omhuldar inte fientlighet och hämndlystnad och böjer sig sedan inför Gud och ber om förlåtelse så som de förlåter. De kan inte ha någon verklig förståelse för vad denna bön betyder, annars skulle de inte våga ta den på sina läppar. Vi är beroende av Guds förlåtande nåd, varje dag och varje timme. Hur kan vi då hysa bitterhet och illvilja mot våra medsyndare? Om kristna skulle leva ut den här bönens principer i allt sitt vardagliga umgänge, vilken välsignad förändring det skulle bli i församlingen och i världen! Detta skulle vara det mest (171) överbevisande vittnesbörd som kunde ges om verkligheten i bibelns religion. rätt

(171 )Gud kräver mer av Sina efterföljare än många förstår. Om vi inte vill bygga vårt hopp om himlen på en falsk grund måste vi godta bibeln så som det står skrivet och tro att Herren menar vad Han säger. Han kräver inget av oss som Han inte själv ger oss nåd att genomföra. Vi kommer inte att ha någon ursäkt att komma med på Guds dag om vi misslyckas med att nå den standard som visas oss i Hans ord. rätt

(171)Vi förmanas av aposteln: ”Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning.” Paulus vill att vi ska skilja mellan den rena och osjälviska kärlek som förmedlas genom Kristi Ande och de innehållslösa och bedrägliga undanflykter som världen översvämmas av. Denna värdelösa förfalskning har vilselett många människor. Den vill utplåna skillnaden mellan rätt och fel, genom att hålla med överträdaren i stället för att troget visa honom hans fel. Ett sådant agerande kommer aldrig ur sann vänskap. Den anda som leder till detta finns bara i det köttsliga hjärtat. Medan den kristne alltid kommer att vara vänlig, medkännande och förlåtande kan han aldrig känna samhörighet med synden. Han kommer att avsky det onda och hålla fast vid det som är gott, även om han måste offra umgänge eller vänskap med de gudlösa. Kristi Ande kommer att få oss att hata synden, medan vi är villiga att göra vilket offer som helst för att rädda syndaren. rätt

(171) ”I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomma, deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten. Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags orenhet och får aldrig nog. ”Aposteln förmanar sina bröder i Herren Jesu namn auktoritet, att de efter att ha (172) bekänt sin tro på evangeliet inte skulle uppföra sig som hedningarna gjorde, utan skulle visa genom sitt dagliga uppträdande att de verkligen hade blivit omvända. rätt

(172) ”Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.” En gång i tiden var de fördärvade, förnedrade och förslavade av häftiga lidelser. De var drogade av världsliga rusmedel, förblindade, förvirrade och bedragna genom Satans knep. Nu när de hade lärt känna sanningen sådan som den är i Jesus, måste det bli en tydlig förändring i deras liv och karaktär. rätt

(172)At ta in nya medlemmar, som inte har blivit förnyade i sina hjärtan och inte har förändrat sina liv, är en källa till svaghet hos församlingen. Detta faktum ignoreras ofta. Somliga pastorer och församlingar är så angelägna om att öka medlemsantalet att de inte trofast talar emot okristna vanor och sedvänjor. De som tar emot sanningen får inte lära sig att de inte tryggt kan vara världsliga till sitt beteende samtidigt som de är kristna till namnet. Förr var de Satans undersåtar. Från och med nu ska de vara Kristi undersåtar. Livet måste vittna om att de har bytt ledare. Allmänheten ställer sig positiv till en kristen bekännelse. Det krävs inte mycket självförnekelse eller självuppoffring för att ta på sig ett sken av gudsfruktan och få sitt namn skrivet i församlingens matrikel. Därför ansluter sig många till församlingen utan att först ha blivit förenade med Kristus. Då triumferar Satan. Sådana konvertiter är hans effektivaste redskap. De tjänar som lockbeten för andra själar. De är falska ljus som lockar de oförsiktiga i fördärvet. Det är meningslöst att människor försöker göra den kristnes stig bred och behaglig för världsliga människor. Gud har inte jämnat eller breddat den ojämna, smala vägen. Om vi ska ingå i livet måste vi följa samma stig som Jesus och Hans lärjungar gick - ödmjukhetens, självförnekelsens och uppoffringens stig. rätt

(172)Pastorer borde se till att deras egna hjärtan är helgade (172) genom sanningen och sedan arbeta på att säkra samma resultat för sina nyomvända. Det är en ren religion som pastorer och människor behöver. De som lägger bort synden ur sina hjärtan och sträcker ut sina händer i uppriktig bön till Gud kommer att få den hjälp som bara Gud kan ge. En lösensumma har blivit betald för människors själar, så att de ska kunna få möjlighet att undkomma syndens slaveri och få förlåtelse, rening och himlen. rätt

(173)Gud hör den ödmjukes och den ångerfulles bön. De som ofta besöker nådens tron och sänder upp uppriktiga och allvarliga böner om gudomlig visdom och kraft, kommer inte att misslyckas med att bli aktiva, dugliga Kristi tjänare. De kanske inte har stora förmågor, men med ödmjuka hjärtan och fast tillit till Jesus kan de göra ett gott arbete genom att föra själar till Kristus. De kan nå människor genom Gud. rätt

(173)Kristi pastorer bör alltid känna att ett heligt arbete engagerar hela deras själ. De borde anstränga sig för att bygga upp Kristi kropp, inte för att upphöja sig själva inför människor. Och även om kristna bör värdesätta den trofasta pastorn som Kristi ambassadör, bör de undvika att lovorda människan. rätt

(173 ) ”Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud.” (Ef. 5:1- 2) Människan skiljde sig själv från Gud genom onda gärningar, men Kristus gav sitt liv för att alla som ville, skulle kunna bli befriade från synd och bli återupprättade till Skaparens ynnest. Det var förväntan om ett återlöst, heligt universum som förmådde Kristus att göra detta stora offer. Har vi tagit emot de förmåner som köpts för ett så högt pris? Är vi Guds efterföljare som älskade barn, eller är vi mörkrets furstes tjänare? Tillber vi Jehova eller Baal, den levande Guden eller avgudar? rätt

(173 )Det kanske inte syns något yttre altare, kanske inte någon bild som ögat kan vila på, ändå kan vi praktisera avgudadyrkan. Det (174) är lika lätt att göra en avgud av sina egna högt värderade idéer eller mål som att forma gudar av trä eller sten. Tusentals har felaktiga föreställningar om Gud och Hans egenskaper. De tjänar en falsk gud, lika verkligt som Baals tjänare gjorde. Tillber vi den sanne Guden, sådan som Han uppenbaras i Sitt ord, i Kristus och i naturen, eller dyrkar vi någon filosofisk avgud som upphöjts i Hans ställe? Gud är sanningens Gud. Rättfärdighet och nåd kännetecknar Hans styrelsesätt. Han är en kärleksfull, medlidsam och ömsint barmhärtig Gud. Så framställs Han i Sin Son, vår Frälsare. Han är en tålmodig och långmodig Gud. Om det väsen som vi dyrkar och vars karaktär vi försöker ta till oss, är sådant, då tillber vi den sanne Guden. rätt

(174)Om vi följer Kristus, stiger Hans förtjänster som tillräknas oss, upp till Fadern som en ljuvlig doft. Och vår Frälsarens egenskapers behaglighet, som inympats i våra hjärtan, kommer att sprida en dyrbar väldoft omkring oss Den anda av kärlek, ödmjukhet och tålamod, som genomsyrar våra liv kommer att ha makt att mjuka upp och kuva hårda hjärtan och vinna trons bittra motståndare för Kristus. rätt

(174) ”Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.” ”Gör allt utan att klaga och tveka, så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen.” rätt

(174)Tom ära och själviska ambitioner är den klippa på vilken många har lidit skeppsbrott och som gjort många församlingar kraftlösa. De som vet minst om gudsfruktan, som är minst sammanbundna med Gud, är de som ivrigast söker de högsta positionerna. De har ingen känsla av sin svaghet och sina karaktärsbrister. Om inte många av våra unga pastorer upplever Guds förvandlande kraft, kommer deras arbete att vara till hinder istället för till nytta för församlingen. De kan ha lärt sig Kristi doktriner, men de har inte lärt känna (175) Kristus. Den som ständigt ser på Jesus, kommer att se Hans självförnekande kärlek och djupa ödmjukhet och kommer att ta efter Hans exempel. Hjärtat måste renas från stolthet, äregirighet, svek, hat och själviskhet. Hos många är dessa onda egenskaper delvis undertryckta, men inte uppryckta med rötterna ur hjärtat. Under de rätta förutsättningarna växer de upp igen och mognar till uppror mot Gud. Häri ligger en fruktansvärd fara. Att bevara någon synd är att omhulda en fiende som bara väntar på ett obevakat ögonblick för att förgöra oss. rätt

(175) ”Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.” Mina bröder och systrar, hur använder ni talets gåva? Har ni lärt er att styra tungan så att den alltid lyder ett upplyst samvetes och heliga känslor? Är era samtal fria från lättsinne, stolthet och illvilja, bedrägeri och orenhet? Är ni utan svek inför Gud? Ord är kraftfulla. Satan vill, om möjligt, hålla tungan igång i hans tjänst. Av oss själva kan vi inte styra denna oregerliga kroppsdel. Gudomlig nåd är vårt enda hopp. rätt

(175)De som ivrigt undersöker hur de kan försäkra sig om en framskjuten position borde snarare studera hur de kan få den visdom som ”är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.” Jag har blivit visad att många pastorer behöver få dessa ord inpräntade på sin själs tavla. Den som har Kristus, ärans hopp, avbildad i sitt inre, kommer att visa det med ”sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.” rätt

(175)Petrus förmanar den troende: ”Var alla ett i själ och sinne, visa medkänsla, älska bröderna, var barmhärtiga och ödmjuka. Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse. Ty den som älskar(176) livet och vill se goda dagar skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek. Han skall vända sig bort från det onda och göra det goda, söka efter frid och sträva efter den. Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda.” rätt

(176)När den rätta vägen markeras så tydligt, varför vandrar de som bekänner sig vara Guds folk inte på den? Varför studerar, ber och arbetar de inte energiskt för att bli eniga? Varför försöker de inte hysa medkänsla för varandra och älska varandra som bröder i ställer för att ge igen för ont med ont och skymf med skymf? Vem älskar inte livet och önskar sig goda dagar? Men trots det är det få som rättar sig efter villkoren, att avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek. Få är villiga att följa Frälsarens saktmodiga och ödmjuka exempel. Många ber Herren om att göra dem ödmjuka, men är inte villiga att underkasta sig den nödvändiga disciplinen. När prövningen kommer, när svårigheter eller till och med obehag dyker upp, gör hjärtat uppror och tungan säger saker som är som förgiftade pilar eller ödeläggande hagel. rätt

(176)Förtal är en dubbel förbannelse som faller tyngre på den som talar än på den som lyssnar. Den som sprider oenighetens och stridens frön skördar de dödliga frukterna i sin egen själ. Så eländig ryktesspridaren, den som tänker ont, är! Han är främmande för sann lycka. rätt

(176) ”Saliga är de som skapar frid.” Nåd och frid vilar över dem som vägrar att delta i skvaller. När den som sprider skandaler går från hus till hus, kommer de som fruktar Gud att vara rena väktare hemma. Den tid som så ofta är värre än bortslösad när den ägnas åt sysslolöst, lättsinnigt och illvilligt skvaller, borde användas för högre och ädlare ändamål. Om våra bröder och systrar ville bli missionärer för Gud och besöka den sjuke och plågade och arbeta tåligt och vänligt för de vilsegångna - kort sagt, om de ville efterlikna Förebilden – då skulle församlingen ha framgång på alla håll. rätt

(177)(177) Förtalets synd börjar med att onda tankar omhuldas. Svek omfattar orenhet i alla dess former. En oren tanke som tolereras, en ohelig önskan som omhuldas och själen blir besmittad och dess integritet äventyrad. ”När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.” Om vi inte ska synda, måste vi undvika själva dess början. Varje känsla och önskan måste underordnas förnuftet och samvetet. Varje ohelig tanke måste ögonblickligen avvisas. Till den egna kammaren, Kristi efterföljare. Be i tro och av hela hjärtat. Satan vaktar för att snärja era fötter. Ni måste få hjälp ovanifrån, om ni ska undgå hans bedrägeri. rätt

(177)Genom tro och bön kan alla uppfylla evangeliets krav. Ingen människa kan tvingas till överträdelse. Man måste först vinna hennes samtycke. Människan måste ha för avsikt att utföra den syndiga handlingen innan passionen kan övervinna förnuftet eller ogudaktigheten kan segra över samvetet. Frestelse, hur stark den än är, är aldrig en ursäkt för synd. ”Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda.” Ropa till Herren, du frestade själ! Kasta dig så hjälplös och ovärdig som du är, i Jesu armar och gör anspråk på att Hans specifika löfte. Herren kommer att höra. Han vet hur starka det naturliga hjärtats böjelser är och Han kommer att hjälpa varje gång du frestas. rätt

(177)Har du fallit i synd? Sök då Gud utan dröjsmål för nåd och förlåtelse. När David blev övertygad om sin synd, utgöt han sin själ i ånger och ödmjukhet inför Gud. Han kände att han kunde uthärda förlusten av sin krona, men han kunde inte mista Guds ynnest. Syndaren erbjuds fortfarande nåd. Herren ropar till oss var vi än går. ”Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre och jag skall hämta er.” Guds välsignelse kan bli vår om vi vill ge akt på Hans Andes vädjande röst. ”Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.”

nästa kapitel