| Vittnesbörd för Församlingen Band 5 kapitel 26. Från sida 249 | ren sida tillbaka |
(249)(249) Det är många saker som måste rättas till i Upper Columbia och North Pacific konferenserna. Skaparen förväntade sig att bröderna där skulle bära frukt efter det ljus och de förmåner som getts dem, men i detta har Han blivit besviken. Han har gett dem alla möjligheter, men de har inte vuxit i saktmod, gudsfruktan och godhet. De har inte gått den livsväg och har inte visat den karaktär eller utövat det inflytande, som bäst skulle ära deras Skapare, förädla dem själva och bli till välsignelse för deras medmänniskor. Själviskhet råder i deras hjärtan. De älskar att gå sin egen väg och söker sin egen maklighet, ära och rikedom och sina egna nöjen i deras grövre eller finare former. Om vi går världens väg och följer våra egna böjelser, kommer detta då att bli till vårt eget bästa? Vill inte Gud, som danade människan, söka efter något bättre från oss? rätt (249) ”Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn”. (Ef. 5:1) Kristna bör vara lika Kristus. De bör ha samme ande, utöva samma inflytande och ha samma moraliska överlägsenhet som Han hade. Det avgudadyrkande och fördärvade i hjärtat måste ångras och vända sig mot Gud. De som är stolta och egenrättfärdiga måste ödmjuka sig själva och bli ångerfulla, saktmodiga och ödmjuka i hjärtat. Den världsligt sinnade måste skilja sitt hjärta från det världens skrammel, som de klänger sig fast vid och förena sig med Gud. De måste (250) bli andligt sinnade. Den oärlige och osanne måste bli rättsinnig och sann. De ärelystna och giriga måste vara dolda i Jesus och söka Hans härlighet i stället för sin egen. De måste förakta sin egen helighet och samla sina skatter där ovan. Den som inte ber måste känna behov av både hemlig bön och bön i familjen och måste förrätta sin tillbedjan till Gud med stort allvar. rätt (250)Som dyrkare av den sanne och levande Guden, bör vi bära frukt efter det ljus och de förmåner vi åtnjuter. Många dyrkar avgudar i stället för himlens och jordens Herre. Allt vad människor håller av och litar på, i stället för att älska Herren och lita helt på Honom, blir till en avgud och står antecknad som sådan i himlens böcker. Till och med välsignelser vänds ofta till en förbannelse. Det som människohjärtat uppskattar och som stärks genom utövning kan ibland förvanskas till en snara. Om någon tillrättavisas, finns det alltid någon som vill sympatisera med honom. De bortser helt från den skada som Guds verk tillfogas på grund av den människans felaktiga liv och karaktär, om liv och karaktär inte på något sätt liknar Förebildens. Gud sänder Sina tjänare med ett budskap till folk, som bekänner sig som Kristi efterföljare, men somliga är Guds barn endast till namnet och de avvisar varningen. rätt (250)Gud har på ett underbart sätt utrustat människan med förståndsgåvor. Han, som fick trädet att bära sin börda av goda frukter, har satt människan i stånd till att bära rättfärdighetens värdefulla frukter. Han har satt människan i Sin trädgård och med omsorg vårdat sig om henne och Han förväntar Sig att hon skall bära frukt. I liknelsen om fikonträdet säger Kristus: ”I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon.” (Luk. 13:7) I mer än två år har ägaren sett efter den frukt som Han har rätt att förvänta sig från dessa möten, men hur har Hans sökande blivit belönat? Hur ivrigt passar vi inte våra älsklingsträd och plantor och förväntar oss att de skall belöna vår omsorg genom att sätta knoppar, blomster och frukter och hur besvikna blir vi då inte över att det inte blir annat än blad. Med hur mycket större omsorg och intresse sörjer inte den himmelske Fadern för deras andliga växt, som Han har gjort till sin egen avbild och för vilka Han behagade utge (251) Sin Son, för att de måtte upphöjas, förädlas och förhärligas. rätt (251)Herren har sina utvalda redskap till att möta människor i deras fel och avfall. Hans budbärare har sänts för att frambära ett tydligt vittnesbörd, till att väcka dem ur sitt sovande tillstånd och öppna Livets dyrbara Ord, de heliga Skrifterna, för deras förstånd. Dessa människor är inte bara förkunnare, utan tjänare, ljusbärare, trofasta väktare, som kommer att se den hotande faran och varna folket. De måste likna Kristus i sin seriösa iver, i sin taktkänsla, i sina personliga ansträngningar - kort sagt, i hela sin tjänst. De skall ha en livsviktig kontakt med Gud och skall bli så förtrogna med profetiorna och det Gamla och Nya testamentets praktiska undervisning, att de kan ta fram både nya och gamla ting från Guds Ords skattkammare. rätt (251)Somliga av predikanterna begår ett fel när de förbereder sina predikningar. De planerar varje minut så in i detalj, att de inte ger Herren något utrymme att vägleda och påverka deras tankar. Varje punkt är bestämd, oföränderlig till sin form, och de kan inte frångå den plan de gjort upp. Om denna inslagna kurs fortsätter kommer de att bli inskränkta, begränsade i sitt synsätt. Den kommer snabbt att lämna dem lika fattiga på liv och kraft, som Gilboas backar var för dagg och regn. De måste låta själen vara öppen och låta den Helige Ande ta dem i besittning och påverka deras sinne. När allt är tillrättalagt i förväg och de känner, att de inte kan avvika alls från dessa manuskript, kommer effekten inte att bli mycket bättre än den som åstadkoms av en uppläst predikan. rätt (251)Gud vill att Hans tjänare är helt beroende av Honom, men samtidigt måste de vara grundligt utrustade för att utföra vilken uppgift som helst. Inget ämne kan behandlas på samma sätt i alla församlingar. Guds Ande vill, om Han får lov att utföra Sitt verk, i sinnet inpränta tankar som är avsedda för dem som behöver hjälp. Men de tama, formella predikningar som många framför, (252) då de går upp i talarstolen har mycket litet av vitaliserande kraft från den Helige Ande i sig. Vanan att framföra sådana predikningar kommer effektivt att fördärva en predikants användbarhet och förmåga. Detta är en av orsakerna till att medarbetarnas ansträngningar i ___ och ___ inte har haft större framgång. Gud har fått göra alltför litet för att prägla sinnet i talarstolen. rätt (252)En annan orsak till misslyckande i dessa konferenser är, att det folk som Guds budbärare har sänts till, vill forma hans tankar efter sin vilja och lägga de ord i hans mun som han bör tala. Guds väktare får inte tänka till hur de skall behaga folk, eller lyssna till deras ord och uttrycka dem, utan de måste lyssna till och höra vad Herren säger, vad Hans ord är till folk. Om de litar på predikningar som skrivits många år tidigare, kan de inte möta de aktuella behoven. Deras hjärtan bör hållas öppna, så att Herren kan prägla deras sinnen. Då kan de ge människor den dyrbara sanningen direkt från himlen. Gud är inte nöjd med de trångsynta förkunnare, som ägnar sina gudagivna krafter på saker som är oväsentliga och därför inte växer upp till människors hela fullhet i gudomlig kunskap i Kristus Jesus. Han vill, att Hans tjänare skall ha sinnets vidsynthet och sann morals tapperhet. Sådana människor kommer att stå beredda till att möta motstånd och övervinna svårigheter och kommer att leda Guds hjord i stället för att bli ledda av dem. rätt (252)Det är på det hela taget alltför litet av Guds Ande och kraft i väktarnas arbete. Den Ande, som präglade det häpnadsväckande mötet på pingstdagen, väntar på att få manifestera Sin kraft över de människor, som nu står mellan de levande och de döda, som ambassadörer för Gud. Den kraft som upprörde människor så kraftigt i rörelsen år 1844 kommer att återupplivas. Den tredje ängelns budskap kommer att gå fram, inte som en viskning, utan med en hög röst. rätt (252)Många som gör anspråk på att ha stort ljus vandrar i gnistorna från sin egen eld. De behöver få sina läppar berörda av ett glödande kol från altaret, så att de kan föra ut sanningen som inspirerade människor. Det är alltför många som går upp i talarstolen med mekaniska predikningar, som inte har något ljus från himlen i sig. rätt (253)(253) Det är för mycket av det egna jaget och för litet av Jesus i alla trossamfunds verksamhet. Herren använder ödmjuka män till att kungöra Sina budskap. Om Kristus hade kommit i en kungs majestät, med en pompa som utmärker jordens stora män, skulle många ha tagit emot Honom. Men Nasarets Jesus bländade inte sinnena genom att visa upp en yttre härlighet och lägga detta till grund för deras vördnad. Han kom som en ödmjuk man, för att vara Läraren och Förebilden lika väl som människosläktets Återlösare. Hade Han visat upp pompa och prakt och var åtföljd av jordens stora män, hur skulle Han då ha kunnat undervisa om ödmjukhet? Hur skulle Han då ha kunnat framföra så brinnande sanningar som i Hans bergspredikan? Hans föredöme var sådant, att Han önskade att alla Hans efterföljare skulle efterlikna det. Vad skulle den ödmjuke sätta sitt hopp till, om han hade kommit upphöjd och bott som en kung på jorden? Jesus kände världens behov bättre än den själv gjorde. Han kom inte som en ängel, klädd i himlens prakt, utan som en människa. Ändå var en medfödd kraft och värdighet kombinerad med Hans ödmjukhet, vilket ingav människor respekt, samtidigt som de älskade Honom. Trots att Han ägde en sådan älsklighet och ett så anspråkslöst uppträdande, rörde Han Sig bland dem med en i himlen född kungs värdighet och kraft. Folk var häpna och förvånade. De försökte förklara det, men ovilliga att ta avstånd från sina egna uppfattningar, hängav de sig åt tvivel och höll fast vid den gamla förväntan om en Frälsare som skulle komma i jordisk prakt. rätt (253)När Jesus höll Sin bergspredikan, var lärjungarna samlade tätt omkring Honom och folkmängden, som var fylld med stor nyfikenhet, pressade sig tätt mot Honom. Något utöver det sedvanliga kunde förväntas. Ivriga ansikten och lyssnande ansiktsuttryck visade på djupt intresse. Allas uppmärksamhet föreföll vara riktad mot talaren. Hans ögon var upplysta av outsäglig kärlek och det himmelska uttrycket i Hans ansikte gav varje ord en mening. Himmelska änglar var närvarande i den lyssnande skaran. Också själafienden var där, med sina onda änglar, beredda att så långt som möjligt stå emot den himmelske lärarens inflytande. De sanningar (254) som uttalades, har gått vidare genom tidsåldrarna och har varit ljus mitt i villfarelsens allmänna mörker. Många har i dem funnit det som själen bäst behöver - en säker källa till tro och utövning. Men i dessa ord som uttalades av den störste Lärare, som världen någonsin har känt, handlade det inte om mänsklig vältalighet. Språket är enkelt och tankarna och känslorna utmärks av den största enkelhet. Den fattige, den olärde, kan förstå dem. Himlens Herre vände Sig i barmhärtighet och vänlighet till de själar, som Han kom för att frälsa. Han undervisade dem som en som har myndighet, då Han uttalade det eviga livets ord. rätt (254)Alla bör efterlikna Förebilden så nära som möjligt. Även om de inte kan äga den kraftiga medvetenhet som Jesus hade, kan de förena sig med kraftkällan så att Jesus kan förbli i dem och de i Honom. Då kommer Hans ande och Hans kraft att bli uppenbarad i dem. rätt (254) ”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset...” Det är jordiskhet och själviskhet som skiljer oss från Gud. Budskapen från himlen har en karaktär som väcker motstånd. De trofasta vittnena för Kristus och sanningen kommer att tillrättavisa synd. Deras ord kommer som en hammare att bryta ner flinthjärtat, som eld förtär slagget. Det finns alltid behov av allvarliga, beslutsamma varningsbudskap. Gud vill ha män som gör sin plikt. Vid rätt tidpunkt sänder Han Sina trogna budbärare att utföra ett uppdrag liknande Elias´. rätt (254)Predikanter som lärare (255)En predikant kan tycka om att predika, ty det är den behagliga delen av arbetet och är jämförelsevis lätt, men inga predikanter bör bedömas utifrån sin förmåga som talare. Största delen kommer efter det att han har lämnat talarstolen, nämligen att vattna den säd man sått. Det intresse som väckts bör följas upp genom att utföra ett personligt arbete, besöka, hålla bibelläsningar, undervisa om hur man rannsakar Skrifterna, be med familjer och intresserade och söka fördjupa de intryck som görs på hjärtan och samveten. rätt (255)Det är många som inte har någon önskan om att bli bekanta med sina icke-troende grannar och med dem som de kommer i kontakt med. De anser det inte som sin uppgift att övervinna denna motvilja. Den sanning de lär ut och Jesu kärlek bör ha stor makt att hjälpa dem att övervinna denna känsla. De bör komma ihåg att de måste möta dessa män och kvinnor i domen. Har de lämnat efter sig osagda ord, som borde ha uttalats? Har de närt tillräckligt stort intresse för själar, för att varna dem, enträget vädja till dem, be för dem och göra allt de kan för att vinna dem för Kristus? Har de förenat urskillning med iver och gett akt på apostlarnas förmaning: ”Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nedsmutsad av köttet. ” (Judas 1:23) rätt (255)Det är ett allvarligt arbete att utföra för alla, som skulle vilja få framgång i sin tjänst. Jag bönfaller er, kära bröder, Kristi tjänare, att inte svika den plikt Herren har gett er att lära människor att insiktsfullt arbeta på att stödja Guds sak i alla (256) dess olika grenar. Kristus var en lärare och Hans tjänare, som representerar Honom, bör förmedla undervisning. Om de försummar att undervisa människor i deras plikt inför Gud när det gäller tionde och gåvor, försummar de en viktig del av det uppdrag som deras Mästare har överlämnat till dem och i himlens böcker står det skrivet ”opålitliga tjänare” över deras namn. Församlingen kommer till den slutsatsen att om dessa saker var nödvändiga, skulle den tjänare, som Gud har sänt till dem för att förmedla sanningen till dem, tala om detta för dem. Därför känner de sig trygga och vid gott mod, trots att de försummar sin plikt. De går tvärt emot Guds uttryckliga krav och till följd av detta blir de livlösa och odugliga. De utövar inte ett frälsande inflytande på världen och de framställs av Kristus som salt utan sälta. rätt (256 )Grupper av sabbatshållare kan uppstå på många platser. Ofta kommer de inte att vara stora grupper. De får emellertid inte försummas. De får inte överlämnas till att dö av brist på ändamålsenlig personlig ansträngning och undervisning. Detta arbete får inte avslutas för tidigt. Se till att alla är insiktsfulla i sanningen, grundfästa i tron och intresserade av varje gren i arbetet, innan ni lämnar dem för ett annat missionsfält. Och besök dem ofta, liksom aposteln Paulus, för att se hur de gör. O, det tröga arbete som många av dem utför, som säger sig har fått ett uppdrag av Gud att förkunna Hans ord, får änglarna att gråta. rätt (256)Tillståndet skulle kunna vara sunt inom alla verksamhetsområden, om tjänarna ville lita på Gud och inte låta något komma emellan dem och deras uppdrag. Det har visat sig inom missionsarbetet, att oavsett hur stor förmågan att förkunna är, kommer ändå det arbete som utförs nästan att vara ett fiasko, om den ansträngande delen av uppdraget försummas, t.ex. genom att människor inte får lära sig hur de skall arbeta, hur möter leds, hur de gör sin del av missionsarbetet och hur de med framgång når människor. Det är mycket som skall göras i sabbatsskolarbetet också, genom att få människor att inse sina plikter och göra sin del. Gud kallar dem till att arbeta för Honom och predikanterna borde vägleda deras ansträngningar. rätt (257)(257) Det är ett sorgligt faktum att arbete inom dessa områden borde vara flera år längre fram, än vad det är nu. Försummelsen från predikanternas sida, har gjort folket modlöst och brist på intresse, självuppoffring och uppskattning av arbetet från människors sida har gjort predikanterna modlösa. ”Två år för sent” står det skrivet i himlens protokoll. Detta folk kunde ha gjort mycket gott för att främja sanningens sak och för att föra själar till Kristus på olika platser. Samtidigt kunde de själva ha vuxit i nåd och i kunskap om sanningen, om de hade utnyttjat sina tillfällen och gjort det mesta av sina privilegier, och frimodigt vandrat i tro i stället för att knota och beklaga sig. Endast evigheten kan avslöja hur mycket som har gått förlorat under åren - hur många själar som har gått förlorade på grund av dessa omständigheter. Förlusten är alltför stor för att kunna beräknas. Gud har blivit förolämpad. Detta tillvägagångssätt har tillfogat saken en skada, som det tar flera år att reparera. Om de fel som begåtts inte ses och ångras, kommer de säkert att upprepas. rätt (257)Insikten om dessa fakta har medfört obeskrivliga påfrestningar för mig och gjort mig sömnlös. Ibland har det varit som om att mitt hjärta skulle vilja bryta samman. Det enda jag kunde göra var att be. Då gav jag uttryck för min smärta och grät högt. O, jag var så ledsen på grund av detta för min Frälsares skull! Han sökte efter frukter mitt bland de av blad täckta grenarna på fikonträdet och Hans besvikelse över att inte finna något annat än blad var så levande för mina ögon. Jag kände att jag inte kunde ha det så. Jag kunde absolut inte förlika mig med de gångna årens försummelser från predikanternas och folket sida. Jag var rädd att den tillintetgörande förbannelse, som uttalades över fikonträdet, skulle kunna bli dessa oförsiktiga människors öde. Denna fruktansvärda försummelse att utföra det arbete och fullborda det uppdrag som Gud hade anförtrott dem, drar över dem en förlust, som ingen av oss har råd att drabbas av. Den medför en risk, som är alltför skrämmande att begrunda och alltför fruktansvärd att utsätta sig för under någon tid i vår religiösa historia, men i synnerhet nu när tiden är så kort och så mycket skall göras på denna Guds tillredelsedag. Hela (258) himlen är allvarligt engagerad i människors frälsning. Ljus kommer från Gud till Hans folk och förklarar dess plikt, så att ingen skall behöva irra sig bort från den rätta vägen. Men Gud sänder inte Sitt ljus och Sin sanning för att den skall tas lätt på eller lekas med. Om människor är passiva, är de dubbelt skyldiga inför Honom. rätt (258)När Kristus red in i Jerusalem, på toppen av Oljeberget, utbrast Han i en okontrollerbar sorg genom att Han vid anblicken av Jerusalem utropade: ”Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det fördolt för dina ögon.” (Luk. 19:41) Han grät inte för sig själv, utan för dem som föraktade Hans barmhärtighet, långmodighet och fördragsamhet. Denna fördömda stads hårdhjärtade och förhärdade ovanor liknar församlingarnas och enskilda personers attityd mot Kristus nu. De försummar Hans krav och föraktar Hans tålamod. Det handlar om en formell gudsfruktan, ceremoniell gudsdyrkan och smickrande böner, men den verkliga kraften saknas. Hjärtat har inte blivit mjukt genom nåd, utan är kallt och oemottagligt. Många, liksom judarna, är förblindade av otro och känner inte tiden för sin hemsökelse. Vad sanningen beträffar, har de haft alla möjligheter. Gud har vädjat till dem i åratal, genom varningar, tillrättavisningar, rättelser och undervisning om rättfärdighet. Särskilda anvisningar har emellertid getts till dem endast för att ignoreras och för att placeras på en nivå tillsammans med vanliga saker. rätt (258)Plikt att tillrättavisa penningälskare (259)Världens Frälsare har introducerat en synnerligen fördelaktig verksamhet, som rik och fattig, lärd och olärd, kan engagera sig i. Alla kan med säkerhet samla sig en skatt i himlen som inte förstörs. Det är att investera sina krafter på den rätta sidan. Det är att lägga ut sina talenter till växlarna. rätt (259)Jesus illustrerade sin lära genom fallet med en välsituerad landsman, som Herren rikt hade välsignat. Herren hade välsignat hans marker och fick dem att ge skörd i överflöd och gav honom därigenom möjlighet att visa givmildhet mot andra, som inte var lika välsignade. Men när han fann att hans jord hade (260) gett i överflöd, långt mer än förväntat, började han att tänka på hur han kunde tillförsäkra sig själv alltsammans, i stället för att hjälpa fattiga i deras behov. När han såg himlens gåvor föras in i hans lador, utgöt han inte sin själ i tacksamhet till den givmilde Givaren. Han tänkte inte heller på att denna stora välsignelse medförde ett större ansvar. I sin naturs rena själviskhet frågade han: ”Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar.” I samråd med sitt eget giriga hjärta, tänkte han: ”Så här vill jag göra … Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad.” De medel som ger själen verklig njutning och upphöjelse är aktivitet, självkontroll och heliga mål. Allt som den här mannen hade i sitt sinne att göra med de rikedomar som Gud hade gett honom, innebar emellertid att han förnedrade sin själ. Och vad blev resultatet? ”Men Gud sade till honom: ´Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop´? Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” (Luk: 12: 17- 20) rätt (260)Denne stackars rike man hade stora jordiska rikedomar, men saknade helt verkliga rikedomar. Hur många står i dag under fördömelse av samma orsak?! Frälsningens strömmar utgjuts över oss från Guds tron. Vi tar emot timliga välsignelser, men de används inte till att välsigna människor eller förhärliga Gud med. Herren är vår givmilde välgörare. Han har fört ljus och odödlighet fram i ljuset genom Jesus Kristus. Ja, genom Jesus kommer alla våra välsignelser. O, om varje tunga ville erkänna den stora Givaren! Låt varje stämma, med klara och glädjefyllda toner förkunna de glada nyheter, som genom Jesus har öppnat det framtida, eviga livet för oss. Alla inbjuds till att ta emot denna stora välsignelse. Alla himlens rikedomar förs fram inom räckhåll för oss och väntar på att vi skall göra anspråk på dem. Kan vi bli förvånade över, att denne stackars rike man blev kallad för en dåre, när han vände sig bort från eviga rikedomar, det eviga livets ovärderliga gåva, den gåva av evigt liv som erbjuds oss gratis (261) och i stället var nöjd med förgängliga, jordiska rikedomar? rätt (261)Gud prövar människor, somliga på ett sätt och andra på ett annat sätt. Han prövar somliga genom att ge dem av Sina rikedomars överflöd och andra genom att hålla tillbaka Sin ynnest. Han prövar de rika för att se om de kommer att älska Gud, Givaren, och sin nästa som sig själva. När människan använder detta överflöd, är Gud tillfreds. Han kan då anförtro dem ett större ansvar. Herren uppenbarar människans relativa uppskattning av tid och evighet, av jorden och himlen. Han har förmanat oss: ”Fäst inte hjärtat vid rikedom, även om den växer.” (Jes. 62:11) Den har ett värde när den används till andras bästa och Guds ära, men ingen jordisk rikedom skall vara er del, er Gud, eller er Frälsare. rätt (261)Mina bröder, världen kommer aldrig att tro att ni menar allvar med er tro, förrän ni har mindre att säga om timliga saker och mer om den eviga världens realiteter. Herren kommer, men många som bekänner tron, inser inte att händelsen är nära. De kan inte fästa sin tro vid Guds uppenbarade avsikter. Hos somliga är lidelsen att tjäna pengar det som absorberar dem helt och jordiska rikedomar har överskuggat den himmelska skatten. Eviga saker har bleknat bort från tankarna som om de hade mindre betydelse, medan världslighet har kommit in som en flod. Den stora frågan är: Hur kan jag tjäna pengar? Människor lever för allt hopp om vinning. De prövar tusentals planer och bedrägerier, bland dem olika slags uppfinningar och patent. Somliga gräver i jorden efter dyrbara metaller, andra tar räntor i banken, återigen andra odlar jorden, men alla har ett mål för ögonen: att tjäna pengar. De blir förvildade och till och med sjuka av att jaga rikedomar, trots detta vägrar de se fördelarna av att få ett odödligt arv. rätt (261)När Kristus var på jorden, kom Han i kontakt med somliga, vilkas föreställningar var sjukligt upphetsade av hoppet om världslig vinning. De ville aldrig, utan försökte hela tiden göra nya saker. Deras överdrivna förväntningar väcktes endast för att sedan bli svikna. Jesus kände människohjärtats behov. De är desamma i alla tider. Han (262) ledde deras uppmärksamhet till de enda varaktiga rikedomarna. Han sade: ”Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.” (Matt. 13:44) Han berättar för människor om ovärderliga skatter, som är inom räckhåll för alla. Han kom till jorden för att leda deras tankar in på ett sökande efter denna skatt. Vägen har märkts ut. Den allra fattigaste, som vill följa Honom, kommer att göras rikare än den mest välbeställde på jorden som inte känner Jesus och de kommer successivt att bli allt rikare genom att dela med sig av sin lycka till andra. rätt (262) ”Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl.” (Matt. 6:19- 20) De som gör detta kommer inte att förlora något. De rikedomar som samlats i himlen är säkra. De har satts in på vårt konto, ty Jesus har sagt: ”Samla er skatter i himlen.” Människor kan så ut sitt utsäde här, men de får skörda i evigheten. rätt (262)Det är denna eviga rikedom som Kristi tjänare skall föra vidare, vart de än kommer. De skall enträget uppmana människor att bli visa till frälsning. De skall inte låta människor som visserligen bekänner sin tro, men älskar världen och vänder kappan efter vinden, påverka deras väg och försvaga deras tro. Det är inte deras uppgift att hjälpa enskilda personer eller församlingar att tänka ut hur de kan spara pengar, genom småskaliga planer och begränsat arbete i Guds sak. I stället skall de lära människor, hur de skall arbeta osjälviskt och därigenom bli rika inför Gud. De bör lära människors sinnen att rätt uppskatta eviga värden och att sätta himmelriket främst. rätt (262)Det behövs människor med Kalebs karaktär på dessa två fält. Det skall inte vara barn i dessa konferenser, utan män, som kommer att handla förnuftigt och utsätter sig för påfrestningar och låter sina stämmor höras över de otrognas stämmor, som framkallar motvilja, tvivel och kritik. Stora intressen skall inte ledas av barn. En outvecklad kristen, dvärg i religiös tillväxt, som brister i visdom ovanifrån, är inte beredd (263) att möta hårda konflikter, som församlingen ofta är kallad att gå igenom. ”På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna.” Om inte predikanten utan fruktan säger hela sanningen, om inte han har ett öga vänt enbart mot Guds härlighet och arbetar under ledning av sin frälsnings store Anförare, om inte han går till fronten, utan hänsyn till kritik och opåverkad av bifall, kommer han att räknas som en opålitlig väktare. rätt (263)Det är några i ___ som borde vara män i stället för pojkar och himmelskt sinnade i stället för jordiska och sinnliga. Deras andliga synförmåga är emellertid dunkel. Frälsarens stora kärlek har inte gjort deras själar hänförda. Han har många saker att säga er, men ni kan inte bära det nu. Ni är barn som växer till och kan inte förstå Guds mysterier. När Gud utrustar människor till att utföra Hans verk, är de inte trogna mot det förtroende de har fått, om de låter sitt vittnesbörd påverkas så att det tilltalar dem som inte är helgade. Han vill utrusta män för varje tid. De skall vara ödmjuka, gudfruktiga män, inte konservativa, inte politiskt engagerade, utan män som har en moralisk självständighet och vill vandra i fruktan för Herren. De skall vara vänliga, ädla, artiga. De skall inte ledas vilse från den rätta stigen, utan skall förkunna sanningen på rätt sätt, oavsett om människor vill höra den eller låta den vara. |