Kritik av predikanter

(298)(298) Ett misstag för ett annat med sig. Våra bröder måste lära sig att handla förståndigt i stället för impulsivt. En pliktförsummelse eller en olämplig medkänsla kommer att leda till, att de, som arbetar på att bygga upp Guds verk, inte värdesätts ordentligt. Kristus sade: ”Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot.” (Joh. 5:43) rätt

(298)Många ser inte på förkunnelse som Kristi utvalda redskap till att undervisa Hans folk och därigenom alltid värderas högt. De känner inte att predikan är Herrens ord till dem och uppskattar den inte på grund värdet i de sanningar som uttalats, utan bedömer den som om det var en advokats uttalande i domstolen - utifrån de goda argumenten och språkets kraft och skönhet. Predikanten är inte ofelbar, utan Gud har ärat honom genom att göra honom till Sin budbärare. Om ni lyssnar till honom som om han inte var sänd från ovan, kommer ni inte att respektera hans ord och inte heller att ta emot dem som ett budskap från Gud. Era själar kommer inte att hämta sin näring från himmelsk manna. Tvivel kommer att uppstå beträffande en del saker som inte tilltalar det naturliga hjärtat och ni kommer att sätta er till doms över predikan, som ni skulle göra över en föreläsares argument eller en politikers tal. Så fort mötet är slut är ni beredda att klaga eller att komma med sarkastiska anmärkningar och därigenom visa att budskapet, oavsett hur sant och nödvändigt det är, inte har varit till någon nytta för er. Ni värdesätter det inte. Ni har fått för vana att kritisera och finna fel och ni väljer och kanske förkastar just de saker ni bäst behöver. rätt

(298)Respekten och vördnaden för heliga ting är mycket liten i konferenserna i såväl Upper Colombia som North Pacific. Guds ordinerade redskap har man nästan helt och hållet förlorat ur sikte. Gud har inte instiftat några nya metoder för att nå människors barn med. Om de vänder sig bort från dem som himlen tillsatt för att tillrättavisa deras synder, rätta deras villfarelser och peka ut pliktens väg för dem, finns det inte längre något sätt att nå dem på genom någon (299) himmelsk förbindelse. De lämnas i mörker och snärjs och tas till fånga av fienden. rätt

(299)Guds tjänare har fått följande befallning: ”Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse. För Jakobs hus dess synder”. Herren säger till dessa folk: ”Väl söker de mig dag ut och dag in och vill ha kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Guds domslut.” (Jes. 58: 1- 2) Här är ett folk som har bedragit sig självt och är självrättfärdigt och självbelåtet. Tjänaren får befallning att ropa högt och visa dem deras överträdelser. Under alla århundraden har detta uppdrag utförts för Guds folk och nu behövs det mer än tidigare. rätt

(299)Herrens ord kom till Elia. Han försökte inte att bli Herrens sändebud, utan ordet kom till honom. Gud har alltid människor, som Han anförtror Sitt budskap till. Hans Ande rör vid deras hjärtan och tvingar dem att tala. Stimulerade av helig iver och med kraftig gudomlig inspiration över sig, börjar de, utan att kallt beräkna konsekvenserna, sitt uppdrag att tala det ord till folk, som Herren har gett dem. Men Guds tjänare blir snart på det klara över att han har riskerat något. Han upptäcker, att han själv och hans budskap gjorts till föremål för kritik. Hans metoder, hans liv och hans ägodelar kommenteras och iakttas. Hans budskap plockas sönder och förkastas i den allra mest trångsynta och ohelgade anda, som människor med sin begränsade omdömesförmåga anser lämpligt. Har detta budskap utfört den uppgift, som Gud hade avsett att det skulle? Nej! Det har helt tydligt misslyckats, eftersom åhörarnas hjärtan var ohelgade. rätt

(299)Om inte tjänarens ansikte är stenhårt, om han inte har en tro och ett mod som är outtröttliga och om hans hjärta inte gjorts starkt genom en ständig gemenskap med Gud, kommer han att börja forma sitt vittnesbörd så att det tilltalar de oheligas öron och hjärtan bland dem som han talar till. Då han anstränger sig för att undvika den kritik han utsätts för, skiljer han sig från Gud och förlorar känslan för gudomlig ynnest och hans vittnesbörd blir tamt och oinspirerat. Han upptäcker att hans mod och tro har försvunnit och att hans tjänst är kraftlös. Världen är full av inbillade och hycklande människor, som har gett efter för önskan att behaga, men trofasta människor, som inte (300) studerar egennyttan, utan älskar sina bröder för mycket för att tillåta att synd drabbar dem, är det faktiskt för få av. rätt

(300)Det är Satans bestämda avsikt att förhindra all gemenskap mellan Gud och Hans folk, så att han kan utöva sina sluga knep, utan att någon röst varnar dem för de faror de befinner sig i. Om han kan få människor till att misstro Guds budbärare eller till att inte tillmäta budskapet någon helighet, vet han att de inte kommer att känna någon förpliktelse att akta på Guds ord till dem. Och när ljus skjuts åt sidan som mörker, har Satan fått saker och ting så som han vill ha dem. rätt

(300)Vår Gud är en nitälskande . Han är inte att leka . Han, som gör allt enligt Sin egen viljas rådslut, har funnit för gott att placera människor under olika förhållanden och ålägga dem uppgifter och sedvänjor som är speciella för de tider de lever i och för de förhållanden som de är satta under. Om de skulle uppskatta det ljus de har fått, skulle deras förmågor bli i hög grad förstärkta och förädlade och en vidare syn på sanningen skulle öppnas för dem. Eviga tings mysterier och särskilt den Guds underbara nåd som är manifesterad i frälsningsplanen, skulle förklaras för deras förstånd, ty andliga ting uppfattas på ett andligt sätt. rätt

(300)Vi skall aldrig glömma att Kristus undervisar genom Sina tjänare. Människor kan omvändas utan hjälp av någon predikan. Där människor befinner sig i en sådan situation, att de berövats alla nådemedel, påverkas de av Guds Ande och överbevisas av sanningen genom att läsa ordet, men Guds särskilda medel till att frälsa själar är ”genom predikans dårskap”. Människor är Guds budbärare, trots att de är mänskliga och omgivna av mänskliga svagheter, och den dyrbare Frälsaren är bedrövad, när så litet sker genom deras tjänst. Varje tjänare som ger sig ut i det stora skördearbetet, bör sätta sitt ämbete högt. Han bör inte bara försöka att få människor att lära känna sanningen, utan han bör liksom Paulus predika ”genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus.” (Kol. 1:28) rätt

(301)(301) Människan skall endast betraktas och äras som Guds ambassadör. Att man lovordar människan behagar inte Gud. De budskap hon förmedlar skall prövas utifrån Bibeln. ”Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.” (Jes. 8:20) Men Herrens ord skall inte bedömas efter mänsklig standard. Det kommer att visa sig, att de, vilkas tankar har präglats i jordisk form, som har en begränsad kristen erfarenhet och vet endast litet om det som hör Gud till, är de som har minst respekt för Guds tjänare och visar minst vördnad för det budskap, som Han ber dessa att bära ut. De lyssnar till en rannsakande predikan och beger sig till sina hem, beredda att sätta sig till doms över den och intrycken försvinner ur deras tankar, som morgondagg försvinner för solen. Om förkunnelsen är känslobetonad, kommer det att påverka känslorna, men inte hjärta och samvete. En sådan förkunnelse leder inte till något bestående gott, men vinner ofta folks hjärtan och framkallar deras hängivenhet för den människa som talar till dem. De glömmer att Gud har sagt: ”Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa!” (Jes. 2:22) rätt

(301)Jesus väntar längtansfullt på att för Sitt folk få uppenbara den härlighet som kommer att åtfölja Hans återkomst och att få föra dem fram till att betrakta sällhetens landskap. Det finns under som skall uppenbaras. En livstid i bön och rannsakning kommer att lämna efter sig mycket outforskat och oförklarat. Men det som vi inte vet nu, kommer att uppenbaras efter detta. Den undervisning som påbörjats här, kommer att fortsätta i hela evigheten. Lammet kommer, när Det leder de återlöstas härskaror till det levande vattnets Källa, att ge stora rikedomar i form av kunskap och kommer att reda ut mysterier i Guds gärningar och försyn, som aldrig tidigare har blivit förstådda. rätt

(301)Vi kan aldrig genom sökande komma underfund med Gud. Han avslöjar inte Sina planer för nyfikna och frågvisa människor. Vi får inte med övermodig hand försöka lyfta bort det förhänge, som Han döljer Sitt majestät med. Aposteln utbrister: ”Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.” (Rom 11:33) Det är ett bevis på Hans nåd, att Hans kraft är (302) dold, att Han är insvept i mysteriets och mörkrets fruktansvärda moln, ty om den slöjan lyfts upp, som döljer den gudomliga närheten, är det döden. Ingen dödlig människa kan tränga in i den hemlighet, som den Allsmäktige bor och arbetar i. Vi kan inte förstå mer av Hans handlande med oss och Hans bakomliggande avsikter, än det som Han har funnit lämpligt att uppenbara för oss. Han ger order om allt i rättfärdighet och vi skall inte vara missnöjda och misstrogna, utan böja oss i vördnadsfull underdånighet. Han kommer att uppenbara så mycket av Sina avsikter för oss, som det är bra för oss att veta och därutöver måste vi lita på den allsmäktiga hand och det hjärta som är fullt av kärlek.

nästa kapitel