| Vittnesbörd för Församlingen Band 5 kapitel 54. Från sida 477 | ren sida tillbaka |
(477)(477) Kära bröder och systrar i Healdsburg: Glöm inte, att de farligaste snaror, som Satan har lagt ut för församlingen, skall komma genom dess egna medlemmar, som inte älskar Gud över allting eller sin nästa som sig själva. Satan eftersträvar alltid att efter att slå in sig som en kil mellan bröder. Han försöker få kontroll över dem, som påstår sig tro på sanningen, men som inte är omvända. När han genom deras egna köttsliga natur kan påverka dessa till att förena sig med honom och försöka motarbeta och hindra Guds avsikter, jublar han. rätt (477)Hälsoinstitutionen, högskolan, prästämbetet och missionssällskapen är alla redskap, som Gud använder för att utföra Sitt verk. Om Satan på något sätt kan tänka ut något, som leder talenterna och resurserna bort från dessa redskap in i en annan kanal, kommer han att göra det. Somliga är bedragna i sig själva. Samtidigt som de smickrar sig själva med att de utför Guds verk, spelar de den store bedragaren i händerna och utför en effektiv tjänst åt honom. Ta er i akt för dessa bedrägerier. Påminn er alltid vad som passar till vår kristna bekännelse som Guds särskilda folk och ta er i akt så att ert inflytande inte får motarbeta Guds avsikt, så att ni på grund av Satans bedrägeri, blir en stötesten, direkt på de svagas (478) och haltandes väg. Det ligger en fara i att ge våra fiender tillfälle håna Gud och hysa förakt för dem som tror på sanningen. rätt (478)Var särskilt på er vakt mot att bli ett redskap i fiendens händer till att leda mäns, kvinnors eller barns tankar bort från att fullständigt överlämna sig till Gud och det stora verk som skall uträttas i vår tid. Akta er för att smickra de unga genom inge dem förhoppningar om ekonomiska förtjänster, fördelaktiga förmåner i form av utbildning eller stora personliga prestationer. Smickrande ord är behagliga för det ohelgade hjärtat och somliga som tror att de står fasta, är förvirrade, tjusade och berusade med hopp, som aldrig kommer att förverkligas. I detta avseende har ett stort fel begåtts. Alla bör tänka och tala anspråkslöst om sina egna förmågor och se upp så att de inte uppmuntrar stolthet och självaktning hos andra. Män och kvinnor är svaga när det gäller moralisk styrka, såvida de inte är helgade åt Gud. De kan ta fullständigt fel när de uppskattar mänsklig förmåga och vad kristen trohet består av. Stimulera inte till något som minskar folks intresse för att bygga en institution, som Gud har sagt skall byggas. rätt (478)Bror A visar inte alltid och i allt ett gott omdöme. Han är inte välbalanserad och om han inte vandrar i ödmjukhet inför Gud, kommer han att begå farliga misstag. Han saknar skarpsinnighet och felbedömer därför folks karaktär, och använder sådana överdrivet smickrande ord till somliga som kommer att skada deras själar. Han kommer att få dem att tro, att de kan uträtta några stora saker och därigenom kommer de att försumma de små uppgifter, som ligger direkt på deras väg. rätt (478)Jag talar inte för passivitet, utan jag talar för att denna själviska och världsliga ande måste övervinnas. Varje verksamhet, som kommer att förena församlingsmedlemmarna och som kommer att skapa harmoni och enighet i Guds verk, kan man lugnt gå in i. Men glöm aldrig, aldrig, att ni antingen är Jesu Kristi tjänare, som ihärdigt arbetar för den enhet mellan de troende, som Kristus bad måtte existera, eller också arbetar ni mot denna enhet och mot Kristus. rätt (479)(479) De, som försöker minska någons intresse för skolan i Healdsburg, eller för missionsarbetet inom någon av dess grenar, arbetar inte tillsammans med Gud, utan arbetar under annan härförare, vilken avsikt är att försvaga och ödelägga. Er användbarhet, bröder och systrar i församlingen i Healdsburg, kräver att ni är ärliga i alla era handlingar och att ni är ödmjuka, heliga och obesmittade. Det borde vara mindre högmodig egoism, mindre självgodhet. När församlingens medlemmar har klätt sig i ödmjukhet, när de lägger bort självuppskattning och egoism, när de hela tiden försöker göra Guds vilja, kommer de att arbeta tillsammans i harmoni. Guds Ande är en. . . . rätt (479)Den kris ligger rakt framför oss, då varje enskild kommer att behöva mycket kraft från Gud, för att kunna stå emot Satans list, för hans bedrägeri kommer att vara verksam i varje tänkbar form. De, som har låtit sig själva vara föremål för Satans frestelser, kommer då inte att vara beredda att stå på den rätta sidan. Deras tankar kommer att förvirras, så att de inte kan skilja mellan det gudomliga och det sataniska. rätt (479)Det skall komma en kris vid alla våra institutioner. Påverkan från såväl troende som icke- troende kommer att motarbeta dem. Förtroendet eller den heliga tilliten får inte bedras för att gagna och upphöja självet. Vi bör hela tiden ge akt på våra liv med svartsjuk noggrannhet, så att vi inte efterlämnar felaktiga intryck till världen. Säg det, gör det: ”Jag är en kristen. Jag kan inte handla efter världens levnadsregler. Jag måste älska Gud över allting och min nästa som mig själv. Jag kan inte delta i eller medverka till något arrangement, som på minsta sätt skulle lägga hinder i vägen för min användbarhet, eller försvaga mitt inflytande eller förstöra någons tillit till Guds redskap.” . . . rätt (479)Kom ihåg, att Guds folk bara är ett litet folk, om man jämför med den bekännande kristna världen och myriader av män och kvinnor, som älskar världen. De skall vara bibelkristna, föredömen för våra unga i rättfärdighet och noggrannhet i allt. Varje påverkan som omger de unga, (480) bör ha en helig karaktär och denna påverkan skulle börja i våra egna familjer. Det heliga och det allmänna bör inte blandas. rätt (480) Att skydda sina syskons intressen (480)Om några i församlingen utövar ett inflytande, som är motsatsen till den kärlek och den osjälviska godhet som Jesus bevisade oss, och om de tar avstånd från sina syskon, skulle trofasta medlemmar med vishet och i kärlek ta hand om dessa. Samtidigt som man ger dem andlig ledning måste man se till att inte deras inflytande gör andra svaga i tron eller att församlingen leds in på villovägar på grund av deras missnöje och de falska rykten som de sprider. Några är fyllda av självtillräcklighet. Det finns några som alltid menar sig ha rätt, men ifrågasätter och finner fel med allt vad andra gör. Dessa personer får inte tillåtas att äventyra församlingens intressen. För att höja församlingens moral borde var och en känna det som sin plikt att höja sin egen andliga standard genom att strikt följa Bibelns principer, som om han vore i Guds heliga åsyn. rätt (481)(481) Måtte varje församlingsmedlem känna behovet av att ha det rätt ställt med Gud, och att vara helgad genom sanningen. Då kan andra se hans kristna karaktär och han blir ett föredöme i osjälviskhet. Om alla hade detta som mål skulle församlingen tillväxa i andlighet och i nåd inför Gud. rätt (481)Varje församlingsmedlem bör känna sig förpliktad att helga sitt tionde till Gud. Inte några får följa sina ögons begär eller sina själviska böjelser och därigenom röva från Gud. De bör inte använda sina pengar till att tillfredsställa fåfänga eller till någon annan självisk njutning. Om de gör det snärjer de in sig i Satans snaror. Gud är den som ger oss taktfullhet och förmåga att samla sig tillgångar. Därför skall allt läggas på Hans altare. Kravet är: ”Ära Herren med dina ägodelar.” (Ordspr. 3:9) Tendensen till begärelse måste hela tiden hållas nere, annars kommer det att äta sig in i mäns och kvinnors hjärtan och de kommer begärligt att söka efter vinning. rätt (481)I frestelsens öken presenterade Satan - själafienden - denna världens ära för Kristus och sade: ”Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.” (Matt. 4:9) Frälsaren avvisade Satan. Hur lätt förförs emellertid inte människor av den store fiendens framställningar? Många bedåras av världens lockelser. De tjänar hellre mammon än Gud och går därigenom miste om sina själar. rätt (481)Om en liten stund skall vi möta vår Herre. Vilken räkenskap har vi att ge Honom, för det sätt vi har använt vår tid, våra inflytelsesrika talenter och våra ägodelar? Vår glädje borde bestå av det själavinnande arbetet. Jag frågar högtidligt församlingen i Healdsburg: Är Gud verkligen bland er? Det sanna vittnet säger: ”Men du har i Sardes några få, som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga.” (Upp. 3:4) Är ni bland dem? Har ni bevarat er redbarhet? Har ni, som drunknande män, klängt er fast vid Jesus, som är er tillflykt? Lyder ni Honom, lever ni för Honom, älskar ni Honom? Är varje medlem ren och helig och obesmittad, en, i vilkens mun (482) det inte finns något svek? Om det förhåller sig så, tillhör ni de lyckligaste, ty ni är då var och en i Guds ögon ”mer sällsynt än fint guld … mer sällsynt än guld från Ofir.” (Jes.12:12) Medan massor av människor är helgade åt mammon och inte tjänar Israels Helige, är det några få, som inte har besmittat sina kläder, utan har bevarat dem obesmittade av världen. Dessa få kommer att utgöra en kraft. Denna grupp kommer att ha den tro som är verksamma i kärlek och renar själen. De kommer att exemplifiera upphöjda kristna principer. De kommer att söka efter personlig förbindelse med ljusets Källa och kommer hela tiden att försöka att ständigt förbättra och vårda alla sina förmågor helt och fullt. Gud skulle vilja, att ni för in största tänkbara redbarhet och integritet i era liv. Detta kommer att skilja er från världen som barn till den högste Guden. Jesus var lugn och vänlig och förlorade aldrig Sin självbehärskning, inte ens när Han befann Sig i häftig motsättning, mitt ibland de våldsammaste motståndarna. rätt (482)”Gud säger till er, som har haft stort ljus: ”Min vän, sätt dig högre upp.” (Luk. 14:10) ”Närma er Gud och himlen. Gå framåt. Ni behöver tro, en uppriktig kärlek till era bröder och ett djupare intresse för dem. Gud har anförtrott dig ett heligt ansvar. Det finns ett missionsfält för varje medlem i församlingen, där han kan utöva ett inflytande för det goda.” rätt (482)Vår högskola är inte vad den borde vara och inte heller vad den kommer att bli, om våra bröder och systrar kommer att känna att ett heligt förtroende har anförtrotts dem. Om de kommer att höja den andliga nivån i församlingen, om de kommer att ge ett föredöme när det gäller renhet i allt vad de gör och om alla kommer att vårda gudsfruktan och kristen värdighet, så kommer högskolans inflytande att sträcka sig vida omkring och ett ljus skall utgå från den med rika välsignelser. Jag har sett, att om högskolan leds rätt, kommer många unga att lämna den som aktiva medarbetare i Guds sak. Men låt alla ta sig i akt, så att de inte i ord eller handling utövar ett inflytande emot den eller emot sanningen, genom en ohelig livsföring, genom onda tankar eller ond redogörelse, ty Gud kommer med säkerhet (483) att markera det mot dem. Högskolan kommer alltid att vara tvungen att kämpa mot svårigheter, eftersom somliga män saknar tro och inte behärskas av Kristi sinnelag. Om Satan kan finna personer bland oss, som vakar över det onda och talar nedsättande om våra institutioner och tar upp varje liten obehaglig sak som inträffar på institutionen, är han väl tillfreds. Han kommer inte att upphöra med att få personer till att nedvärdera högskolan, därför att den inte i minsta detalj går deras åsikter till mötes. Om han ser att unga blir hjälpta, kommer han på alla sätt att utsätta församlingen för påverkan med avsikt att snarare göra den modlös än för att bygga upp den. rätt (483)Att dessa tillstånd råder i Healdsburg likaväl som på andra platser kommer ingen att förneka och om Satan inte använder dem, kommer han att använda andra onda avsikter för samma ändamål. ”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.” (Matt. 18:6) Gud har Sina arbetsmetoder. Människor kan inte alltid se dem. Genom att lägga så stor vikt vid sina egna ansträngningar, berövar de inte bara Herren utrymmer för att verka, utan visar sig också motarbeta Honom. ”Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.” (1 Kor. 10:12) ”Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. (2 Petri 3:17- 18) rätt (483 )Vi närmar oss tidens slut. Många svårigheter utifrån skall möta oss, men låt dem inte uppstå inom församlingen. De, som bekänner sig tillhöra Guds folk, måste försaka sig själva för sanningens skull, för Kristi skull. "Vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont." (2 Kor. 5: 10.) Var och en som i sanning älskar Gud, får Kristi Ande och en innerlig kärlek till sina trossyskon. Ju närmare en människa är förenad med Gud och ju mer Kristus-centrerade hennes känslor är, desto mindre oroar hon sig för (484) motgångar och prövningar. De som växer upp "till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet", blir alltmer Kristus-lika till sin karaktär och övervinner sin lust att klaga och vara missnöjda. Slutligen vägrar de att vara "felfinnare". rätt (484 )Nu måste församlingen äga den tro, som en gång för alla har överlämnats till de heliga och som gör det möjligt för dem att med frimodighet säga: ”Herren är min hjälpare.” (Hebr. 13:6) ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” (Fil. 4:13) Herren bjuder oss att stå upp och gå framåt. Gud har alltid ärat församlingen, när den har övergett sina synder och trott på och vandrat i sanningen. Det finns en makt i tro, ödmjukhet och lydnad, som världen inte kan stå emot. Guds försyns befallning till Sitt folk är att göra framsteg - att ständigt skrida framåt på den heliga vägen när det gäller den kristna karaktärens fullkomning, genom att de når allt högre upp i Guds klara ljus, kunskap och kärlek ända till tidens slut. Varför lär vi ändå alltid bara de första grunderna i Kristi lära? rätt (484)Herren kommer att rikt välsigna församlingen, om dess medlemmar uppriktigt försöker vakna upp från denna farliga ljumhet. Det sanna Vittnet pekar i Sitt allvarliga budskap till församlingarna på en fåfäng religion, på ord utan livskraft och en karaktär utan moralisk styrka och varnar dem för stolthet, världslighet, formalism och självtillräcklighet. Till den som säger: ”Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting”, förklarar himlens Herre, att du ”vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.” (Upp. 3:17) Men till de obetydliga, de lidande, de trofasta och de tålmodiga, de som är medvetna om sin svaghet och otillräcklighet ges uppmuntrande ord: ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp. 3: 20) Det sanna Vittnet (485) säger till alla: ”Jag känner dina gärningar.” (Upp. 2:2) Denna noggranna undersökning går fram över församlingarna i Kalifornien. Inget undgår Hans undersökande blick. Deras fel och villfarelser, deras försummelser och fiaskon, deras syndiga bortgång från sanningen, deras avfall och ofullkomligheter - ”allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.” (Hebr. 4:13) rätt (485)”Jag hoppas och ber för att ni måtte vandra i ett ödmjukt sinnelag, så att ni kan vara till välsignelse för varandra. ”Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma och han skall inte dröja.” (Hebr. 10:37) Bröllopslamporna måste hållas trimmade och brinnande. Vår Herre dröjer på grund av sitt ”tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” Men när vi står på glashavet tillsammans med alla de förlösta med guldharpor och härliga kronor i början av evigheten, da ser vi, hur kort prövotiden egentligen var. ”Saliga är de tjänare som Herren finner vakande, när han kommer.” (Luk. 12:37) rätt (485)Vi lever i en tid då vi skulle vara särskilt uppmärksamma på Frälsarens uppmaning: "Vaken och bedjen, att I icke mån komma i frestelse." (Matt. 26: 41.) Var och en borde sträva efter att vara trogen och lojal mot Gud, tro på Sanningen och tillväxa i nåd och i kunskap om Jesus Kristus. Frälsarens inbjudan är: "Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; så skolen I finna ro för edra själar.'" (Matt. 11: 29.) Herren är villig att hjälpa, styrka och välsigna oss, men vi måste först gå igenom reningsprocessen och all orenhet förbrännas. Varje församlingsmedlem måste gå igenom eldprovet, inte för att förtäras utan för att renas. rätt (485)Herren har verkat bland er, men Satan har också gjort intrång bland er för att föra in fanatism och andra onda ting som skulle undvikas. Många riskerar att nöja sig med de glimtar av Guds ljus och kärlek som de fått och upphör att gå framåt. De har inte varit vakande och (485) bedjande. Samtidigt som ropet ljuder: "Här är Herrens tempel, Herrens tempel!" (Jer. 7: 4) kommer frestelserna, och mörker omger själen - världslighet, själviskhet och självförhärligande. Det är nödvändigt att Herren själv delger människan sin mening. Vilken underbar tanke! I stället för våra fattiga, jordiska och futtiga idéer och planer, skall Herren förmedla till oss sin egen tanke, ädel, vidsynt, vittfamnande, alltid riktad mot det himmelska. rätt (486)Det är fara för att ni försummar att jaga "mot målet, för att få den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus". (Fil. 3: 14.) Har Herren gett er ljus? Då är ni också ansvariga för det ljuset, inte endast för det som just nu lyser utan för allt vad det uppenbarat för er i gången tid. Ni måste dagligen överlåta er vilja åt Gud. Ni skall vandra i ljuset och vänta ännu mera, för ljuset från vår käre Frälsare skall lysa allt klarare i det moraliska mörkret och tillväxa till dess dagen randas. rätt (486)Söker medlemmarna i er församling att samla friskt manna varje morgon och kväll? Söker ni gudomligt ljus? Eller tänker ni ut vägar på vilka ni kan förhärliga er själva? Älskar och tjänar ni Gud av all er själ, av allt ert sinne och av all er kraft till välsignelse för alla omkring er genom att ni leder dem till Världens ljus? Är ni nöjda med gamla välsignelser, eller vandrar ni såsom Kristus vandrade, arbetar såsom Han arbetade, uppenbarande Honom för världen genom era ord och gärningar? Lever ni som lydiga barn, ett rent och heligt liv? Kristus måste få komma in i era liv. Endast Han kan frälsa er från avund och förtal mot era syskon. Endast Han kan ta ifrån er den självbelåtenhetens anda som en del av er omhuldar till sin egen skada. Endast Jesus kan få er att förstå er egen svaghet, likgiltighet och fördärvade natur. Endast Han kan rena (487) och helga er så att ni blir passande för de heligas boningar. rätt (487) "Med Gud kunna vi göra mäktiga ting." (Ps. 60: 14.) Hur mycket gott ni "skulle kunna göra, om ni var trofasta mot Gud och era syskon och avvisade varje ovänlig tanke, varje känsla av avund och självgodhet! Låt era liv fyllas av tjänst för andra! Ni vet inte hur snart ni kallas att lägga av rustningen. Döden kan komma plötsligt utan tid för beredelse, utan fysisk eller själslig kraft att tänka på Gud och söka frid med Honom. Några, och det inom kort, skall genom sin egen erfarenhet få veta hur fåfäng människors hjälp är och hur värdelös deras egen självrättfärdighet är. rätt (487)Jag känner mig manad av Herren att säga till er, att nu är er tid av förmåner, av förtröstan och välsignelse. Vill ni ta vara på den? Arbetar ni för Guds ära eller för era egna intressen? Ser ni för er inte syn den lysande bilden av världslig framgång som skall ge er tillfredsställelse och ekonomisk vinst? Om så är kommer ni att bli bittert besvikna. Men om ni söker att leva ett rent och heligt liv och dagligen tar emot Kristi undervisning, nämligen att bli milda och ödmjuka av hjärtat, får ni en frid som ingenting i världen kan ta ifrån er. rätt (487)Ett liv i Kristus är ett liv i vila. Ängslan, missnöje och rastlöshet kännetecknar Frälsarens frånvaro. Om Jesus får komma in i ett liv, fylls detta med goda och ädla gärningar, gjorda för Mästarens skull. Ni glömmer att tjäna er själva och kommer allt närmare vår käre Frälsare. Er karaktär blir Kristus-lik och alla som lär känna er, märker att ni varit med Jesus och lärt av Honom. Var och en äger inom sig själv förutsättning till lycka eller olycka. Den som önskar kan höja sig över de låga, sentimentala känslor, som många upplever. Men Herren kan ingenting göra för den som är helt belåten med sig själv. Satan skall lägga fram storslagna planer för att (488) förvirra sinnena, men vi måste alltid ha i minnet "den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån i Kristus Jesus". (Fil. 3: 14.) Fyll ditt liv med goda gärningar! "De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor alltid och evinnerligen." (Dan. 12: 3.) rätt (488)Om våra liv är fyllda av helig väldoft, om vi ärar Gud genom att tänka gott om varandra och glädja andra, så betyder det ingenting om vi bor i en hydda eller i ett palats. De yttre omständigheterna har endast litet att göra med ens andliga erfarenhet. Det är en kärleksfull anda som ger färg åt alla våra handlingar. En människa som har frid med Gud och frid med sina medmänniskor kan inte bli djupt olycklig. Avund finns inte i hennes hjärta, inget ont förtal, hat kan inte trivas där. Det hjärta som är i harmoni med Gud, är höjt over detta livets oro och prövningar. rätt (488)Men ett hjärta som saknar Kristi frid är olyckligt, fullt av missnöje. En sådan person finner fel med allting, och han skulle kunna framkalla missljud i den mest himmelska musik. Ett liv i själviskhet är ett liv i ondska. De vars hjärtan är fyllda med egenkärlek, samlar på onda tankar om sina syskon och opponerar sig emot Guds medarbetare. Lidelser som genom Satans tillskyndelse hålls vid liv är en bitter källa som ständigt sänder ut sina bittra flöden för att förgifta andras liv. . . rätt (488)Den som säger sig följa Kristus borde skatta sig själv mindre och andra högre! Närmare varandra, närmare varandra! I enheten ligger styrka och seger. I tvedräkt och splittring är svaghet och nederlag. Dessa ord har meddelats mig från himmelen och såsom Guds sändebud frambär jag dem till er. rätt (488)Låt oss alla söka medverka till att Kristi bön blir uppfylld: "Jag beder att de alla må vara ett... såsom du, Fader är i mig, och jag är i dig." (489) O, vilken enighet! Jesus säger vidare: "Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I ären mina lärjungar." (Joh. 17: 21; 13: 35.) rätt (489)Kan vi alltid med tillfredsställelse minnas hur vi varit mot någon i vår krets som plötsligt rycks bort av döden? Är de bilder som framkallas i vårt minne behagliga att betrakta, minnen av vänliga ord och sympati som getts i rätt stund? Har vi tagit avstånd från det elaka förtal som illvilliga människor förde ut? Har vi tagit vår nästa i försvar? Har vi följt den inspirerade befallningen: "Uppmuntren de klenmodiga, tagen eder an de svaga"? (1 Tess. 5: 14.) "Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt." (Job 4: 3.) "Stärken maktlösa händer, given kraft åt vacklande knän. Sägen till de försagda: 'Varen frimodiga, frukten icke'." (Jes. 35: 3, 4.) rätt (489)När vår trosfrände är död och vi vet att redogörelsen för hans liv i himmelens böcker är avslutad och att han skall möta den i domen, vilka är då våra reflektioner angående det sätt på vilket vi behandlade honom? Vilket inflytande utövade vi på honom? Då minns vi varje hårt ord, varje ovis handling. Hur annorlunda skulle vi inte vara om vi fick ännu ett tillfälle! rätt (489)Aposteln Paulus tackade Gud för den tröst som gavs honom i sorgen. Han säger: "Lovad vare. . . all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd." (2 Kor. 1: 3, 4.) När Paulus kände Guds kärleks tröst och värme strömma in i sin själ, delade han med sig av denna välsignelse till andra. Må vi leva så att vår själs minnesbilder inte blir sådana att vi inte uthärdar att betrakta dem. rätt (489)Då döden skördat våra vänner kan vi inte mer (490) återkalla något vi sagt eller avlägsna pinsamma minnen. Låt oss vara aktsamma så att vi inte sårar Gud med våra läppar. Lägg av all kallsinnighet och tvedräkt! Låt hjärtat smälta i ömhet inför Gud, när vi tänker på Hans nåderika handlande med oss. Låt Guds Ande, likt en helig låga, bränna upp allt avskräde som hopat sig framför hjärtats dörr, och släppa in Jesus. Då skall Hans kärlek flöda ut till andra genom våra ömma ord, tankar och handlingar. Om då döden skiljer oss från våra vänner och vi inte möts förrän inför Guds domstol, behöver vi inte blygas för våra ord. rätt (490)Hur snabbt förändras inte känslor av oenighet och tvedräkt när döden sluter en människas ögon och händerna sluts över det tysta bröstet! Avund och bitterhet är borta, ringaktning och oförrätter är glömda. Hur många kärleksfulla ord sägs inte om den döde! Hur många goda gärningar i hans liv kommer man inte nu ihåg! Hur mycket beröm och hur många lovord har man inte nu, men de faller på öron som inte kan höra, och på hjärtan som inte kan känna. Hade dessa ord sagts, när den trötta själen behövde dem så väl, när örat kunde höra och hjärtat kunde känna, vilket behagligt minne skulle det inte ha varit! Hur många är det inte som när de i vördnad och tystnad står vid den döde, med skam och sorg minns ord och handlingar, som sårade det hjärta som aldrig mer skall slå! Låt oss nu fylla vårt liv med skönhet, kärlek och vänlighet! Låt oss vara hänsynsfulla, tacksamma, tåliga och förlåtande mot varandra! Låt de tankar och känslor som vi ger uttryck för vid en dödsbädd eller vid en bår praktiseras i vårt dagliga umgänge med våra med troende medan vi ännu har varandra. |