Uppförande i Guds hus

(491)För en ödmjuk, troende människa är Guds hus här på jorden porten till himmelen. Lovsången, bönen och de ord som talas av Kristi representant är de medel Gud valt för att bereda ett folk för församlingen därovan, för den högre gudstjänst dit inget orent får tillträde. rätt

(491)Av den helighet som var förbunden med den jordiska helgedomen, borde kristna lära sig hur de skulle betrakta den plats, där Herren möter Sitt folk. Det har skett en stor förändring, inte till det bättre utan till det sämre, vad gäller människors vanor och sedvänjor med hänsyn till religiösa sammankomster. De dyrbara, heliga ting som förenar oss med Gud, förlorar snabbt sitt grepp om sinnen och hjärtan, och blir något helt vardagligt. Den vördnad som folket i fordom tid visade för helgedomen, där de samlades för att möta Gud i helig tjänst, har till stor del försvunnit. Det oaktat har Gud själv bestämt ordningen för gudstjänsten och den höjer sig över allting av timlig natur. rätt

(491)Hemmet är familjens helgedom, och kammaren eller skogsdungen den avskilda platsen för personlig andakt, men kyrkan är församlingens helgedom. Det skulle finnas regler för tid, plats och gudstjänstordning. Ingenting som är heligt, ingenting som hör samman med tillbedjan skulle behandlas likgiltigt och vårdslöst. För att människor bäst skall kunna ära Gud borde deras omgivning vara sådan att det heliga hålls skilt från det vardagliga. Vidsynta människor med ädla tankar och önskningar inspirerar sin umgängeskrets att tänka på de gudomliga tingen. Lyckliga är de som bar en helgedom, den må vara hög eller låg, i staden eller bland oländiga bergsgrottor, i den låga kojan eller i vildmarken. (492) Om det är det bästa de lyckats åstadkomma för Mästaren, skall Han helga platsen med Sin närvaro, och helga den åt härskarornas Herre. rätt

(492)De som kommer till en gudstjänst borde inta sina platser i lugn och med värdighet. Om det finns en kamin i rummet passar det inte att trängas runt den på ett vårdslöst sätt. Småprat, viskningar och skratt skulle inte tillåtas i gudstjänstlokalen vare sig före eller efter mötet. Varm, levande fromhet skulle utmärka dem som deltar i gudstjänsten. rätt

(492)Om några måste vänta något innan mötet börjar, bör de ägna tiden åt andaktsfull meditation, med hjärtat upplyft till Gud i bön om att gudstjänsten skall bli till särskild nytta för deras eget hjärta och leda andra till överbevisning och omvändelse. De skulle komma ihåg, att himmelska budbärare är närvarande. Vi förlorar alla mycken skön Guds-gemenskap på grund av rastlöshet och genom att inte ta vara på stunder av eftertanke och bön. Vårt andliga liv behöver ofta förnyas och sinne och hjärta dras till Honom som är Rättfärdighetens Sol. rätt

(492)En uppbyggande gemenskap i tystnad skulle prägla gudstjänstlokalen, om alla som besöker den har verklig vördnad för Herren och tänker på att de är i Hans närvaro. Viskningar, skratt och prat, som inte är olämpligt på en vanlig plats, skulle aldrig tillåtas i ett hus där Gud tillbeds. Sinnet skulle beredas för att lyssna till Guds ord, så att detta får sitt rätta värde och gör det rätta intrycket på hjärtat. rätt

(492)Predikanten borde komma in på ett värdigt och högtidligt sätt. Han skulle böja sig i tyst bön, så snart som han stigit upp i talarstolen och allvarligt be Gud om hjälp. Vilket intryck detta gör! Högtid och vördnad vilar över de närvarande. Deras predikant talar med Gud, överlåter sig själv åt Gud, innan han vågar träda fram inför folket. Högtidlighet vilar över alla och Guds (493) änglar är mycket nära. Alla i församlingen som fruktar Gud, skulle med böjda huvuden förena sig i tyst bön med honom, att Gud skall välsigna mötet med Sin närvaro och ge kraft åt Sin sanning, förkunnad av människor. rätt

(493)När mötet öppnas med bön, skulle varje knä böjas i närvaro av den Helige, och varje hjärta upplyftas till Gud i tyst andakt. De trogna bedjarnas böner besvaras, och Ordets förkunnelse verkar. Gudstjänstdeltagarnas likgiltighet är en av de stora orsakerna till att gudstjänsten inte frambringar mera gott. Sångens toner som klart och tydligt strömmar från mångas hjärtan är ett av Guds medel att väcka människor. Hela gudstjänsten skulle förrättas med allvar och vördnad, som om Mästaren vore där i synlig gestalt. rätt

(493)När Ordet förkunnas, skulle ni komma ihåg, kära syskon, att ni lyssnar till Guds röst genom Hans utvalda tjänare. Lyssna uppmärksamt! Somna inte ett ögonblick, ty medan ni slumrar till, förlorar ni just de ord som ni behövde mest - just de ord som om ni lyssnat till dem, skulle ha räddat er från att vandra vilse på orätta vägar. Satan och Hans änglar söker med all iver att förlama våra sinnen, så att vi inte skall uppfatta tillrättavisningar, varningar och förmaningar, och om vi hör dem, skall de inte påverka oss till livsförvandling. Ibland kanske ett litet barn så tilldrar sig åhörarnas uppmärksamhet, att den dyrbara säden inte faller i god jord och bär frukt. Ibland har unga människor så ringa vördnad för Guds hus och gudstjänsten att de viskar och pratar under hela predikan. Kunde de se hur änglarna betraktar dem och skriver ned vad som sker, skulle de fyllas av skam och avsky sig själva. Det var medan människorna sov som Satan sådde ogräset. rätt

(493)Vid gudstjänstens slut skulle alla vara stilla, som om de fruktade (494) att förlora Kristi frid. Alla lämnar sina platser utan att knuffas eller prata högt, medvetna om Guds närvaro, att Hans ögon vilar på dem och att de bör uppträda som om Han vore synligt närvarande. Man skulle inte stanna i gångarna och hälsa på varandra och prata för då hindrar man andra från att komma ut. Kyrkans område skulle beträdas med helig vördnad och inte göras till en plats där man träffar gamla vänner, hälsar på varandra och utbyter tankar om allmänna ting eller världsliga affärer. Dessa skulle lämnas utanför kyrkan. Gud och änglarna har ibland vanärats genom vårdslöshet, nöjs, skratt och oväsen. Föräldrar, lär era barn att ha en hög kristlig standard. Hjälp dem så att Jesus må bli en del av deras erfarenhet. Lär dem att ha den djupaste vördnad för Guds hus och att förstå att när de träder in i Guds hus skulle det vara med hjärtan som stillats och ödmjukats med tankar liknande dessa: "Gud är här. Detta är Hans hus. Jag måste ha rena tankar och de heligaste motiv, Jag får inte ha stolthet, avund, ont förtal, hat och svek i mitt hjärta, för jag är nu i Guds närvaro. Detta är den plats där Gud möter med Sitt folk och välsignar det. Den Höge och Helige som är av evighet, ser mig, rannsakar mitt hjärta och känner mina hemligaste tankar och handlingar." rätt

(494)Syskon, vill ni inte ägna en liten tanke åt detta ämne och lägga märke till hur ni själva uppför er i Guds hus och vilka ansträngningar ni gör för att fostra era barn att visa vördnad? Ni lägger ett väldigt ansvar på predikanten och menar att han skall ansvara för era barns andlighet. Men ni inser inte ert eget ansvar som föräldrar och uppfostrare, så att ni likt Abraham befaller er familj att följa er och lyda Herrens stadgar. Era söner och döttrar är fördärvade på grund av det exempel ni sätter och er slapphet. (495) Oaktat denna brist på fostran i hemmet, väntar ni av predikanten, att han skall motverka ert dagliga inflytande och utföra en underbar gärning genom att fostra dem till att i sina liv visa dygd och fromhet. Sedan predikanten har gjort allt han kan för församlingen genom förmaningar i trohet och tillgivenhet, genom tålamod och disciplin och ivrig bön för att återvinna och rädda människor men ändå inte lyckats, anklagar ofta föräldrar honom för att inte deras barn är omvända, när det kan bero på deras egen, försummelse. rätt

(495)Bördan vilar på föräldrarna. Vill de gå in under det ansvar som Gud har betrott dem med och utföra sin gärning med trohet? Är de villiga att sträva framåt och uppåt och med ödmjukhet, tålamod och omtanke kämpa för att själva nå en hög andlig standard och sedan hjälpa sina barn att nå den? Det är inte underligt att våra församlingar är svaga och saknar djup, allvarlig fromhet. Våra nuvarande sedvänjor, vilka vanärar Gud och drar ned det heliga och himmelska till något alldagligt, är emot oss. Vi har en helig och helgande sanning, och om våra seder och bruk inte är i harmoni med adventbudskapet, syndar vi mot det stora ljus vi har och är i motsvarande grad skyldiga. Det kommer att bli lättare på vedergällningens dag för hedningarna än för oss. rätt

(495)Ett mycket större verk måste utföras när det gäller att återspegla evangeliets ljus. Gud väntar av oss att vi skall bära mera frukt. Han väntar större iver och trohet, mer hängivenhet och flera allvarliga ansträngningar av varje församlingsmedlem när det gäller att arbeta för grannar och andra människor utan Kristus. Föräldrar måste lägga sitt arbete på ett högt plan. Alla som kallar sig kristna måste ta på sig hela vapenrustningen och vädja, varna och söka rädda människor från synden. Ta med er så många ni kan till Guds hus för att där lyssna till Sanningen. Vi måste göra mycket mer än vi gör för att rycka människor som bränder ur elden. rätt

(495)Det är alltför sant att vördnaden för Guds hus är nästan helt avskaffad. (496) Man gör ingen skillnad på heliga platser och ting och uppskattar inte det heliga och upphöjda. Är inte detta en av orsakerna till bristen på innerlig fromhet i våra familjer? Är det inte så därför att vi dragit ned de heliga principerna i smutsen? Gud gav ordningsregler, fullkomliga och exakta till Sitt folk i fordom tid. Har Hans karaktär ändrats? Är Han inte den store och mäktige Guden som regerar i himlarnas himmel? Skulle det inte vara bra för oss om vi ofta läste de instruktioner Gud själv gav till hebréerna, så att den härliga sanningens ljus kan lysa över oss, när vi visar samma vördnad för Guds bus? Vi har stor orsak att i varm och hängiven anda tillbedja vår Gud. Vi har t.o.m. större orsak än judarna att vara uppmärksamma och vördnadsfulla i vår gudstjänst. Men en fiende har försökt att förstöra vår tro på den kristna gudstjänstens helighet. rätt

(496)I gudstjänstlokalen, som är avskild för Gud, skulle inte världsliga ting behandlas. Om barnen samlas för att tillbedja Gud i ett rum som under veckan använts som skolsal eller lagerrum, skulle de vara mer än människor, om inte deras tankar kom in på studier och vardagliga ting som stör deras andakt. De unga måste fostras att upphöja heliga ting och visa sann vördnad för Gud i Hans hus. Många som bekänner sig vara barn till himmelens Konung uppskattar inte rätt heligheten hos de eviga tingen. Nästan alla behöver undervisas om hur de bör uppföra sig i Guds hus. Föräldrar skulle inte bara lära sina barn, utan fordra att de visar allvar och vördnad i helgedomen. rätt

(496)Den moraliska känslan hos dem som tillber i Guds helgedom måste vara upphöjd, förfinad och helgad. Detta har blivit sorgligt försummat. Dess betydelse har förbisetts och som en följd därav har oordning och brist på vördnad tagit överhanden (497) och Gud vanärats. När församlingsledare, predikanter, medlemmar och föräldrar inte rätt förstått denna sak, vad kan man då vänta av oerfarna barn? Man finner dessa ofta i grupper skilda från föräldrarna som skulle ta hand om dem. Trots att de befinner sig i Guds närvaro, är de tanklösa och lättsinniga, viskar och skrattar, är vårdslösa, respektlösa och ouppmärksamma. Sällan har de lärt sig att predikanten är Guds sändebud, att budskapet han förkunnar är ett av Guds medel för människors frälsning, och att det för alla som haft förmånen att höra det, kan det bli en lukt från liv till liv eller från död till död. rätt

(497)Det känsliga och ömtåliga sinnet hos ungdomen bedömer Guds tjänares arbete på samma sätt som föräldrarna. I många familjer gör föräldrarna gudstjänsten till föremål för kritik i hemmet, de uttrycker sin uppskattning av några få ting och fördömer de övriga. På så sätt kritiserar och ifrågasätter man Guds budskap till människorna, och gör det till föremål för lättsinne. Vilka intryck dessa vårdslösa, vanvördiga anmärkningar gör på de unga kan endast himmelens böcker uppenbara. Barnen uppfattar och förstår dessa ting mycket snabbare än föräldrarna tror. Deras moralbegrepp får en felaktig inställning, som tiden aldrig fullt kommer att ändra. Föräldrarna klagar över att deras barn är hårdhjärtade och över att det är svårt att väcka deras moraliska ansvar inför Guds krav. rätt

(497)Men himmelens böcker visar utan misstag den sanna orsaken. Föräldrarna var oomvända. De levde inte i harmoni med himmelen eller med himmelens uppdrag. Deras låga uppfattning om predikoämbetets och helgedomens helgd kom fram i deras uppfostran av barnen. Frågan är, om någon som länge utsatts för detta fördärvliga inflytande i hemmet, någonsin kommer att känna vördnad för och (498) uppskatta gudstjänsten och de medel Gud använder för själars frälsning. Ni skulle tala om dessa ting med vördnad och på ett passande sätt så att alla som ni umgås med förstår att ni betraktar det budskap som Guds tjänare frambär vara ett budskap till er från Gud själv. rätt

(498)Föräldrar, var försiktiga med vad slags exempel och tankar ni ger era barn. Deras sinnen är lätt mottagliga och de tar lätt intryck. Vad angår gudstjänsten, om talaren har fel, undvik att nämna det. Tala endast om det goda han gör, om de goda tankar han framställde, som ni bör betrakta som uttalade av ett Guds redskap. Man kan lätt se varför barnen tar så litet intryck av Guds ords förkunnelse och varför de har så ringa vördnad för Guds hus. De har fått en felaktig fostran i detta avseende. Föräldrarna behövde dagligen umgås med Gud. Deras egna tankar behövde förfinas och förädlas. Deras läppar behövde beröras av det levande kolet från altaret. Då skulle deras vanor; deras sätt att uppträda hemma göra ett gott intryck på deras barns sinne och karaktär. Deras religiösa standard skulle höjas. Sådana föräldrar utför ett stort verk för Gud. I deras hem finns mindre världslighet och sinnlighet och mer förfining och plikttrohet. Livet blir fyllt av heligt allvar och ingenting som hör samman med gudstjänst och tillbedjan betraktas som alldagligt. rätt

(498)Ofta när jag kommer till Guds hus lider jag av att se hur vårdslöst klädda både män och kvinnor är. Om deras hjärta och karaktär skulle bedömas efter deras yttre, skulle det förvisso inte finnas något himmelskt hos dem. De har ingen rätt uppfattning om den ordning, den prydlighet och det förfinade uppträdande som Gud väntar av dem som kommer för att tillbedja Honom. Vilket intryck gör detta på de icke-troende och på de unga, som kvickt lägger märke till en sak och drar sina slutsatser? rätt

(498)I mångas sinnen finns inte fler heliga tankar (499) förbundna med Guds hus än med vilken annan plats som helst. De inser inte att de har kommit för att möta Gud och heliga änglar. Det borde bli en radikal förändring i alla våra församlingar. Detta gäller även dem som uppträder i kyrkan, och de skulle visa större känslighet vad angår denna sak. Detta är en detalj i vårt arbete som blivit sorgligt försummad. På grund av vanvördnad i attityd, kläder och uppförande och bristande andakt har Gud ofta vänt sig från dem som samlats till gudstjänst. rätt

(499)Alla skulle lära sig att vara propra, rena och ordentliga i sin klädedräkt utan att tillåta sig yttre prydnad som är helt opassande i helgedomen. Man bör inte styra ut sig som en modedocka för det verkar vanvördigt. Församlingsmedlemmarnas uppmärksamhet dras ofta till den eller den fina klänningen, och så frestas de att tänka på sådant som inte är passande under gudstjänsten, där Gud skall vara föremålet för vår tanke och vår tillbedjan. Allt som drar sinnet från gudstjänsten är en förolämpning mot Gud. Förekomsten av rosetter, band, volanger, fjädrar, guld- och silversmycken är ett slags avgudadyrkan och passar inte till den heliga gudstjänsten, där varje tillbedjare skulle se endast Hans härlighet. rätt

(499)Man skulle följa Bibelns regler mycket noga när det gäller klädseln. Modet har blivit den gudinna som regerar världen, och hon har ofta oförmärkt smugit sig in i församlingen. Denna skulle göra Guds ord till sin riktlinje och föräldrarna skulle noga tänka över denna sak. När de ser barnens tendens att följa världens mode, skulle de liksom Abraham helt resolut befalla dem att lyda. I stället för att göra dem till ett med världen, skulle de förena dem med Gud. Låt oss inte vanära Guds helgedom med prål och lyx. Israels Helige har talat genom Sin apostel: "Eder prydnad vare icke den utvärtes (500) prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt. Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud." (1 Petr. 3: 3, 4.) rätt

(500)När en församling har bildats och lämnats utan instruktioner i dessa avseenden har predikanten försummat sin plikt och kommer att få avlägga räkenskap inför Gud för de intryck som han tillåtit att råda. Om inte församlingen undervisas om rätt tillbedjan och sann vördnad, kommer det att bli en växande tendens att jämställa det som är heligt med jordiska ting. De som bekänner sig tro adventbudskapet förolämpar på så sätt Gud och är en vanära för kristendomen. Deras oomvända sinnen skulle aldrig uppskatta en ren och helig himmel eller vara beredda att förena sig med dem som tillber i de himmelska boningarna, där allt är rent och fullkomligt och alla har fullkomlig vördnad för Gud och Hans helighet. rätt

(500)Enligt aposteln Paulus består Guds tjänares uppgift i att framställa var man såsom fullkomlig i Jesus Kristus. De som omfattar den himmelska sanningen skulle genom den förfinas, förädlas och helgas. Det kräver mycken smärtsam ansträngning att nå det mål som Gud satt upp för oss, nämligen andlig mognad i Jesus Kristus. De kantiga stenarna som huggits loss ur stenbrottet måste mejslas och deras skrovliga yta poleras. rätt

(500)Vår tid är känd för sin ytlighet, sina bekväma metoder, sin skrytsamma egenrättfärdighet, som är långtifrån Guds ideal för oss. Alla genvägar, alla sidovägar, all undervisning som inte framhåller Guds lag som mönstret för en kristen karaktär, är oäkta. Karaktärens fullkomning är ett livslångt verk, ouppnåeligt för dem som inte villigt strävar därefter så som Gud föreskrivit, långsamt och mödosamt steg för steg. Vi kan inte tillåta oss själva att göra något misstag i detta avseende utan önskar att dag efter dag växa upp till Kristus, vår levande Frälsare.

nästa kapitel