Vittnesbörd för Församlingen Band 5 kapitel 70. Från sida 580 | ren sida tillbaka |
(580)Endast ett fåtal inser vilket stort verk vi har att utföra. Vi skall förkunna adventbudskapet för hela världen. Det finns ett stort fält för arbetare både i främmande land och i Amerika. Gud kallar hängivna, rena, storhjärtade, vidsynta och ödmjuka människor att uppta arbetet på dessa fält. Men hur få är det inte som har verklig förståelse för detta stora verk!: Vi måste gripa oss an arbetet med ett högre utgångsläge än vi hitintills gjort. rätt (580)De som nu tar emot adventbudskapet har alla möjligbeter, särskilt genom det ljus och den samlade kunskap som finns i våra tryckalster. Tidigare erfarenheter, rika och skiftande, skulle nu uppskattas i sitt rätta ljus. Vi vet hur långsamt verket utvecklades i början, hur många hinder som restes i dess väg, hur små tillgångar pionjärerna hade, men nu har allt ändrats och det klara ljuset lyser. Om enkel gammaldags kristendom trängde in i alla hjärtan som bekänner sig tro evangelium, skulle de få nytt liv och ny kraft. De som nu lever i mörker, skulle då se skillnaden mellan Guds ords klara lära och vidskepelsens fabler. rätt (580)Att inte söka nå pastorer och högre samhällsklasser med adventbudskapet är ett misstag. Vi har allt för mycket undvikit människor som inte delar vår tro. Vi skall inte låta dem prägla oss, men bland dem finns ärliga människor för vilka vi skulle arbeta försiktigt, visligt och med kärlek. Man skulle ha en fond för utbildning (581) av sådana som skulle arbeta för och med dessa högre klasser, både här och i utlandet. Vi har talat mycket om hur vi skall nå de vanliga, enkla människorna. Men Gud behöver begåvade människor med gott förstånd, som kan väga argument för och emot, människor som söker sanningen, som om de sökte dolda skatter. Sådana personer är lämpliga att nå inte endast folk i allmänhet utan även de högre klasserna. Sådana förkunnare är flitiga bibelläsare och lever helt och fullt upp till det heliga ansvar som vilar på dem. rätt (581)Vi har för litet arbetskraft i verkets olika grenar. Nya företag måste startas. Vi behöver skicklighet att lägga planer, genom vilka människor som lever i villfarelsens mörker kan nås. Vi behöver människors olikartade begåvning, men vi skulle inte finna fel hos dem, bara för att deras tankar inte passar oss. Vi skulle vidga våra planer för utbildning av dem som skall förkunna budskapet. De som tror och älskar adventbudskapet har gett frikostigt av sina medel för att underhålla olika verksamhetsgrenar, men det råder stor brist på dugliga, förkunnare. rätt (581)Det är inte förståndigt att ständigt utvidga verket genom att starta arbete på nya, oprövade fält samtidigt som litet görs för att utbilda förkunnare för dessa fält. Guds verk får inte hindras på grund av bristande arbetskraft. Gud kallar bildade människor som har lärt av Bibeln och som älskar adventbudskapet, så att de kan klargöra det och föra det vidare till andra. Vi behöver sådana som älskar Jesus, håller sig nära Honom och som värdesätter Hans stora offer för en fallen mänsklighet. Vi behöver läppar som berörts av den heliga elden, hjärtan renade från synd. De som är fromma endast på ytan och strävar efter att anses som de första och de bästa, är inte lämpliga. Vi behöver inte sådana, som uppskattar sig själva högre än verket. rätt (581)Våra församlingar får inte det slags undervisning som leder dem att vandra i ödmjukhet, att avlägsna all stolthet över yttre ting och i stället sträva efter en invärtes prydnad. (582) En församling blir just det som predikantens iver, renhet, självförsakelse och visa arbete gör den till. En aktiv missionsanda skulle utmärka medlemmarna. De behöver en djupare fromhet, en starkare tro och vidgade vyer. De måste vara grundligare i sina personliga strävanden. Vad vi behöver är en levande kristendom. En enda person med ansvar och god kontakt med Gud och som är full av iver för Kristus, utövar ett mäktigt inflytande för det goda. Han dricker inte ur någon grumlig, smutsig källa utan ur den högt belägna rena Källan. Så kan han förmedla en ny anda och kraft i församlingen. Gud önskar att allt eftersom trycket utifrån ökar, skulle församlingen bli mera livaktig genom tron på de heliga och allvarliga sanningarna. Den helige Ande, som påverkar Guds söner och döttrar, skall undanröja hindren och hålla ställningen gentemot fienden. Gud har stora segrar i reserv åt det folk, som älskar Hans sanning och helgar Hans bud. Fälten vitnar redan till skörd. I adventbudskapet har vi ljus och rika, härliga gåvor från himmelen. Men inte tillräckligt antal människor har utbildats för arbetet på de hastigt mognande fälten. rätt (582)Gud vet med vilken trohet och överlåtelse var och en fullgör sin mission. Det finns ingen plats för den som är slö i detta stora verk, ingen plats för den som är skonsam mot sig själv eller som aldrig har någon framgång, ingen plats för halvhjärtade människor som inte är brinnande i anden, villiga att uthärda svårigheter, motstånd, vanära eller döden för Kristi skull. I Kristi tjänst finns det inte någon plats för drönare. Det finns en klass av män som försöker sig på att predika, men som är ovårdade, slarviga och vanvördiga. Det vore bättre att de brukade jorden än att de förkunnar Guds heliga sanning. rätt (582)Unga män måste snart överta de bördor som de äldre burit. Vi har förlorat tid i det att vi försummat att sända unga människor (583) till "fronten" och ge dem en högre och gedignare utbildning. Verket utvidgas och avancerar ständigt och vi måste lyda befallningen att ständigt gå framåt. Mycket gott kunde ha utförts av den ungdom, som är rotad i adventbudskapet och som inte så lätt påverkas av sin omgivning eller viker av från det rätta, utan vandrar med Gud, beder mycket och anstränger sig att få allt det ljus den kan. Förkunnaren skulle vara beredd att ge all den själsliga och moraliska energi som naturen, utbildningen och Guds nåd har skänkt honom. Men hans framgång beror mera på den grad av överlåtelse och självförsakelse, i vilken arbetet har utförts, än på hans naturliga eller förvärvade gåvor. Det är nödvändigt att vi ständigt förkovrar oss så att vi kan ge den allra bästa tjänst, men om inte Gud samverkar med de mänskliga redskapen, blir ändå ingenting uträttat. "Mig förutan kunnen I intet göra." (Joh. 15:5.) Gudomlig nåd är grundvillkor för frälsande kraft, utan den är alla mänskliga försök till intet gagn. Även de starkaste och allvarligaste mänskliga försök att inskärpa sanningen är beroende av Guds nåd. rätt (583)Guds verk behöver lärare med hög moral, lärare som kan ges förtroendet att uppfostra andra. De måste ha en välgrundad tro, takt och tålamod. De skall vandra med Gud, ta avstånd från allt ont och vara så nära förenade med Gud att de kan bli kanaler för ljuset - kort sagt: kristna föredömen. Det goda inflytande som de utövar kan aldrig utplånas och den fostran de gett förblir genom hela evigheten. Vad som har försummats på detta område tycks förbli ogjort. Vem vill åta sig detta arbete? Vi önskar att det skulle finnas starka unga människor, rotade och grundade i tron, med en sådan levande förbindelse med Gud, att de, om våra ledare rådde dem till det, kunde börja sina studier vid någon av landets högre skolor, där de skulle ha ett vidare fält för studier och observationer. Umgänget med olika klasser av människor, (584) med olika tankar, de populära metoderna inom utbildningen - dess verkan och resultat - samt den teologiska undervisningen, som den meddelas vid de förnämsta läroanstalterna" skulle vara dem till stor nytta. De blir därigenom beredda att arbeta bland de bildade klasserna och bemöta vår tids villfarelser. Den metoden användes av waldenserna i gången tid. Och om vår ungdom, liksom en gång deras, är Gud trogen kan den utföra ett gott verk redan under sin studietid, genom att så den goda säden i andras sinnen. rätt (584) "Fatten dock mod och varen män." Fråga Honom som för er skull utstod hån och smädelse: "Herre, vad vill du att jag skall göra?" Ingen har för hög utbildning för att bli en ödmjuk Kristi lärjunge. De som har upplevt det som en förmån att få ge det bästa av sitt liv och sin kunskap till Honom, som gett dem allt, kommer inte att rygga tillbaka för något arbete eller något offer, när det gäller att i Guds tjänst använda de pund som Han anförtrott dem. I livets hårda strid har många av våra förkunnare förlorat ur sikte högheten och heligheten i sitt uppdrag. Syndens förbannelse fortsätter att skymma och utplåna Guds avbild i dem, därför att de inte arbetar såsom Kristus arbetade. rätt (584)Vi skall understödja tanken på en högre utbildning, och vi skall anställa bättre utbildade predikanter. De som saknar lämplig utbildning, innan de går in i Guds verk är inte kompetenta att ta mot det heliga förtroendet och föra reformationens verk vidare. Dock borde alla som är engagerade i Guds verk fortsätta sin utbildning. Guds ord måste förbli i dem. Våra arbetare behöver mera bildning, omdömesförmåga och själslig förfining. rätt (584) "Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord (585) förbliver i eder, och I haven övervunnit den onde." (1 Joh. 2: 14.) Aposteln sammanbinder här fädernas erfarenhet med de unga männens. På samma sätt är det en förbindelselänk mellan de gamla lärjungarna i vårt verk och de yngre som inte har någon erfarenhet från den tid då budskapet började förkunnas. De som då var unga måste utbildas av de gamla fanbärarna. Lärarna måste inse att ingen möda är för stor när det gäller att utbilda människor för deras heliga uppdrag, medan ännu de gamla kämparna kan hålla baneret högt. Och de som redan har utkämpat så många drabbningar, fortsätter att vinna segrar. De känner så väl till Satans listiga anslag att de inte så lätt viker av från de gamla stigarna. De minns den gamla tiden. De känner Honom som är från begynnelsen. De kommer alltid att vara ljusbärare, trogna vittnen for Gud, levande brev, kända och lästa av alla människor. rätt (585)Låt oss då tacka Gud att ännu några få är kvar - liksom Johannes på sin tid - som kan berätta sina erfarenheter från den tid då budskapet började förkunnas, och hur det som vi nu håller så kärt, först togs emot. Men en efter en stupar de på sin post, och det är klokt att andra utbildas som kan ta vid där de gamla slutade. rätt (585)Ansträngningar måste ske för att göra ungdomar passande för detta arbete. De måste sändas ut till "fronten", bära bördor och ansvar. De som är unga nu måste bli starka. De måste kunna lägga planer och ge råd. Guds ord måste förbli i dem, och fylla dem med tro, hopp, mod och hängivenhet. Verket är i hög grad försenat därför att många som nu bär ansvar, inte är lämpliga för det. Skall detta stora behov fortsätta att öka. Skall det stora ansvaret som burits av gamla och erfarna läggas i sådana händer, som inte kan bära det? Försummar vi inte en stor uppgift, när vi inte utbildar vår ungdom att fylla ansvarsfulla poster? rätt (586)(586) Predikanterna måste få utbildning, men samtidigt förbli ödmjuka och saktmodiga av hjärtat. Låt oss hålla verket högt i ära och komma ihåg, att om vi gör vår del, skall Gud göra Sin. |