Vittnesbörd för Församlingen Band 5 kapitel 72. Från sida 591ren sida tillbaka

”Avhåll er från allt ont"

(591)(591) Jag känner mig manad att vända mig till dem som förkunnar det sista varningsbudskapet till världen. Om de, som de verkar för, ser och tar emot adventbudskapet beror i hög grad på den enskilde förkunnaren. Guds befallning är: "Renen eder, I som bären Herrens kärl." (Jes. 52: 11.) Och Paulus förmanar Timoteus: "Hav akt på dig själv och på din undervisning." (1 Tim. 4: 16.) Verket måste ta sin början hos förkunnaren. Han måste vara förenad med Kristus såsom grenen med vinträdet. Jesus sade: "Jag är vinträdet, I ären grenarna." (Joh. 15: 5.) Här framställs den mest tänkbara intima förening. Inympa den bladlösa kvisten i den blommande vinstocken, och den blir en levande gren som suger sav och näring från vinträdet. Med fiber efter fiber klänger sig den späda telningen fast, till dess den knoppas, blommar och bär frukt. Den torra grenen är en bild av syndaren. När människan förenas med Kristus, förenas människa med människa, det svaga och förgängliga med det heliga och oförgängliga och hon blir ett med Kristus. rätt

(591) "Mig förutan kunnen I intet göra", säger Kristus. Är vi, som påstår oss vara Kristi medarbetare, förenade med Honom? Förblir vi i Kristus och är vi ett med Honom? Budskapet vi förkunnar skall gå ut till hela världen. Herren kräver inte att någon skall gå ut med budskapet utan att först ha fått nåd och kraft att framställa det i enlighet med dess betydelse. Den stora fråga som gäller oss idag är: Frambär vi evangelium och dess allvarliga budskap så att dess vikt och betydelse klart framstår? Gud vill samverka med förkunnarna om de helt förtröstar på Kristus. Han menade aldrig att Hans sändebud skulle arbeta utan Hans nåd och i avsaknad av Hans kraft. rätt

(591)Kristus har kallat oss ut ur världen till att vara ett utvalt och heligt folk. Han "har utgivit sig själv för oss, till att förlossa oss (592) från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är." (Tit. 2: 14.) Guds arbetare skulle vara bönemänniskor. De skulle ivrigt studera Bibeln, hungra och törsta efter rättfärdighet, så att de kunde vara till ljus och kraft för andra. Han fordrar att vi skall tillbedja Honom i ande och sanning, i helig skrud. rätt

(592)Psalmisten skriver: "Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig." (Ps. 66: 18.) Som kristna måste vi ge akt på hur vi vandrar. Om psalmistens böner inte kunde bli hörda, om han hade orätt i sitt hjärta, hur kan människors böner bli hörda nu, om orätt finns hos dem? rätt

(592)Efter 1844 smög sig fanatism in i adventisternas led. Gud sände oss varnande budskap om att stå emot det onda. En del män och kvinnor var alltför förtroliga med varandra. Jag framhöll för dem att vi skulle leva upp till evangeliets höga och heliga måttstock och vara rena i ord och handling, för att vinna Guds bifall och stå fram "utan fläck och skrynka och annat sådant.. Gud gav många allvarliga varningar till dessa vilkas tankar var orena, under det att de påstod sig vara särskilt gynnade av Gud. Men de budskap Gud sände dem förkastades. De vände sig mot mig och sade: "Talar Gud bara till dig och inte till oss? De ändrade inte sitt sätt att vara, och Herren tillät dem att fortsätta, tills orenhet var det utmärkande för deras liv. rätt

(592)Faran är inte över för oss nu. Var och en som förkunnar det sista varningsbudskapet skall bli svårt frestad att slå in på en sådan väg i livet, att han förnekar sin tro. På grund av de karaktärsfel som finns hos förkunnarna är det Satans utstuderade plan att göra dem svaga i bön, svaga i kraft, svaga i sitt inflytande. Såsom Guds medarbetare måste vi i vårt umgänge vara förenade i strävan att avsky och fördöma allt som bär den minsta antydan av vad ont är. Vår tro är helig. Vår uppgift är att försvara Guds lags ära, och (593) inte att i något avseende leda någon till att i tanke eller handling missrepresentera Gud. rätt

(593)Vi har höga principer. Vi måste tro och undervisa om sanningen såsom den är uppenbarad i Jesus Kristus. Hjärtats helighet skyddar oss från orena handlingar. Om någon som påstår sig förkunna evangelium ofta uppsöker unga, ja, även gifta kvinnors sällskap, lägger sin hand förtroligt på dem och samtalar med dem i en familjär ton, var rädd för en sådan! Sanningens rena principer finns inte hos honom. Sådana män är inte i Kristus, och Kristus är inte i dem. De behöver en allt förvandlande omvändelse, innan Gud kan godta deras arbete. Den sanning som är av himmelskt ursprung, degraderar inte dess mottagare och leder honom aldrig till opassande förtroligt umgänge. Sanningen helgar tvärtom den kristne, förfinar hans smak, höjer och förädlar honom och för honom nära Jesus. Den leder honom till att lyda. Paulus' uppmaning att avhålla sig från allt vad ont är, så att "icke det goda, . . . blir utsatt för smädelse". rätt

(593)Detta är något som vi måste ge noga akt på. Vi måste skydda oss mot vår tids synder och förfall. Vi måste ta avstånd från allt, som har en smak av otillbörlig förtrolighet. Gud fördömer det. Det är förbjuden mark, på vilken det är farligt att sätta sina fötter. Alla våra ord och handlingar skulle syfta till att höja, förfina och stärka våra karaktärer. Tanklöshet i sådana fall är synd. Aposteln Paulus uppmanade Timoteus att visa iver och grundlighet i sin tjänst för Gud, och han vädjade till honom att meditera över ting som är rena och upphöjda, så att hans föredöme skulle bli uppenbart för alla. Samma råd behöver i hög grad vår tids unga män. Eftertänksam besinning är nödvändig. Om människor endast ville tänka mera och handla mindre impulsivt, skulle de ha mycket större framgång i sitt arbete. Vi behandlar ämnen av oändlig betydelse, och vi kan inte tillåta att våra (594) karaktärssvagheter vävs in i vårt arbete. Vi önskar representera Guds karaktär. rätt

(594)Vi har en stor uppgift, nämligen att vinna människor för Kristus och leda dem till att söka bli delaktiga av gudomlig natur och så undkomma det i världen rådande fördärvet med dess lusta. Våra tankar, ord och handlingar skulle vara av den upphöjda karaktär, som är i harmoni med den heliga sanning som vi förkunnar. Det kan hända att män och kvinnor är tvungna att samarbeta mer eller mindre ute på missionsfälten. Om så är fallet, kan de aldrig vara nog försiktiga. De gifta männen måste vara reserverade och på sin vakt, så att inget ont skall kunna sägas om dem. Vi lever i en tid, då orättfärdighet överflödar, och ett obetänksamt ord eller en olämplig handling kan i hög grad skada den som visar en sådan svaghet. Guds barn måste vara försiktiga och förbehållsamma och inte låta någonting inträffa som Satan kan utnyttja. Om de börjar visa varandra tillgivenhet och särskilt uppmärksammar sina favoriter och smickrar varandra drar Gud tillbaka sin Ande. rätt

(594)Om gifta män går ut i verksamheten och lämnar sina hustrur att ta vård om barnen och hemmet, utför hustrun ett lika stort och betydelsefullt verk som sin man. Fast den ene arbetar på missionsfältet, är den andre missionär i hemmet, och hennes omsorger, ord och bördor överträffar ofta de som maken och fadern bär. Hennes arbete är av stor betydelse. Det är hon som formar barnens karaktärer och fostrar dem att bli till nytta här på jorden och passande för det kommande, oförgängliga livet. Maken som deltar i det offentliga arbetet på missionsfältet kanske äras av människor, under det att hon som arbetar i hemmet, inte får något erkännande här på jorden för sitt arbete. Men om hon arbetar för sin familjs bästa, söker forma barnens karaktärer efter det himmelska mönstret, antecknar änglarna henne såsom en av världens största missionärer. Hur noga skulle inte maken vara med att (595) hålla sina äktenskapslöften. Hur försiktig skulle han inte vara, så att han inte hos unga flickor, ja, t.o.m. hos gifta kvinnor, uppväcker tankar som inte är i överensstämmelse med den höga moral som Guds bud företräder. Kristus visar att dessa bud omfattar oändligt mycket, även hjärtats tankar och avsikter. Det är här som många bryter Guds bud. Vår fantasi är inte av den rena och heliga karaktär, som Gud kräver. Hur hög vår kallelse än är, hur begåvade vi än är, skall Gud ställa oss till svars för vår synd och han kommer att räkna oss långt mer skyldiga och värda hans vrede än dem som är mindre begåvade, har mindre ljus och mindre inflytande. rätt

(595)Jag lider när jag ser hur människor prisas, smickras och blir bortskämda. Gud har visat mig att många som erhåller denna uppmärksamhet inte är värdiga att ta hans namn på sina läppar, men trots detta höjs de till skyarna av dödliga människor som dömer endast efter det yttre. Mina systrar, skäm inte bort och smickra inte svaga felande män, vare sig de är unga eller gamla, gifta eller ogifta. Ni känner inte deras svaga punkter, och ni vet inte om inte just er uppmärksamhet och ert slösande beröm kan betyda deras undergång. Jag är skakad när jag ser den kortsynthet och den brist på förstånd som många visar i detta avseende. rätt

(595)Män som utför Guds verk och som har Kristus inneboende i sina hjärtan prutar inte av på de höga idealen utan försöker i stället att höja dem. De uppskattar inte kvinnors smicker eller deras försök att skämma bort dem. Må män, både gifta och ogifta, säga: "Bort med händerna! Jag vill inte att det skall finnas minsta orsak till att man talar illa om mig. Mitt goda rykte är av större värde för mig än guld och silver. Låt mig bevara det fläckfritt. Om människor angriper mig, skall det inte vara för att jag gett dem orsak till det, utan av samma grund som de talade illa om Jesus, nämligen för att de hatade honom för hans rena och heliga karaktär, som var en ständig anklagelse mot dem." rätt

(596)(596) Jag önskar att jag kunde inskärpa hos varje arbetare i Guds verk det stora behovet av oavbruten och allvarlig bön. De kan inte ständigt vara på sina knän, men de kan upplyfta sina hjärtan till Gud. På det sättet vandrade Enok med Gud. Var försiktiga så att inte självbelåtenheten kommer in och ni släpper Jesus och arbetar i er egen kraft. Använd inte de gyllene ögonblicken till ytliga samtal. Prisa inte er själva när ni lyckas med ert missionsarbete, utan upphöj Jesus. Lyft Golgata kors högt! Tillåt inte någon att berömma och smickra dig eller att klänga sig fast vid dig som om han inte ville släppa din hand. Var rädd för varje sådan yttring! Var på din vakt när unga eller t.o.m. gifta personer visar benägenhet att berätta familjehemligheter för dig. Om de uttrycker sitt behov av sympati är det tid för dig att vara på din vakt. De som har Kristi Ande och som vandrar med Gud har inget sådant behov av sympati. De har en vän som tillfredsställer sinnets och hjärtats längtan. Gifta män, som tar emot kvinnors uppmärksamhet, beröm och särskilda vänskapsyttringar, skulle vara förvissade om att det slaget av kärlek och sympati inte är värt att ta emot. rätt

(596)Kvinnor är ofta frestare. Under en eller annan förevändning drar de till sig både ogifta och gifta mäns uppmärksamhet, och lockar dem till att överträda Guds lag, tills deras lämplighet i Guds verk är ödelagd och deras andliga liv i fara. Berättelsen om Josef är nedtecknad till gagn för dem som frestas på liknande sätt som han. Han var fast som klippan när det gällde principer, och han svarade frestaren: "Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?" (1 Mos. 39: 9.) En sådan moralisk styrka behöver också vi. Om kvinnorna ville leva ett moraliskt rent liv och bli Kristi medarbetare, skulle deras inflytande vara till mindre skada, men med deras nuvarande likgiltighet för sitt ansvar i hemmet och för Guds krav på dem, utövar de ett skadligt inflytande. Deras krafter begränsas och deras (597) arbete bär inte den gudomliga stämpeln. De är inte missionärer i hemmet, inte heller utanför hemmet, och inte sällan överger de hemmet, denna underbara institution. rätt

(597)Var och en som bekänner Kristus borde försöka övervinna all svaghet och dårskap. En del människor växer aldrig upp till full mognad i Kristus Jesus. De är barnsliga och självsvåldiga. Ödmjuk fromhet skulle helt förändra detta tillstånd. I sann kristendom finns inte något barnsligt självsvåld. Den är i högsta grad ärbar. Måtte ingen som tillhör Kristi armé svika sin post på prövningens dag. Alla borde känna det stora ansvaret att rädda sina medmänniskor. Ingen har rätt att lägga ned vapnen i kampen att göra dygden åtråvärd och omoralen hatad. Det finns ingen vila för en kristen på denna sida om evigheten. Att lyda Guds bud innebär att göra det rätta och endast det rätta. Detta är kristlig mognad. rätt

(597)Vi behöver ständigt lära av Kristi liv, Han som är vår tros hövding och fullkomnare. "Ja, på honom som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar. Ännu haven I icke stått emot ända till blods i eder kamp mot synden." (Hebr. 12: 3, 4.) Ni måste tillväxa i de andliga nådegåvorna. Genom att visa saktmod i motgången och genom att övervinna det världsliga sinnelaget visar ni att Frälsaren bor i era hjärtan. Varje tanke, ord och handling skulle snarare dra människors sinnen till Kristus än till er själva. Oändligt mycket arbete återstår att göra, men vi har bara en kort tid kvar. Låt det bli er livsuppgift att lära alla att inse att de har en uppgift i Kristi verk. Utför de plikter som borde utföras, men som andra inte ser eller förstår, därför att de inte vill se vad som är deras livsuppgift. rätt

(597)Den moraliska standarden är inte så hög som den skulle vara bland Guds folk. Många som bekänner sig hålla Guds bud och försvara dem, bryter dem. Frestelserna kommer på ett sådant sätt att de frestade menar sig ha en ursäkt för att de (598) överträder buden. De som reser ut till missionsfälten borde vara människor som vandrar med Gud och talar med Gud. De som står i talar stolen som förkunnare, skulle vara människor med oförvitligt anseende. Deras liv skulle vara felfritt, höjt över allting som inte är fullkomlig renhet. Sätt inte ditt anseende i fara genom att följa frestelsens väg. rätt

(598)Om en kvinna håller din hand onödigt länge, dra kvickt tillbaka den och rädda henne från att begå synd. Om hon visar otillbörlig tillgivenhet och klagar över att hennes make inte älskar henne eller förstår henne, försök inte att ersätta denna brist. Din enda räddning i ett sådant fall är att behålla din sympati för dig själv. Det finns otaliga sådana fall. Visa sådana människor till Honom som bar våra bördor och som är den ende sanne Rådgivaren. Om hon valt Jesus som sitt sällskap, skall Han ge henne nåd och kraft att uthärda försummelsen utan att knota. Under tiden skulle hon göra allt som står i hennes makt att binda sin make vid sig, genom absolut trohet mot Honom och genom att troget söka göra deras hem så trevligt och tilldragande som möjligt. Om alla hennes ansträngningar är förgäves och inte blir uppskattade, får hon dock förståelse och hjälp av sin Frälsare. Han vill lätta hennes bördor och trösta henne i besvikelsen. Hon visar misstroende för Jesus, när hon räcker ut handen efter mänsklig hjälp för att fylla den plats som Kristus är redo att fylla. Hennes missnöje är synd mot Gud. Hon gjorde väl i att rannsaka sitt eget hjärta för att se, om inte synden ligger på lur där. Det hjärta som söker mänsklig sympati och tar emot förbjuden uppmärksamhet, är inte rent och felfritt inför Gud. rätt

(598)Bibeln ger oss många slående illustrationer av ondskefulla kvinnors starka inflytande. När Bileam kallades att förbanna Israel tilläts han inte att göra det, för Herren sade att "ofärd är icke att skåda i Jakob och olycka är icke att se i Israel". (4 Mos. 23: 21.) Men Bileam som redan gett efter för frestelsen blev helt och fullt Satans verktyg. Han beslöt att indirekt utföra (599) det som inte tillåtits honom att göra direkt. Han lade med ens en snara, i vilken Israels män skulle bli fångade av de vackra moabitiska kvinnorna, som skulle få dem att överträda Guds lag. Denna synd fanns bland dem, och Guds välsignelse kunde inte vila över dem. Deras stridskrafter försvagades i hög grad, och deras fiende fruktade inte längre för deras makt, emedan härskarornas Herre inte längre var med deras arméer. rätt

(599)Detta är nedtecknat till en varning för Guds folk, som lever i de sista dagarna. Om de söker rättfärdighet och sann helgelse, och om de helgar alla Guds bud, skall inte Satan och hans tjänare tillåtas övervinna dem. Allt motstånd från deras bittraste fiende visar sig då maktlöst, när det gäller att förstöra och rycka upp plantorna i Guds egen vingård. Satan förstår vad Bileam lärde genom bitter erfarenhet, nämligen att ingen trolldom kan utövas mot Jakob och ingen spådom när det gäller Israel, därför att orättfärdighet inte finns hos dem. Därför kommer han alltid att använda sin makt och sitt inflytande för att splittra deras enighet och befläcka deras rena karaktärer. Han lägger sina snaror på tusende sätt för att försvaga deras makt, när det gäller det goda. rätt

(599)Återigen vädjar jag till er angående nödvändigheten av renhet i varje tanke, ord och handling. Vi skall personligen avlägga räkenskap inför Gud. Vi har ett personligt uppdrag som ingen kan utföra i vårt ställe. Det är att göra världen bättre genom föreskrifter, personlig strävan och genom vårt föredöme. Vi skulle inte uppöva sällskaplighet bara för nöjes skull utan med en viss avsikt. Vi skall rädda människor. Närma dig dem med allvarligt menat personligt intresse. Öppna dina dörrar för unga människor som frestas. Det onda lockar dem från alla sidor. Försök att få dem intresserade och hjälp dem med att rätta till sina felsteg. Låt dem få komma in i ditt hem, inbjud dem att vara med vid familjeandakten. Tusentals behöver sådan hjälp. Varje träd i Satans lustgård är fullt med lockande, (600) giftiga frukter och var och en som äter av dem drabbas av olycka. Vi måste komma ihåg, att Gud önskar att vi skall göra vägen till himmelen tydlig, ljus och inbjudande, så att vi kan få människor med oss undan Satans fördärvliga lockelser. rätt

(600)Gud har gett oss ett ädelt uppdrag! Vi är aspiranter på ett kommande liv. Det är en alltför allvarlig tid för oss att vara sorglösa eller ge oss ut i det ovissa. Vårt umgänge med varandra skulle utmärkas av lugn och av ett kristligt sinnelag. Våra samtal skulle röra sig om de himmelska tingen. "Men därunder hava också de som frukta Herren talat med varandra; och Herren har aktat på dem och hört dem, och en minnesbok har blivit skriven inför hans ansikte till åminnelse av dessa som frukta Herren och tänka på hans namn. Och dessa, säger Herren Sebaot, skall jag hava såsom min egendom på den dag då jag utför mitt verk; och jag skall skona dem, såsom en fader skonar sin son som tjänar honom." (Mal. 3: 16, 17.) rätt

(600)Vad är mera värt att fängsla sinnet än frälsningsplanen? Det är ett outtömligt ämne. Jesu kärlek, frälsningen erbjuden den fallna människan genom hans oändliga kärlek, den frälsande sanningen för de sista dagarna, Kristi nåd - allt detta är ämnen som upplivar och låter de renhjärtade uppleva den glädje som lärjungarna kände när Jesus kom till dem och vandrade med dem på vägen till Emmaus. Den som har Kristus som centrum för sina känslor och sin tillgivenhet, älskar denna heliga gemenskap och hämtar gudomlig kraft från den. Men den som inte uppskattar detta slags samtal utan tycker bäst om att prata sentimentalt nonsens, har vandrat bort från Gud och känner ingen längtan efter höga och ädla ting. Det sinnliga och jordiska tolkas av sådana såsom något himmelskt. Lättsinniga samtal med en bismak av besvikelse över bristande mänsklig förståelse och uppskattning, springer fram ur kärlekskrank sentimentalitet, och varken ungdom (601) eller gråhårsmän går säkra. När Guds sanning såsom en förblivande princip bor i hjärtat, blir den som en levande källa. Om man försöker att täppa till dess flöden bryter de fram på någon annan plats, källan är där och dess strömmar kan inte hejdas. Sanningen i hjärtat är livets källsprhg. Den vederkvicker den trötte, och den håller tillbaka onda tankar och yttranden. rätt

(601)Händer det inte tillräckligt mycket ont omkring oss, för att vi skall se farorna på vår väg? Överallt finner man mänskliga vrak, försummade familjealtaren, brutna familjeband. Det förekommer en ovanlig frigjordhet från principer, en sänkning av den moraliska standarden. De synder som orsakade att Gud sände den stora floden över jorden och förstörde Sodom i eld ökar allt mer och mer. Vi närmar oss tidens slut. Gud har länge haft fördrag med mänsklighetens fördärv, men dess straffdomar är inte desto mindre bestämda. Måtte alla som bekänner sig vara världens ljus, ta avstånd från all orättfärdighet. Vi ser samma anda av motstånd mot Sanningen råda i våra dagar som på Kristi tid. De som upphäver Guds lag och inte kan finna argument för detta i Bibeln sprider falska rykten för att fläcka och smutskasta arbetarna. Så gjorde de med världens Återlösare, och så skall de göra med Hans efterföljare. Rykten som saknar all grund, påstås vara sanna. rätt

(601)Gud har välsignat Sitt folk som helgar Hans bud, och allt det motstånd och alla de falska rykten de utsatts för skall endast styrka dem som med fasthet försvarar den tro som en gång gavs de heliga. Men om de som bekänner sig vara Hans lags försvarare, överträder den, undandrar han dem Sitt beskydd, och många bringas på fall genom ogudaktighet och utsvävningar. Om detta sker, kan vi inte stå emot vår fiende. Men om Hans folk håller sig avskilt från världen, såsom en nation som gör vad rättfärdigt är, skall Gud försvara dem och inget vapen som höjs mot dem skall ha framgång. rätt

(601)Borde vi inte, såsom det folk som följer Guds bud - med tanke (602) på farorna i vår tid - lägga bort all synd, all orättfärdighet, allt fördärv? Borde inte de kvinnor som bekänner adventbudskapet strikt vaka över sig själva, så att de inte ger den minsta anledning till ansvarslös förtrolighet? De skulle stänga mången dörr för frestelsen, om de alltid var tillbakadragna och höviska. Männen skulle ha Josef till sitt föredöme och så vara principfasta, hur hårt de än frestas. Vi önskar vara starka män och kvinnor som försvarar det rätta. Runt omkring oss finns sådana som är moraliskt svaga. De behöver umgås med dem som är moraliskt starka och som är nära förbundna med Kristi hjärta. Var och en av oss kommer att sättas på prov när det gäller troheten mot våra principer. Men det finns de som går in i frestelsen på samma sätt som en dåre tar emot sitt straff i stocken. De inbjuder fienden att fresta dem. De förslappas och försvagas moraliskt och skam och förvirring blir följden. rätt

(602)Hur föraktliga i Guds heliga åsyn är inte de som bekänner sig försvara Hans lag men ändå överträder den! De drar vanära över Guds rikes sak och ger adventbudskapets motståndare orsak att triumfera. Gränslinjen mellan Jesu lärjungar och Satans efterföljare skulle aldrig plånas ut. Gud själv har dragit en klar linje mellan världen och församlingen, mellan dem som följer budorden och dem som bryter dem. Dessa två grupper kan inte förenas. De är så olika varandra som middagen är olik midnatten. De har olika smak, olika mål, olika strävan, olika karaktärer. Om vi odlar kärlek och gudsfruktan, kommer vi att avsky minsta ansats till orenhet. rätt

(602)Måtte Herren då dra människor till Sig och ingjuta i dem känslan av heligt ansvar att forma sådana karaktärer, att Kristus inte behöver skämmas för att kalla dem Sina bröder. Om ni upphöjer Guds lag, skall himmelens välsignelse tillfalla er på den dag, då var och en får vedergällning för sina gärningar. (603) De som arbetar för Gud måste leva i Hans åsyn och utveckla sina karaktärer i sann dygd och gudsfruktan. Deras sinnen och hjärtan måste så helt fyllas av Kristi Ande och vara så allvarligt stämda av det heliga budskapet, att varje tanke, handling och motiv höjs över det sinnliga och jordiska. Deras lycka består inte av att de på ett förbjudet sätt tillfredsställer sitt eget själviska jag, utan de finner den i Jesus Kristus och Hans kärlek. rätt

(603)Min bön är: "O, Herre, smörj ditt folks ögon så att de må kunna skilja mellan synd och helighet, mellan fördärv och rättfärdighet, och till sist stå som segrare."

----------------
rätt

nästa kapitel