| Vittnesbörd för Församlingen Band 5 kapitel 74. Från sida 613 | ren sida tillbaka |
(613)Där Herrens Ande är, där är saktmod, tålamod, mildhet och långmodighet. En sann lärjunge vill söka efterlikna den förebilden. Han vill studera för att finna hur Guds vilja skall kunna göras här på jorden såsom den blir gjord i himmelen. De som fortfarande är besudlade av synd, kan inte vara nitiska i vad (614) gott är. De misslyckas när det gäller att följa de fyra bud i dekalogen, som tydliggör vår plikt mot Gud. Inte heller följer de sista sex, som bestämmer människans plikt mot sin nästa. Deras hjärtan är fyllda med själviskhet, och de söker ständigt att finna fel hos andra, som är bättre än de själva. De gör ett arbete, som Gud aldrig gett dem, men lämnar det arbete ogjprt som Han gett dem i uppdrag, nämligen att ta vård om sig själva, så att ingen rot av bitterhet växer upp, skapar bekymmer i församlingen och besudlar den. De vänder sina blickar utåt för att finna fel hos andra, när de i stället skulle riktas inåt för att pröva och kritisera sina egna handlingar. När de frigjort sig från det egna jaget, från avund, ont förtal och egenkärlek, har de ingen lust att bestiga domarsätet för att döma andra som i Guds ögon är bättre än de. rätt (614)Den som vill reformera andra, måste först reformera sig själv. Han måste erhålla Kristi Ande och vara villig att likt Honom lida förakt och utöva självförsakelse. I jämförelse med värdet av en enda människa är hela världen en obetydlighet. Eftergivenhet för en önskan att utöva auktoritet och härska över Guds arvedel, kommer att resultera i förlust av människor. De som verkligen älskar Jesus vill försöka efterlikna den stora Förebilden och sedan arbeta i Hans anda för att rädda andra. rätt (614)För att försäkra sig om människan och trygga hennes eviga frälsning lämnade Kristus himmelen och kom till denna jord, utstod syndens ångest och skam i människans ställe och dog för att frigöra henne. Hur vågar någon som bekänner Kristi namn, med tanke på det oändliga pris som betalats för människans återlösning likgiltigt behandla någon av Hans små? Hur noggrant skulle inte varje församlingsmedlem vaka över varje handling och ord, så att de inte skadar "oljan och vinet"! Hur tålmodigt, vänligt och tillgivet skulle de inte behandla dem som friköpts genom Jesu blod! Hur troget och allvarligt skulle de inte arbeta för att uppmuntra de förtvivlade och missmodiga! Hur ömt skulle de inte behandla dem som försöker (615) lyda sanningen, men inte har någon uppmuntran i hemmet, utan ständigt lever i en atmosfär av otro och mörker! rätt (615)Om någon har syndat, skall inte hans bröder och systrar tissla och tassla om det och göra sina kommentarer; därmed förstoras de synder och fel som man tror har begåtts. Ofta sker så, och följden därav är att Guds misshag vilar över dem som handlar så, och Satan jublar över att han kan försvaga och plåga dem som borde vara starka i Herren. Världen ser deras svaghet och dömer denna klass och den sanning som de bekänner sig älska, ty de bär inte dess frukt. "Herre, vem får bo i din hydda? Vem får dväljas på ditt heliga berg? Den som vandrar ostraffligt och gör vad rätt är och talar sanning av hjärtat, den som icke bär förtal på sin tunga, den som icke gör sin broder något ont och icke drager smälek över sin nästa, den som aktar den förkastlige för intet, men ärar dem som frukta Herren; den som svär sig till skada, men ej bryter sin ed; den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor för att fälla den oskyldige. Den som så handlar, han skall icke vackla till evig tid." (Ps. 15.) Här är baktalaren utestängd från Guds tabernakel och boningarna på Sions heliga berg. Den som klandrar sin nästa, kan inte få Guds erkännande. rätt (615)Hur många predikanter som är upptagna av ett själavinnande arbete har inte, när människor sökt Gud och sanningen, kallats från detta arbete för att reda ut problem bland medlemmar i församlingen som själva har helt fel och som har en stridslysten och högmodig anda? rätt (615)Upprepade gånger har det hänt att man tagit män från deras arbetsfält, just när deras verk hade framgång. Det är fiendens list att på så sätt (616) hindra Guds verk. När människor är färdiga att ta emot adventbudskapet lämnas de åt dessa ogynnsamma inflytanden, de förlorar intresset, och mycket sällan händer det att deras intresse kan väckas på nytt. Satan söker alltid att genom list kalla predikanten från arbetsfältet vid en kritisk tidpunkt, så att resultatet av hans arbete skall gå förlorat. rätt (616)Det finns i församlingen oomvända, ohelgade människor som tänker mer på att genomdriva sina egna planer och uppehålla sin egen värdighet än de tänker på sina medmänniskors frälsning. Och Satan påverkar dem så att de skall ställa till svårigheter som upptar predikantens tid och arbete, och många människor går som ett resultat därav förlorade. rätt (616)På grund av att församlingens medlemmar är splittrade blir de hårda och oemottagliga för intryck. Predikantens ansträngningar är som att försöka smida kallt järn. Varje parti i församlingen blir mer och mer övertygat om att just det har rätt. Predikanten blir den minst avundsvärde, för hur visligt han än väljer, måste hans beslut misshaga någon och så växer partiandan. rätt (616)Om predikanten tar in hos en eller annan blir säkerligen många andra avundsjuka och rädda för att predikanten skall få ogynnsamma intryck av dem. Om han ger råd, säger några att "den eller den har talat med honom", och hans ord är utan betydelse för dem. På detta sätt omger de sig själva med misstro och onda tankar, och predikanten är prisgiven åt deras fördomar och avund. Alltför ofta är förhållandet värre när han lämnar platsen än när han kom dit. Hade han absolut vägrat att lyssna till de obekräftade, ensidiga påståendena, hade han gett råd i överensstämmelse med Bibelns regel och i likhet med Nehemja sagt: "Jag har ett stort arbete för händer och kan icke komma ned" (Neh. 6: 3), skulle församlingens tillstånd ha vunnit på det. rätt (616)Predikanter och lekmän misshagar Gud, när de tillåter enskilda medlemmar i församlingen att berätta för dem om syskons synder och fel. De skulle inte lyssna till deras (617) rapporter utan i stället fråga: "Har du själv följt Frälsarens föreskrifter? Har du gått till den felande och talat med honom i enrum? Och har han vägrat att lyssna på dig? Har du då med omtanke och under bön tagit två eller tre andra med dig, och så i ömhet, ödmjukhet och mildhet, med ditt hjärta fyllt av 'kärlek till honom, sökt påverka honom?" rätt (617)Efter det att vi följt vår Ledares råd beträffande felande syskon, följer ett andra steg: berätta det inträffade för församlingen och behandla saken i överensstämmelse med Bibeln. Himmelen skall då godkänna församlingens beslut, nämligen att utesluta den felande medlemmen om han inte vill ångra och bättra sig. Stäng ditt öra för klagomål och vägra att föra fram en anklagelse mot din nästa om dessa steg inte har tagits. Om alla församlingens medlemmar handlade så, skulle skvallret snart upphöra, för de skulle inte finna något lämpligt område där de kunde bitas och äta upp varandra. rätt (617)Val av ledare (617)Den inspirerade aposteln sade: "Förhasta dig icke med handpåläggning." (1 Tim. 5: 22.) I några av våra församlingar har organisation och ordination av de äldste varit förhastad. Bibelns regler har inte följts och som en följd härav har stora bekymmer uppstått i församlingen. Man skulle inte vara så snabb när det gäller att välja ledare och att ordinera män, som i intet avseende är passande för det ansvarsfulla arbetet - män som behöver bli (618) omvända, förfinade och renade, innan de på något område kan tjäna i Guds verk. rätt (618)Evangelii nät fångar både goda och onda. Det tar tid för en karaktär att utvecklas. Det tar också tid att verkligen lära känna människor. Man skall tänka på den föreslagnes familj. Omhändertas den med fast hand? Förestår mannen sitt hus med heder? Vad slags karaktär har hans barn? Är de en heder för sin fars inflytande? Om han inte visar hänsyn, visdom och gudsfruktan i sin egen familj, kan man med säkerhet dra slut satsen att samma svagheter följer honom in i församlingen och samma ohelgade sätt att leda visar sig där. Det är långt bättre att kritisera mannen, innan han träder in i sitt ämbete, än efteråt. Det är bättre att ge råd och bedja innan man tar det avgörande steget än att sedan söka rätta till följderna av sitt felsteg. rätt (618)I en del församlingar saknar ledarna de rätta kvalifikationerna för att fostra församlingens medlemmar att bli arbetare. Takt och omdöme har inte använts för att uppehålla ett levande intresse i Guds verk. Ledaren är slö och långsam. Han talar för mycket och beder för långa offentliga böner. Han har ingen levande förbindelse med Gud som kan ge honom nya erfarenheter. rätt (618)Ledarna i församlingarna på varje plats skulle vara fulla av iver och osjälviskt intresse, Guds-män som rätt kan leda verket. De skulle frambära sina önskningar i tro till Gud. De skulle ägna all tänkbar tid åt bön i enrum, men offentligt skulle de göra sina vittnesbörd och böner korta och rakt på sak. Långa, torra böner och långa utläggningar skulle undvikas. De trossyskon som vill uppmuntra och uppbygga andra måste först själva ha upplevt det de önskar delge andra. De måste ha daglig kontakt med Gud, de måste dagligen hämta vad de behöver från Hans outtömliga förrådshus, både nytt och gammalt. Om de själva blivit upplivade genom Guds Ande kan de trösta, styrka och ge andra nytt mod. (619) Men om de inte själva har druckit ur frälsningens levande källa, vet de inte hur de skall leda andra dit. rätt (619)För dem som tagit emot Sanningens teori måste man betona nödvändigheten av andliga erfarenheter. Predikanterna måste förbli i Guds kärlek, och sedan klargöra för folket behovet av en personlig helgelse, en personlig förvandling. Alla behöver en levande erfarenhet. För dem som inte har Kristus i hjärtat och låter Hans Ande kontrollera sina känslor blir deras trosbekännelse av intet värde, och deras ställning blir sämre än om de aldrig hört evangelium. rätt (619)För de små grupper som tar emot adventbudskapet skulle sådana arrangemang göras att församlingens framgång säkras. En person väljs för att leda under en vecka eller en månad. På så sätt kan olika personer delta i arbetet, och efter lämplig prövotid kunde någon genom röstning i församlingen bli erkänd som ledare, men skulle aldrig väljas för mer än ett år. Då kan någon annan väljas, eller samma person kan bli vald - om hans tjänst visat sig vara en välsignelse för församlingen. Samma princip skulle följas, när det gäller att välja personer till andra ansvarsfulla poster, t.ex. ämbeten inom konferensen. Män som man inte först "prövat" skulle aldrig väljas till föreståndare för en konferens. Många visar inte den rätta urskiljningen i de viktiga frågor som innefattar eviga ting. rätt (619)Vi bekänner oss vara Guds lags försvarare. Vi påstår oss äga ett större ljus och en högre standard för våra liv än andra folk på jorden. Vi skulle därför visa en fullkomligare karaktär och en allvarligare gudsfruktan. Det mest allvarliga budskap har anförtrotts dem som har mottagit adventbudskapets ljus. Vart ljus skulle lysa upp stigen för dem som vandrar i mörker. Såsom medlemmar av församlingen på jorden och såsom "arbetare i (620) vingården" skulle alla bekännande kristna göra sitt yttersta för att bevara frid harmoni och kärlek i församlingen. Lägg märke till Jesu bön; ". . . att de alla må vara ett och att, såsom du, Fader, är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro, att du har sänt mig." (Joh. 17: 21.) Församlingens enhet är det mest övertygande beviset för att Gud har sänt Jesus i världen såsom Frälsare. Detta är ett argument som världsmänniskorna inte kan motsäga. Därför är Satan oavbrutet i verksamhet för att hindra denna förening och harmoni så att de icke-troende, när de bevittnar avfall, splittring och gräl mellan bekännande kristna, skall få motvilja mot kristendomen och bli befästade i sin obotfärdighet. Gud vanäras av dem som bekänner evangelium, men som är oeniga och lever i fiendskap med varandra. Satan är "brödernas åklagare" och alla som tar del i dessa anklagelser, står i hans tjänst. rätt (620)Vi bekänner oss ha mer sanning än de andra samfunden, men om inte detta förhållande leder till större helgelse, till renare och heligare liv - vartill gagnar det då? Det hade varit bättre för oss att aldrig ha sett adventbudskapets ljus än att bekänna att vi har tagit emot det men inte har blivit helgade. rätt (620)För att kunna sätta oss in i vilka stora intressen som är förknippade med en människas omvändelse från villolära till sanning, måste vi förstå innebörden av odödligheten. Vi måste inse hur fruktansvärda den andra dödens plågor är. Vi måste förstå vilken ära och härlighet som väntar de återlösta och förstå vad det betyder att leva i Hans närhet som dog, för att upphöja och förädla människan och skänka segraren ett kungligt diadem. rätt (620)Värdet av en människosjäl kan inte till fullo förstås av ett dödligt sinne. Hur tacksamma skall inte de återlösta och förhärligade vara, när de kommer ihåg dem som varit redskap i Guds hand till deras frälsning! Ingen skall då ångra sina självförsakande ansträngningar och sitt uthålliga arbete, tålamod, överseende och sitt hjärtas medkänsla för människor, som kanske hade gått förlorade om man försummat sin plikt eller tröttnat. rätt (621)(621) Nu är den stora vita skaran samlad i den store Herdens fålla. Den trogna tjänaren och den person som blivit frälst genom hans arbete, hälsas nu av Lammet framför tronen, och de förs till Livets träd och till Källan med levande vatten. Med vilken glädje betraktar inte Herrens tjänare dessa återlösta som nu får dela Frälsarens härlighet! Hur mycket mer betyder inte himmelen för dem som har varit trogna när det gällt att rädda människor för Guds rike! "De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och evinnerligen." (Dan. 12: 3.) |