Guds karaktär uppenbarad i Kristus

(737)Frälsaren sade: "Detta är evigt liv, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus." (Joh. 17: 3.) Och Gud förklarade genom profeten: "Den vise berömme sig icke av sin vishet, den starke berömme sig icke av sin styrka, den rike berömme sig icke av sin rikedom. Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig därav att han har förstånd till att känna mig: att jag är Herren, som gör nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty till sådana har jag behag, säger Herren." (Jer. 9: 23, 24.) rätt

(737)Ingen människa kan utan Guds hjälp få denna kännedom om Gud. Aposteln säger, att "världen icke genom sin visdom lärde känna Gud". (1 Kor. 1: 21.) ”Kristus var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom". (Joh. 1: 10.) Jesus förklarade för sina lärjungar: "Ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd." (Matt. 11: 27.) I sin sista bön för Sina efterföljare, innan Han trädde in i Getsemanes skuggor, lyfte Frälsaren Sina ögon mot himmelen, och i sorg över den fallna människans likgiltighet sade Han: "Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jag känner dig." (738) - "Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen." (Joh. 17: 25, 6.) rätt

(738)Från begynnelsen har det varit Satans utstuderade plan att få människorna att glömma Gud, så att han själv skulle kunna vinna dem. Därför har han sökt missrepresentera Guds karaktär och ge människorna en felaktig uppfattning om Honom. Skaparen har framställts för dem med samma kännetecken som beskriver mörkrets furste - såsom tyrannisk, hård och oförlåtande - så att Han skulle bli fruktad, avskydd, ja, t.o.m. hatad av människan. Satan hoppades att så förvirra de människor som Han bedragit, att de skulle utesluta Gud ur sin tankevärld. Sedan skulle han utplåna Guds avbild hos människan och i stället forma henne efter sitt sinne, genomsyra henne med sin egen anda och göra henne till fånge under sin vilja. rätt

(738)Det var genom att ge ett falskt intryck av Guds karaktär och ingjuta misstroende till Honom, som Satan lockade Eva till överträdelse. Genom synden förmörkades våra första föräldrars sinnen, deras natur urartade, och deras uppfattning om Gud formades av deras egen trångsynthet och själviskhet. Och när människan gick allt längre i synd, utplånades kunskapen om Gud och Hans kärlek från deras sinnen och hjärtan. "Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade." (Rom. 1: 21.) rätt

(738)Tidvis verkade det som om Satans kamp för att vinna kontroll över den mänskliga familjen skulle krönas med framgång. Under århundradena före Kristi första ankomst tycktes världen nästan helt domineras av mörkrets furste, och han härskade med en så fruktansvärd makt att det tycktes som om alla världens riken på grund av våra första föräldrars synd, tillfallit honom med all rätt. Även förbundets folk, som Gud hade utvalt att bevara kunskapen om Honom i världen, hade avlägsnat sig så långt från Honom, att de hade förlorat det verkliga begreppet om Hans karaktär. rätt

(738)Kristus kom för att uppenbara Gud för världen såsom (739) en Gud av kärlek, full av nåd, ömhet och medlidande. Det tjocka mörker som Satan sökt omge Gudomens tron med, drevs bort av världens Återlösare, och Fadern uppenbarade sig åter för människorna som livets ljus. rätt

(739)När Filippus kom till Jesus och bad: "Herre, låt oss se Fadern, så hava vi nog", svarade Frälsaren honom: "Så lång tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du då säga: 'Låt oss se Fadern'?" (Joh. 14: 8, 9.) Kristus förklarar sig vara sänd som Faderns representant till världen. I Sin ädla karaktär, i Sin nåd och i Sitt ömma medlidande, i Sin kärlek och godhet står Han framför oss som förkroppsligandet av den gudomliga fullkomligheten, avbilden av den osynlige Guden. rätt

(739)Aposteln säger: "Det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv." (2 Kor. 5: 19.) Endast när vi begrundar den stora återlösningsplanen, kan vi rätt uppskatta Guds karaktär. Skapelsen var en uppenbarelse av Hans kärlek; men enbart Guds gåva att frälsa det skuldtyngda och fördärvade släktet uppenbarar de oändliga djupen av gudomlig kärlek och medkänsla. "Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv." (Joh. 3: 16.) Emedan Guds lag gäller och dess rätt är bevisad, kan syndaren få förlåtelse. Den dyrbaraste gåva som himmelen hade att ge, gavs också för att Gud själv skulle "befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus". (Rom. 3: 26.) Genom den gåvan lyftes människan upp ur det fördärv och den degradering som synden försatt henne i, och hon blir Guds barn. Paulus säger: "I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: 'Abba! Fader!'" (Rom. 8: 15.) rätt

(739)Trossyskon, i likhet med den älskade Johannes uppmanar jag er att se "vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn". (1 Joh. 3: 1.) Vilken kärlek, vilken oförliknelig kärlek, att syndare och fiender som vi är, vi får komma tillbaka till Gud och bli barn av Hans familj! Vi (740) får tilltala Honom med det dyrbara namnet "Vår Fader", vilket är ett tecken på vår tillgivenhet för Honom och ett löfte om Hans ömma hänsyn och förhållande till oss. Och när Guds Son ser nådens arvingar, blygs Han inte för att kalla oss bröder. Vi har t.o.m. ett heligare förhållande till Gud än änglarna som aldrig har syndat. rätt

(740)All den faderliga kärlek som generation efter generation har strömmat genom människors hjärtan, alla de ömhetens källor som sprungit upp i människors inte är, om man jämför med Guds gränslösa, outtömliga kärlek, bara en liten rännil mot den oändliga oceanen. Ingen tunga kan beskriva den, ingen penna teckna den. Du må meditera över den dagligen hela ditt liv; du må flitigt studera Bibeln för att fatta den; du må använda varje kraft och förmåga som Gud gett dig, i försöket att förstå din himmelske Faders kärlek och medlidande, men ändå är det en oändlighet därbortom. Du må studera denna kärlek under tidsåldrar, ändå kan du inte helt förstå längden och bredden, höjden och djupet av Guds kärlek, när Han gav Sin Son att dö för denna värld. Inte ens själva evigheten kan helt uppenbara den. Dock, när vi studerar Bibeln och mediterar över Kristi liv och frälsningsplanen, blir dessa ämnen allt klarare för oss. Och vi kommer att få den välsignelse som Paulus tillönskade församlingen i Efesus, när Han bad, att Gud "må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro". (Ef. 1: 18-19.) rätt

(740)Satan söker ständigt nya vägar för att hålla människors sinnen sysselsatta med sådant som hindrar dem från att lära känna Gud. Han söker få dem att (471) uppehålla sig vid sådant som förmörkar deras sinnen och gör dem missmodiga. Vi lever i en värld av synd och fördärv, omgivna av inflytanden som syftar till att locka Kristi lärjungar att göra orätt och göra dem modlösa. Frälsaren sade: "Därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna." (Matt. 24: 12.) rätt

(741)Många fäster sina ögon på den fruktansvärda ondska som existerar runt omkring dem. De ser avfall och svaghet på alla områden, och de talar om dessa ting tills deras hjärtan fylls med sorg och tvivel. Främst tänker de på ärkebedragarens mästerliga arbete och deras egna nedslående erfarenheter, under det att de tycks förlora ur sikte Faderns makt och oförlikneliga kärlek. Det är så Satan vill ha det. Det är ett misstag att tillskriva rättfärdighetens fiende så stor makt, under det att vi så litet tänker på Guds kärlek och Hans kraft. Vi måste tala om Kristi makt. Vi är till ytterlighet hjälplösa när det gäller att rädda oss själva ur Satans grepp, men Gud har visat oss en utväg. Den Högstes Son har styrka att kämpa striden för oss, och "i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss". (Rom. 8: 37.) rätt

(741)Vi får inte någon andlig kraft genom att ständigt grubbla över vår svaghet och tillbakagång, och jämra oss över Satans makt. Den stora sanningen måste grundas som en levande princip i våra sinnen och hjärtan - sanningen om verkan av det offer som Gud gav för oss - att Gud kan, och att Han frälsar till det yttersta alla som kommer till Honom, enligt de villkor Han gett i Sitt ord. Vi måste låta vår vilja gå upp i Hans vilja. Genom försoningens blod blir vi delaktiga av gudomlig natur, genom Kristus är vi Guds barn och vi har försäkran om att Gud älskar oss såsom Han älskade Sin Son. Vi är ett med Jesus. Vi vandrar den stig där Jesus leder oss. Han har makt att förjaga de mörka skuggor som Satan kastar över vår väg, och i stället för mörker och missmod skiner ljuset av Hans härlighet in i våra hjärtan. rätt

(742)(742) Vårt hopp är att ständigt på nytt bli styrkta i vetskapen om att Kristus är vår rättfärdighet. Låt vår tro vila på denna grund, för den står fast till evig tid. I stället för att tänka på Satans mörker och frukta hans kraft, skulle vi öppna våra hjärtan för ljuset från Kristus och låta det lysa för världen och förklara att Han står över all Satans makt och att Hans uppehållande arm skall stödja alla som förtröstar på Honom. rätt

(742)Jesus sade: "Fadern själv älskar eder." Om vår tro är fäst vid Gud, genom Kristus, blir den "ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten, dit Jesus, såsom vår förelöpare, har gått in för oss". (Hebr. 6: 19, 20.) Det är sant att missräkningar kommer. Vi måste vänta prövningar, men vi skall överlämna allt, stort och smått, åt Gud. Han blir inte rådlös på grund av våra bedrövelser eller nedtyngd av våra bördor. Han vakar över varje hem och över varje människa. Han är intresserad av allt som angår oss och av våra sorger. Han märker varje tår, han rörs av vår hjälplöshet. Alla de smärtor och prövningar som drabbar oss här, sker för att Hans avsikter med oss skall förverkligas, för att vi skall "få del av hans helighet", (Hebr. 12: 10) och så bli delaktiga i fullheten av den glädje som finns i Hans närvaro. rätt

(742) "Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet." (2 Kor. 4: 4.) Men Bibeln betygar för oss i de strängaste ordalag vikten av att lära känna Gud. Petrus säger: "Nåd och frid föröke sig hos eder, i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus. Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin härlighet och underkraft." (2 Petr. 1: 2, 3.) .Och Bibelns inbjudan lyder: "Sök nu förlikning och frid med honom." (Job 22: 21.) rätt

(743)(743) Gud har bjudit oss: "I skolen vara heliga, ty jag är helig" (1 Petr. 1: 16) och en inspirerad apostel förklarar, att "utan helgelse får ingen se Herren". (Hebr. 12: 14.) Helgelse är en överenskommelse med Gud. Genom synden har Guds avbild i människan blivit vanställd och nästan utplånad. Det är evangelii verk att återställa vad som gått förlorat, och vi skall samarbeta med de gudomliga krafterna i detta verk. Och hur kan vi bli i samförstånd med Gud, hur kan vi likbildas med Honom om vi inte lär känna Honom? Det är denna kunskap som Kristus kom tillvärlden för att uppenbara för oss. rätt

(743)Den torftiga bild som många har av Kristi upphöjda karaktär och tjänst, har begränsat deras religiösa erfarenhet och avsevärt hindrat deras andliga tillväxt. Den personliga andligheten hos oss som ett folk står på låg nivå. Det är så mycken formalism, så många ceremonier, så mycket av läpparnas bekännelse, men någonting djupare och fastare måste föras in i vår andliga erfarenhet. Med all vår utrustning, våra bokförlag, våra skolor, våra sanatorier och många, många andra tillgångar, skulle vi ha hunnit mycket längre än vad vi nu gjort. Det är den kristnes livsuppgift att representera Kristus för världen, att i liv och karaktär uppenbara Jesus. Om Gud har gett oss ljus, är det för att vi skall förkunna det för andra. Men i jämförelse med det ljus vi mottagit, och de tillfällen och förmåner vi haft att nå andra människors hjärtan, har resultaten av vårt arbete hitintills varit alltför små. Guds vilja är att den sanning Han låtit oss få kunskap om, skall bära mer frukt än vad som hittills skett. Men när våra sinnen är fyllda med svårmod och sorg, upptagna med tankar på mörkret och det onda omkring oss, hur skall vi då kunna representera Kristus för världen? Hur kan vårt vittnesbörd ha kraft att vinna människor? Vad vi behöver är att lära känna Gud och Hans kärleks makt genom egen erfarenhet såsom den uppenbaras i Kristus. Vi måste flitigt och under bön studera Bibeln. Vårt förstånd måste upplysas av den helige Ande, och (744) våra hjärtan upplyftas till Gud i tro och hopp och oavbruten tacksägelse. rätt

(744)Genom Kristi förtjänst, genom Hans rättfärdighet, som genom tro tillräknas oss erhåller vi den kristna karaktärens fullkomlighet. Vad vi skall göra varje dag och varje timme beskrivs i apostelns ord: "Må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare." (Hebr. 12: 2.) Medan vi gör detta blir våra sinnen klarare, vår tro starkare och vårt hopp befäst. Vi är så helt upptagna med att betrakta Hans renhet och älskvärdhet och det offer Han gav för att försona oss med Gud, att vi har inget intresse att tala om tvivel och besvikelser. rätt

(744)Uppenbarelsen av Guds kärlek, Hans nåd och godhet, och den helige Andes upplysande och förnyande verk på hjärtat för oss genom tron i så nära förbindelse med Kristus, att vi klart förstår Hans karaktär och kan urskilja Satans mästerliga bedrägerier. Då vi ser på Jesus och förtröstar på Hans förtjänst, tillägnar vi oss de välsignelser som ljus, frid och fröjd i den helige Ande för med sig. Och när vi ser vilka stora ting Kristus har gjort för oss, kan vi utbrista: "Sen, vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn." ( 1 Joh. 3: 1.) rätt

(744)Bröder och systrar, det är genom att se som vi förvandlas. Genom att tänka på Guds kärlek och vår Frälsare, genom att begrunda den gudomliga karaktärens fullkomning och när vi genom tro gör anspråk på Kristi rättfärdighet förvandlas vi till Hans avbild. Låt oss därför inte sammanföra alla obehagliga bilder - ondska, fördärv och besvikelser, tecken på Satans makt - och hänga upp dem i vårt minnesgalleri för att tala om och klaga över tills missmod får övertaget. En missmodig människa hamnar i mörker och sviker inte endast sig själv, då hon inte tar emot ljuset från Gud utan hindrar också andra från att få det. Satan tycker om att se vad hans framgångar kan åstadkomma, (745) hur de gör människor tvivlande och modfällda. rätt

(745)Det finns, lyckligtvis, ljusare och mer glädjande bilder som Herren har visat oss. Låt oss samla alla Hans kärleks löften såsom dyrbara skatter, och ständigt ha dem i tankarna. Guds Son lämnade Sin tron och iklädde Sig mänsklig natur för att rädda människan från Satans makt. Han vann seger i vårt ställe och öppnade himmelen för oss och visade oss den plats där Gudomen avslöjar Sin härlighet. Han lyfte mänskligheten ur den fördärvets grop i vilken synden kastat oss och återförenade oss med den oändlige Guden. Genom tron på Frälsaren kan vi uthärda den gudomliga granskningen och bli iklädda Kristi rättfärdighet. Det är dessa bilder som Gud erbjuder oss att glädja oss över. Och eftersom vi inte har "till ögonmärke de ting som synas, utan dem som icke synas", skall vi finna att det är sant att "vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet". (2 Kor. 4: 18, 17.) rätt

(745)I himmelen är Gud allt i alla. Där helighet råder finns ingenting som stör den fullkomliga enheten med Gud. Om vi är på resa dit, har vi redan nu den himmelska anden i våra hjärtan. Men om vi inte nu finner någon glädje i att meditera över himmelska ting, inte något intresse av att lära känna Gud bättre, ingen fröjd i att betrakta Kristi karaktär, om helgelsen inte utövar någon dragningskraft på oss - då kan vi vara säkra på att vårt hopp om himmelen är fåfängt. Fullkomlig likhet med Guds vilja är det höga mål som en kristen alltid skulle ha framför sig. Han älskar att tala om Jesus, om Gud, om det fridens och sällhetens hem som Kristus har berett för dem som älskar Honom. Att begrunda dessa ämnen medan själen gläder sig över Guds välsignade löften, jämställer aposteln med att smaka "den tillkommande tidsålderns kraften,. (Hebr. 6: 5.) rätt

(746)(746) Framför oss har vi just nu den avslutande kampen i den stora striden, då Satan kommer att missrepresentera Gud med lögnens alla kraftgärningar och "tecken och under för att, om möjligt, förvilla de utvalda". (Mark. 13: 22.) Om det någonsin har funnits ett folk som varit i behov av ständigt större ljus från himmelen, så är det folket som Gud i denna farans tid kallat att försvara Hans lag och Hans karaktär inför världen. De som har fått ett så stort ansvar måste vara andliga, upphöjda, fyllda av livskraft genom den tro som de bekänner. Aldrig förr har församlingen varit i så stort behov att få göra den erfarenhet som Paulus beskriver i brevet till kolosserna, och aldrig var Gud mera angelägen om att så skulle ske. Aposteln skriver: ". . . hava vi därför, å vår sida, icke upphört att bedja för eder och bönfalla om att I mån bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig vishet och andligt förstånd. Så skolen I kunna föra en vandel som är värdig Herren, honom i allt till behag, och genom kunskapen om Gud bära frukt och växa till i allt gott verk." (Kol. 1: 9, 10.)

nästa kapitel