Internatskolan

(168)(168) Många av de ungdomar som går på våra skolor, går miste om hemmets milda och varma atmosfär och inflytande. Just vid den tid i livet, när de behöver en vaksam tillsyn, kommer de bort från föräldrarnas inflytande och auktoritet, och hamnar i en stor grupp av ungdomar i deras egen ålder, men med olika karaktärer och livsvanor. Några av dessa har i sin barndom lärt alltför litet ordning och lydnad, och de är ytliga och lättsinniga. Andra åter har hållits för strängt, och känner nu när de är borta från de händer som hållit tyglarna kanske för hårt, att nu är de fria att göra som de önskar. De ogillar blotta tanken på regler och förpliktelser. Genom sådana kontakter ökas farorna i hög grad för de unga. rätt

(168)Våra internatskolor har upprättats för att vår ungdom inte skall lämnas att driva hit och dit och utsättas för det onda inflytande som finns i överflöd överallt, utan så långt möjligt är låta dem få vara i en hematmosfär, så att de skyddas från frestelse till omoral och leds till Jesus. Den himmelska familjen representerar det som varje familj på jorden skulle vara. Och våra internatskolor, där ungdomarna samlas för att bereda sig för Guds tjänst, skulle så långt möjligt är likna den gudomliga förebilden. rätt

(168)Lärare som har hand om dessa internatskolor bär stort ansvar, för de skall vara i fars och mors ställe och visa intresse för eleverna, alla och envar, såsom föräldrar visar sina barn. De ungas olika karaktärsdrag innebär stor omsorg och många tunga bördor. Det krävs stor takt och mycket tålamod för att leda sinnen, som genom dålig fostran (169) förts på villovägar, i rätt riktning. Lärarna behöver stor ledarbegåvning, de måste vara principfasta och ändå förståndiga och vänliga och förena kärlek och Kristus-lik medkänsla med disciplin. De skulle vara trons, visdomens och bönens människor. De skulle inte visa en hård och oböjlig värdighet, utan förena sig med de unga, bli en av dem i deras glädjeämnen och sorger såväl som i den dagliga rutinen. Villig, kärleksfull lydnad blir vanligtvis resultatet av en sådan ansträngning. rätt

(169)Hushållsarbete
Den utbildning i hushålls- och praktiskt arbete som de unga får vid våra skolor förtjänar särskild uppmärksamhet. Det är av stor vikt för karaktärsdaningen att elever utför det arbete som anvisas dem och avvisar och övervinner all lust till lättja. De behöver lära känna det dagliga livets plikter. De skulle undervisas i, att utföra sina praktiska sysslor ordentligt och väl, under så litet oväsen och oordning som möjligt. Allt skulle utföras ordentligt och noga. Köket och alla andra delar av byggnaden skulle hållas rena och snygga. Böckerna skulle läggas åt sidan tills det blir tid för dem, och ingen skulle ta flera ämnen än han hinner med, utan att försumma hushållsplikterna. Studiet av böckerna skall inte uppta sinnet på bekostnad av plikterna i hemmet, på vilka hela familjens trevnad beror. rätt

(169)I utförandet av dessa sysslor får inte vårdslöshet, försummelse och oordning förekomma, för om sådana vanor inte övervinns, kommer de att följa en människa i varje fas av hennes liv och göra henne onyttig i livet och onyttig i missionens tjänst. Om inte dessa vanor uthålligt och bestämt övervinns, kommer de att besegra (170) eleven för tid och evighet. De unga skulle uppmuntras att vänja sig vid att klä sig rätt, så att deras yttre blir trevligt och tilldragande. De skulle lära sig att hålla sig rena och snygga. Alla deras vanor skulle vara sådana, att de kan vara till hjälp och trevnad för andra. rätt

(170)Särskilda direktiv gavs till Israels arméer att i och runt om deras tält skulle allt vara rent och i ordning, så att inte Guds ängel skulle se deras orenhet då han gick genom lägret. Lägger Herren noga märke till dessa ting? Ja, det gör Han, för detta påpekades för att Han inte på grund av smutsen i deras läger, skulle vägra att följa deras arméer i striden mot fienden. På samma sätt lägger Gud märke till alla våra handlinger. Den Gud som var så noga med att Israels barn skulle vänja sig vid renlighet, godkänner inte i våra dagar något slags orenhet. rätt

(170)Gud har anförtrott föräldrar och lärare att uppfostra barn och ungdom enligt dessa riktlinjer, och från allt de uträttar skall de kunna hämta andliga lärdomar. Medan vi lär dem att hålla sig fysiskt rena, skulle vi också lära dem att Gud önskar att vi också skall ha rena hjärtan. Medan de sopar ett golv kan de lära sig, hur Gud renar hjärtat. Då stänger de inte dörrar och fönster och lämnar smuts i rummet, utan de öppnar dörrarna och slår upp fönstren på vid gavel och försöker att omsorgsfullt avlägsna allt damm. På samma sätt måste impulsernas och känslans fönster öppnas mot himmelen, och själviskhetens och världslighetens damm avlägsnas. Guds nåd måste göra sinnets kamrar rena, och varje naturens livselement måste renas och få nytt liv genom Guds Ande. Oordning och slarv i de dagliga plikterna får oss att glömma Gud och att ha ett sken (171) av gudsfruktan i vår trosbekännelse, fastän vi förlorat dess verklighet. Vi måste vaka och bedja, annars kommer vi att gripa efter skuggan och förlora verkligheten. rätt

(171)En levande tro skulle likt gyllene trådar löpa genom vår dagliga erfarenhet i utförandet av våra små plikter. Då skulle eleverna ledas till att förstå de rena principer som Gud önskar skall prägla varje handling i deras liv. Allt dagligt arbete skulle vara av den art, att det påskyndar andlig tillväxt. Då skulle de livsviktiga principerna tro, förtröstan på och kärlek till Jesus påverka de allra minsta detaljerna av det dagliga livet. Man skulle då se upp till Jesus, och kärleken till Honom skulle bli det ständiga motivet, som skulle ge en levande kraft åt varje plikt som utföders. Då skulle man sträva efter rättfärdighet, och ”hoppet låter oss icke komma på skam”. Allt som skulle göras, skulle vara till Guds ära. rätt

(171)Till varje elev skulle jag vilja säga: Var plikttrogen när det gäller arbetet i hemmet! Var trogen i fullgörandet av de små plikterna! Var en levande kristen i hemmet! Låt kristna principer regera ditt hjärta och kontrollera ditt uppförande! Akta på varje råd från läraren, men se till att man inte alltid behöver tala om för dig vad du skall göra. Avgör själv! Lägg själv märke till om allt i ditt rum är rent och i ordning, så att inte någonting kan bli en förolämpning mot Gud, utan om heliga änglar skulle gå genom ditt rum, skulle de vilja stanna där, därför att de finner ditt rum tilldragande på grund av dess ordning och renlighet. Om ni utför era plikter villigt, ordentligt och troget är ni missionärer. Ni bär vittnesbörd om Jesus Kristus. Ni visar att Kristi lära, varken i princip eller praktik, gör er slarviga, ohyfsade och respektlösa mot era lärare så att ni inte följer deras råd och anvisningar. Bibelns lära, omsatt i praktiken, gör er vänliga, omtänksamma och trofasta. Ni försummar då inte de små tingen. Välj som ert (172) motto Kristi ord: ”Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är.” rätt

(172)Kristet sällskapsliv och hövlighet
Guds folk praktiserar på det hela taget alltför litet kristet umgängesliv. Denna gren av uppfostran skulle inte försummas eller bortses från vid våra skolor. Eleverna skulle lära sig, att de inte är oberoende atomer, utan att var och en är en tråd, som förenad med andra trådar bildar en vävnad. Inte i någon avdelning av vår verksamhet kan denna undervisning ges så effektivt som i skolan. Här har eleverna dagligen tillfällen som, om de tar dem till vara, är till stor hjälp vid utveckling av sällskapstalangerna. Det ligger i deras egen makt att så ta vara på tid och tillfällen att de kan utveckla en karaktär som gör dem lyckliga och nyttiga. De som sluter sig inom sig själva och är ovilliga att vara sällskapliga och andra till välsignelse genom vänligt umgänge, förlorar själva många välsignelser, för genom ömsesidig kontakt lär man sig också ömsesidigt att uppföra sig ledigt och trevligt. Genom sällskapligt umgänge stiftas bekantskaper och sluts vänskapsförbund, vars resultat är hjärtans enhet och en atmosfär av kärlek, som är himmelen välbehaglig. rätt

(172)Särskilt skulle de som har smakat Kristi kärlek utveckla sina sällskapstalanger, för på detta sätt kan de vinna människor för Frälsaren. Kristus skulle inte gömmas i deras hjärtan, inlåst som en eftertraktad skatt, helig och ljuvlig, som bara de själva kan glädjas åt. Inte heller skulle Kristi kärlek bevisas enbart för dem som de fattar tycke för. Eleverna skulle lära Kristus-likhet genom att visa ett vänligt intresse och villighet att umgås med dem som är i störst behov av sällskap, även om de inte skulle tillhöra de kamrater, som de själva väljer. Vid alla tillfällen och på alla platser visade Jesus ett kärleksfullt intresse (173) för människor och spred ett ljus av glädjefull fromhet omkring sig. Eleverna skulle lära sig att följa i Hans fotspår. De skulle lära sig att likt Kristus visa kärlek, medkänsla och intresse för sina unga kamrater och söka att dra dem närmare Jesus. Kristus skulle i deras hjärtan vara en källa av vatten, som springer upp med evigt liv och ger svalka åt alla som kommer i beröring med dem. rätt

(173)Denna villiga, kärleksfulla tjänst för andra i tider av nöd är välbehaglig för Gud. På detta sätt kan eleverna medan de går på skolan, vara levande missionärer för Gud, om de är trogna sin bekännelse. Allt detta tar tid, men den tid som används på detta sätt är väl använd för därigenom lär eleverna sig att framställa kristendomen för världen. rätt

(173)Kristus vägrade inte att blanda sig med andra i vänligt umgänge. Om Han inbjöds till en fest av en farisé eller en publikan accepterade Han. Vid sådana tillfällen var varje ord Han yttrade en lukt till liv för Hans åhörare, för måltiden var ett tillfälle för Honom att dela med Sig av många dyrbara lärdomar, anpassade till deras behov. Kristus lärde på detta sätt Sina lärjungar hur de skulle uppföra sig i sällskap både med sådana som var kristna och sådana som icke var det. Genom Sitt föredöme lärde Han dem, att om de toge del i någon offentlig samling, behövde inte deras samtal vara av samma karaktär som de vanligen är vid sådana tillfällen. rätt

(173)När eleverna sitter till bords, är deras samtal, om Kristus bor i deras hjärtan, rent och upplyftande. Om Kristus inte bor i deras hjärtan, finner de nöje i ytligt prat, skoj och skämt, som är ett hinder för andlig tillväxt och en orsak till att Guds änglar bedrövas. Tungan är en otyglad lem, men det skulle inte vara så. Den skulle bli omvänd. Talets gåva är nämligen en (174) dyrbar gåva. Kristus är alltid redo att dela med Sig av Sina rikedomar, och vi skulle samla de juveler som kommer från Honom, ’så att när vi talar, våra läppar skulle frambära dessa juveler’. rätt

(174)Temperamentet, de personliga egenheterna, vanorna som utgör vår karaktär – allting praktiserat i hemmet – avslöjar sig självt i våra olika livsformer. De böjelser vi följer, uppenbarar sig i tankar, ord och gärningar av samma karaktär. Om varje elev, som är en del av skolfamiljen, försökte att hålla tillbaka varje ovänligt och ohövligt ord och tala med respekt till alla, om han komme ihåg att han bereder sig för att bli medlem av den himmelska familjen, om han satte en helig vakt kring sitt inflytande, så att han inte droge någon bort från Kristus, om han ville bemöda sig om att med varje handling i sitt liv frambära lov till Honom, som kallat honom ut ur mörkret in i Sitt underbara ljus – vilket reformerande inflytande skulle då inte strömma ut från varje internatskola! rätt

(174)Andakterna
Det viktigaste av allt vid våra skolor är den andliga utbildningen, andakterna. Dessa skulle genomföras med det största allvar och med vördnad, samtidigt som de skulle göras så tilltalande som möjligt. De skulle inte hålla på så länge, att de blir tröttande för i så fall kommer de unga att förknippa kristendom med allt som är torrt och ointressant, och många kommer därmed att ledas till att ställa sitt inflytande på fiendens sida, medan de kunde ha blivit en välsignelse för världen och för församlingen om de undervisats på rätt sätt. Sabbatsmötena, morgon- och kvällsandakterna i hemmet och i kapellet kan, om de inte är klokt planerade och levandegjorda av Guds (175) Ande, bli det mest formella, obehagliga och tråkiga, och för ungdomarna det mest tröttsamma av allt i skolan. Alla slags möten skulle planeras och ledas på ett sådant sätt, att de inte endast är till nytta utan även så trevliga och tilldragande som möjligt. Gemensam bön förenar hjärtan med band som håller. Att öppet och modigt bekänna Kristus, uppenbara Hans mildhet, ödmjukhet och kärlek i vår karaktär, kommer att fängsla andra genom den sanna gudsfruktans prydnad. rätt

(175)Vid alla dessa tillfällen skulle Kristus framstå såsom ”härlig framför tio tusen”, såsom den vars hela ”väsende är ljuvlighet”. (Höga Visan 5:10, 16.) Han skulle framställas såsom Källan till all sann glädje och tillfredsställelse, Givaren av varje god och fullkomlig gåva, Ursprunget till varje välsignelse, den Ende i vilken allt vårt hopp om evigt liv har sitt centrum. Låt Guds kärlek och den kristna upplevelsens glädje uppenbara sig i sin sanna skönhet i varje andlig sammankomst. Framställ Frälsaren såsom den som utplånar alla syndens följder. rätt

(175)För att uppnå detta resultat måste all trångsynthet avlägsnas. Uppriktig, allvarlig, från hjärtat kommande hängivenhet erfordras. En brinnande och verksam fromhet hos lärarna är nödvändig. Det finns kraft för oss, om vi vill ha den. Det finns nåd för oss, om vi förstår att ta emot den. Den Helige Ande väntar på att vi skall kräva att få den, om vi endast begär den med den intensitet i avsikten som står i proportion till värdet av det vi söker. Himmelens änglar ger akt på allt vårt arbete och vakar över, hur de bäst kan tjäna var och en, så att denne kan återspegla Kristi likhet i karaktären och förvandlas till den gudomliga avbilden. När de som bär ansvaret för våra internatskolor förstår att uppskatta de förmåner och möjligheter, som finns inom deras räckhåll kommer de att utföra ett verk för Gud som himmelen skall godkänna.

nästa kapitel