Våra församlingsskolor

(193)Församlingskolans arbete
(193) Våra församlingar har en särskild uppgift, när det gäller att utbilda och fostra våra barn, så att inte dessa i skolan eller bland kamrater utsätts för dåligt inflytande. Världen är full av synd och förakt för Guds bud. Städerna har blivit lika Sodom, och våra barn utsätts varje dag för mycket ont. De som går i de offentliga skolorna umgås ofta med sådana, som är ändå mer försummade än de själva, sådana som, om man undantar tiden de sitter i klassrummet, får sin uppfostran på gatan. Unga hjärtan tar lätt intryck. Och om inte deras omgivning är av det rätta slaget, kommer Satan att använda de försummade barnen för att genom dessa påverka dem, som fått en bättre fostran. Och innan adventistföräldrarna vet ordet av, har på så sätt det onda skett, deras små barn har dragits in i sedligt fördärv och fått själsliga skador. rätt

(193)De protestantiska samfunden har antagit den falska sabbaten, påvemaktens barn, och upphöjt den över Guds heliga dag. Det är vår uppgift att klargöra för våra barn, att veckans första dag inte är den rätta sabbatsdagen och att om vi helgar den sedan vi fått upplysning om den rätta sabbatsdagen, är detta en överträdelse av Guds lag. Ger lärarna i de statliga skolorna våra barn sådan upplysning som överensstämmer med Guds ord? Framställs synden som uppror mot Gud? Lär man dem att lydnad för Guds bud är begynnelsen till all visdom? Vi sänder våra barn till sabbatsskolan för att de skall lära känna adventbudskapet, men sedan under vardagarna i skolan får de läxor att läsa som innehåller villfarelse. Detta förhållande verkar förvirrande på barnen och (194) det skulle inte vara så. Hur skall inflytandet av en undervisning som förvränger adventbudskapet kunna motverkas? rätt

(194)Kan vi förvåna oss över att en del av våra unga under sådana omständigheter inte uppskattar sina kristna förmåner? Kan vi undra över att de råkar ut för frestelser? Kan vi undra över att de, när de så försummas, söker förströelser, som inte gör dem något gott, och att deras andliga intressen försvagas och deras andliga liv förmörkas? Sinnet utvecklas allt efter den näring det får, och skörden blir av samma natur som den säd som såddes. Visar inte dessa fakta tydligt behovet av att vaka över vår ungdoms utbildning redan i deras tidigaste år? Vore det inte bättre, att de unga till en viss grad växte upp okunniga om sådant, som vanligen anses som bildning, än att de blir vårdslösa när det gäller Guds sanning? rätt

(194)Åtskillnad från världen
Då Israels barn lämnade egyptierna, sade Herren: ”Ty jag skall på den natten gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egyptens land – både människor och boskap; och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom; jag är Herren. . . . Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som är i skålen, och bestryken det övre dörrträet och båda dörrposterna med blodet som är i skålen; och ingen av eder må gå ut genom sin husdörr intill morgonen. Ty Herren skall gå fram för att hemsöka Egypten; men när han ser blodet på det övre dörrträet och på de två dörrposterna, skall Herren gå förbi dörren och icke tillstädja Fördärvaren att komma in i edra hus och hemsöka eder. Detta skolen I hålla; och det skall vara en stadga för dig och dina (195) barn till evärdlig tid.” (2 Mos. 12:12, 22-24.) Blodet på dörrträet symboliserade Kristi blod, som räddade de förstfödda bland hebréerna från förbannelsen. rätt

(195)Israeliternas erfarenhet skrevs ned till lärdom för dem som skulle leva i de sista dagarna. Innan den stora hemsökelsen drabbar jordens inbyggare, manar Herren alla som är sanna israeliter att bereda sig för denna händelse. Till föräldrarna sänder han ett varningens rop: ”Samla dina barn i ditt hus; ta dem bort från dem som ringaktar Guds bud och som lär och praktiserar det onda. Lämna, så snart som möjligt är, de stora städerna. Upprätta församlingsskolor. Ge era barn Guds ord som den fasta grunden för all deras utbildning. Det är rikt på underbara lärdomar, och om eleverna studerar det på småskolestadiet härnere, kommer de att vara beredda för den högre klassen därovan.” rätt

(195)Guds ord kommer till oss i denna tid: ”Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror? Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? rätt

(195)Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: ’Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.’ Alltså: ’Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.’” (2 Kor. 6:14-18.) Var är era barn? Uppfostrar ni dem till att se och undfly (196) det fördärv, som råder i världen på grund av köttets lusta? Söker ni rädda deras andliga liv eller bidrar ni genom er försummelse till deras fördärv? rätt

(196)Barnen försummas
Våra barn och ungdomar får allt för liten uppmärksamhet. Församlingens äldre medlemmar har inte betraktat dem med ömhet och medkänsla och önskat, att de skulle tillväxa andligen. Barnen har därför inte utvecklats så i sitt andliga liv, som de skulle ha gjort. Några medlemmar som tidigare har älskat och fruktat Gud, tillåter nu sina egna intressen att bli det allt uppslukande, och gömmer sitt ljus under skäppan. De glömmer att tjäna Gud och låter sina affärsintressen kväva sina kristna liv. rätt

(196)Skall de unga lämnas vind för våg, utlämnas åt missmod och bli offer för frestelser som lurar överallt för att få dem på fall? Den uppgift som ligger våra medlemmar närmast om hjärtat är att visa intresse för de unga och att med vänlighet, tålamod och ömhet leda dem steg för steg, lära dem den ena föreskriften efter den andra. O, var är fäderna och mödrarna i Israel? Det borde finnas många som, såsom förvaltare av Kristi nåd, skulle känna, inte bara ett flyktigt intresse, utan ett särskilt intresse för de unga. Det borde finnas många, vars hjärtan rörts av de ungas beklagansvärda situation, och som inser att Satan använder varje tänkbart bedrägeri för att fånga dem i sitt nät. Gud vill att församlingen skall vakna upp ur sin försoffning och se vad som behöver göras i denna farofyllda tid. rätt

(196)Församlingsmedlemmarnas ögon skulle behöva smörjas (197) med den himmelska ögonsalvan, så att de inser vår tids behov. Lammen i hjorden måste få sin näring, och himmelens Herre blickar ned, för att se vem som utför det arbete som Han önskar skall göras för barnen och de unga. Men församlingen sover och inser inte vikten av detta. Någon säger: ”Varför behöver vi vara så noga med vår ungdoms urbildning? Jag anser, att om några har bestämt sig för ett kall som kräver boklig lärdom, eller ett yrke som kräver särskild skolning, och de får sin särskilda uppmärksamhet, är det allt som behövs. Det är inte nödvändigt att alla våra ungdomar skall utbildas så väl. Kan inte en grundlig utbildning under några år fylla behoven?” rätt

(197)Nej, svarar jag. Absolut inte. Hur skulle vi kunna göra detta urval bland de unga? Hur skulle vi kunna säga vem som är den mest lovande, vem som skulle utföra den största tjänsten för Gud? Enligt vårt mänskliga sätt att döma, skulle vi kunna begå samma fel som Samuel, som då han sändes att smörja den av Gud utvalde, såg till utseendet. rätt

(197)”Men Herren sade till Samuel: ’Skåda icke på hans utseende och på hans högväxta gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det är icke såsom en människa ser; en människa ser på det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.” (1 Sam. 16:7.) Ingen av dessa Isais ståtliga söner antogs av Herren. Men då David, den yngste av dem, bara en yngling och en fåraherde, gick förbi Samuel, sade Herren till honom: ”Stå upp och smörj honom, ty denne är det.” (Vers 12.) Vem kan avgöra vem i en familj som kommer att bevisa sig vara duglig i Guds verk? Alla ungdomar skulle tillåtas att få de välsignelser och förmåner, som utbildningen vid våra skolor ger, så att de kunde inspireras att bli Guds medarbetare. rätt

(198)Behovet av församlingsskolor
(198) Många familjer som, med hänsyn till sina barns skolgång, flyttar till platser där våra större skolor är belägna, skulle tjäna Herren bättre, om de stannade kvar där de är. De skulle uppmuntra sin egen församling att upprätta en församlingsskola, där barnen i deras eget grannskap kunde få en allsidig, praktisk kristen utbildning. Det skulle vara oändligt mycket bättre för deras barn, för dem själva och för Guds verk, om de stannade kvar i de mindre församlingarna, där deras hjälp behövs, i stället för att flytta till de större församlingarna, där de, därför att deras hjälp inte behövs, ständigt frestas att hamna i andlig sysslolöshet. rätt

(198)Varhelst det finns några som helgar sabbaten, skulle föräldrarna hjälpas åt att skaffa en plats, där de kunde upprätta en dagskola för sina barn. De skulle anställa en kristen lärare, som likt en hängiven missionär fostrade barnen att själva bli missionärer. Anställ sådana lärare som kan undervisa i allmänna ämnen men med Bibeln som grund för alla studier. Föräldrarna skulle själva ta på sig vapenrustningen och genom sitt föredöme lära sina barn att bli missionens tjänare. De skulle arbeta medan dagen varar, ty ”natten kommer då ingen kan verka”. (Joh. 9:4.) Om de genom osjälviskt arbete uthålligt lär barnen att bära ansvar, skall Herren samarbeta med dem. rätt

(198)En del adventistfamiljer bor ensamma eller långt från andra med samma tro. De har ibland sänt sina barn till internatskolor, där barnen fått hjälp och sedan återvänt hem till stor välsignelse där. Men några kan inte sända sina barn från hemmet för att få utbildning. I sådana fall skulle (199) föräldrarna försöka att anställa en kristen lärare, som kunde känna det som en glädje att arbeta för Mästaren under vilka förhållanden som helst och att odla vilken del som helst av Herrens vingård. Föräldrarna bör samarbeta med läraren och med allvar göra allt de kan för sina barns omvändelse. Måtte de sträva efter att hålla det andliga intresset friskt och levande i hemmet och uppfostra barnen i Herrens fruktan. Må de varje dag ta tid att studera samman med barnen. På detta sätt kan studietimmen bli till både nöje och nytta, och de får förtroende för denna metod att söka leda sina barn till frälsning. Föräldrarna skall finna att deras egen andliga tillväxt sker snabbare, allt eftersom de lär sig att arbeta för sina barn. När de så arbetar i ödmjukhet, försvinner otron. Tro och aktivitet skänker trygghet och en tillfredsställelse, som ökar för varje dag allt eftersom de lär känna Herren och gör honom känd. rätt

(199)I vissa länder tvingas föräldrar genom lag att sända sina barn till skolan. I dessa länder skulle man, där det finns en församling, om möjligt upprätta skolor, även om det inte finns mer än sex barn i skolåldern. Arbeta som om det gällde livet, för att rädda era barn från att dränkas av världens orena och fördärvande inflytande. rätt

(199)Vi är långt efter med avseende på vår plikt i denna viktiga sak. På många platser skulle skolor ha upprättats för flera år sedan. Många platser skulle därigenom haft representanter för adventbudskapet, som hade gett Guds verk anseende. I stället för att samla många stora byggnader på ett fåtal platser, skulle skolor ha byggts i många olika områden. rätt

(200)Låt oss nu börja med dessa skolor under klokt ledarskap, så att barnen kan utbildas i sin egen hemförsamling. Det är en allvarlig försyndelse mot Gud, att så stor försummelse har visats på detta område, när Försynen i överflöd försett oss med många möjligheter. Men om vi i det gångna har kommit till korta i att göra vad vi kunde ha gjort för barnen och de unga – låt oss nu bättra oss och ta vara på tiden! Herren säger: ”Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull. Om I ären villiga att höra, skolen I få äta av landets goda.” (Jes. 1:18, 19.) rätt

(200)Församlingsskolornas och deras lärares karaktär
Det arbete som utförs i våra församlingsskolor skulle vara av den allra högsta klass. Jesus Kristus, Återlösaren, är den enda räddningen undan en felaktig utbildning, och de lärdomar Hans ord innehåller skulle framställas för ungdomen på det mest tilltalande sätt. Skolans disciplin skulle vara ett tillägg till eller en fortsättning av hemmets fostran, och både i hemmet och i skolan skulle enkelhet och gudsfruktan praktiseras. Det bör kunna finnas lärare som passar att arbeta i dessa små skolor men som inte med fördel kan arbeta i de större skolorna. När de i praktiken omsätter Bibelns lärdomar, kommer de att själva erhålla en utbildning av allra högsta värde. rätt

(200)Vid val av lärare kan man inte vara nog försiktig med tanke på att detta val är lika allvarligt som valet av personer för predikoämbetet. Kloka människor med stor människokännedom skulle göra valet, för de allra bästa förmågor behövs för att fostra och dana de ungas sinnen, samt framgångsrikt arbeta inom de olika grenar av verket som det krävs av en lärare i en församlingsskola. Ingen som är trångsynt och i underläge skulle sättas att leda någon av (201) våra skolor. Sätt inte unga oerfarna lärare utan ledarförmåga att ha hand om barnen, för deras arbete har en benägenhet att ställa till oreda. Ordning är himmelens första lag, och varje skola skulle i det avseendet vara lik den himmelska modellen. rätt

(201)Det vore skada att ge de yngre barnen lärare som är stolta och kärlekslösa. En lärare av det slaget skulle i hög grad skada dessa små som snabbt utvecklas. Om lärarna inte lyder Gud, om de inte älskar de barn som de satts att leda, eller om de favoriserar dem som de tycker om och visar likgiltighet för dem som är mindre tilldragande eller för dem som är oroliga och nervösa, skulle de inte anställas, för följden av deras arbete är att människor inte finner Kristus. rätt

(201)Särskilt barn behöver lärare som är lugna och vänliga, och som visar tålamod och kärlek, för dem som bäst behöver det. Jesus älskar barnen. Han betraktade dem som yngre medlemmar av Herrens familj. Han behandlade dem alltid vänligt och med respekt, och Hans lärjungar skall följa Hans exempel. De borde ha en sann missionsanda, för barnen skall ju utbildas till att bli evangelii tjänare. Lärarna skulle känna att Herren har anförtrott dem ansvaret för barnens och de ungas eviga väl som ett heligt uppdrag. rätt

(201)Våra församlingsskolor behöver lärare med höga moraliska kvalifikationer. De skall vara pålitliga, välgrundade i sin tro, ha takt och tålamod. De skall vandra med Gud och avstå från allt vad ont är. Skuggor kommer att falla över deras väg. De kommer att möta moln och mörker, stormar och oväder och fördomar från föräldrar som har felaktiga uppfattningar angående sina barns karaktärsutveckling. Det finns många som anser sig tro på Bibeln, men som inte omsätter dess principer i hemlivet. Men om lärarna ständigt går i (202) Kristi skola, skall aldrig omständigheterna besegra dem. rätt

(202)Må föräldrarna söka Herren med iver och allvar, så att de inte blir stötestenar på sina barns väg. Bannlys avund och svartsjuka och låt Kristi frid komma in i hjärtat och förena församlingens medlemmar i sann kristen gemenskap. Stäng själens fönster för denna världens giftiga vindar och öppna dem mot himmelen för att släppa in de helande strålarna från Kristi rättfärdighets solsken. Inte förrän kritikens och misstrons anda avlägsnas från hjärtat, kan Herren göra vad Han vill göra för församlingen beträffande möjligheten att upprätta skolor. Inte förrän enighet råder, kommer Han att röra de människors hjärtan som anförtrotts medel och förmåga att föra Hans verk vidare. Föräldrarna måste nå en högre standard, vandra Herrens väg och leva rättfärdigt, så att de kan bli ljusbärare. Det måste ske en fullständig förvandling av sinne och karaktär. En anda av oenighet, som omhuldas i hjärtat hos några få, kommer att sprida sig till andra och omintetgöra det goda inflytande som skolan hade kunnat utöva. Om föräldrarna inte är redo och villiga att samarbeta med läraren, när det gäller deras barns frälsning, är de inte mogna för att få en egen skola. rätt

(202)Resultatet av arbetet i församlingsskolorna
När församlingsskolorna fungerar på rätt sätt, kommer de att bidra till att höja sanningens banér på respektive orter, eftersom barn som får en kristen utbildning blir vittnen för Kristus. Såsom Jesus i templet förklarade hemligheter som präster och ledare inte hade förstått, kommer i det avslutande verket barn som inte fått den rätta utbildningen att i all enkelhet tala ord som förvånar människor, (203) som nu talar om ”högre bildning”. På samma sätt som barnen sjöng på templets förgård ”Hosianna, välsignad vare han som kommer i Herrens namn”, kommer i dessa sista dagar barnens röster att höjas för att ge det sista varningsbudskapet till en döende värld. När de himmelska sändebuden ser att människor inte längre tillåts att förkunna adventbudskapet, kommer Guds Ande att falla över barnen och de skall förkunna den sanning som de äldre är förhindrade att göra, då deras väg är stängd. rätt

(203)Gud avsåg att våra församlingsskolor skall förbereda barnen för detta stora verk. Här undervisas barnen om de särskilda sanningarna för vår tid såväl som i praktiskt missionsarbete. De skall samlas till en armé av tjänare för att hjälpa sjuka och lidande. Barnen kan på sitt sätt ta del i läkarmissionen, och genom sina små gåvor och insatser hjälpa till att föra verket vidare. Deras gåvor är kanske små, men även det minsta är en hjälp, och genom deras arbete kan många människor vinnas för adventsanningen. Genom dem kommer Guds budskap och Hans frälsande mission att bli känd bland alla folkslag. Må församlingen känna ansvar för lammen i hjorden. Ge barnen en god fostran och utbilda dem för Guds tjänst, ty de är Hans arvedel.

(203)För flera år sedan skulle man ha uppfört byggnader lämpliga för församlingsskolor, där barn och ungdom kunde ha fått en värdig och sann utbildning.

(203)De läroböcker som används i församlingsskolorna, skulle uppmärksamma Guds lag. Därmed skulle sanningens ljus, kraft och makt förmeras. Världsliga ungdomar, ja, även sådana vars (204) sinnen har fördärvats, kommer att bli elever vid dessa skolor och där bli omvända. Till en början kanske de hindras från att vittna på grund av de falska teorier som deras föräldrar omhuldar, men till sist skall sanningen segra. Jag har blivit tillrådd att säga, att detta slags missionsarbete kommer att ha ett verksamt inflytande, när det gäller att sprida ljus och kunskap.

(204)Vilken stor betydelse har det inte, att familjer som slår sig ned där det finns en skola, är goda representanter för vår heliga tro!

(204)Församlingar där skolor upprättas kanske darrar med tanke på det ansvar som vilar på dem, och som är för stort att uttrycka i ord. Skall detta arbete, som började så ädelt, misslyckas eller tyna bort på grund av brist på helgade människor, villiga att åta sig en uppgift? Skall själviska planer och önskningar få plats i detta företag? Skall vi tillåta att materialism, kärlek till bekvämlighet och avsaknad av gudsfruktan skall bannlysa Kristus från våra hjärtan och utestänga Honom från skolan? Gud förbjude det! Arbetet är redan långt avancerat. På utbildningens område är allt klart för en allvarlig reform, för en sannare och mer effektiv utbildning. Kommer vårt folk att ta emot detta heliga förtroende? Skall de ödmjuka sig själva vid Golgata kors, redo för varje offer och varje tjänst?

(204)Föräldrar och lärare skulle mera allvarligt söka efter den visdom, som Jesus alltid är redo att ge, för de har hand om mänskliga sinnen i den mest intressanta och känsliga perioden av deras utveckling. Deras mål skulle vara att i varje fas av de ungas utveckling förädla deras strävan, så att de kan vara representanter för den (205) naturliga skönhet som hör samman med respektive period i deras liv, och så utvecklas gradvis som plantorna och blommorna i trädgården gör. rätt

(205)Att leda och undervisa barn är den ädlaste uppgift som någon människa kan utföra. Genom ett rätt bruk av undervisningsmaterial skulle undervisningen göras mycket lättfattlig, så att barnens sinnen leds från naturen till naturens Gud. Vi måste i våra skolor ha personer, som med takt och skicklighet kan utföra denna del av arbetet, och på så sätt så sanningens säd. Endast Guds stora dag skall uppenbara det goda som utförts genom detta verk.

(205)Personer med särskild begåvning skulle utses att fostra de små. Många kan bygga krubban hög och ge fåren deras föda, men det är mycket svårare att sätta krubban lågt och föda lammen. Det är en lärdom som barnlärare behöver. Själens ögon behöver fostras, annars kommer barnet att tycka om att betrakta det onda.

(205)Lärarna skulle ibland ta del i de små barnens idrott och lekar och lära dem att leka. På det sättet kan de ha möjlighet att förhindra ovänliga känslor och handlingar utan att verka kritiska och felfinnande. Ett sådant kamratskap förenar elevers och lärares hjärtan och alla kommer att trivas i skolan.

(205)Lärarna bör älska barnen därför att de är de yngre medlemmarna av Herrens familj. Herren kommer att fråga såväl lärare som föräldrar: ”Var är nu hjorden som var dig given, den hjord som var din ära?” (Jer. 13:20.)

nästa kapitel