Vittnesbörd för Församlingen, Band 6 kapitel 33. Från sida 273ren sida tillbaka

Vår plikt mot världen

(273)(273) ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son”. Gud sände icke ”sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.” (Joh. 3:16, 17.) Guds kärlek omfattar hela mänskligheten. Då Kristus gav Sin missionsbefallning till lärjungarna, sade Han: ”Gån ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat.” (Mark. 16:15.) rätt

(273)Kristi avsikt var att ett ändå större verk skulle ha utförts för människorna än vad vi hittills har sett. Han menade inte att ett så stort antal skulle välja att stå under Satans banér och bli motståndare till Guds styrelse. Världens Frälsare avsåg inte att Hans friköpta arvingar skulle leva och dö i sina synder. Varför har då så få nåtts och blivit frälsta? Det är därför att så många av dem som bekänner sig vara kristna verkar på samma sätt som den store avfällingen. Tusenden som i dag inte känner Gud, kunde ha fröjdat sig i Hans kärlek, om de som gör anspråk på att tjäna Honom hade arbetat som Kristus arbetade. rätt

(273)Frälsningens välsignelser, såväl timliga som andliga, är avsedda för alla människor. Det finns många som anklagar Gud för att världen är full av nöd och lidanden, men det var inte Guds plan att detta elände skulle existera. Det var inte Hans mening att en människa skulle ha överflöd av livets goda, under det att andras barn skulle gråta efter bröd. Herren är godhetens Gud. Han har skapat tillräckliga förråd för allas behov, och genom Sina representanter, som Han betrott med Sitt goda, skall enligt Hans plan alla Hans varelsers behov fyllas. rätt

(273)Vi som tror Herrens ord borde läsa den instruktion som ges i Tredje och Femte Mosebok. (274) Där kan vi se vilket slags undervisning familjerna i Israel fick. Under det att Guds utvalda folk skulle framstå som avskilt och heligt, skilt från de andra nationerna som inte kände Gud, skulle de behandla främlingen vänligt. Man fick inte se ned på honom därför att han inte var av Israels folk. Israeliterna skulle älska främlingen, emedan Kristus i sanning dog lika mycket för att frälsa honom som för att frälsa Israel. Vid deras tacksägelsefester, då de berättade om Guds nådesgärningar, skulle främlingen hälsas välkommen bland dem. Då de inbärgade skörden, skulle de lämna en viss del därav på åkern till de fattiga och till främlingen. Så skulle främlingen också dela med dem Guds andliga välsignelser. Herren, Israels Gud, befallde att de skulle tas emot, om de valde sällskap med dem som kände och dyrkade Honom. På det sättet skulle de lära känna Jehovas lag och förhärliga Honom genom sin lydnad. rätt

(274)På samma sätt önskar Gud i dag, att Hans barn, både när det gäller timliga och andliga ting, skall dela med sig till världen. För varje Jesu lärjunge i varje tidsålder gäller Frälsarens dyrbara ord: ”Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram.” (Joh. 7:38.) Men i stället för att dela med sig av Guds gåvor, är många som bekänner sig vara kristna, upptagna av sina egna små intressen, och själviskt håller de tillbaka Guds välsignelser från sina medmänniskor. rätt

(274)Medan Gud genom sin försyn uppfyllt jorden med Sina gåvor och fyllt dess förrådshus med vad vi behöver, ser vi överallt nöd och elände. En frikostig försyn har lagt i Hans mänskliga medarbetares händer ett överflöd för att fylla allas behov, men Guds förvaltare är otrogna. I den kristna världen läggs så mycket ned på extravaganser att det skulle vara tillräcklig för att fylla alla hungrigas behov och att kläda de nakna. Många som bär det kristna namnet (275) ger ut pengar för själviska nöjen, för tillfredsställandet av aptiten, för starka drycker och delikatesser, för extravaganta hus, möbler och kläder, under det att de knappt ger dem som lider en blick av medömkan eller ett ord av sympati. rätt

(275)Vilken nöd existerar inte i själva hjärtat av våra s.k. kristna länder! Tänk på de fattigas levnadsvillkor i våra storstäder! I dessa städer är det skaror av människor, som inte får så mycket omsorg och hänsyn, som vi ger vår boskap. Det finns tusentals stackars barn, trasiga och halvsvultna, med ondska och fördärv skrivna i sina ansikten. Familjerna packas samman i eländiga bostäder, många av dessa är mörka källare som stinker av fukt och smuts. Barn föds på dessa förfärliga platser. Barn och ungdomar får inte se något som är tilldragande, ingenting av den naturens skönhet som Gud skapat för att glädja oss. Dessa barn lämnas att växa upp, danas och formas till sin karaktär nästan utan normer, med elände och dåliga föredömen runt omkring sig. De hör Guds namn endast när det missbrukas. Fula ord, lukt av sprit och tobak, moralisk förnedring av alla slag finns överallt och fördärvar sinnena. Och från dessa hemvist av elände stiger bönfallande rop om mat och kläder från många som inte vet någonting om bön. rätt

(275)Våra församlingar skulle här ha ett arbete att utföra, för vilket många har liten eller ingen förståelse, ett arbete som är nästan orört. Jesus sade: ”Jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge, naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.’” (Matt. 25:35, 36.) En del tror att om de skänker pengar till detta arbete, är det allt de behöver göra. Men det är ett misstag. Donationer kan aldrig (276) ersätta det personliga tjänandet. Det är riktigt att vi skall ge av våra medel, och många fler skulle göra det, men personligt arbete fordras av alla i förhållande till deras krafter och möjligheter. rätt

(276)Arbetet att samla de behövande, de utstötta, de lidande, de utblottade, är just det arbete, som varje församling som bekänner sig till sanningen för denna tid för längesen skulle ha utfört. Vi skall visa den barmhärtige samaritens ömma medlidande genom att vi fyller deras lekamliga behov, mättar de hungriga, tar de fattiga, som drivits bort från sina hem, till våra hem, under det att vi dagligen hos Gud hämtar den nåd och kraft, som gör oss i stånd till att nå de djupaste djup av mänskligt elände och så hjälpa dessa som omöjligen kan hjälpa sig själva. I detta arbete har vi god möjlighet att framhålla Kristus, den Korsfäste. rätt

(276)Varje församlingsmedlem skulle känna det som sin särskilda plikt att arbeta för människorna i sitt grannskap. Tänk ut hur ni bäst kan hjälpa dem som inte visar något intresse för andliga ting. Visa intresse för era vänners såväl andliga som timliga välfärd när ni besöker dem. Framställ Kristus såsom Frälsaren som förlåter synder. Inbjud era grannar till ert hem och läs med dem från Bibeln och från böcker som förklarar dess sanningar. Detta, i förening med enkla sånger och innerlig bön, kommer att röra deras hjärtan. Församlingsmedlemmarna skulle själva lära sig att göra detta arbete. Detta är lika nödvändigt som att rädda människor i främmande länder. Under det att några känner en börda för människor i avlägsna länder, skulle de många som stannar i hemlandet känna en börda för de dyrköpta människorna runt omkring sig och arbeta lika ivrigt för deras frälsning. rätt

(276)De timmar som vi använder till förströelser, som inte är välgörande varken för själ eller kropp, skulle vi använda till att besöka de fattiga, de sjuka och lidande, eller till att bistå någon som är i behov av hjälp. rätt

(277)(277) När ni försöker att hjälpa de fattiga, de föraktade, de övergivna, utför då inte arbetet från era höga styltor av värdighet och överlägsenhet, för på det sättet kan ni inte åstadkomma något. Bli verkligt omvända och lär av Honom, som är mild och ödmjuk av hjärtat. Vi måste alltid ha Herren för våra ögon. Så som Kristi tjänare bör vi upprepa, så att vi inte glömmer det: ”Jag är köpt för ett dyrt pris.” rätt

(277)Gud vill ha inte endast din godhet, utan ditt vänliga ansikte, dina hoppfulla ord och din handtryckning. När du besöker prövade Guds barn, kommer du att möta sådana som förlorat allt hopp – ge dem solskenet tillbaka. Det finns de som behöver Livets Bröd, läs för dem ur Guds Ord. Andra lider även av själens sjukdom som inte någon jordisk balsam kan påverka och som ingen läkare kan bota. Bed för dessa och led dem till Jesus. rätt

(277)Vid vissa tillfällen grips en del av sentimentala känslor, som leder till impulsiva handlingar. De kanske tror att de då utför en stor tjänst för Kristus, men det gör de inte. Deras iver dör snart ut, och då försummar de sin tjänst för Kristus. Gud tar inte emot en nyckfull tjänst. Det är inte genom känslosamma, tillfälliga ryck av aktivitet, som vi kan göra våra medmänniskor gott. Krampaktiga försök att göra gott gör oftare skada än nytta. rätt

(277)Arbetsmetoder till hjälp för de behövande skulle noggrant övervägas under bön. Vi skall söka visdom från Gud, för Han vet bättre än kortsynta dödliga, hur man skall sörja för dem som Han skapat. Det finns några som utan åtskillnad ger till alla som ber dem om hjälp. De handlar fel. När vi försöker att hjälpa de fattiga skall vi vara noga med att ge rätt slags hjälp. Det finns en del som, när de fått hjälp, fortsätter att göra sig själva till föremål för hjälp. De kommer att vara beroende (278) så länge det finns någon som de kan lita till. Genom att ge överdrivet mycken tid och uppmärksamhet åt dessa befrämjar vi endast deras lättja, hjälplöshet, extravagans och omåttlighet. rätt

(278)När vi ger till de fattiga skulle vi fråga oss själva: ”Uppmuntrar jag till slöseri? Hjälper jag dem, eller skadar jag dem?” Ingen människa som kan förtjäna sitt uppehälle har rätt att vara beroende av andra. rätt

(278)Ordspråket ”Världen är skyldig att försörja mig” har en smak av falskhet, bluff och röveri. Världen är inte skyldig att försörja någon människa som själv kan arbeta och tjäna sitt levebröd. Men om någon kommer till vår dörr och ber om bröd, skall vi inte visa bort honom om han är hungrig. Hans fattigdom kan vara en följd av motgångar. rätt

(278)Vi skulle hjälpa dem som har stora familjer att underhålla och som ständigt måste kämpa mot svaghet och fattigdom. Mången änka med sina faderlösa barn arbetar långt över sin förmåga för att kunna behålla barnen hos sig och förse dem med mat och kläder. Många sådana mödrar har dött av överansträngning. Varje änka behöver den tröst, som hoppfulla och uppmuntrande ord ger och det finns många som skulle behöva materiell hjälp. rätt

(278)Gudfruktiga personer med gott omdöme och förstånd skulle väljas att se till de fattiga och nödställda, först och främst dem som tillhör trons husfolk. De skulle rapportera till församlingen och ge råd om vad som borde göras. rätt

(278)I stället för att leda de fattiga att tro, att de kan få mat och dryck fritt eller nästan fritt, skulle vi ordna så, att de kunde hjälpa sig själva. Vi skulle försöka skaffa dem ett arbete, och om nödvändigt är, lära dem att arbeta. Medlemmar av fattiga familjer skulle lära sig att laga mat, sy sina egna kläder och hur man bäst sköter ett hem. Pojkar och flickor skulle grundligt (279) lära sig ett yrke. Vi måste uppfostra de fattiga att bli självförsörjande. Det är den rätta hjälpen, för den gör dem inte endast självunderhållande, utan gör dem lämpliga att hjälpa andra. rätt

(279)Det är Guds avsikt att rika och fattiga skall vara förenade genom medkänslans och hjälpsamhetens band. Han ber oss att visa intresse för varje fall av lidande och nöd, som kommer till vår kännedom. rätt

(279)Tro inte att det förringar din värdighet att tjäna den lidande mänskligheten. Se inte med likgiltighet och förakt på sådana som har lagt själens tempel i ruiner. De är föremål för gudomligt medlidande. Han som har skapat alla, har omsorg om alla. rätt

(279)Inte ens de djupast fallna är utom räckhåll för Hans kärlek och barmhärtighet. Om vi är Hans sanna lärjungar, skall vi visa samma anda. Den kärlek, som är inspirerad av vår kärlek till Jesus, ser i varje människa, rik eller fattig, ett värde som inte kan mätas med mänskliga mått. Låt ditt liv uppenbara en kärlek, som är högre än du kan uttrycka i ord. rätt

(279)Ofta hårdnar människors hjärtan under förebråelser, men de kan inte motstå den kärlek som visas dem i Kristus Jesus. Vi skulle säga syndaren, att han inte skall känna sig bortstött från Gud. Bjud syndaren att se på Jesus, som är den ende som kan hela den av syndens spetälska besmittade. Uppenbara för den förtvivlade, missmodige och lidande, att han är ”hoppets fånge”. (Se Sak. 9:12!) Låt ditt budskap vara: ”Se Guds Lamm, som borttager världens synd...” rätt

(279)Jag visades, att läkarmissionen kommer att upptäcka, att i de djupaste djup av förnedring finns det människor som fastän de hängett sig åt omåttlighet och fördärvliga vanor, skall låta sig påverkas av ett rätt utfört arbete. Men vi måste upptäcka dem och uppmuntra dem. Fasta, tåliga och allvarliga försök erfordras för att lyfta dem upp. De kan inte återupprätta sig själva. De kanske (280) hör Kristi kallelse, men de är för döva för att uppfatta dess mening, de är för blinda för att kunna se att något gott finns i beredskap för dem. De är döda i synder och överträdelser. Men inte ens dessa kommer att utestängas från evangelii festmåltid. De skall få lyssna till inbjudan: ”Kom!” Fastän de kanske känner sig ovärdiga, säger Herren: ”Nödgen dem att komma in.” Lyssna inte till någon ursäkt! Omhänderta dem med kärlek och vänlighet. rätt

(280)”Men I, mina älskade, uppbyggen eder på eder allraheligaste tro, bedjen i den helige Ande, och bevaren eder så i Guds kärlek, under det att I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, barmhärtighet, till evigt liv. Mot somliga av dem, sådana som äro tvivlande, mån I vara barmhärtiga och frälsa dem genom att rycka dem ur elden.” (Jud. v. 20-23.) Gör klart för människorna de fruktansvärda följderna av att överträda Guds lag. Framhåll att det är inte Gud, som förorsakar plåga och lidande, utan att människan genom sin egen likgiltighet och synd har dragit detta förhållande över sig. rätt

(280)Detta arbete, utfört på rätt sätt, skall rädda mången arm syndare, som har försummats av församlingarna. Mången som inte har vår tro längtar efter just den hjälp, som det är kristnas plikt att ge. Om Guds folk ville visa ett verkligt intresse för sina grannar, skulle många nås av sanningarna för vår tid. Ingenting kan eller kommer att kunna ge en sådan prägel åt arbetet som detta att vi hjälper människor just där de är. Tusenden kunde i dag glädja sig i budskapet, om de som gör anspråk på att älska Gud och lyda Hans bud, ville arbeta såsom Kristus arbetade. rätt

(280)När läkarmissionen på detta sätt vinner människor och ger dem en frälsande kunskap om Kristus och Hans sanning, kan pengar och hängivet arbete tryggt investeras i det, ty det är ett arbete som skall bestå.

------------
rätt

nästa kapitel