Vittnesbörd för Församlingen, Band 6 kapitel 34. Från sida 281 | ren sida tillbaka |
(281)(281) Bland alla dem som kräver vårt intresse har änkan och den faderlöse den största rätten till vår ömma medkänsla. De är föremål för Herrens särskilda omsorg. De är anförtrodda oss av Gud såsom ett lån. ”En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse och att hålla sig obefläckad av världen.” (Jak. 1:27.) rätt (281)Mången fader som dog i tron, förlitande sig på Guds eviga löften, lämnade sina kära i full förtröstan på att Herren skulle sörja för dem. Hur förser nu Herren dem som lämnats ensamma? Han gör inte ett underverk genom att sända dem manna från himmelen, inte heller sänder Han korpar med mat, men Han utför ett under med människohjärtan genom att driva bort själviskheten och öppna godhetens brunn. Han prövar Sina lärjungars kärlek genom att överlämna till deras barmhärtighet de sörjande och ensamma. rätt (281)De som älskar Gud skulle öppna sina hjärtan och sina hem för dessa barn. Stora institutioner är inte de bästa platserna för föräldralösa barn. Om de inte har släktingar som kan ta hand om dem, skulle våra församlingsmedlemmar ta dessa små till sig eller finna lämpliga hem för dem hos andra familjer. rätt (281)Dessa barn är i en särskild mening just de som Kristus ger akt på, och om vi försummar dem, förolämpar vi Honom. Varje vänlig handling mot dem, utförd i Jesu namn, betraktar Han såsom gjord mot Honom själv. rätt (281)De som på något sätt berövar dem de medel, som de skulle haft, de som med likgiltighet (282) ser deras behov kommer att ställas till rätta inför världens Domare. ”Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem? Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt.” (Luk. 18:7, 8.) ”Domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet.” (Jak. 2:13.) Herren bjuder oss att skaffa ”de fattiga och husvilla härbärge”. (Jes. 58:7.) Kristenheten måste skaffa fäder och mödrar och hem till dessa utblottade. Medlidande med änkan och de faderlösa, uppenbarat i böner och mot dessa svarande handlingar, kommer Gud att minnas och skall belöna. rätt (282)Ett vidsträckt arbetsfält ligger öppet för alla, som vill tjäna Mästaren genom att ta vård om dessa barn och ungdomar, som genom döden berövats föräldrarnas ledning och ett kristet hems goda inflytande. Många av dem har ärvt dålig karaktärsdaning, och om de lämnas att växa upp utan att någon bryr sig om dem, kommer de att hamna i kamratkretsar där de förleds till laster och brott. Just dessa barn behöver placeras i en gynnsam miljö för att få en rätt karaktärsdaning, så att de kan bli Guds barn. rätt (282)Gör ni, som bekänner er vara Guds barn, er del, när det gäller att undervisa dessa barn som med stort tålamod behöver undervisas om hur de skall komma till Frälsaren? Utför ni er del såsom trogna Kristi tjänare? Sörjer ni för dessa obildade, kanske obalanserade sinnen med samma kärlek som Kristus visat oss? Barnens och de ungas andliga liv svävar i dödlig fara, om de lämnas åt sig själva. De behöver tålmodig undervisning, kärlek och öm kristen omsorg. rätt (282)Om vi inte hade fått någon uppenbarelse om vår plikt, skulle själva den syn våra ögon ser och vad vi vet om den orubbliga lagen om orsak och verkan, vara nog för att vi skulle resa oss för att rädda dessa olyckliga. Om församlingsmedlemmarna (283) använde lika mycket energi, takt och skicklighet i detta arbete som de annars gör i det dagliga livets uppgifter, om de sökte visdom från Gud och allvarligt studerade, hur de bäst skulle ta hand om dessa ouppfostrade sinnen, skulle många räddas, som nu är nära att gå under. rätt (283)Om föräldrar bekymrade sig för sina egna barns frälsning som de borde, om de bure dem i sina böner inför nådens tron och i sitt liv omsatte sina böner, medvetna om att Gud samarbetar med dem, skulle de kanske bli framgångsrika i att arbeta för barn utanför sin egen familj, och särskilt när det gäller dem som saknar föräldrars råd och ledning. Herren manar varje församlingsmedlem att göra sin plikt mot dessa föräldralösa. rätt (283)Ett Kristus-likt arbete (283)Detta arbete för andra kräver ansträngning, självförnekelse och självuppoffring. Men vad betyder det ringa offer som vi gör jämfört med det offer Gud gjorde för oss, då Han gav oss Sin enfödde Son? rätt (283)Gud skänker oss Sina välsignelser för att vi skall dela med oss av dem till andra. När vi ber Honom om vårt dagliga bröd, ser Han in i våra hjärtan för att finna ut, om vi vill dela med oss till sådana som har större behov än vi. När vi ber: ”Gud, förbarma dig över mig, syndare”, iakttar Han oss för att se, (284) om vi vill visa samma medlidande mot dem som vi umgås med. Beviset på vår gemenskap med Gud är att vi är barmhärtiga såsom vår himmelske Fader är barmhärtig. rätt (284)Gud ger alltid, och på vem slösar Han Sina gåvor? På dem som har felfria karaktärer? ”Han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga." (Matt. 5:45.) Trots mänsklighetens synd, trots att vi så ofta sårar Jesu hjärta och visar oss själva ovärdiga, vänder Han Sig inte ifrån oss när vi ber Honom om förlåtelse. Han skänker Sin kärlek fritt och för intet, och Han bjuder oss ”såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra”. (Joh. 13:34.) rätt (284)Bröder och systrar, jag ber er att noggrant tänka över denna sak. Tänk på de faderlösas och moderlösas behov. Grips inte era hjärtan när ni ser deras lidanden? Finn ut om inte någonting kan göras för att ge dessa hjälplösa vård. Ge de hemlösa ett hem så långt det står i er makt! Var och en bör vara redo att ta del i detta hjälparbete. Herren sade till Petrus: ”Föd mina lamm.” Den befallningen gäller oss, och genom att öppna våra hem för de föräldralösa hjälper vi till att utföra den. Gör inte Jesus besviken på dig. rätt (284)Ta dessa barn och bär fram dem till Gud som ett välluktande offer. Bed Honom att välsigna dem, och fostra och dana dem sedan enligt Jesu befallning. Skall vårt folk ta emot detta förtroendeuppdrag? Skall de för vilka Kristus dog, lämnas att lida och gå vilsna vägar på grund av vår ytliga fromhet och ärelystnad? rätt (284)Guds ord överflödar av undervisning om hur vi skall behandla änkan, den faderlöse, de behövande och de fattiga. Om alla följde denna undervisning, skulle änkans hjärta sjunga av jubel, hungriga små barn (285) skulle mättas, de utblottade bli klädda och de som håller på att duka under skulle få liv igen. Himmelska varelser blickar ned på oss, och när vi, fyllda med nit för Kristi ära, blir kanaler för Guds försyn, kommer dessa himmelska budbärare att ge oss ny andlig kraft, för att vi skall kunna övervinna svårigheterna och triumfera över hindren. rätt (285)Och vilken välsignelse skall inte dessa arbetare få som lön! För många som nu är likgiltiga, själviska och självupptagna skulle det betyda liv från de döda. Hos oss skulle då himmelsk barmhärtighet, visdom och nit återupplivas. rätt (285)Predikanthustrurna och de faderlösa (286)Hem för föräldralösa (286)Att sörja för dessa behövande är ett gott verk, men i denna tid har inte Herren gett oss som ett folk uppmaning att upprätta stora och dyrbara institutioner för detta ändamål. Men om det bland oss finns personer, som känner sig kallade av Gud att bygga ett sådant hem för vården av föräldralösa barn, bör de följa sin övertygelse om vad som är deras plikt. Men när de tar vård om denna världens fattiga, skulle de också vädja till världen om hjälp med underhållet. De skall inte hämta det hos det folk, åt vilket Gud anförtrott det största uppdrag som någonsin getts åt människor, nämligen uppgiften att förkunna nådens sista budskap till alla folk, tungomål och folkslag. Guds skattkammare måste ha ett överskott för att kunna underhålla verket i fjärran länder. rätt (286)Må de som känner kallelsen att upprätta institutioner skaffa sig skickliga förespråkare som kan framlägga behoven och samla in medel. Må världens människor väckas att se behoven, och må de olika samfunden besökas av dem, som känner att något måste göras för de fattiga och föräldralösa. I varje samfund finns det sådana som fruktar Gud. Vädja till dem, för Gud har gett detta verk till dem. rätt (286)De institutioner för föräldralösa, sjukliga (287) och gamla som grundats av vårt folk bör underhållas. Lämna inte dessa att lida brist och så dra vanära över Guds sak. Hjälpen som ges till dessa institutioner skulle inte betraktas enbart som en plikt utan som en förmån. I stället för att ge varandra onödiga presenter, låt oss skänka våra gåvor till de fattiga och hjälplösa. När Herren ser, att vi gör vårt bästa för att lindra behoven, påverkar Han andra att hjälpa oss i detta goda verk. rätt (287)Avsikten med ett hem för föräldralösa barn skulle inte bara vara att förse dem med mat och kläder utan att ge dem kristna lärare, som kan uppfostra dem i kunskapen om Gud och Hans Son. De som arbetar på detta område skulle vara vidhjärtade och fyllda av inspiration som de undfått vid Golgata kors. De skulle vara bildade och självförsakande människor som vill verka som Kristus verkade för Gud och mänskligheten. rätt (287)När dessa hemlösa har fått en plats där de kan erhålla kunskap, lycka och dygd, och bli söner och döttrar till himmelens Konung, kommer de att vara beredda att på ett Kristus-likt sätt ta del i samhällslivet. De skall uppfostras så, att de i sin tur kan hjälpa andra. Därigenom fortplantas och utvidgas det goda verket. (287)Vilken moder har någonsin älskat sitt barn såsom Jesus älskar sina barn? Han ser på den fördärvade karaktären med en sorg, som är djupare och mer intensiv än någon moders. Han ser de framtida följderna av de onda gärningarna. Gör därför allting som kan göras för den försummade människan. |