Guds ord måste sättas högst

(402)(402) Guds folk kommer att erkänna mänsklig styrelse som en gudomligt bestämd förordning och kommer att lära ut lydnad mot den som en helig plikt, inom dess legitima område. Men när dess krav kommer i konflikt med Guds krav, måste Guds Ord erkännas stå över all mänsklig laggivning. Ett ”så säger Herren” får inte läggas åt sidan för ett ”så säger församlingen eller staten”. Kristi krona skall lyftas upp över jordiska makthavares tiaror. rätt

(402)Den princip, som vi skall framhålla i vår tid, är samma princip som anhängarna av evangeliet höll sig till under den Stora Reformationen. Då furstarna samlades vid Riksdagen i Speyer 1529, var det som om hoppet för världen höll på att försvinna. Församlingen fick kejsarens dekret om begränsningar av religionsfrihet och förbud mot ytterligare utbredning av Reformationens lära. Skulle Tysklands furstar acceptera detta dekret? Skulle evangeliets ljus släckas för de skaror, som ständigt befann sig i mörker? Mäktiga problem stod på spel för världen. De, som hade antagit Reformationens lära, samlades och beslöt sig enhälligt: ”Låt oss förkasta detta dekret. I samvetsangelägenheter har majoriteten ingen makt.” rätt

(402)Sanningens och religionsfrihetens banér, som dessa reformatorer höll högt, har överlämnats till oss i denna sista strid. Ansvaret för denna stora gåva vilar på dem, som Gud har välsignat med kunskap om Sitt Ord. Vi skall ta emot Guds Ord som högsta auktoritet. Vi måste själva ta emot dess sanningar. Och vi kan uppskatta dem endast när vi söker dem i personligt studium. Då, när vi gör Guds Ord till Vägvisare för våra liv, har Kristi bön besvarats för vår del: (403) ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” (Joh.17:17.) Vår trosbekännelse är ett erkännande av sanningen i ord och handling. Endast därigenom kan andra veta att vi tror på Bibeln. rätt

(403)De reformatorer, vilkas protest har gett oss namnet protestant, kände att Gud hade kallat dem till att ge evangeliet till världen. Då de gjorde det var de beredda att offra sina egendomar, sin frihet och sina liv. Är vi, i den sista konfrontationen av den stora striden, lika trofasta mot det vi tror på, som de tidiga reformatorerna var mot sina övertygelser? rätt

(403)Mitt i förföljelse och död blev den tidens sanning spridd nära och fjärran. Guds ord nådde ut till folk av alla klasser, höga och låga, rika och fattiga, lärda och olärda och det blev ivrigt studerat. Och de, som tog emot ljuset, blev dess budbärare. På den tiden fördes sanningen ut till folk genom trycksaker. Luthers penna var en kraft och hans skrifter spreds vida omkring och väckte världen till liv. Vi har samma redskap till vårt förfogande, med hundratals så många möjligheter. Vi har Biblar och flerspråkiga trycksaker med vår tids sanning i våra händer och dessa kan snabbt föras ut till hela världen. Vi skall ge Guds sista varning till människor och hur allvarligt borde vi inte studera Bibeln och hur ivriga borde vi inte vara att sprida ljuset!

nästa kapitel