Återlösningens anspråk

(479)(479) Tionde och offergåvor till Gud är ett erkännande av Hans krav på oss, i kraft av skapelsen, och de är dessutom ett erkännande av Hans krav i kraft av återlösningen. Eftersom all vår kraft kommer från Kristus skall dessa offer strömma tillbaka till Gud från oss. De skall ständigt påminna oss om återlösningens krav, det största av alla krav, det som inbegriper alla andra. Förståelsen av det offer som gjordes till vårt bästa skall vi alltid bevara i friskt minne och det bör ständigt utöva ett inflytande på våra tankar och planer. Kristus bör i sanning vara såsom en som är korsfäst ibland oss. rätt

(479)”Veten I då icke... att I icke ären edra egna? I ären ju köpta, och betalning är given.” (1 Kor. 6:19, 20.) Vilket pris har inte betalats för oss! Betrakta korset och se det offer som är upphöjt på det. Se på dessa händer som är genomstungna av de grova spikarna. Se på hans fötter som spikats fast vid träet. Kristus bar våra synder i Sin kropp. Detta lidande, dessa själskval är priset för din återlösning. Detta bjudande ord uttalades: ”Befria dem från att gå till evig förtappelse. Jag har återlöst dem.” rätt

(479)Vet du inte att Han har älskat oss och gett Sig själv för oss, för att vi i gengäld skulle överlämna oss åt Honom? Varför skulle inte kärleken till Kristus komma till synes hos alla som tar emot Honom i tro, lika påtagligt som Hans kärlek har kommit till uttryck för oss som Han har dött för? rätt

(479)Kristus har framställts som en som går ut för att leta och söka efter det får som var förlorat. Det är Hans kärlek som omsluter oss och för oss tillbaka till fållan. Hans kärlek ger oss förmånen att sitta tillsammans med Honom i de himmelska boningarna. När det välsignade ljuset lyser från Rättfärdighetens Sol in i våra hjärtan och vi vilar i frid och i glädje i (480) Herren, låt oss då prisa Herren – prisa Honom som är vår frälsning och vår Gud. Låt oss prisa Honom inte bara med ord utan genom att viga allt det vi är och allt det vi har åt Honom. rätt

(480)”Hur mycket är du skyldig min Herre?” Du kan inte räkna ut det. Allt det du har är Hans. Vill du hålla undan det från Honom som Han gör anspråk på? När Han begär det kommer du då att själviskt behålla det som ditt eget? Vill du hålla det tillbaka och använda det för något annat syfte än för människors frälsning? Det är på det sättet som tusentals människor går förlorade. Hur kan vi på ett bättre sätt visa att vi sätter värde på Guds offer, på Hans stora gåva till denna värld än genom att vi ger våra offer och gåvor med lov och tacksägelse, på grund av den stora kärlek med vilken Han har älskat oss och dragit oss till Sig? rätt

(480)Vänd era ansikten mot himmelen i bön till Gud och framställ er för Honom såsom Hans tjänare och allt det som ni har som någonting som hör Honom till och säg: ”Herre, av Ditt eget ger vi Dig frivilligt.” När ni står framför Golgata kors och ser den evige Gudens Son korsfäst för er och ni erkänner denna oförlikneliga kärlek, denna säregna uppenbarelse av nåden, då må er allvarliga fråga vara: ”Herre, vad vill du att jag skall göra?” Han har sagt till er: ”Gån ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat!” (Mark. 16:15.) När ni ser människor i Guds rike som har blivit frälsta genom era gåvor och er tjänst kommer ni inte då att glädja er över att ni fick tillfälle att utföra detta arbete? rätt

(480)Om Kristi apostlar står det skrivet: ”De gingo ut och predikade allestädes. Och Herren verkade med dem och stadfäste ordet genom de tecken, som åtföljde det.” (Mark. 16:20.) Ännu väntar det himmelska universum på de kanaler genom vilka barmhärtighetens strömmar kan flyta ut till hela världen. Samma kraft som apostlarna hade står nu till förfogande för dem som vill utföra Guds tjänst. rätt

(481)(481) Fienden vill förverkliga varje möjlig plan för att hindra att ljuset skall lysa på nya platser. Han vill inte att sanningen skall föras ut som ett brinnande bloss. Vill våra bröder samtycka till att han skall få framgång i sina planer att hindra verket? rätt

(481)Tiden rinner snabbt in i evigheten. Vill någon nu undanhålla Gud det som strängt taget tillhör Honom? Vill någon vägra Honom det som man kan ge utan att tillskriva sig själv någon förtjänst, men ändå inte kan vägra utan allvarlig skada? Herren har tilldelat var och en sin uppgift och de heliga änglarna vill att vi skall utföra detta arbete. När ni vakar, beder och arbetar är dessa änglar beredda att samarbeta med er. När förståndet påverkas av den Helige Ande kommer alla goda egenskaper att på ett harmoniskt sätt inrätta sig efter den gudomliga viljan. Då kommer människorna att ge Gud det som tillhör Honom. Och de kommer att säga: ”Allting kommer från dig och av ditt eget ger vi dig frivilligt.” Måtte Gud förlåta Sitt folk att de inte har gjort detta. rätt

(481)Bröder och systrar, jag har sökt att framlägga saken för er såsom den är. Men försöket motsvarar inte på långt när verkligheten. Vill ni avslå min vädjan? Det är inte jag som vädjar till er. Det är Herren Jesus som gav Sitt liv för världen. Jag har bara visat lydnad mot Guds vilja, mot Hans krav. Vill ni använda tillfället till att ära Guds verk och visa respekt för de tjänare som Han har sänt ut för att göra Hans vilja genom att vägleda människor till himmelen? rätt

(481)”Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse. Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty ’Gud älskar en glad givare’. Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunnen giva till allt gott verk, efter skriftens ord: ’Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.’ Och han som giver såningsmannen ’säd till att så och bröd till att äta’, han skall ock giva eder utsädet och låta det föröka sig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt. I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen giva allahanda gåvor, (482) vilka, när de överlämnas genom oss, skola framkalla tacksägelse till Gud. Ty det understöd, som kommer till stånd genom denna eder tjänst, skall icke allenast avhjälpa de heligas brist, utan verka ännu långt mer genom att framkalla många tacksägelser till Gud. De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet i fråga om detta understöd, komma att prisa Gud, för att I med så lydaktigt sinne bekännen eder till Kristi evangelium och av så gott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande. De skola ock själva bedja för eder och längta efter eder för den Guds nåds skull, som i så översvinnligen rikt mått beskäres eder. Ja, Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva.” (2 Kor. 9:6-15.)