Uppförandet av gudstjänstlokal

(100)När det uppstår intresse för sanningen i en mindre eller en större stad, bör man ta vara på detta intresse. Platsen bör upparbetas grundligt, tills ett enkelt hus för gudstjänstbruk står där som ett tecken, ett minnesmärke om Guds sabbat, ett ljus i det moraliska mörkret. Dessa minnesmärken skall stå på många platser som vittnesbörd om sanningen. I Sin nåd har Gud sörjt för att evangeliets budbärare skall gå ut till alla folk och stammar och språk och folkslag, tills sanningens banér har upprättats i alla delar av den bebodda världen.

(100)Vilken grupp av troende människor som än samlas, skulle det byggas ett hus till gudstjänster. Låt inte arbetarna lämna platsen utan att ha ordnat detta. rätt

(100)På många platser, där budskapet har förkunnats, gäller det att de som har tagit emot det, befinner sig i begränsade omständigheter och bara kan uträtta föga för att försäkra sig om de förmåner som skall sätta en prägel på verksamheten. Detta gör det ofta svårt att föra verket vidare. När folk blir intresserade av sanningen, säger präster i andra församlingar till dem – och dessa ord ljuder som ett eko från medlemmarna: ”Dessa människor har ju ingen kyrka och ni har inte någon plats att hålla gudstjänst på. Ni utgör bara en begränsad grupp, fattig och olärd. Om kort tid kommer predikanterna att resa härifrån och då kommer intresset att dö ut. Då kommer ni att ge upp alla de här nya idéerna som ni har tagit emot.” rätt

(100)Kan vi anta, att detta inte skulle verka som en stark frestelse för dem som inser grunderna för vår tro och som av Guds Ande har övertygats om sanningen för vår tid? Det har ofta upprepats, att det ur en ringa begynnelse kan uppstå ett stort intresse. Om vi lägger klokhet och helgat omdöme (101) i dagen under uppbyggnaden av Återlösarens rike och dess intressen, kommer vi att göra allt som står i vår makt för att övertyga folk om verkets fasta grund. Anspråkslösa församlingshus kommer att byggas, där de som tar emot sanningen, kan tillbedja Gud i överensstämmelse med sitt eget samvetes krav.

(101)När det är möjligt, låt alltid våra församlingshus tillägnas Gud skuldfria. Låt församlingens medlemmar stå upp och bygga, när en kyrka skall uppföras. Låt de nyomvända under ledning av en predikant, som får råd av sina medpredikanter, arbeta med sina egna händer och säga: ”Vi behöver en möteslokal. Det måste vi ha.” Gud kallar Sitt folk att med glädje göra förenade ansträngningar i Hans sak. Låt detta bli gjort, så kommer vi snart att höra tacksägelsens röst ljuda: ”Se, vad Herren har gjort!” rätt

(101)Det finns emellertid tillfällen, när det händer, att en ung församling inte är i stånd till att genast bära hela den börda, som uppförandet av ett församlingshus innebär. Låt i sådana fall trossyskon i andra församlingar hjälpa till. I något fall är det kanske bättre att låna en del pengar än att inte bygga. Om en man har pengar och han efter att ha gett bort det han kan, vill låna ut pengar, antingen räntefritt eller till låg ränta, skulle det vara rätt att använda dessa pengar tills skulden kan betalas. Men jag upprepar: Om det är möjligt, bör kyrkbyggnaderna vara skuldfria vid invigningen. rätt

(101)I våra kyrkor bör kyrkbänkarna inte hyras ut. De rika skall inte hedras framför de fattiga. Låt det inte göras någon skillnad. ”Ni är alla bröder.” (Matt. 23:8.) rätt

(101)Inte i någon av våra byggnader bör vi lägga an på ståt och uppvisning, för detta skulle inte främja verket. Vår ekonomi skall bära vittnesbörd om våra principer. Vi bör använda metoder, (102) som inte är flyktiga. Allt bör utföras grundligt.

(102)Den slapphet, som somliga av våra församlingar visar genom att dra på sig skuld och fortsätta att skuldsätta sig, har framställts för mig. I några fall vilar det en ständig skuld på Guds hus. Det finns ständigt räntor att betala. Så bör det inte vara och behöver det inte vara. Om man visar den vishet, takt och kärlek till Mästaren som Gud kräver, kommer det att inträffa en förändring när det gäller dessa omständigheter. Skulderna kommer att hävas. Gud kräver offer av dem som kan ge och också de som är fattiga kan göra sin lilla del. Självförnekelse kommer att göra det möjligt för alla att göra någonting. Både gamla och unga, föräldrar och barn, skall visa sin tro genom sina gärningar. Låt nödvändigheten av att var och en deltar på ivrigast möjliga sätt inskärpas hos församlingens medlemmar. Låt var och en göra sitt bästa. När viljan att göra något finns där, kommer Gud att öppna vägen. Det är inte hans avsikt, att Hans sak skall hindras genom skuld. rätt

(102)Gud kräver självuppoffring. Detta kommer att föra med sig inte bara ekonomisk, utan också andlig, framgång. Själva förnekelsen och självuppoffringen kommer att göra underverk för att främja andligheten i församlingen.

(102)Det misshagar Gud, att våra församlinger betungas av skuld. ”Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet.” (Haggai 2:9.) När detta guld och silver används för själviska ändamål, för att tillfredsställa sin äregirighet eller stolthet eller önskan om självisk njutning, blir Gud vanärad. När det folk, som Gud har utvalt, låter Hans sak förfalla och gör sina egna hus vackra och investerar Hans pengar i självisk tillfredsställelse, kan de inte bli välsignade. rätt

(103)När ni sätter Herren först och beslutar, att Hans hus inte längre skall vanäras genom skuld, kommer Gud att välsigna er. Försök att varje vecka lägga undan något till detta, något utöver era tiondepengar. Ha en ask för detta ändamål. Förklara för era barn att det är självförnekelsens ask, i vilken ni lägger alla kronor och ören, som inte behövs för aktuella nödvändigheter. Det är till Herrens hus, för att kunna betala den skuld som vanärar Guds hus, platsen för vår tillbedjan. Görs detta offer, kommer alla medlemmar i familjen att bli välsignade. rätt

(103)Gud läser alla tankar. Han lägger märke till varje handling. Allt som har gjorts i uppriktighet för att främja Hans verk, kommer Han att välsigna. De två örena, bägaren med kallt vatten, som har överräckts i medkänsla och kärlek, kommer att ge framgång åt det goda de gör här och kommer att löna sig senare.

(103)Den fråga, som varje kristen skall ställa sig, för att pröva sig själv, är denna: ”Hyser jag i djupet av min själ den högsta kärlek till Kristus? Älskar jag Hans tabernakel? Kommer inte Herren att bli ärad genom att jag sätter hänsynen till Hans heliga institution främst? Är min kärlek till Gud och min Återlösare tillräckligt stark för att få mig att förneka mig själv? När jag frestas att ge mig hän åt nöjen och egoistisk njutning, skall jag då inte säga: ”Nej, jag kommer inte att dra på mig någon utgift för att tillfredsställa mig själv samtidigt som Guds hus är tyngt av skuld?”” rätt

(103)Vår Återlösare begär långt mer än vi ger Honom. Vårt eget jag tränger sig emellan med sin önskan om att vara först, men Herren begär hela hjärtat, hela vår tillgivenhet. Han vill inte komma in som nummer två. Och skulle vi inte ställa hänsynen till Kristus framför och högre än allt annat? Skulle Han inte begära detta bevis på vår aktning och vår trohet? Dessa ligger till grund för vårt hjärtas tillgivenhet såväl inom familjen som i församlingen. Om (104) hjärtat, själen, kraften och livet är fullständigt överlåtna till Gud och om vår tillgivenhet helt tillhör Honom, kommer vi att sätta Honom främst i all vår tjänst. När vi är trogna mot Gud, kommer tanken på Honom och Hans ära före allting annat. I våra gåvor och offer kommer vi inte att föredra någon framför Honom. Vi har en förståelse för vad det innebär att vara delägare med Kristus i det heliga företaget. rätt

(104)Det hus där Gud möter Sitt folk, kommer att hållas kärt och heligt av var och en som är Hans trofasta barn. De kommer inte att låta det förbli tyngt av skulder. Att tillåta något sådant skulle nästan se ut som ett förnekande av tron. Ni kommer att vara beredda att göra ett stort personligt offer, om ni bara kan ha ett skuldfritt hus, där Gud kan möta och välsigna Sitt folk. rätt

(104)Varje skuld på varje bönehus hos oss kan bli betald, om församlingens medlemmar vill planera vist och visa allvarlig, ivrig strävan att betala skulden. Låt det, varje gång en skuld har blivit betald, hållas en tacksägelsegudstjänst, som skall vara som en ny invigning av huset till Gud.

(104)Gud sätter sitt folks tro på prov, för att testa deras karaktär. De, som i nödens stund är villiga att offra sig för Honom är de, som Han kommer att ära genom ett samarbete i Hans verk. De, som inte är beredda att förneka sig själva för att kunna genomföra Guds planer, kommer att prövas, om deras handlingssätt kan vara likadant i människors ögon som i Hans ögon, som läser hjärtat.

(104)När Herren ser Sitt folk begränsa sina inbillade behov och praktisera självförnekelse, inte under knotande och klagande, som då Lots hustru lämnade Sodom, utan med glädje för Kristi skull, då kommer verket att gå framåt med kraft.

nästa kapitel