Instruktion till arbetare

(235)(235) Sakta men säkert rör sig Försynens hjul. Vi vet inte hur snart vår Herre kommer att säga: ”Det är gjort.” Hans ankomst närmar sig. Snart kommer våra tillfällen att arbeta att för alltid vara över. Vi kommer endast att tillåtas att verka ett litet tag till. Mina bröder, tänker ni inte göra allvarliga ansträngningar, för att upprätta minnesmärken åt Gud överallt i de Södra Staterna? Församlingar bör grundas; byggnader för tillbedjan bör byggas; små skolor och hälsohem bör upprättas; och förlagsintressena bör stärkas. rätt

(235)Verksamhetsgrenarna, som skall upprättas på skilda orter i Södern, kommer att behöva bönens män och kvinnor, män och kvinnor som kommer att föra verket stegvis framåt på ett sunt, intelligent sätt – under slit och bön samt hushållande med pengarna, såsom arbetare utsedda av Gud. Läget fordrar personlig, outtröttlig, förenad ansträngning. rätt

(235)En tegelsten på en annan, och den högsta mur blir byggd. En flinga på en annan, och den djupaste driva blir anlagd. rätt

(235)Att tålmodigt fortsätta att göra väl – det skall vara vår ledstjärna. Vi skall göra ihärdiga ansträngningar, och avancera steg för steg, tills loppet är klart, segern bärgad. rätt

(235)Då förlagsverksamheten i Nashville inleddes, var det arbetarnas bestämda avsikt att undvika skuldsättning; men i sina förtvivlade försök att göra tegelstenar utan halm, måste bröderna glömma sin avsikt, och följden blev svårigheter för verksamheten. Dock behöver inte Guds arbetsstyrka i Nashville därför [omflyttat ord] känna sig nedslagen. Arbetet får icke upphöra. Låt nu alla ivrigt försöka att undvika tidigare begågna misstag. Låt dem skydda (236) sig såsom med ett taggtrådsstängsel mot fallenheten för skuldsättning. Låt dem bestämt säga: ”Hädanefter kommer vi inte att stöta framåt snabbare, än Herren visar oss och medlen tillhanda medger, även om det goda verket får anstå ett tag. När vi börjar på nya platser, tänker vi arbeta ekonomiskt, i stället för att utsätta Herrens sak för skuld.” rätt

(236)De, som strävat så ihärdigt efter att göra arbetet i Södern så pass framgångsrikt som det nu är, skall inte bli motstulna. Låt alla göra sitt bästa, för att bygga en fast grund åt verksamheten i Nashville. Herrens chefer där är de, som har ansträngt sig hjältemodigt för att åstadkomma det, som så väl behöver åstadkommas. I Sitt förbarmande och Sin vänlighet samt kärlek hyser Herren medlidande med dem. Han godtar dem fortfarande som Sina medarbetare. Han känner var och en av dem utan och innan. De har måst gå igenom prövningens eld, då de har röjt väg för banbrytarna. Gud kommer att bli förhärligad genom dem, som verkat med Honom för att röja väg på fält, som aldrig tidigare har bearbetats. rätt

(236)Bröder, vi har ett omfattande arbete framför oss på fältet i Södern, ett arbete som vi knappt satt igång med. Vi får inte göra som vi har gjort i åratal – i fruktan för uppgiften. Det finns de, som har utfört intensivt, hårt arbete, och Herren känns vid samt berömmer deras självuppoffrande mödor. Han har välsignat dem. De har tagit emot sin belöning, genom att se dem de har hjälpt ställa sig på Tidsåldrarnas Klippa och i sin tur bistå andra. rätt

(236)Mina bröder på fältet i Södern, jag ber er, i Israels Herre Guds namn, att uppträda som män. Herren står vid rordret. Han kommer att ge Sina tjänare nåd och klokhet. Det är Guds avsikt, att män anförtrodda (237) med ansvar skall rådgöra och bedja tillsammans i kristen enhet. I enhet finns det ett liv, en kraft, som inte går att få på något annat sätt. Församlingen kommer att äga en väldig kraft, när medlemmarnas energi är en enda under Andens herravälde. Sedan kommer Gud att kunna verka mäktigt genom Sitt folk för syndares omvändelse. rätt

(237)Gud lever och styr. Han kommer att öppna vägen, så att det försummade fältet i Södern går att uppodla för Honom. Låt arbetarna där komma till Herrens undsättning och med fröjd förkunna Hans sanning. Herren kommer snart. Tala detta, bed detta, tro detta. Inlemma det i själva era liv. Ni kommer att måsta möta en tvivlande, gensägande anda, men den kommer att ge vika för en bestämd, konsekvent förtröstan på Gud. När bryderier eller hinder tornar upp sig, lyft då upp själen till Gud i tacksägelsesånger. Omgjorda er med den kristnes vapenrustning, och se till att era fötter har som skor ”den beredskap som fridens evangelium ger.” Förkunna sanningen med djärvhet och ihärdighet. Håll i minnet, att Herren betraktar detta fält med medlidsamhet och att Han känner till dess fattigdom och nöd. Era mödor kommer inte att visa sig vara gagnlösa. rätt

(237)Våra församlingar i Södern behöver stå upp från de andligen döda. Ett stort och allvarsmättat verk väntar medlemmarna av varje församling. Det är meningen, att de skall nalkas Kristus i självförnekelse och självuppoffring. Deras stora mål skall vara, att förmedla Guds barmhärtighetsbudskap till sina medmänniskor. Låt dem verka vaksamt och med ödmjukhet, med aktning för varandras insatser. Somliga kan arbeta på ett sätt och andra på ett annat, allt eftersom Herren må kalla och leda dem. Dock skall ingen beklaga sig över, att de ej förmår att förhärliga Gud genom bruket av talanger, som Han inte har anförtrott åt deras omvårdnad. Gud håller oss ansvariga endast för det (238) verk, som Han har satt oss till att sköta. En sak kan alla göra: De kan undvika att göra andras arbete onödigt svårt, genom att klandra deras insatser, lägga stenar i vägen för vagnen, som deras bröder försöker att skjuta på uppför en brant backe. I fall några är ovilliga att knuffa på ekipaget, låt dem åtminstone avstå ifrån att hindra dem, som faktiskt gör något. Gud kallar på arbetare, som vägrar att göra sina medarbetare modstulna. rätt

(238)När Guds folk arbetar allvarligt, ödmjukt, självuppoffrande, kommer de att vinna den rika belöning, som Job talar om: ”Varje öra som hörde mig prisade mig, . . . Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel. . . . Jag var en fader åt de nödställda, och den okändes sak redde jag ut.” Job 29:11-16. rätt

(238)Välsignelsen, som kommer av goda gärningar, kommer att följa med dem in i den eviga världen, som förnekar det egna jaget för sin Frälsares sak. När de förlossade står runt omkring Guds tron, kommer de som räddats undan synd och urartning att träda fram till dem som verkat för dem med denna hälsning: ”Jag var utan Gud och utan hopp i världen. Jag höll på att gå under i fördärv och synd. Jag led svår brist på lekamlig och andlig mat. Du kom till mig i kärlek och medlidande, samt gav mig mat och kläder. Du hänvisade mig till Guds Lamm, som borttar världens synd.” rätt

(238)Mina bröder i Södern, var starka, ja, var starka. Förtryck och tjuveri skall inte drabba er, om ni upphöjer de heliga grundsatserna i Guds lag. När fienden kommer likt en flodvåg, skall Herrens Ande lyfta upp en fana för er emot honom. Ni sysslar med ett väsentligt verk, och ni skall noga se upp, vaka och bedja, göra stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led. Sträva (239) med Guds ära för ögonen, väl medvetna om vars och ens personliga ansvar. Kom ihåg, att Herren allena förmår att göra era ansträngningar framgångsrika.

*****

(239)Arbetarna i Södern måste nå den högsta andliga mognad, om deras arbete på det fältet skall bli en framgång. Enskild bön, bön i familjen, bön vid offentliga sammankomster för att dyrka Gud – allt är väsentligt. Och vi skall leva ut våra böner. Vi skall samverka med Kristus i Hans arbete.

*****

(239)Förening med Kristus och varandra är vår enda säkerhet. Låt oss inte göra det möjligt för Satan, att peka ut våra församlingar och säga: ”Se, hur dessa människor – som står under Kristi fana – avskyr varandra. Vi har inget att frukta från dem, medan de lägger ned större kraft på inbördes strider, än på krigföring mot mina krafter.”

*****

(239)Vi skall lära oss av tidigare läxor, hur vi skall undvika misslyckanden. Vi ber till vår himmelske Fader: ”Inled oss icke i frestelse”, varpå vi alltför ofta inte aktar oss, utan låter våra fötter ta oss raka vägen in i frestelse. Vi skall hålla oss undan de frestelser, som så lätt betvingar oss. Tack vare Kristi nåd ombesörjer vi vår egen seger. Vi skall rulla undan den stötesten, som förorsakat oss och andra så mycken dysterhet.

*****

(239 )Handla så ekonomiskt så möjligt, när ni inleder verksamhet på nya ställen. Samla upp smulorna; låt ingenting gå förlorat. Arbetet med själavinning måste (240) utföras på det sätt, som Kristus förestavat. Han tillkännager: ”’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.” Matt. 16:24. Det är endast genom att lyda detta ord, som vi kan vara hans lärjungar. Vi närmar oss slutet på världshistorien, och de olika verksamhetsområdena inom Guds arbete skall främjas med betydligt större självuppoffring, än som hittills varit fallet.

*****

(240)Vi befinner oss i denna värld, för att hjälpa varandra. Inom Kristi verksamhet förekom det inga gränslinjer, och de som i dag söker att dra dylika linjer inom Hans verksamhet, borde bedja: ”Herre, ge mig ett nytt hjärta.” När de äger Kristi sinne, kommer de att upptäcka många delar av Herrens vingård, som ännu är obearbetade. De kommer aldrig att säga: ”Vi behöver våra medel, för att främja våra egna intressen. Fråga därför inte om några medel från oss.” rätt

(240)Dagligen avgör människor frågan om liv och död, de beslutar sig för antingen evigt liv eller evig utplåning. Och ändå nöjer sig många av dem, som säger sig tjäna Herren, med att ägna sin tid och uppmärksamhet åt sådant, som är av föga vikt. De nöjer sig med, att strida inbördes. Vore de hängivna Mästarens tjänst, skulle de inte bråka som en familj med ouppfostrade barn. Var och en skulle då stå på posto, verkande med hjärta och själ som missionär åt Kristi kors. Den Helige Ande skulle då bo kvar i arbetarnas hjärtan, och rättfärdighetsverk skulle utföras. Till verket skulle arbetarna föra en väckt församlings böner och solidaritetskänslor. De skulle få sina order från Kristus, (241) och skulle inte ha tid med att kivas. Budskap skulle komma från läppar vidrörda med levande glöd från Guds altare. Allvarliga, renade ord skulle uttalas. Ödmjuka, förkrossade böner skulle i tro stiga upp till himmelen. Arbetarna skulle med ena handen greppa tag i Kristus, och med den andra skulle de fatta om syndare och dra dem till Frälsaren.

*****

(241)”’Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det gläjde i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. rätt

(241)Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.’” Luk. 15:4-10. rätt

nästa kapitel