Vittnesbörd för Församlingen, Band 7 kapitel 5. Från sida 29 ren sida tillbaka

Utvidga korsets segrar

(29 )(29) ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom. 8:32. rätt

(29 )Då denna förunderliga, ovärderliga Gåva förlänades, kom hela det himmelska universum i rörelse i ett försök, att förstå Guds ofattbara kärlek, som väckts för att i människors hjärtan åstadkomma en tacksamhet lika stor som värdet på Gåvan. Skall vi, för vilka Kristus gav Sitt liv, tveka mellan två åsikter? Skall vi åt Gud endast återgälda en pytteliten smula av de förmågor och krafter, som Han har lånat ut åt oss? Hur skall vi kunna göra det i vetskapen om, att Han som var hela himmelens Kommendör, lade åt sidan Sin kungaskrud och kungakrona, och, medveten om det fallna släktets hjälplöshet, kom till denna jord med mänsklig natur för att möjliggöra för oss att förena vårt mänskliga väsen med Hans gudomlighet? Han blev fattig, för att vi skulle bli delaktiga av den himmelska skatten, ”en härlighet, som väger tungt och varar i evighet.” 2 Kor. 4:17. För att undsätta oss, genomgick Han den ena skymfen och förödmjukelsen efter den andra, tills Han, den gudomligt-mänsklige, lidande Kristus, lyftes upp på korset för att dra alla människor till Sig. Guds Son kunde inte ha visat större självnedlåtenhet än Han gjorde; Han kunde inte ha sänkt Sig djupare. rätt

(30)Detta är gudaktighetens hemlighet, den gåta och det mysterium som har kommit himmelska makter att tjäna genom fallna människor, för att i världen uppamma intresse för frälsningsplanen. Detta är den hemlighet, som upptänt hela himmelen till att förena sig med människan i utförandet av Guds storslagna plan för en fördärvad världs återlösning. rätt

(30)(30) Församlingens arbete
Åt mänskliga ombud har anförtrotts arbetet med, att göra korsets segrar större från den ena platsen till den andra. Som församlingens Överhuvud, äger Kristus myndighet att kalla på var och en, som påstår sig tro på Honom, att följa Hans föredöme i självförsakelse och självuppoffring i arbetet för att omvända dem, vilka är utsatta för Satans och hans väldiga armés hela fördärvbringande kraft. Guds folk manas till, att utan dröjsmål samlas under Kristi Jesu blodstänkta fana. De skall fortsätta sin krigföring mot fienden utan avbrott, så att de flyttar frontlinjen ända till portarna. Och envar, som läggs till leden genom omvändelse, skall tilldelas sitt tjänsteställe. Alla bör villigt vara eller göra vad som helst under denna krigföring. När församlingens medlemmar gör allvarliga ansträngningar för att föra budskapet vidare, kommer de att leva i Herrens glädje och uppnå framgång. Triumf följer alltid på bestämd satsning. rätt

(30)Den Helige Ande vår slagkraft
I Sin funktion som medlare, skänker Kristus Sina tjänare den Helige Andes närvaro. Det är Andens kraft, som gör det möjligt för människor att vara Förlossarens företrädare i arbetet med själars frälsning. För att vi skall kunna förena oss med Kristus i detta verk, bör vi låta Hans Ande utöva Sitt formande inflytande över oss. Genom den kraft, som då ingjuts i oss, kan vi samverka med Herren enligt enhetens överenskommelse som Hans medarbetare för själars frälsning. Åt var och en, som erbjuder Herren sina tjänster – utan att undanhålla något – ges kraften för skördandet av omätbara frukter. rätt

(31)(31) Herren Gud är bunden av löftet till Sig Själv, att Han skall tillhandahålla kraft och nåd åt var och en, som är helgad genom lydnad mot sanningen. Kristus, som givits all makt i himmel och på jord, samverkar i kärlek med Sina ombud – de uppriktiga själar, som dagligen äter det levande bröd, ”som har kommit ner från himlen”. Joh. 6:50. Den jordiska församlingen, förenad med den himmelska, kan göra allting. rätt

(31)Kraft given åt apostlarna
På Pingstdagen uppenbarade Sig den Oändlige i kraft för församlingen. Genom Sin Helige Ande steg Han ned från himmelens höjder som en våldsam storm, till rummet där lärjungarna var samlade. Det var som om detta inflytande hållits tillbaka i åratal, och nu fröjdade sig himmelen åt att kunna utgjuta Andens rikedomar i form av Hans kraft. Och under Andens inflytande blandades ord av botfärdighet och bekännelse med lovsånger för förlåtna synder. Tacksägelsens och profeterandets ord hördes. Hela himmelriket böjde sig ned, för att se och tillbedja Gud för Hans visdom i form av makalös, outrannsaklig Kärlek. Slagna av häpenhet, utropade apostlarna och lärjungarna: ”däri består kärleken”. 1 Joh. 4:10 [1917]. De grep tag i den ingjutna gåvan. Och vad hände sedan? Tusentals blev omvända på en dag. Andens svärd, nyligen vässat med kraft och badat i himmelens blixtar, högg sig fram genom otron. rätt

(32)Lärjungarnas hjärtan laddades med en välvilja så full, så djup, så vittomfattande, att den drev dem till Jordens ändar, där de bar vittne: Gud förbjude, att vi skulle jubla över något annat, än över vår Herre Jesu Kristi kors. De uppfylldes av en intensiv längtan efter, (32) att till kyrkan samla sådana, som ville låta sig frälsas. De uppmanade de troende, att stå upp och göra sin del, på det att alla folk skulle få höra sanningen och Jorden fyllas av Herrens härlighet. rätt

(32)Samma kraft skall uppenbaras i dag
Genom Kristi nåd blev apostlarna människofiskare. Det var uppriktig hängivelse och ödmjuk, allvarlig bön, som förde dem in i ett nära förhållande till Honom. De satt tillsammans med Honom i himmelen. De insåg sin stora skuld till Honom. Genom ihärdig, uthållig bön säkrade de den Helige Andes gåva, och sedan gav de sig åstad, tyngda av bördan att frälsa själar, fyllda av nit att utbreda korsets seger ytterligare. Och genom deras mödor fördes många själar ut ur mörkret och in i ljuset, likaså grundades många församlingar. rätt

(32)Skall vi vara mindre allvarligt innerliga, än apostlarna var? Borde vi inte, genom en levande tro, åberopa de löften, som kom dem att ur sina hjärtans djup ropa till Herren Jesus att uppfylla sitt ord: ”Bed och ni skall få”? Joh. 16:24. Är det inte meningen, att Guds Ande i dag skall komma som svar på allvarlig, ihärdig bön, och fylla människor med kraft? Säger inte Gud i dag till Sina bönfallande, tillitsfulla, troende arbetare, som förklarar Skrifterna för dem som inte känner till deras dyrbara sanning: ”se, jag är med er alla dagar intill tidens slut’”? Matt. 28:20. Varför är då församlingen så svag och andefattig? rätt

(33)Såsom lärjungarna, fyllda med Andens kraft, spred sig för att förkunna det glada budskapet, skall också Guds tjänare vandra åstad i dag. Vi skall, fyllda med en osjälvisk önskan om att ge nådens budskap åt dem som sitter fast i villfarelsens och otrons mörker, sätta igång med Herrens arbete. (33) Han ger oss vår del att utföra i samverkan med honom, och Han kommer också att påverka otroende personers hjärtan till att bedriva Hans arbete på fjärran liggande orter. Många håller redan på att ta emot den Helige Ande, och vägen kommer ej längre att blockeras av likgiltig slöhet. rätt

(33)Varför blev berättelsen nedskriven om lärjungarnas verksamhet då de arbetade med helig iver och var besjälade och upplivade av den Helige Ande om det inte var med avsikten, att Herrens folk idag skall få inspiration till att verka allvarligt för honom? Det Herren gjorde för Sitt folk på den tiden är lika viktigt, ja, ändå viktigare att Han gör för Sitt folk idag. Allt det som apostlarna gjorde skall varje församlingsmedlem göra nu. Och vi skall arbeta med så mycket större värme och vara vägledda av den Helige Ande i så mycket större utsträckning, som tillväxten i ondskan kräver en mer bestämd kallelse till omvändelse. rätt

(33)Var och en, på vilken den nuvarande sanningens ljus strålar, skall eggas till medlidande för dem, som befinner sig i mörker. Från alla troende skall ljus gå ut i klara, tydliga strålar. I dag väntar Herren på, att få utföra ett verk liknande det, som Han gjorde genom Sina utsedda budbärare efter Pingstdagen. Borde inte församlingens iver i denna tid, när världens slut står vid dörren, rent av överträffa den tidiga församlingens? Iver för Guds ära fick lärjungarna att vittna om sanningen med väldig kraft. Borde inte denna iver tända en flammande eld i våra hjärtan och få oss att längta efter, att förtälja berättelsen om den förlossande kärleken, om Kristus och Honom korsfäst? Borde inte Guds kraft uppenbaras än mäktigare i dag, än på apostlarnas tid? rätt

nästa kapitel