Arbetet i städerna

(34)Oakland, California, den 1. April, 1874
(34) Jag drömde, att flera av våra bröder rådslog angående planer för arbete i vår tid. De ansåg det vara klokast, att inte bearbeta de stora städerna, utan att inleda verket på små ställen, långt bort ifrån städerna; här skulle de mötas av mindre motstånd från prästerna och undvika omfattande kostnader. De resonerade som så, att det inte ginge att sätta våra fåtaliga pastorer på att instruera och vårda dem, som möjligen skulle ta emot sanningen i städerna, och som, på grund av det större motstånd man skulle möta där, skulle kräva mera hjälp än församlingarna ute på landet. Alltså skulle utfallet av en serie föredrag i staden, till stor del, gå förlorat. Vidare framhölls det, att våra begränsade resurser och de många förändringar som kunde uppstå på grund av omflyttningar som kunde väntas av en församling i en storstad, skulle försvåra byggandet av en församling, som skulle utgöra ett stöd för saken. Min make vädjade till bröderna, att de skulle utvidga planerna utan dröjsmål och, i våra storstäder, göra omfattande och fullödiga ansträngningar, som bättre skulle motsvara karaktären hos vårt budskap. En arbetare återgav händelser från sin erfarenhet i städerna, vilka visade att verket nära nog varit ett misslyckande, men samtidigt vittnade han om större framgångar på de mindre orterna. rätt

(34)En med värdighet och myndighet – En, som närvarar vid alla våra rådsmöten – lyssnade med det största intresse till varje ord. Han talade med noga övervägda ord och fullständig förvissning. ”Hela världen”, sade Han, ”är Guds stora vingård. Städerna och byarna utgör en del (35) av denna vingård. De måste bearbetas. Satan kommer att försöka att gå emellan och göra arbetarna modstulna, för att hindra dem från att utbreda ljusets och varningens budskap på såväl de mer kända som de mindre beryktade ställena. Förtvivlade ansträngningar kommer att göras, för att vända folket bort ifrån sanningen och till lögnen. Himmelska änglar har i uppdrag, att understödja Guds utvalda budbärares mödor på Jorden. Pastorerna måste uppmuntra till och bibehålla en icke vacklande tro och hopp, såsom Kristus, deras levande Huvud, gjorde. De måste hålla sig ödmjuka och botfärdiga till hjärtat inför Gud.” rätt

(35)Gud avser, att Hans dyrbara ord, med sina varnande och uppmuntrande budskap, skall nå dem, som sitter i mörker och är okunniga om vår tro. Det skall ges åt alla, och kommer att vara ett vittnesbörd för dem, oavsett hur de bemöter det. Känn det inte som ert ansvar, att övertyga och omvända lyssnarna. Guds kraft allena förmår att mjuka upp människornas hjärtan. Ni skall förkunna livets ord, så att alla får ett tillfälle att ta emot sanningen, om de vill göra det. I fall de vänder sig bort ifrån sanningen, som har himmelskt ursprung, dömer de sig själva. rätt

(35)Vi får icke dölja sanningen i någon avlägsen vrå. Den måste göras känd; den måste stråla klart i våra stora städer. I Sin verksamhet ställde Sig Kristus på sjöstranden och de stora genomfartslederna, där Han kunde träffa människor från alla håll i världen. Han lät det sanna ljuset stråla; Han spred evangeliets utsäde; Han räddade sanningen från dess umgänge med lögnen, och lade fram den i dess ursprungliga enkelhet och klarhet, så att människorna kunde förstå den. rätt

(35)Den himmelske Budbärare, som var hos oss, sade: ”Förlora aldrig ur sikte det förhållandet, att det budskap ni (36) bär fram, är ett världsormfattande budskap. Det skall delges alla städer, alla byar; det skall förkunnas högt överallt, där det finns människor. Ni skall inte begränsa utbredandet av budskapet till ett visst område.” I liknelsen om såningsmannen tecknade Kristus en bild av Sitt eget arbete och Sina tjänares. Säden föll på alla slags jordmåner. En del hamnade på dålig jordmån, fast det fick inte såningsmannen att sluta att arbeta. Ni skall så sanningens frön överallt. Varhelst Ni kan finna minsta fotfäste, skall ni lyfta fram Guds ord. Så invid alla vatten. Kanhända att ni inte genast ser frukten av era mödor, men tappa inte modet för den skull. Tala de ord, som Kristus ger er. Arbeta inom Hans fack. Rör er överallt, liksom Han gjorde under Sin jordiska verksamhet. rätt

(36)Världens Återlösare hade många åhörare, men få efterföljare. Noa predikade i etthundratjugo år till människorna före Syndafloden, och ändå var det så få som satte värde på sin dyrbara prövotid. Förutom Noa och hans familj, anslöt sig ingen till de troendes skara och steg in i arken. Av Jordens samtliga invånare var det bara åtta själar, som tog emot budskapet; men samma budskap fördömde världen. Ljuset gavs, för att de skulle kunna tro; deras förkastelse av ljuset innebar deras undergång. Vårt budskap till världen kommer att utgöra en doft av liv till liv för alla, som godtar det, och av fördömelse för alla, som förkastar det. rätt

(36)Budbäraren vände Sig till en av de närvarande och sade: ”Er uppfattning om verket för denna tid är alltför inskränkt. Ert ljus får inte begränsas till en trängre krets, sättas under en skäppa, eller under en säng; det måste sättas på en ljusstake, så att det kan skänka ljus åt alla i Guds hus – världen. Ni måste tänka i vidare termer om arbetet, än ni har gjort.” rätt

nästa kapitel