Den Helige Ande vid våra skolor

(61)Cooranbong, N. S. W., den 10. Maj, 1896.
Jag ber er, som lever i själva verksamhetens centrum, att se vad som verkligen uträttats under årens lopp och utröna, huruvida ni i sanning förtjänar betyget ”väl godkänd”. Jag ber lärarna vid våra skolor, att nogsamt och under bön betänka följande: Har jag personligen gett akt på min egen själ såsom en person, som samarbetar med Gud för dess rening ifrån all synd och dess fullständiga helgelse? Kan ni, genom påbud och gott föredöme, lära de unga om helgelse, genom sanningen, till helighet? rätt

(61)Har ni inte varit rädda för den Helige Ande? Stundom har denne Ande kommit med Sitt allt överskuggande inflytande vid skolan i Battle Creek, stundom vid skolorna annorstädes. Uppfattade ni Hans närvaro? Visade ni Honom den heder och ära, som ankommer en himmelsk budbärare? Då Anden tycktes ihärdigt beveka de unga, sade ni då: ”Låt oss lägga alla studier åsido, ty uppenbarligen har vi en himmelsk gäst ibland oss. Låt oss prisa och lovsäga Gud”? Knäföll ni, jämte eleverna, bönfallande om att ni måtte erhålla den välsignelse, som Herren erbjöd? rätt

(61)Den Store Läraren Själv var hos er. Ärade ni Honom? Var Han en främling för somliga av lärarna? Behövde ni kalla på någon med förmodad myndighet, för att välkomna eller kasta ut Budbäraren från himmelen? Fastän osedd, fanns Han ibland er. Nå, uttrycktes inte (62) tanken, att undervisningstimmarna skulle ägnas åt studier, och att det var en tid för allting, som om timmarna nedlagda på dagliga studier var för dyrbara för att i stället ägnas åt samvaro med den himmelske budbäraren? rätt

(62)Om ni på något sätt har begränsat den Helige Andes verksamhet eller stött Honom ifrån er, vädjar jag bestämt och allvarligt till er att ångra detta snarast möjligt. Om en enda av våra lärare vägrat att öppna hjärteporten för Guds Ande, och i stället stängt och bommat till den, manar jag vederbörande att uppriktigt bedja: ”Bo hos mig.” När den Helige Ande uppenbarar Sin närvaro i era klassrum, säg då till eleverna: ”Herren markerar att Han i dag för oss har en lektion av himmelsk vikt. Denna är betydelsefullare än vanliga lektioner. Låt oss lyssna; låt oss böja knä inför Gud och söka Honom helhjärtat.” rätt

(62)Låt mig berätta för er, vad jag känner till om denne himmelske Gäst. Den Helige Ande så att säga ruvade de unga på skoltid; men somliga hjärtan var så kalla och mörka, att de inte kände någon längtan efter Andens närvaro. Därför togs Guds ljus bort. Den himmelske Besökaren skulle annars ha öppnat elevernas förstånd, och ha skänkt vishet och kunskap inom alla ämnesområden, som ginge att använda till Guds ära. Herrens budbärare hade anlänt, för att överbevisa om synd och mjuka upp hjärtan, som blivit hårda av långvarigt fjärmande från Gud. Han hade kommit, för att uppenbara Guds stora kärlek till de unga. De är Guds arvingar, och lärare behöver den ”högre utbildningen”, innan de duger till att vara de ungas instruktörer och vägledare. rätt

(62)Läraren må förstå mycket rörande det omgivande världsalltet; han må känna till allt om levande varelsers kroppsbyggnad, de senaste mekaniska landvinningarna, naturvetenskapens upptäckter; men det går inte att kalla honom för utbildad, såvida inte han äger kunskap om den ende sanne Guden och om Jesus Kristus, som Han har sänt. En grundsats av gudomligt ursprung måste (63) genomsyra vårt uppförande och binda oss till Gud. Detta kommer inte på något vis att hindra studiet av sann vetenskap. Att frukta Herren är början till vishet, och envar som låter sig formas och gestaltas till Guds avbild, utgör det förnämsta exemplet på Guds yrkesskicklighet. Alla, som lever nära vår Skapare, kommer att förstå Hans avsikt med deras skapelse, och de kommer att inse att Gud fordrar av dem, att de skall bruka sina sinnesförmögenheter på allra bästa sätt. De kommer varken att försöka att förhärliga eller förringa sig själva. rätt

(63)Guds vilja beträffande oss
Kunskapen om Gud fås genom Hans ord. Den på erfarenhet grundade kunskapen om sann gudaktighet – som vinns genom daglig hängivenhet och tjänst – garanterar den högsta utveckling för kropp, sinne och själ. Helgandet av alla våra krafter till Gud förhindrar självupphöjelse. Ingjutandet av gudomlig kraft är ett bevis för, att vi eftersträvar en vishet, som möjliggör för oss att använda våra bästa sinnesförmögenheter på ett sätt, som ärar Gud och medför välsignelse för nästan. Eftersom dessa förmågor härrör från Gud, och inte skapas av oss själva, skall de ses som talanger från Gud, vilka skall användas i Hans tjänst. rätt

(63)Sinnets förmågor, som anförtros åt oss från himmelen, skall behandlas som de ädlare krafterna och styra kroppens böjelser. Personens aptit och lidelser skall ställas under samvetets och de andliga krafternas herravälde. rätt

(63)Kristi religion degraderar aldrig mottagaren. Den gör honom aldrig grov eller rå, oartig eller dryg, passionerad eller hårdhjärtad. I stället förfinar den smaken, helgar omdömet, renar och förädlar tankarna, när de leds in under Kristi lydnad. Guds ideal för Sina barn är högre än den högsta mänskliga tanke kan nå. Han har gett Sin heliga lag, som är en avskrift av Hans karaktär. (64) Kristus är den störste Lärare, som världen någonsin har känt till. Och vilken nivå manar Han alla Sina efterföljare att uppnå? ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” Matt. 5:48. Liksom Gud är fullkomlig inom Sitt område, kan människan vara det inom sitt. rätt

(64)En kristens ideal är Kristus-likhet. Det har öppnats en väg framför oss till ständig framgång. Vi har ett mål att vinna, ett ideal att uppnå, som inkluderar allt gott, rent, ädelt och upphöjt. Varje människa bör ständigt sträva efter en konstant vandring framåt och uppåt mot karaktärens fullkomning. rätt

(64)Paulus säger: ”jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.” Fil. 3:13, 14. rätt

(64)Detta är Guds vilja beträffande människor, deras fullständiga helgelse. När vi sträcker oss uppåt, mot himmelen till, måste vi bibehålla varje sinnesförmögenhet vid bästa tänkbara hälsa, och vara beredda att troget tjäna. De krafter, som Gud har skänkt människan, skall sättas på prov. ”’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’” Luk. 10:27. Det är uteslutet, att människan skulle kunna göra detta i egen kraft; hon måste ha Guds hjälp. Vilken roll åläggs människan att spela? ”[A]rbeta med fruktan och bävan på er frälsning […]. Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” Fil. 2:12, 13. rätt

(64)Utan att Gud verkar, skulle människan inte kunna göra något gott. Gud manar varje människa till ånger, men människan kan inte ens ångra sig, med mindre den Helige Ande bevekar hjärtat. Dock vill inte Herren, att människan skall vänta tills hon tror att hon har ångrat sig, innan hon tar det första steget till Jesus. Frälsaren (65) manar ständigt människorna till ånger; de behöver bara gå med på att bli manade, för att deras hjärtan skall mjukna i syndaånger. rätt

(65)Människan tilldelas en roll i den väldiga kampen för evigt liv; hon måste reagera på den Helige Andes övertalning. Det krävs en strid och en fejd, för att bryta sönder mörkrets grymma bojor, och Anden verkar i henne, för att åstadkomma detta. Emellertid skall människan inte vara overksam, och vänta sig att hon kommer att bli frälst i maklighet och lättja. Hon kallas till, att anstränga varje muskel och använda varje förmåga i strävan efter odödlighet; likväl tillhandahåller Gud verkningsgraden och färdigheten. Ingen kan bli frälst i likgiltighet. Herrens maning lyder: ”’Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det.” ”Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.” Luk. 13:24; Matt. 7:13, 14. rätt

(65)Att arbeta emot den Helige Ande
Jag vädjar till eleverna vid våra skolor, att de skall vara lugna, lidelsefria och sansade. De ungas lättsinne är inte trevligt för Gud. Deras idrottande och tävlande öppnar vägen till en flodvåg av frestelser. I era förståndsförmögenheter äger ni Guds himmelska skänk, därför skall ni icke tillåta er några billiga eller tarvliga tankar. Ett sinnelag, som gestaltas i enlighet med påbuden hos Guds ord, uppvisar orubbliga och bestämda grundsatser, liksom rena, ädla föresatser. När den Helige Ande samverkar med mänskosinnets krafter, utmynnar det alltid i högtstående, heliga ingivelser. . . . rätt

(65)Gud ser det, som lärare i sin blindhet inte kan skönja, nämligen att omoral av alla slag och grader strävar efter att uppnå herraväldet, genom att motverka yttringarna av den Helige Andes kraft. Den simplaste konversation, liksom billiga, förvrängda uppfattningar, fästs i sinnesartens väv. rätt

(66)(66) Bjudningar för lättsinnigt, världsligt nöjes skull, sammankomster för mat, dryck och sång inges av en ande från underjorden. De utgör ett frambärande av offer till Satan. De löjeväckande spektaklen i samband med cykelflugan är en oförskämdhet mot Gud. Hans vrede väcks mot dem, som sysslar med dylikt. Genom denna själveftergift blir sinnet omtöcknat, alldeles som av spritdrickande. Dörren öppnas på vid gavel för råa och ohyfsade förbindelser och bekantskaper. När tankarna får syssla med det låga och tarvliga, förvänder de snart nog personens samlade krafter. Liksom det forntida Israel, äter och dricker samt reser sig njutningsälskarna upp, för att leka. Där förekommer det uppsluppenhet och supande, förlustelse och gamman. Genom allt detta följer de unga exemplen i böckerna åt de författare de satts att studera. Det värsta är den beständiga verkan, som detta har på karaktären. rätt

(66)De, som går före härvidlag, åsamkar saken en svårborttagen fläck. De skadar sina egna själar, och kommer att bära på ärren hela livet. Den, som gör det onda, kan komma att se sina synder och ångra dem; Gud kan förlåta överträdaren; men urskiljningsförmågan – som alltid skall vara skärpt och känslig, för att skilja mellan heligt och världsligt – blir till stor del ödelagd. Alltför ofta tas människors påhitt och föreställningar för gudomliga. Somliga själar handlar i blindo och utan all sans, och greppar villigt simpla, banala, ja, rent av ogudaktiga uppfattningar, samtidigt som de vänder ryggen åt den Helige Andes göranden och låtanden.

nästa kapitel