Avvikelser från det rätta

(66)

Cooranbong, N. S. W., den 12. Januari, 1898.
Det gläder mig, att Herren i nåd åter besöker församlingen. Hjärtat bävar när jag tänker på, hur ofta Han kommit dit, och Hans Helige Ande verkat i församlingen; men efter att den omedelbara påverkan avklingat, glömdes Guds barmhärtiga (67) handlande bort. Stolthet, andlig liknöjdhet, var det, som måste antecknas i himmelen. De, som upplevde Guds rika förbarmande och nåd, vanärade sin Återlösare genom sin otro. . . . rätt

(67)Frälsaren har ofta besökt er i Battle Creek. Lika sant som att Han vandrade på Jerusalems gator, längtande att andas in det andliga livet i hjärtat på dem som varit modstulna och redo att dö, har Han kommit till er. Städerna, som i så hög grad blev välsignade genom Hans närvaro, Hans förlåtelse, Hans fria återställande av hälsan, förkastade Honom; och lika stora bevis – faktiskt större! – för obesvarad kärlek har förekommit i Battle Creek. Har inte Kristus överhopat Sin församling med förmåner och välsignelser? Har Han inte sänt Sina tjänare med budskap om tillgivelse och rättfärdighet, att fritt förmedlas till dem, som vill ta emot dessa? rätt

(67)Jerusalem är en bild av, hur församlingen kommer att bli, om den vägrar att följa det ljus, som Gud har gett. Jerusalem gynnades av Gud som förvaltare av heliga förtroenden. Men hennes folk förvrängde sanningen, och förkastade alla vädjanden och varningar. Man ville bara inte följa Hans maningar. Templets gårdar förorenades genom köpenskap och stöld. Själviskhet och kärlek till mammon, avund och strid, hölls i gunst. Var och en sökte, att berika sig själv. Kristus vände Sig bort ifrån dem, medan Han sade: ’O Jerusalem, Jerusalem’, hur skulle jag kunna ge upp hoppet för Dig? ’Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.’ Matt. 23:37 rätt

(67)Alltså sörjer och gråter Kristus åt våra församlingar, åt våra lärdomsanstalter, som ej har uppfyllt Guds krav. Han kommer till Battle Creek på inspektion. Där har man gått i Jerusalems spår. Förlagshuset har förvandlats till en vanhelgedom, ett ställe för (68) ohelig handel och vandel. Det har blivit en plats, där orättvisa och bedrägeri pågått, där själviskhet, illvilja, avund och lidelse förhärskat. Ändå verkar de personer, som letts till att verka enligt felaktiga principer, tämligen ovetande om sitt felaktiga handlingssätt. När de varnas och förmanas, säger de: ’Talar hon icke i liknelser?’ Varningens och åthutningens ord har behandlats som sagor. rätt

(68)Då Kristus blickade ut från Oljeberget, såg Han, att detta sakernas tillstånd förekom inom varje församling. Varningarna gäller alla, som följer i Jerusalems folks fotspår. Dessa ägde ju stort ljus. Det folket är en varning för oss. Genom att förkasta Guds varningar i vår tid, upprepar människor Jerusalems synd. Herren ser det, som människan varken kan eller vill se – frukten av alla mänskliga påhitt i Battle Creek. Han har gjort allt det en Gud förmår att göra. Han har låtit ljuset lysa inför ansiktet på folket, så att de icke skall gå så långt i sina synder, att de ej kan känna någon ånger. Men genom att länge ha struntat i riktiga och rättfärdiga principer, har människor försatt sig själva i det läget, att de inte skönjer sanning, rättvisa och barmhärtighet. Denna ovana har blivit till en del av själva deras natur. rätt

(68)Jag manar alla, som förenats kring ett principiellt förkastligt handlingssätt, att bestämt göra bot och bättring samt att hädanefter vandra ödmjukt med Gud. . . . rätt

(68)Det här är inga sagor, utan sanningen. På nytt frågar jag: På vilken sida står ni? ”Om det är HERREN som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.’” 1 Kon. 18:21.

nästa kapitel