| Vittnesbörd för Församlingen, Band 8 kapitel 18. Från sida 97 | ren sida tillbaka |
(97) St. Helena, California, den 5. Januari, 1903. Till bröderna i Battle Creek rätt(97)I dag fick jag ett brev från äldstebroder Daniells beträffande ödeläggelsen av Review-förlaget genom eld. Jag känner stor sorg, när jag betänker sakens stora förlust. Jag inser, att detta måste vara en prövande stund för bröderna som förestår arbetet och de anställda vid förlaget. Jag sörjer med alla andra, som sörjer. Dock blev jag inte överraskad av de tråkiga nyheterna, ty i nattliga syner har jag sett en ängel stå med ett svärd av eld utsträckt över Battle Creek. En gång, under dagtid, med pennan i handen, förlorade jag medvetandet, och svärdet av eld tycktes först röra sig åt ett håll och sedan åt ett annat. Katastrof verkade följa på katastrof, eftersom Gud vanärats av människors försök att upphöja och förhärliga sig själva. rätt (97)I morse bad jag enträget om, att Herren skulle förmå alla som är knutna till förlaget vid Review and Herald, att noga rannsaka sig själva, så att de måtte se, hur de har struntat i de talrika budskapen från Gud. rätt (97)För någon tid sedan bad bröderna vid Review-kontoret om råd från mig beträffande uppförandet av en ny byggnad. Då sade jag, att om de som var för att lägga ytterligare en byggnad till förlaget Review and Herald hade en klar bild av framtiden, om de kunde se vad som skulle ske i Battle Creek, skulle de inte ställa någon fråga om att uppföra ytterligare en byggnad där. Gud sade: ”Mitt ord har förhånats; och jag skall vända upp och ned på saker och ting upprepade gånger.” rätt (97)Vid Generalkonferensens samling, som hölls i Battle Creek år 1901, (98) visade Herren för Sitt folk, att Han verkligen manade till bättring. Sinnen blev överbevisade, och hjärtan berörda; men synden revs inte upp med rötterna. Om tjuriga hjärtan då hade smält i sann ånger inför Gud, skulle en av alla tiders största yttringar av Guds kraft ha skådats. Men Gud ärades inte. Hans Andes vittnesbörd åtlyddes inte. Människor skilde sig inte från de gärningar, som klart trotsade sanningens och rättfärdighetens grundsatser, vilka alltid skall upprätthållas i Guds verk. rätt (98)Budskapen till församlingen i Efesus och till församlingen i Sardes har ofta upprepats för mig av En, som använder mig som språkrör till Sitt folk. ”Skriv till församlingens ängel i Efesus: Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går omkring bland de sju ljusstakarna av guld: Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därpå varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.” Upp. 2:1-5. rätt (98)”Skriv till församlingens ängel i Sardes: Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud. Kom därför ihåg vad du har (99) tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig.” Upp. 3:1-3. rätt (99)Vi upplever förverkligandet av dessa varningar. Inga andra Skriftens ord har tydligare gått i uppfyllelse, än dessa. rätt (99)Människor må uppföra de mest noggrant konstruerade, brandsäkra byggnader, men en beröring från Guds hand, en gnista från himmelen, kommer att sopa bort varje skydd. rätt (99)Man har frågat mig, om jag har några råd att ge. Jag har redan framfört det råd Gud har gett mig, i hopp om att förhindra att det över Battle Creek lyfta svärdet av eld skulle hugga till. Nu har det jag var rädd för inträffat – nyheten om eldsvådan i Review and Heralds byggnad har kommit. Nyheten överraskade mig icke, nej, inte det ringaste, och jag hade inget att säga. Det jag tid efter annan haft att yttra i form av varningar, har inte haft någon verkan, utom att förhärda åhörarna, och nu kan jag bara säga: Jag är så ledsen, så utomordentligt ledsen, att detta slag måste drabba. Vi har haft tillräckligt mycket ljus. Om vi handlat i enlighet därmed, skulle inte ytterligare ljus behövas. rätt (99)Till vårt folk, pastorer och lekmedlemmar, har jag i uppdrag att säga: ”Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN” – eljest kommer många pastorer och lekmän att vandra vilse – ”så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse” Jes. 55:6, 7. rätt (99)Varje själ behöver vara vaksam. Fienden är er hack i häl. Var uppmärksamma, pass på, så att ingen noggrant och skickligt lagd snara plötsligt tar er. De slarviga och likgiltiga behöver akta sig, så att inte Herrens dag överrumplar (100) dem likt en tjuv i natten. Många kommer att avvika från ödmjukhetens stig, och väl de krängt av sig Kristi ok, kommer de att vandra vilse. Förblindade och bortkollrade, kommer de att lämna den smala stig, som leder till Guds stad. rätt (100)Det går inte att vara en lycklig kristen, såvida inte man är en vaksam kristen. Den, som segrar, måste se sig noga för; ty Satan söker att med världsliga förvecklingar och hinder, villoläror och vidskepelser stjäla Kristi efterföljare från Honom. Det räcker inte med, att vi undviker uppenbara faror och vådliga, självmotsägande handlingar. Vi skall hålla oss nära Kristus, och vandra i självutgivande och uppoffring. Vi befinner oss i fiendeland. Han, som kastades ut ur himmelen, har kommit ned med stor kraft. Han försöker, att med varje upptänkbart konstgrepp och knep, att fånga själar. Med mindre vi ständigt är på vakt, kommer vi att lätt falla för något av hans oräkneliga bedrägerier. rätt (100)Lärjungarnas erfarenhet i Getsemane Örtagård utgör en läxa för Herrens folk i dag. I sällskap med Petrus och Johannes gick Kristus till Getsemane för att bedja. Han sade till dem: ”’Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka.’ Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. Han sade: ’Abba, Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.’ När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: ’Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse.” Mark. 14:34-38. rätt (100)Läs dessa ord noggrant. I dag sover många, liksom lärjungarna gjorde. De varken vakar eller ber, att de ej skall komma i frestelse. Låt oss läsa och verkligen studera de avsnitt i Guds ord, som särskilt handlar om denna yttersta tid. De pekar nämligen ut farorna, som hotar Guds folk. rätt (101 )(101) Vi behöver en skarp, helgad uppfattningsförmåga. Denna uppfattningsförmåga skall inte brukas till att klandra och fördöma varandra, utan till att förstå tidens tecken. Vi skall bevara våra hjärtan med all vaksamhet, så att vi slipper att gå trosmässigt på grund. Många, som en gång fullt och fast trodde på sanningen, har blivit vårdslösa när det gäller sin egen andliga välgång och fastnar utan protest i Satans finmaskiga nät. Det är dags för vårt folk att flytta med sina familjer till mera avsides belägna platser, annars kommer många av de unga, lika väl som många av de äldre, att snärjas och slukas av fienden. (101)Den 7. Januari, 1903. (101)Ödeläggelsen av byggnaden hos Review and Herald får inte förbigås som om den saknade all betydelse. Var och en, som har med förlaget att göra, borde fråga sig själv: ”På vilket sätt förtjänar jag denna läxa? På vilket sätt har jag trotsat ett ’Så säger Herren’, för att Han skulle ge mig denna läxa? Har jag lytt de varningar och åthutningar, som Han har meddelat, eller har jag vandrat min egen väg?” rätt (101)Må den Gud, som rannsakar alla hjärtan, förebrå de felande, och må var och en böja sig inför Honom i ödmjukhet och sann syndaånger, i det att han klär av sig all självrättfärdighet och självupphöjelse samt bekänner och överger all synd, samtidigt som han, i Förlossarens namn, ber Gud om tillgivelse. Gud tillkännager: ”den som kommer till mig (102) skall jag aldrig någonsin kasta ut” (Joh. 6:37); och de, som träder fram inför Honom, kommer att bli förlåtna och rättfärdiggjorda. Dessutom kommer de att skänkas kraft till att bli Guds söner. rätt (102)Det är min bön, att de som stått emot ljus och överbevisning, ja, som vägrat att lyssna till Guds varningar, i förstörelsen av Review and Heralds förlagshus skall se en vädjan riktad till dem att vända sig till Gud av hela hjärtat. Kan de inte fatta, att Gud menar det Han säger till dem? Han söker icke att ta liv, utan att rädda liv. Vid den nyligen inträffade förödelsen sparades de anställdas liv på ett nåderikt sätt, för att alla skulle få tillfälle att se, att Gud tillrättavisade dem genom ett budskap, som ej kom från människor, utan från ovan. Guds folk har avvikit ifrån Honom; de har inte följt Hans anvisningar. Därför har Han kommit dem nära i denna tillrättavisning; men Han har ej utsläckt några liv. Inte en enda själ greps av döden. Alla har låtits leva, för att kännas vid den Makt, som ingen människa kan motsätta sig. rätt (102)Låt oss prisa Herren, för att Hans barns liv har varit så dyrbara i Hans ögon. Han kunde lika gärna ha tagit bort de anställda i deras nonchalans och självgodhet. Men icke! Han säger: rätt (102)”De skall ges ett nytt tillfälle. Jag tänker låta elden tala till dem och se, om de ämnar motarbeta Min försyns inflytande. Jag skall pröva dem som med eld, för att utröna, om de tänker lära sig den läxa, som Jag vill ge dem.” rätt (102)Då Sanatoriet i Battle Creek förstördes, utgav Kristus Sig Själv, för att värna om mäns och kvinnors liv. Genom den ödeläggelsen vädjade Gud till Sitt folk, att de skulle återvända till Honom. Och genom ödeläggelsen av förlaget Review and Herald, samt livs räddande där, riktar Han en ny vädjan till dem. Han önskar, att de skall se att den Oändliges mirakulösa kraft har tagits i bruk, för att rädda liv. Det skulle ge varje anställd tillfälle, att ångra sig och bli omvänd. Gud säger: ”Om (103) de vänder om till Mig, skall Jag återställa deras glädje i Min frälsning. Men om de fortsätter längs sina egna vägar, skall Jag bli ändå strängare; och hemsökelse skall drabba de familjer, som säger sig tro på sanningen, men som inte lever enligt den, och som inte gör Israels Herre Gud till sin fruktan och skräck.” rätt (103)Måtte var och en rannsaka sig själv, för att se, huruvida vederbörande är kvar i tron. Måtte Guds folk ångra sig och bli omvända, så att deras synder kan bli utplånade, när tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte. Måtte de slå fast på vilket sätt de inte följt den av Gud utstakade vägen, och på vilket sätt de inte renat sina själar i lydnad mot Hans råd. |