Vittnesbörd för Församlingen, Band 8 kapitel 32. Från sida 201ren sida tillbaka

Vidare betraktat

(201)St. Helena, California, den 30. Oktober, 1903.
Till hälsomissionärer
Kristus, den store Hälsomissionären, kom till vår värld som den personifierade, fulländade sanningen. Sanningen försmäktade aldrig på Hans läppar, den led aldrig i Hans händer. Ord av sanning kom ur Hans mun med friskheten och kraften hos en ny uppenbarelse. Han uttolkade himmelrikets hemligheter, så att sanningens klenoder framträdde den ena efter den andra. rätt

(201)Kristus talade med myndighet. Varje sanning, som folket behövde känna till, förkunnade Han med den säkra förvissningens osvikliga tillförsikt. Han yttrade aldrig någonting märkvärdigt eller känslosamt. Han kom inte med några spetsfundigheter, inte med några mänskogjorda uppfattningar. Inga meningslösa historier, inga lögnaktiga teorier klädda i ett vackert språk, kom från Hans läppar. De uttalanden Han kom med, var sanningar grundade på personlig kunskap och erfarenhet. Han förutsåg de bedrägliga läror som skulle komma att fylla världen, men Han vidareutvecklade dem inte. I Sin undervisning koncentrerade Han Sig på grundsatserna i Guds ord. Han förstorade och lovsjöng de enkla, praktiska sanningar som gemene man kunde förstå och omsätta i vardagslivet. rätt

(201)Kristus kunde ha lyft på locket till vetenskapens största sanningar. Han kunde ha löst gåtor, som krävt hundratals års ansträngning och studium för att tränga in i. Han kunde ha kommit med idéer på forskningens område, som skulle ha satt igång tänkandet och lett till uppfinningar intill tidens slut. Men det gjorde Han inte. Han sade ingenting för att stilla nyfikenheten eller för att tillfredsställa människors äregirighet, genom att öppna dörrarna till världslig storhet. Med all Sin undervisning förde Kristus människors sinnen i beröring med den Oändliges sinne. Han manade inte folket att granska människors teorier om (202) Gud, Hans ord, eller Hans verk. Han lärde dem att se Gud såsom Han ger Sig tillkänna i Sina verk, i Sitt ord och genom Sin försyns skickelser. rätt

(202)Kristi seger över otron
Under Sin tid på jorden, var Guds Son Människosonen; ändå hände det att Hans gudomlighet tydligt skymtade fram. Detta skedde, då Han till den förlamade mannen sade: ”’Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna.’” Matt. 9:2. rätt

(202)”Nu satt där några skriftlärda”, som ”tänkte i sina hjärtan”, alltså inte hörbart: ”’Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud.’” Mark. 2:6; Luk. 5:21. rätt

(202)”Jesus såg deras tankar och sade: ’Varför tänker ni så ont i era hjärtan? Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder.’ Sedan sade han till den lame: ’Stig upp, ta din bädd och gå hem!’” Matt. 9:4-6. rätt

(202)Den store Läkarmissionären avlägsnade den lames synder och framställde honom som förlåten inför Gud. Han såg också till att mannen blev fysiskt helad. Gud hade givit Sin Son makt, att gripa tag i den eviga tronen. Samtidigt som Kristus framstod i Sin egen personlighet, återgav Han skenet av glansen från Sin upphöjda ställning, som Han haft i det rika ljuset från den Eviges tron. rätt

(202)En annan gång anhöll Kristus om följande: ”Fader, förhärliga ditt namn.” Och som svar kom det ”en röst från himlen: ’Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.’” Joh. 12:28. rätt

(202)Om den rösten inte fick de obotfärdiga att reagera, om den kraft som Kristus gav prov på i Sina mäktiga underverk inte kom judarna att tro, bör det inte överraska oss nämnvärt att (203) män och kvinnor i dag riskerar – genom fortsatt umgänge med de klentrogna – att uppvisa samma otro som judarna, och att utveckla samma förvrängda resonemang. rätt

(203)Jag blir outsägligt sorgsen, när jag tänker på det som visats mig beträffande sakernas tillstånd i Battle Creek och andra centra för vår verksamhet, där ett stort ljus har strålat. Då felaktigheter påtalats vara fel i det svunna, har det felaktiga insetts, följt av bekännelse, ånger och djupgående ändring. Men på senare tid har det saknats trofasta förvaltare att kämpa ned det onda, som behövt tas bort. Skulle det alltså förvåna oss, att det förekommer omfattande, andlig blindhet? rätt

(203)De, som är verksamma inom evangeliets tjänst, behöver av Kristus lära sig att bli ödmjuka och saktmodiga, och bli fullständigt omvända, så att deras liv – inför en värld död i överträdelser och synder – vittnar om att de blivit födda på nytt. Även läkarmissionärer behöver bli omvända. När de blivit omvända, kommer deras inflytande att vara en kraft för det goda i världen. De kommer att villigt ta emot råd och hjälp från bröderna, eftersom de blivit helgade genom sanningen. De kommer dagligen att motta rika nådegåvor från himmelen att förmedla till andra. rätt

(203)Till vart och ett av Sina utsedda ombud sänder Herren detta budskap: ”Ställ dig på din post, och hävda sedan bestämt det rätta.” Till alla är jag instruerad att säga: ”Finn er plats. Godta inga märkvärdiga åsikter från personer, som Gud inte har undervisat. Kristus väntar på att få ge er insikt om himmelska saker och ting, Han väntar på att få liva er andliga puls till förnyad handling. Låt inte längre kraven från framtida, eviga intressen lamslås av detta livs vardagligheter. ’Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.’ Matt. 6:24. Vakna, bröder, vakna!” rätt

(204)(204) Omfattningen av evangelii hälsomission förstås inte. Konturerna av det hälsomissionsarbete, som nu är av nöden, tecknas i den befallning som Kristus gav till lärjungarna strax före Sin himmelsfärd. ”’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’” Matt. 28:18-20. rätt

(204)Dessa ord ger en bild av vårt verksamhetsfält och vårt arbete. Vårt verksamhetsfält är världen; vårt arbete förkunnandet av de sanningar, som Kristus kom till vår värld för att göra kända. Män och kvinnor skall ges tillfälle att bli bekanta med den närvarande sanningen, ges tillfälle att förstå att Kristus är deras Frälsare, att ”så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh. 3:16. rätt

(204)En varning mot centralisering
Kristus omfattade världen i Sin missionsverksamhet, och med hjälp av uppenbarelse har Herren visat mig att det inte är Hans avsikt att stora centra skall upprättas, att stora institutioner skall grundas, eller att medlen från vårt folk i hela världen skall uttömmas för att underhålla några få, stora institutioner, när nu omständigheterna i världen fordrar insatser på många platser, allt eftersom försynen möjliggör dem. Mindre anläggningar borde inrättas på olika orter jorden runt. Först skall en, sedan en till, del av vingården tas i bruk, tills hela är uppodlad. Varhelst behovet är störst, skall ansträngningar göras. Fast vi kan ej bedriva denna ettriga krigföring och på samma gång slösa med pengarna på ett fåtal ställen. rätt

(205)(205) Hälsohemmet i Battle Creek är för stort. Ett betydande antal anställda kommer att behövas för att sköta om de patienter, som anländer dit. En tiondel så många patienter som kommer till denna institution är det antal, som går att bäst sköta med gott utfall på ett läkarmissionscentrum. Centra borde uppföras i alla städer, som känner till det stora arbete som Herren vill skall göras för att varna världen för det snart förestående slutet. ”Det har samlats för mycket”, sade den Store Läraren, ”på en plats.” rätt

(205)Låt dem, som utbildat sig för att tjänstgöra inom hälsomissionsverket i främmande länder, resa till de platser som de väntar sig skall bli deras verksamhetsfält, och genast sätta i gång att arbeta ibland folket, samtidigt som de lär sig språket. Snart nog kommer de att se, att de kan lära ut de enkla sanningarna hos Guds ord. rätt

(205)Ett försummat verksamhetsfält inpå knutarna
I detta vårt land finns det ett stort, obearbetat verksamhetsfält. De färgade, som räknar tusenden och åter tusenden, riktar en vädjan till hjärtat hos varje sann, faktisk, troende kristen. Dessa människor bor inte i ett främmande land, och de böjer sig inte ned framför avgudar av trä och sten. De lever och bor ibland oss, och Gud har upprepade gånger – genom sin Andes vittnesbörd – sökt att göra oss uppmärksamma på dem, och sagt till oss att här har vi försummade medmänniskor. Detta väldiga fält ligger för fäfot, men längtar efter det ljus som Gud har gett oss att ansvara för.

---------------------
rätt

nästa kapitel