| Vittnesbörd för Församlingen, Band 8 kapitel 34. Från sida 213 | ren sida tillbaka |
(213)”Vaka, stå fasta i tron. Var manliga och starka. Låt allt hos er ske i kärlek.” 1 Kor. 16:13, 14. Lärdom från centralisering i det förflutna (213)Men i takt med att Noas ättlingar ökade i antal, yttrade sig avfall. De, som ville avlägsna hindren hos Guds lag, beslöt sig för att skilja sig från Jehovas tillbedjare. De var fast beslutna, att hålla samhället förenat i en grupp och att grunda en monarki, som slutligen skulle komma att omfatta hela världen. På Sinarslätten kom de överens om att bygga en stad, och i den uppföra ett torn som skulle vara världens underverk. Tornet skulle vara så högt, att ingen flod kunde stiga till dess krön, så gediget att ingenting kunde svepa bort det. På så sätt hoppades de att säkra sin trygghet och göra sig oberoende av Gud. rätt (213)Denna sammanslutning uppstod på grund av uppror mot Gud. Invånarna på Sinarslätten upprättade sitt rike för självupphöjelses skull, inte till Guds ära. Hade de lyckats, skulle en väldig makt ha härskat, rättfärdigheten skulle ha avskaffats och en ny tro ha införts. Moralen skulle ha dött ut i världen. Lögnaktiga läror skulle ha kommit folk att förkasta (214) troheten mot Guds stadgar, och Jehovas lag skulle ha struntats i och glömts bort. Dock lämnar Gud aldrig världen utan vittnen för Sig Själv. Vid denna tid fanns det personer, som ödmjukade sig inför Gud och ropade till honom. ”O Gud”, bönföll de, ”träd emellan Din sak och människors planer samt metoder.” ”Då steg HERREN ner för att se på staden och tornet som människorna byggde.” 1 Mos. 11:5. Änglar skickades för att omkullkasta de byggandes avsikter. rätt (214)Tornet hade uppnått en ansenlig höjd, och det var omöjligt för arbetarna på toppen att omedelbart meddela sig med dem, som var vid grunden. Därför ställdes män på hörbart avstånd från varandra uppåt tornet, och då man önskade material eller ville ge någon föreskrift rörande arbetet, meddelades bud därom från den ene till den andre utefter hela linjen. Då order så gick från den ene till den andre, blev språket förbistrat. Alltså begärde man material, som inte behövdes, och framförda order var ofta raka motsatsen till dem, som hade getts. Förvirring och fruktan följde; allt arbete upphörde. Harmoni eller samverkan kunde ej längre förekomma. Byggnadsarbetarna var alldeles oförmögna, att förklara den sällsamma misshällighet, som uppstått ibland dem, och i sitt raseri och sin missräkning förebrådde de varandra. Deras förbund slutade med strid och blodsutgjutelse. Som bevis på Guds misshag, slog blixtar från himlen ned på tornet samt söndersplittrade dess övre del, så att den störtade ned till marken. Människorna fick erfara, att det finns en Gud, som regerar i himmelen och att Han är i stånd till att orsaka samt öka förvirringen för att lära människorna, att de bara är människor. rätt (214)Gud har länge överseende med människors vrånghet, Han ger dem tillräckligt mycket tid till ånger; men Han noterar alla deras påfund, för att stå emot myndigheten hos Hans rättvisa och okränkbara lag. rätt (215)(215) Dittills hade alla talat samma språk; de, som nu förstod varandras tungomål, slog sig samman i grupper; somliga begav sig åt ett håll, andra åt ett annat. ”… därifrån spred han ut dem över hela jorden.” Vers 9. rätt (215)I vår tid vill Herren, att Hans folk skall spridas jorden runt. De skall inte grunda kolonier. Jesus sade: ”’Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.” Mark. 16:15. Då lärjungarna följde sin håg att i stort antal stanna kvar i Jerusalem, tilläts de att bli förföljda, varigenom de spreds till alla delar av den då bebodda världen. rätt (215)I åratal har budskap med varningar och förmaningar kommit till vårt folk. Dessa har enträget vädjat åt dem att gå ut på Mästarens stora skördefält och verka osjälviskt för själar. rätt (215)Från vittnesbörd skrivna år 1895 och 1899 kopierar jag följande stycken: rätt (215)”Sanna missionsarbetare slår sig inte ned i kolonier. Guds folk skall vara pilgrimer och främlingar i världen. Satsandet av stora penningsummor, för att bygga upp verksamheten på ett enda ställe, strider mot Guds vilja. Inrättningar skall uppföras på många platser. Skolor och hälsohem skall grundas på orter, där sanningen nu inte har några förespråkare alls. Dessa inrättningar skall inte byggas, för att göra pengar, utan för att sprida sanningen. Mark bör ordnas utanför städerna, där det går att uppföra skolor för att utbilda de unga i jordbruk och maskinlära. rätt (215)Den nuvarande sanningens grundsatser skall spridas mera vida omkring. Det finns de, som resonerar utifrån fel synsätt. Eftersom det är bekvämare att ha verksamheten (216) förlagd till en plats, gillar de tanken på att tränga ihop allting vid en ort. Följden blir väldigt ond. Orter, som borde hjälpas, lämnas helt i avsaknad av bistånd. rätt (216)Vad skall jag säga till vårt folk, som skall få dem följa den kurs, som leder till deras nuvarande och framtida bästa? Tänker inte de i Battle Creek ta fasta på ljuset, som Gud har gett dem? Tänker de inte förneka jaget, lyfta upp korset, och följa Jesus? Tänker de inte hörsamma maningen från sin Ledare att lämna Battle Creek och bygga upp inrättningar annorstädes? Tänker de inte uppsöka världens mörka ställen för att förtälja berättelsen om Kristi kärlek, och lita på att Gud skall skänka dem framgång? rätt (216)Det ingår icke i Guds plan, att vårt folk skall tränga ihop sig i Battle Creek. Jesus säger: ’Gå och arbeta i dag i Min vingård. Lämna de orter, där ni inte behövs. Placera sanningens standar i små och stora städer, som inte har hört budskapet. Bereden väg för Min ankomst. De, som är ute på vägar och stigar, skall få höra inbjudan.’ rätt (216)Herren kommer att göra ödemarken till en helig plats, när Hans folk – fyllt av missionsandan – träder fram för att upprätta centra för Hans verksamhet, för att instifta hälsohem, där de sjuka och de anfäktade går att vårda; likaså skolor, där det går att undervisa ungdomen på rätt sätt.” rätt (216)”Det har starkt framhållits, att det skulle innebära stora fördelar med så många institutioner så nära inpå varandra; att de skulle styrka varandra och ha råd att anställa dem i behov av utbildning och arbete. Så lyder ett rent mänskligt resonemang. Ur mänsklig synvinkel sett, framgår det förstås att många fördelar uppnås genom att förlägga så mycket ansvar till Battle Creek. Dock behöver vi höja blicken.” rätt (216)Trots ofta förekommande maningar till motsatt handlande, har man (217) fortsatt att planera för centralisering av makt, för sammanbindande av många intressen under en styrande ledning. Denna inriktning uppträdde först på förlaget Review and Herald. Först påverkades utvecklingen åt ett håll, sedan åt ett annat. Det var fienden till vårt arbete, som kom med maningen att samla förlagsverksamheten under en förhärskande makt i Battle Creek. rätt (217)Sedan vann den tanken gillande, att hälsomissionsarbetet skulle gynnas storligen, om alla våra medicinska institutioner och andra läkedomssatsningar lades under ledning av hälsomissionsföreningen i Battle Creek. rätt (217)Jag underrättades om, att jag måste höja rösten och varna mot detta. Vi skulle inte stå under herraväldet åt personer, som inte kunde styra sig själva och som vägrade att vara ansvariga inför Gud. Vi skulle ej låta oss ledas av personer, som krävde att deras ord skulle vara absolut. Det tilltagande fikandet efter kontroll har märkts väldigt tydligt, och Gud har sänt varning efter varning, där Han förbjudit sammanslagningar och koncentration. Han har varnats oss för att binda upp oss, för att uppfylla bestämda överenskommelser som skulle komma att framställas av individer, som skulle anstränga sig för att härska över sina bröders göranden och låtanden. rätt (217)Ett centrum för utbildning (218)(218) Genom ljuset från vittnesbörden har Herren påpekat, att Han inte vill att elever skall nödgas att lämna sina hemskolor och hälsohem för att utbildas vid Battle Creek. Han har redan sagt åt oss, att vi skulle flytta skolan från den orten. Detta gjordes, men de institutioner som blev kvar, misslyckades med uppgiften att dela med sig av de fördelar, som ännu existerade i Battle Creek. Herren visade Sitt ogillande genom att låta huvudbyggnaderna vid dessa institutioner ödeläggas genom eld. rätt (218)Trots de tydliga bevisen för Herrens försyns skickelse vid dessa ödeläggande bränder, har somliga av oss inte dragit sig för att ta lättvindigt på uttalandet, att dessa byggnader brann ned därför att vissa personer påverkat utvecklingen åt ett håll, som Herren inte kunde godkänna. rätt (218)Man har avvikit från sunda grundsatser, för vars utfärdande dessa institutioner inrättades. De har svikit den uppgift, som Gud bestämt skulle utföras för att få fram ett folk som skulle ”bygga upp de gamla ruinerna” och mura igen sprickor, vilket beskrivs i femtioåttonde kapitlet i Jesaja. I detta Skriftställe avgränsas vårt arbete tydligt som hälsomissionsverksamhet. Detta verk skall utföras överallt. Gud har en vingård; och Han vill att denna vingård skall skötas osjälviskt. Inga delar skall försummas. Den svårast försummade delen kräver de vaknaste missionärer, som utför det arbete, vilket den Helige Ande har porträtterat genom Jesaja: rätt (219)”Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok”. ”[O]m du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik (219) middagens ljus. Och HERREN skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter. Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas ’han som murar igen sprickor’, ’han som återställer stigar, så att man kan bo i landet’.” Jes. 58:6, 10-12. (219)För Sitt eget namns skull kommer inte Gud att låta de vrånga och oberoende fullfölja sina ohelgade planer. Han kommer att straffa dem för deras förvrängda handlande. ”Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.” Jes. 57:21. Men även i samband med Sina domar kommer Herren att minnas Sitt förbarmande. Han låter oss förstå: rätt (219)”Jag skall inte gå till rätta för evigt, inte ständigt vredgas, ty då skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar som jag själv har skapat. För hans girighetssynd var jag vred. Jag slog honom och dolde mig i min vrede. Men han vände sig bort och gick den väg han själv ville. Jag har sett hans vägar, men jag vill bota honom och leda honom och ge honom och hans sörjande tröst. Jag vill skapa lovsång på deras läppar, fullkomlig frid både för den som är fjärran och den som är nära, säger HERREN. Jag skall bota honom.” Vers 16-19. rätt (219)”Mitt folks ande skulle försmäkta inför Mig”, sade Herren, ”i fall Jag skulle behandla dem i enlighet med deras vrånghet. De skulle inte stå ut med Mitt ogillande och Min vrede. Jag känner till förvändheten hos varje syndare. Den, som ångrar sig och utför rättfärdighetens gärningar, skall Jag omvända och bota samt återställa till Min favör.” rätt (219)Beträffande dem, som har blivit bedragna och vilseletts (220) av ohelgade personer, säger Herren: ”Deras handlande har stridit mot Min vilja; men på grund av det rättfärdiga hos Min egen sak, för sanningens skull, tänker Jag bota var och en, som ärar Mitt namn. Alla botfärdiga i Israel skall få uppleva Min frälsning. Jag, Herren, härskar förvisso, och Jag skall med pris och tacksägelse fylla hjärtat hos alla dem, som är när och fjärran, det vill säga samtliga botfärdiga i Israel, som har hållit sig till Mina vägar.” rätt (220)”Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter ”den Helige”: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.” Vers 15. |