| Vittnesbörd för Församlingen, Band 8 kapitel 35. Från sida 221 | ren sida tillbaka |
(221)Johannes Döparen, Kristi förelöpare, undervisades som barn av sina föräldrar. Större delen av sitt liv tillbringade han i vildmarken, för att han inte skulle påverkas av prästernas och rabbinernas bristfälliga gudsfruktan eller lära sig deras regler och traditioner, vilka fördärvade och förringade rättfärdighetens principer. Dåtidens religiösa lärare hade blivit så andligt blinda, att de knappt kände igen dygderna av himmelskt ursprung. Så länge hade de omhuldat stolthet, avund och oginhet, att de tolkade Gamla Testamentets Skrifter på så vis att de förstörde deras egentliga innebörd. Johannes valde självmant, att försaka stadslivets förströelser och överdåd till förmån för ödemarkens stränga självtukt. Här gynnade omgivningarna enkelhet och själförnekelse. Ostörd av världens larm och buller, kunde han här insupa naturens, uppenbarelsens och den gudomliga försynens skickelses lärdomar. Johannes’ gudfruktiga föräldrar hade ofta upprepat ängelns ord för sonen. Från barndomen hade hans uppdrag framhållits för honom, och han godtog det heliga förtroendet. För honom utgjorde ensamheten i ödemarken en välkommen flykt från det samhälle, där misstänksamhet, otro och orenhet nästan helt tagit överhanden. Han litade inte på sin egen förmåga att stå emot frestelse och ryggade tillbaka för ständig beröring med synden, för att inte förlora insikten om dess oerhörda fördärvlighet. rätt (221)Dock tillbringade inte Johannes sitt liv i lättja, i asketisk dysterhet, eller i självisk isolering. Från tid till annan gick han ut för att umgås med människorna, och han iakttog alltid intresserat världens händelser. Från sin lugna tillflyktsort betraktade (222) han händelseutvecklingen. Med klarsyn skänkt av den Helige Ande gav han akt på människornas karaktär, för att förstå hur han skulle nå deras hjärtan med himmelens budskap. (222)Kristus levde som en äkta hälsomissionär. Han önskar att vi ingående skall studera Hans liv, så att vi lär oss Hans arbetssätt. rätt (222)Hans moder var hans första lärare. Från henne och från profeternas bokrullar fick Han Sin kunskap om de himmelska tingen. Han levde i ett fattigt arbetarhem, och troget och glatt bar Han Sin del av hemmets bördor. Han hade varit himmelens Härskare, och änglar hade med hänförelse fullgjort Hans befallningar; nu var Han en villig tjänare, en kärleksfull, lydig son. Han lärde Sig ett yrke och arbetade med Sina händer i en timmermans verkstad tillsammans med Josef. I en vanlig arbetares enkla dräkt gick Han på de trånga gatorna i den lilla staden till och från Sitt anspråkslösa arbete. rätt (222)Dåtidens människor bestämde sakers värde utifrån deras yttre glans. Samtidigt som religionens makt avtagit, hade dess ståt och prakt tilltagit. Lärarna på den tiden försökte att vinna respekt med hjälp av utvärtes prakt och prål. Jämfört med allt detta utgjorde Jesu liv en skarp kontrast. Hans liv visade på värdelösheten hos det, som människorna betraktade som det viktigaste i tillvaron. Han uppsökte inte Sin tids skolor, där oväsentligheter upphöjdes och väsentligheter förringades. Han fick Sin utbildning genom av himmelen bestämda hjälpmedel, genom nyttigt arbete, genom studium av Skrifterna och naturen samt genom livets erfarenheter – Guds skolböcker, vilka är fulla av undervisning för dem, som slår upp dem med (223) villigt hjärta, seende ögon och ett förstående hjärta. rätt (223)”Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.” Luk. 2:40. rätt (223)Sålunda förberedd, påbörjade han Sitt uppdrag. Varje ögonblick av Sin beröring med människorna utövade Han på dem ett välsignande inflytande, en förvandlande kraft, som världen dittills aldrig erfarit. (223)Några varningens ord (223)”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar”. 2 Kor. 6:14-18. rätt (223)Särskilt ljus har getts mig beträffande orsaken till att vi kan uppnå mycket mera för Mästaren, genom att uppföra många små hälsohem, än genom att inrätta ett fåtal, stora medicinska inrättningar. Stora institutioner skulle locka (224) många, som inte är särskilt sjuka, utan som – i likhet med turister – söker vila och förströelse. Dessa finge sköterskor och biträden passa upp på. Unga män och kvinnor, som från sina tidigaste år skyddats mot världsligt umgänge, skulle på detta vis föras i beröring med världsliga personer av alla slag, och skulle i större eller mindre utsträckning bli påverkade av det som de såge och hörde. De skulle bli lika dem som de vore tillsammans med, och förlora den enkelhet och anständighet som kristna fäder och mödrar har vakat över och omhuldat genom nogsam undervisning och allvarlig, ihärdig bön. rätt (224)Vi är utsatta för den yttersta tidens faror. Någonting måste bestämt sägas för att varna vårt folk för att faran av, att låta barn som behöver sina föräldrars omsorg och undervisning, lämna sina hem och resa till platser, där de kommer i beröring med nöjeslystna, ogudaktiga och världsliga personer. rätt (224)I många hem har fadern och modern låtit barnen styra. Sådana barn svävar i större fara, när de kommer i kontakt med gudsfientliga inflytanden, än de som lärt sig att lyda. Eftersom de inte har fått den nödvändiga träningen i disciplin, tror de att de kan göra som de vill. Kunskapen i lydnad skulle ha stärkt deras motståndskraft mot frestelse, men det kunnandet har inte deras föräldrar skänkt dem. När dessa odisciplinerade ungdomar börjar på en väldig institution, där det vimlar av andligt fientliga inflytanden, svävar de i den största fara, och ofta skadar deras vistelse där både dem själva och institutionen. rätt (224)Jag har i uppdrag att varna föräldrar, vars barn saknar fasta principer och djup kristen erfarenhet, att inte skicka dem långt bort hemifrån, där de kommer att vara i månader, ja, kanske i åratal, varunder deras (225) sinnen besås med otrons och otrogenhetens utsäde. Det är tryggare, ja, långt bättre, att skicka sådana ungdomar till de skolor och hälsohem, som ligger närmast deras egna hem. Håll ungdomar, vars sinnelag håller på att utvecklas, borta från de ställen, där de måste umgås med en stor skara otroende, och där fiendens styrkor har ett starkt fäste. rätt (225)Ledarna vid våra stora hälsohem borde göra en allvarlig ansträngning att anställa äldre personer som biträden på dessa institutioner. Under en nattlig syn befann jag mig i en stor församling, som dryftade denna sak. Åt dem, som tänkte sända sina odisciplinerade barn till Battle Creek, sade En med myndighet: rätt (225)”Vågar ni utföra detta experiment? Era barns frälsning är värd mer än utbildningen de får på detta ställe, där de ständigt är utsatta för inflytandet från otroende. Många, som kommer till denna institution, är oomvända. De är fulla av stolthet och saknar det band till Gud, som kommer sig av tron. Många av de unga män och kvinnor, som passar upp på dessa världsliga personer, har ringa kristen erfarenhet, och fastnar därför lätt i snarorna, som är utlagda för deras fötter.” rätt (225)”Vad går det att göra för att motverka detta onda?”, frågade en av de närvarande. Den Talande svarade: ”Eftersom ni försatt er själva i detta farliga läge, bör kristna män och kvinnor med mångårig erfarenhet anställas vid hälsohemmet, för att utgöra en motvikt till förmån för det rätta. Om en dylik plan förverkligas, kommer hälsohemmets dagliga omkostnader att öka, men den skulle vara ett verksamt medel för att skydda fästningen och bevara de unga vid institutionen ofläckade av de inflytanden, som de nu utsätts för. rätt (225)Föräldrar, målsmän, sänd era barn till utbildningsanstalter, (226) där de påverkas på samma sätt som vid en sund hemskola; skolor, där lärarna stegvis leder dem framåt och där den andliga stämningen är en doft från liv till liv.” rätt (226)De varningens och anvisningens ord, som jag skrivit angående ivägskickandet av vår ungdom till Battle Creek för att utbildas till tjänstgöring i Herrens verksamhet, är inga tomma ord. Somliga gudfruktiga ungdomar kommer att bestå provet, men det är inte riskfritt för oss att lämna ens de mest samvetsgranna utan bästa möjliga omvårdnad och beskydd. Huruvida våra unga, som uppfostrats och formats på ett klokt sätt av sina gudfruktiga föräldrar, kommer att fortsatt vara helgade genom sanningen, beror till stor del på inflytandet från dem, som de träffar efter att ha lämnat hemmet och som de ser upp till för kristen vägledning. rätt (226)Jag har i uppdrag, att för våra bröder och systrar upprepa den varning och uppmaning som Paulus sände till församlingen i Tessalonika: rätt (226)”Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst. Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.” 2 Tess. 2:7-12. rätt (226)”Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er (227) bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och handling.” 2 Tess. 2:13-17. (227)September, 1903. När jag tänker på sakernas tillstånd i Battle Creek, darrar jag för att våra unga skall vistas där. Ljuset, som Herren gett mig – att vår ungdom inte borde samlas i Battle Creek för sin utbildning – har inte ändrats i minsta grad. Förhållandet, att hälsohemmet har byggts upp igen, ändrar inte ljuset. Det, som i det förflutna gjorde Battle Creek till en ort som var olämplig för utbildningen av våra unga, gör det olämpligt i dag, vad beträffar dess inflytande. rätt (227)Då maningen att flytta från Battle Creek kom, löd ursäkten: ”Nu är vi ändå här, och allt fungerar. Det vore omöjligt att flytta utan väldiga utgifter.” rätt (227)Herren tillät elden att sluka huvudbyggnaderna vid Review and Herald och hälsohemmet, och avlägsnade således den största invändningen mot en flytt från Battle Creek. Det var Hans avsikt att i stället för att ånyo uppföra den stora hälsohemsbyggnaden, skulle vårt folk uppföra anläggningar på flera platser. Dessa mindre hälsohem borde ha uppförts där mark kunde ha köpts för jordbruksändamål. (228) Det är Guds avsikt, att jordbruksverksamhet skall knytas till arbetet vid våra hälsohem och skolor. Våra unga behöver den utbildning de kan få genom detta slags arbete. Det är riktigt, ja, mer än riktigt – det är väsentligt – att ansträngningar görs för att förverkliga Herrens plan härvidlag. rätt (228)Skall vi uppmuntra våra mest lovande unga män och kvinnor att bege sig till Battle Creek för att utbildas för tjänstgöring, där de kommer att omges av så många inflytanden som riskerar att föra dem vilse? Herren har för mig uppenbarat några av de faror, som de unga möts av på ett så stort hälsohem. Många av de välbeställda, världsliga män och kvinnor som gynnar denna institution, kommer att utgöra en frestelse för biträdena. En del av dessa biträden kommer att bli favoriserade av rika patienter och erbjudas generösa villkor för att bli deras anställda. På grund av inflytandet från den världsliga prakt, som vissa av gästerna vid hälsohemmet omgett sig med, har ogräs redan såtts i hjärtat på unga män och kvinnor anlitade som biträden och sköterskor. Det är på detta sätt, som Satan verkar. rätt (228)Skall Herrens ord beträffande utbildningen av våra unga förbises bara för att hälsohemmet ligger där det inte borde? Skall vi låta de intelligentaste av våra unga i församlingarna i alla konferenser placeras ut där somliga av dem kommer att berövas sin enkelhet genom kontakt med män och kvinnor, som saknar gudsfruktan i hjärtat? Tänker de ansvariga vid våra konferenser låta våra unga – som i skolorna för kristna arbetare kunde göras lämpliga för Herrens tjänst – lockas till ett ställe, som Herren i åratal har manat Sitt folk att flytta ifrån? rätt (228)Vi vill att våra unga skall utbildas så, att de kommer att utöva (229) ett frälsande inflytande i våra församlingar, genom att verka för större enighet och mera djupgående fromhet. Det är möjligt att vissa inte inser nödvändigheten att familjer bör lämna Battle Creek och slå sig ned på orter, där de kan uträtta evangeliets hälsomissionsverk. Likväl har Herren talat. Skall vi ifrågasätta Hans ord? (229)Inte råd med förseningar (229)Tecknen på Kristi snara återkomst uppfylls i snabb takt. Herren vill att våra unga skall verka som bokförsäljare och evangelister, att de skall arbeta från hus till hus på platser, där man inte tidigare har hört sanningen. Han säger följande ord till våra unga män: ”Ni tillhör inte er själva. Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” De, som vill verka under Guds ledning, kommer att bli välsignade på ett underbart sätt. De, som i detta liv gör sitt bästa, kommer att göras redo för det framtida, oändliga livet. rätt (229)Herren manar dem, som har att göra med våra hälsohem, förlagshus och skolor, att lära de unga hur de skall utföra evangelistiskt arbete. Vi får inte lägga ned så mycken tid och kraft på att inrätta hälsohem, mataffärer och restauranger, att andra delar av verket försummas. Unga män och kvinnor, som borde engageras som predikanter, (230) Bibelarbetare och kolportörer, bör inte begränsas till mekanikerarbete. rätt (230)De unga bör uppmuntras till att gå på våra skolor för att utbildas till kristna arbetare. Dessa borde bli allt mera lika profetskolorna. De här institutionerna har inrättats av Herren, och om de sköts i samklang med Hans plan, kommer de unga som sänds till dem att snabbt stå redo att verka i olika slags missionsarbete. Somliga kommer att utbildas för att gå ut på fältet som missionssköterskor, somliga som bokförsäljare, och somliga som evangeliets förkunnare. |