Ett med Kristus i Gud

(239)(239) Herren kallar människor med sann tro och sunt förstånd, människor som ser skillnaden mellan det sanna och det falska. Alla bör vara på sin vakt, studera och efterleva undervisningen i Johannes' evangeliums sjuttonde kapitel och bevara en levande tro på sanningen för denna tid. Vi behöver den självbehärskning som kan göra det möjligt för oss att inrätta våra vanor så att de överensstämmer med Kristi bön. rätt

(239)Den undervisning jag fått av En som har auktoritet är att vi skall lära oss att besvara den bön som återges i det sjuttonde kapitlet hos Johannes. Vi skall göra denna bön till vårt främsta studium. Var och en av evangelii tjänare, var och en som arbetar inom hälsomissionen skall tillägna sig den vetenskap som denna bön innehåller. Bröder och systrar, jag ber er om att ge akt på dessa ord och att begrunda dem med lugn, ödmjuk, förkrossad anda och med de friska krafterna i ett sinne som behärskas av Gud. Den som inte tillägnar sig de lärdomar som denna bön innehåller, står i fara att utvecklas ensidigt, något som ingen senare utbildning kan lägga till rätta. rätt

(239)”Icke för dessa allenast beder jag”, sade Jesus, ”utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig; jag beder, att de alla må vara ett och att, såsom du, Fader, är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro, att du har sänt mig. rätt

(239)Och den härlighet, som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett – jag i dem och du i mig – ja, för att de skola vara fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå, att du har sänt mig och att du har älskat dem, såsom du har älskat mig. rätt

(240)Fader, jag vill, att där jag är, där skola ock de som du har givit mig (240) vara med mig, så att de få se min härlighet, som du har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse. Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jag känner dig, och dessa hava förstått, att du har sänt mig. Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, på det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem och jag i dem.” (Joh. 17:20-26.) rätt

(240)Det är Guds avsikt att Hans barn skall hålla samman i enighet. Väntar de inte att de skall bo tillsammans i samma himmel? Står Kristus i strid med Sig Själv? Vill Han ge Sitt folk framgång innan de får bort alla onda misstankar och all oenighet, innan arbetarna med enat syfte viger hjärta och sinne och styrka till den uppgift som är så helig i Guds ögon? Enighet ger styrka, splittring försvagar. När vi är eniga med varandra och arbetar harmoniskt tillsammans för att vinna människor, är vi i sanning ”Guds medarbetare”. De som vägrar att samarbeta vanärar Gud i hög grad. Det gläder själafienden att se dem korsa varandras planer. Sådana behöver odla broderskärlek och ömhet i sinnet. Om de kunde få bort den slöja som döljer framtiden och se följderna av sin bristande enighet skulle det säkert få dem att omvända sig. rätt

(240)Världen ser med tillfredsställelse på splittringen bland de kristna. Det gläder de ogudaktiga. Gud kräver en förändring hos Sitt folk. Enighet med Kristus och med varandra är vår enda trygghet i dessa sista dagar. Låt oss inte göra det möjligt för Satan att peka på våra församlingsmedlemmar och säga: ”Se, hur dessa människor som står under Kristi fana hatar varandra. Vi har ingen anledning att vara rädda för dem så länge de använder mer tid till att kämpa med varandra än till att strida mot mina styrkor.” rätt

(241 )(241) Efter det att den Helige Ande hade utgjutits drog lärjungarna ut för att tala om en uppstånden Frälsare, och deras enda önskan var att vinna människor. De gladde sig i den härliga gemenskapen med de heliga. De var milda, omtänksamma, självförnekande, villiga att göra vilket som helst offer för sanningens skull. I sitt dagliga umgänge med varandra visade de den kärlek som Kristus hade uppmanat dem att visa. Genom oegennyttigt tal och handling gjorde de sitt bästa för att tända denna kärlek i andras hjärtan. rätt

(241 )De troende skulle alltid hysa denna kärlek som fyllde lärjungarnas hjärtan, efter det att den Helige Ande hade kommit över dem. De skulle gå fram i villig lydnad för den nya befallningen: ”Såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.” (Joh. 13:34.) Så nära skulle de vara knutna till Kristus att de skulle uppfylla Hans krav. Kraften från en Frälsare som kunde rättfärdiggöra dem genom Sin rättfärdighet, skulle verka ändå starkare genom dem. rätt

(241)Men de första kristna började att se efter fel hos varandra. Då de hakade sig fast vid misstag och gav utrymme för ovänlig kritik, förlorade de Frälsaren ur sikte och såg inte den stora kärlek som Han hade uppenbarat för syndare. De blev strängare med utvärtes ceremonier, mera nogräknade angående trons teori, skarpare i sin kritik. I ivern efter att döma andra glömde de sina egna misstag. De glömde den undervisning Kristus hade gett dem om broderskärlek. Och det sorgligaste av allt var att de inte visste om sin förlust. De förstod inte att lycka och glädje höll på att försvinna från deras liv och att de snart skulle komma att vandra i mörker därför att de hade utestängt Guds kärlek från sina hjärtan. rätt

(241)Aposteln Johannes insåg att broderskärleken höll på att dö bort i församlingen och han uppehöll sig särskilt vid detta. Ända till sin död uppmuntrade han de troende att ständigt visa kärlek mot varandra. Den tanken fyller hans (242) brev till församlingarna. ”Mina älskade, låtom oss älska varandra”, skriver han, ”ty kärleken är av Gud och. . . . Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom honom. . . . . Mina älskade, om Gud så har älskat oss, då äro ock vi pliktiga att älska varandra.” (1 Joh. 4:7-11.) rätt

(242)I Guds församling i dag råder stor brist på broderlig kärlek. Många som bekänner sig älska Frälsaren underlåter att älska dem som är förenade med dem i kristlig gemenskap. Vi har samma tro, är medlemmar av en enda familj, är allesammans barn av samme himmelske Fader och vi har alla samma saliga hopp om odödlighet. Hur innerligt och ömt borde då inte de band som knyter oss samman vara. Världens människor lägger märke till oss för att se om vår tro har en helgande inverkan på våra sinnen. De upptäcker snart varje fel i vårt liv, varje inkonsekvens i våra handlingar. Låt oss inte ge dem någon anledning till att klandra vår tro. rätt

(242)Det är inte motstånd från världen som utsätter oss för den största faran. Det är det onda som de som bekänner sig vara troende när i sina hjärtan som orsakar våra sorgligaste nederlag och starkast hämmar Guds saks framgång. Det finns inte något säkrare sätt att försvaga vår andlighet än att vi är avundsjuka, misstänksamma mot varandra, fulla av felfinnande och onda misstankar. ”Sådan ?vishet? kommer icke ned ovanifr?, utan ? av jorden och tillh? de ?sj?iska? m?niskorna, ja, de onda andarna. Ty d? avund och genstridighet r?a, d? r?er oordning och allt vad ont ?. Men den vishet, som kommer ovanifr?, ? f?st och fr?st ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmh?tighet och andra goda frukter, fri ifr? tvivel, fri ifr? skrymtan. Och r?tf?dighetens frukt kommer av en s?d i frid, dem till del, som h?la frid.·(Jak. 3:15-18.) rätt

(242)Samförstånd och enighet mellan människor med olika sinnelag är det starkaste vittnesbördet man kan avlägga om att Gud har sänt Sin Son till världen för att frälsa syndare. Det är vår förmån (243) att kunna avlägga ett sådant vittnesmål. Men för att kunna göra det måste vi låta oss ledas av Kristus. Vår karaktär måste omformas i överensstämmelse med Hans väsen, vår vilja måste underordna sig Hans vilja. Då kan vi arbeta tillsammans utan någon tanke på konflikter. rätt

(243)Om vi hakar oss fast vid smärre skiljaktigheter kommer det att leda till handlingar som helt förstör den kristna gemenskapen. Låt oss inte tillåta att fienden på det sättet överlistar oss. Låt oss ständigt komma närmare Gud och närmare varandra. Då skall vi bli som rättfärdighetens terebinter, planterade av Herren och vattnade av livets flod. Och hur fruktbärande skall vi då inte bli! Har inte Kristus sagt: ”Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären mycken frukt”? (Joh. 15:8.) rätt

(243)Frälsarens hjärta längtar efter att Hans efterföljare skall uppfylla Guds avsikt i hela dess höjd och djup. De skall vara ett i Honom även om de är spridda över hela världen. Men Gud kan inte göra dem till ett i Kristus om de inte är villiga att göra avkall på sin egen väg för att följa Hans väg. rätt

(243)När vi sätter full tro till Kristi bön och när dess undervisning blir en del av Guds folks dagliga liv, kommer vi att få se gemenskap i handling inom våra led. Broder kommer att bli knuten till broder med Kristi kärleks gyllene band. Endast Guds Ande kan åstadkomma denna enhet. Han som helgat Sig Själv kan helga Sina lärjungar. När de är förenade med Honom, kommer de att vara förenade med varandra i den allra heligaste tro. När vi strävar efter den, kommer vi att uppnå den.

nästa kapitel