Vårt ansvar

(24) (24) Det händer att jag visas en klar och tydlig bild av tillståndet inom kvarlevans församling, ett tillstånd betecknat av förfärande likgiltighet inför behoven åt en värld, som håller på att gå under beroende på ovetande om sanningen för vår tid. Dessa följs av timmar, eller rent av dagar, när jag lider fruktansvärt. Många, som anförtrotts den tredje ängelns frälsande budskap, inser icke att själars frälsning beror på Guds församlings hängivenhet och handlande. Många slösar sina välsignelser på sig själva. Oh, så det smärtar i hjärtat, eftersom Kristus blir utskämd på grund av deras icke-kristna uppförande! Men när smärtan gått över, vill jag arbeta hårdare än någonsin, för att få dem att göra osjälviska ansträngningar för medmänniskornas frälsning. rätt

(24)Gud har gjort Sitt folk till förvaltare av Sin nåd och sanning, så vad anser Han om deras försummelse att föra dessa välsignelser vidare till nästan? Antag att en avlägsen brittisk koloni lider svårt av svält och hot om krig. Massor håller på att svälta ihjäl, och en mäktig fiende drar ihop trupper vid gränsen, vilket skulle påskynda undergången. De brittiska myndigheterna öppnar sina förråd; allmänhetens välvilja väcks; nödhjälpen flödar genom många kanaler. En flotta lastas med de dyrbara hjälpsändningarna och skickas till platsen för lidandet, åtföljd av böner från dem, vars hjärtan rörts till att bistå. Och till en början seglar flottan raka spåret till sitt mål. Men sedan de förlorat land ur sikte, sviktar hänförelsen hos dem, som anförtrotts att frakta maten till de svältande. Fastän upptagna med ett verk, som gör dem till änglars medhjälpare, förlorar de alla goda intryck, som fick dem att fara. Dåliga rådgivare öppnar dörren till frestelse. rätt

(24)En ögrupp ligger längs deras rutt, och fastän långt hitom slutdestinationen, (25) beslutar de sig för att hälsa på. Den redan väckta frestelsen växer i styrka. Deras sinnen grips av en självisk önskan om vinning. Handelsfördelar dyker upp. Flottans ansvariga manas att stanna kvar på öarna. Den ursprungliga barmhärtighetsgärningen försvinner i ett fjärran dis. Man glömmer bort de svältande, som man skickats ut för. Förråden, som man ansvarar för, tas i anspråk för egen del. Medlen till välgörenhet slussas in i själviskhetens kanaler. Man köpslår för egen vinst med livsmedlen, och låter sina medmänniskor avlida. De döendes rop når upp till himmelen, och Herren antecknar deras rån i Sin bok. rätt

(25)Tänk dig det fruktansvärda: Människor dör därför att de ansvariga för nödhjälpen svikit sitt ansvar. Det är svårt för oss att inse, att människor kan göra sig skyldiga till en så fruktansvärd synd. Ändå har jag ombetts att säga dig, min broder, och dig, min syster, att kristna dagligen upprepar denna synd. rätt

(25)I Eden föll människan från sin höga ställning och blev därför att hon syndat underkastad döden. Himmelen blev varse, att människorna höll på att dö. Detta väckte Guds medlidande. Han betalade ett oändligt pris, då Han ordnade Sin undsättning. Han älskade så ”världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” Joh. 3:16. Förutan Kristus, var läget hopplöst för överträdaren. Gud såg att ”ingen trädde fram, han förundrade sig över att ingen grep in. Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet understödde honom.” Jes. 59:16. rätt

(25)Herren valde ut ett folk och gjorde dem till Sin sannings förvaltare. Det var Hans avsikt, att Israel skulle uppenbara Hans karaktär och härigenom skulle människor dras till Honom. Evangelii inbjudan skulle gå ut till hela världen. Genom (26) offertjänstens undervisning skulle Kristus upphöjas inför alla länder, och alla som skulle komma att blicka upp på Honom, skulle leva. rätt

(26)Israel förverkligade emellertid inte Guds avsikt. De glömde bort Gud och förlorade ur sikte sin stora förmån, att vara Hans företrädare. De välsignelser, som de mottagit, fick världen aldrig del av. Alla deras fördelar nyttjades för deras eget förhärligande. De bestal Gud på den tjänst, som Han fordrade från dem, och de bestal sina medmänniskor på religiös vägledning och ett oförvitligt föredöme. rätt

(26)Slutligen sände Gud Sin Son för att för människorna uppenbara den Osynliges sinnesart. Kristus kom och levde på denna jord i lydnad för Guds lag. Han offrade Sitt dyrbara liv, för att frälsa världen och gjorde Sina tjänare till Sina förvaltare. I och med Kristi gåva skänktes himmelens samtliga skatter till människan. Församlingen lastades med himmelens mat till svältande själar. Det var denna skatt, som Guds folk fick i uppdrag att sprida i världen. De skulle nogsamt fullfölja sin plikt, och fortsätta sitt arbete, tills nådens budskap nått ut i hela världen. rätt

(26)Kristus steg upp till himmelriket och sände Sin Helige Ande, för att ge kraft åt lärjungarnas arbete. Tusentals personer blev omvända på en dag. Under en enda mansålder spreds evangelium till varje land under solen. Så inträdde en gradvis förändring. Församlingen miste sin första kärlek. Hon blev självisk och maklig. Världslighetens anda kom att omhuldas. Fienden förhäxade dem, som fått Guds ljus att delge en värld i mörker. Detta ljus skulle ha strålat fram i form av goda gärningar. Världen bestals på de välsignelser, som Gud avsett att ge människorna. rätt

(26)Upprepas inte detsamma i vår tid? Många håller i våra dagar tillbaka det, som Herren anförtrott åt dem för en ovarnad, ofrälst världs räddning. I Guds ord ses en ängel flyga fram mitt under himlavalvet med ”ett evigt evangelium att förkunna för dem (27) som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.’” Upp. 14:6, 7. rätt

(27)Budskapet i Uppenbarelseboken 14 är det budskap, som vi är satta att framföra i världen. Det utgör livets bröd i dessa yttersta dagar. Miljoner människor går under i sin okunnighet och överträdelse. Likväl betraktar många av dem, som Gud gett nycklarna till livets visthusbodar, dessa själar med ointresse. Många glömmer bort, att till dem har anförtrotts livets bröd åt dem, som är svältfödda på frälsning. rätt

(27)Oh, att få uppleva helhjärtade kristna, Kristus-lik konsekvens och rättskaffenhet, och den tro, som verkar genom kärlek och renar själen! Måtte Gud ge oss ånger och få oss att övergå från vår ingrodda tröghet till helgad aktivitet. Måtte Han få oss att i ord och gärning visa, att vi bär en börda för själar, som snart går förlorade. rätt

(27)Vi skulle vara tacksamma varje ögonblick för Guds överseende med våra söliga, otroende insatser. I stället för att smickra oss själva med tanken på det vi uträttat, när vi i själva verket gjort så litet, borde vi anstränga oss på allvar. Vi får aldrig upphöra med våra ansträngningar eller minska vår vaksamhet. Aldrig att vår iver skulle tillåtas att bli ljum! Vår andlighet måste dagligen väckas på nytt av den ström, som livar vår Guds stad. Vi måste ständigt vara beredda att gripa tillfället i flykten, att bruka de talanger för Gud, som Han har givit oss.

(27)Världen är en skådebana; dess invånare, skådespelarna, förbereder sig inför sina roller i det sista, stora dramat. Med undantag för sammanslutningar i syfte att uppnå själviska mål, är de väldiga människomassorna aldrig ense. Gud betraktar allt detta. Hans planer för Sina upproriska undersåtar kommer att förverkligas. Världen har inte överlämnats i människors händer, fastän (28) Gud låter förvirringen och kaosets element fira triumfer en viss tid. En underjordisk makt är verksam, för att åstadkomma de sista, stora scenerna i skådespelet – Satans framträdande som Kristus. Denna makt arbetar med allt slags orättfärdighet som bedrar dem som binder ihop sig i hemliga samfund. De, som ger efter för lidelsen för allianser och unioner, sätter fiendens planer i verket. Som de bäddat, kommer de också att få ligga. rätt

(28)Överträdelsen har nästan nått sin gräns. Förvirring härskar i världen, och snart kommer en väldig skräck att gripa människorna. Slutet är ytterligt nära. Vi, som känner till sanningen, borde förbereda oss på det, som kommer att slå världen med den största häpnad. rätt

(28)Johannes skriver: ”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.” Uppenbarelseboken 20:11, 12. rätt

(28)Sover vi, som ett folk? Oh, om de unga männen och kvinnorna på våra institutioner som nu är oförberedda på Herrens framträdande, olämpliga att ingå i Herrens familj, bara kunde tyda tidens tecken, vilken förändring skulle ske hos dem! Herren Jesus söker självförnekande arbetare, som vandrar i Hans fotspår, som går och verkar för Honom, som lyfter upp korset, som följer med dit, där Han går före. rätt

(28)Många är tillfredsställda med, att erbjuda Herren obetydliga handlingar som tjänst. Som kristna är de svaga. Kristus utgav Sig Själv för syndare. Vilken iver för själars frälsning som borde fylla oss till brädden, när vi ser människor gå under i sina synder! Dessa själar har köpts till ett omätbart pris. Guds Sons död på Golgata visar deras (29) värde. rätt

(29)Dag efter dag bestämmer de, huruvida de skall ha evigt liv eller evig död. Och ändå är män och kvinnor, som säger sig tjäna Herren, tillfreds med att ägna sin tid och uppmärksamhet åt oväsentligheter. De är tillfreds med inbördes strider. Vore de helhjärtade arbetare åt Herren, skulle de icke käbbla och bråka som en skara ouppfostrade barnungar. Var och en skulle vara upptagen av att tjäna. Var och en skulle stå på sin post, fullt sysselsatt som en Kristi kors’ missionär. Förlossarens anda skulle bli kvar i arbetarnas hjärtan, och rättfärdiga gärningar skulle utföras. I verket skulle arbetarna åtföljas av bönerna och omtanken från en församling, som vaknat upp. De skulle erhålla sina anvisningar från Kristus och ej ha tid till bråk och käbbel. rätt

(29)Budskap skulle komma från läppar vidrörda av ett kol från Guds altare. Uppriktiga, renade ord skulle uttalas. Ödmjuka, hjärtskärande förböner skulle stiga upp till himmelen. Med ena handen skulle arbetarna ta tag i Kristus, medan de med den andra skulle fatta i syndare och föra dem till Frälsaren.

(29)”Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.” Matt. 24:14.

(29)”Rädda dem som släpas till döden och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen. Om du säger: ’Vi visste det inte’, skulle inte han som prövar hjärtan märka det, skulle inte han som vakar över din själ veta det? Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.” Ords. 24:11, 12.

nästa kapitel