En personlig Gud

(263)(263) Den mäktiga kraft som verkar genom hela naturen och uppehåller allt är inte bara en allt genomträngande princip, en drivande energi. Gud är ande men ändå är Han ett personligt väsen, eftersom människan skapades till Hans avbild. rätt

(263)Naturen är inte Gud
Guds händers verk i naturen är inte Gud Själv i naturen. Tingen ute i naturen är ett uttryck för Guds sinne. Av dem kan vi förstå Hans kärlek, Hans makt och Hans härlighet, men vi skall inte betrakta naturen som Gud. Människors konstfärdighet och skicklighet kan åstadkomma mycket vackert, ting som gläder ögat och dessa saker ger oss en inblick i konstnärens tankeliv. Men det föremål som åstadkommits är inte konstnären själv. Det är inte verket utan mannen bakom det som förtjänar att äras. Medan naturen sålunda är ett uttryck för Guds tankar är det ändå inte naturen utan Gud som skall upphöjas. rätt

(263)”Så skall ni säga till dem:
De gudar som inte har gjort himmel och jord
skall utrotas från jorden
och inte finnas kvar under himlen.”
”Sådan är inte han som är Jakobs del.
Han är den som har format allt, och Israel är hans arvedels stam.
HERREN Sebaot är hans namn.”
”Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.”
Jer. 10:11, 16, 12. rätt

(263)”Han är den som har gjort Sjustjärnorna och Orion,
han som förvandlar djupa mörkret till morgon
och gör dagen mörk som natten, han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jorden – HERREN är hans namn.”
Amos 5:8. rätt

(264)En personlig Gud skapade människan
(264) Då människan skapades kom en personlig Guds handlings kraft att uppenbaras. Då Gud hade skapat människan till Sin avbild var människans kropp och gestalt fullkomlig i hela sin organism, men den saknade liv. Då inblåste en personlig, självexisterande Gud livsandan i denna kropp och människan blev ett levande, andande, intelligent väsen. Alla delar av den mänskliga organismen sattes i verksamhet. Hjärtat, blodkärlen, tungan, händerna, fötterna, sinnena – allt började att arbeta och de ställdes alla under lagar. Människan blev ett levande väsen. Genom Jesus Kristus skapade en personlig Gud människan och utrustade henne med förstånd och makt. Vår kropps inre var inte dolt för Honom, då vi kom till i det fördolda. Hans ögon såg vår kropp redan som ett ofullbordat foster och i Hans bok var alla våra lemmar inskrivna innan ännu någon av dem hade blivit till. rätt

(264)Det var Guds avsikt att människan, kronan på Hans skaparverk, framför alla lägre varelser skulle ge uttryck för Hans tankar och uppenbara Hans härlighet. Men människan får inte upphöja sig själv till Gud. rätt

(264)”Höj jubel till HERREN, . . . .
Tjäna HERREN med glädje,

kom inför hans ansikte med jubelrop!
Besinna att HERREN är Gud.

Han har gjort oss och inte vi själva.
Vi är hans folk och får i hans hjord.
Gå in i hans portar med tacksägelse,
i hans gårdar med lov.

Tacka honom, lova hans namn!”
Upphöj HERREN, vår Gud,
tillbed vid hans heliga berg!
Ty helig är HERREN, vår Gud.”
Ps. 100:1-4; 99:9. rätt

(265)Gud uppenbarad i Kristus
(265) Som en person har Gud uppenbarat Sig i Sin Son Jesus, utstrålningen av Faderns härlighet och ”hans väsens avbild” och som uppträdde på jorden i en människas gestalt. Som en personlig Frälsare kom Han till världen. Som en personlig Frälsare uppsteg Han i höjden. Som en personlig Frälsare medlar Han för oss i den himmelska helgedomen. Inför Guds tron tjänar till vårt bästa ”någon som liknade en människoson”. (Upp. 1:13.) rätt

(265)Kristus, världens ljus, dolde Sin gudoms bländande glans och kom för att leva som människa bland människor för att de, utan att förtäras, skulle kunna lära känna sin Skapare. Ingen människa har någonsin sett Gud utom på det sätt som Han uppenbarades genom Kristus. rätt

(265)”Jag och Fadern äro ett”, förklarade Kristus. ”Ingen känner Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och den, för vilken Sonen vill göra honom känd.” (Joh. 10:30; Matt. 11:27.) rätt

(265)Kristus kom för att lära människorna det som Gud vill att de skall veta. I himmelen, på jorden, i världshavens vidsträckta vatten ser vi Guds händers verk. Allt det skapade vittnar om Hans makt, Hans visdom, Hans kärlek. Men varken i stjärnorna eller havet eller vattenfallen kan vi lära känna Guds väsen på det sätt som den har uppenbarats i Kristus. rätt

(265)Gud såg att ett tydligare uppenbarande än det naturen kan ge var nödvändigt för att ge en bild både av Hans person och Hans väsen. Han sände Sin Son till världen för att uppenbara den osynlige Gudens natur och egenskaper i den utsträckning som det mänskliga sinnet kunde uthärda det. rätt

(265)Om Gud hade avsett att framställa Sig Själv som om Han personligen bodde i naturen, i blommorna, träden, grässtråna, skulle då inte Kristus ha nämnt detta för lärjungarna då Han var på jorden? Men Gud omtalas aldrig på ett sådant sätt i den undervisning som Kristus gav. Kristus och apostlarna framhöll (266) tydligt sanningen om en personlig Guds tillvaro. rätt

(266)Allt det som syndiga människor kunde uthärda utan att förgås uppenbarade Kristus om Gud. Han är den gudomlige läraren som ger oss upplysning. Om Gud hade ansett att vi behövde uppenbarelser andra än dem som Han gav genom Kristus och i Sitt skrivna ord, skulle Han ha gett oss dem. rätt

(266)Kristus uppenbarade Gud för lärjungarna
Låt oss studera de ord Kristus uttalade i den övre salen kvällen innan han korsfästes. Prövningens stund närmade sig och Han försökte att trösta lärjungarna som skulle bli så hårt frestade och prövade. rätt

(266)”Edra hjärtan vare icke oroliga!”, sade Han. ”Tron på Gud; tron ock på mig. I min Faders hus äro många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder, att jag går bort för att bereda eder rum. ... rätt

(266)Tomas sade till honom: ?Herre, vi veta icke, vart du g?; huru kunna vi d·veta v?en?? Jesus svarade honom: ?Jag ? v?en och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. Haden I k?t mig, s·haden I ock k?t min Fader; nu k?nen I honom och haven sett honom.? rätt

(266)Filippus sade till honom: ?Herre, l? oss se Fadern, s·hava vi nog.? Jesus svarade honom: ?S·l?g tid har jag varit hos eder, och du har icke l?t k?na mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du d·s?a: ?L? oss se Fadern?? Tror du icke, att jag ? i Fadern och att Fadern ? i mig? De ord jag talar till eder talar jag icke av mig sj?v. Och g?ningarna, dem g? Fadern, som bor i mig; de ?o hans verk.?·(Joh. 14:1-10). rätt

(266)Lärjungarna förstod ändå inte Kristi ord (267) angående Hans förhållande till Gud. Mycket i Hans undervisning var alltjämt oklart för dem. De hade ställt många frågor som uppenbarade deras bristande kunskap om Guds förhållande till dem och till deras nuvarande och framtida intressen. Kristus ville att de skulle få en klarare, mer bestämd kunskap om Gud. rätt

(267)”Detta har jag talat till eder i förtäckta ord”, sade Han, ”den tid kommer, då jag icke mer skall tala till eder i förtäckta ord, utan öppet förkunna för eder om Fadern.” (Joh. 16:25.) rätt

(267)Då den Helige Ande på Pingstdagen utgöts över lärjungarna förstod de de sanningar som Kristus hade talat i liknelser. De lärdomar som hade varit som gåtor för dem, blev klarlagda. Den förståelse som kom till dem då Anden utgöts, fick dem att skämmas över sina underliga teorier. Deras antaganden och tolkningar var enfaldiga i jämförelse med den kunskap om himmelska ting som de nu fick. De blev ledda av Anden och ljuset lyste in i deras sinnen som tidigare hade varit förmörkade. rätt

(267)Men lärjungarna hade ännu inte upplevt hela uppfyllelsen av Kristi löfte. De fick all den kunskap om Gud som de kunde ta emot, men den fulla uppfyllelsen av löftet om att Kristus tydligt skulle visa dem Fadern hade de ännu att vänta på. Så är det också i dag. Kunskapen om Gud är ensidig och ofullkomlig. När striden är slut och människan Jesus Kristus inför Fadern bekänner Sina trofasta tjänare, som i en syndig värld har burit ett sant vittnesbörd om Honom, kommer de att klart förstå det som nu är hemligheter för dem. rätt

(267)Kristus tog Sin förhärligade mänskliga natur med Sig till de himmelska boningarna. De som tar emot Honom ger Han makt att bli Guds barn, för att Gud till sist skall kunna ta emot dem (268) som Sina, så att de kan bo hos Honom genom evigheten. Om de är lydiga mot Gud här i tiden kommer de till sist att kunna ”se hans ansikte och hans namn skall stå tecknat på deras pannor” (Upp. 22:4). Och vad är himmelens högsta lycka annat än att se Gud! Vilken större glädje kan väl syndaren uppleva, han som blev frälst genom Kristi nåd, än att betrakta Guds ansikte och erkänna Honom som Fader! rätt

(268)Bibelns vittnesbörd
Bibeln anger klart förhållandet mellan Gud och Kristus och den påvisar också klart personligheten och individualiteten hos dem båda. rätt

(268)”Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen. Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han – sedan han hade utfört en rening från synderna – satt sig på Majestätets högra sida i höjden. Och han har blivit så mycket större än änglarna, som det namn han har ärvt är förmer än deras. Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: ?Du ? min Son, jag har i dag f?t dig?? eller ?Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son??·(Hebr. 1:1-5.) rätt

(268)Gud är Kristi Fader. Kristus är Guds Son. Kristus har fått en upphöjd ställning. Han har gjorts likställd med Fadern. Gud uppenbarar alla Sina rådslut för Sin Son. rätt

(268)Jesus sade till judarna: ”Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag. ... Sonen kan icke göra något av sig själv, utan (269) han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen, ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör.” (Joh. 5:17-20.) rätt

(269)Den enheten kommer också till uttryck i det sjuttonde kapitlet hos Johannes, i den bön som Kristus beder för Sina lärjungar: rätt

(269)”Icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig; jag beder, att de alla må vara ett, och att, såsom du, Fader, är i mig, och jag är i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett – jag i dem, och du i mig – ja, för att de skola vara fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem, såsom du har älskat mig.” (Joh. 17:20-23.) rätt

(269)Vilket underbart uttalande! Den enhet som råder mellan Kristus och Hans lärjungar tar inte bott individualiteten från någon av dem. De är ett i avsikt, i sinne och i beteende. Det är på det sättet Gud och Kristus är ett. rätt

(269)Förhållandet mellan Fadern och Sonen, liksom bådas individualitet, framgår också av följande Skriftställe: rätt

(269)”Så säger HERREN Sebaot:
Se, en man, hans namn är Telningen.
Under honom skall det gro,
och han skall bygga HERRENS tempel. . . . .
Han skall vinna härlighet
och sitta på sin tron och regera.
En präst skall han vara på sin tron,
och frid skall råda mellan båda.”
Sak. 6:12, 13. rätt

(270)”Den evige Guden”
(270) I ordet omtalas Gud som ”den evige Guden”. Detta namn inbegriper dåtid, nutid och framtid. Gud är av evighet och till evighet. Han är den Evige. rätt

(270)”En tillflykt är han, urtidens Gud,
och här nere råder hans eviga armar.
Han skall jaga fienderna framför dig,
och säga: Förgör dem!
Så skall Israel bo i trygghet,
Jakobs källa lämnas ifred
i ett land med säd och vin,
under en himmel som dryper av dagg.
Salig är du, Israel.
Vem är dig lik?
Du är ett folk, som har sin räddning i HERREN.
Han är din skyddande sköld,
ditt ärorika svärd.”
5. Mos. 33:27-29, rätt

(270)”Innan bergen blev till
och du skapade jorden och världen,
ja, från evighet till evighet är du, Gud.
Du låter människorna vända åter till stoft,
du säger: ”Vänd åter, ni människors barn!”
Ty tusen år är i dina ögon
som den dag som förgick i går,
de är som en nattväkt.
Du sköljer dem bort, de är som en sömn.
Om morgonen liknar de gräset som frodas.
Om morgonen gror det och blomstrar,
om aftonen vissnar det och blir torrt.”
Ps. 90:2-6. rätt

(270)”Lär oss inse att våra dagar är räknade,
så att vi får visa hjärtan.”
”Mätta oss med din nåd när morgonen gryr,
så att vi får jubla och vara glada i alla våra dagar.
Gläd oss lika många dagar som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett olycka.
Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare
och din härlighet över deras barn.
(271) Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss.
Ge framgång åt våra händers verk,
ja, åt våra händers verk må du ge framgång.”
Ps. 90:12, 14-17. rätt

(271)”HERREN är nu konung! Han har klätt sig i höghet.
HERREN har klätt sig och rustat sig med makt.
Därför står världen fast, den vacklar inte.
Din tron är fast grundad från fordom tid,
du är från evighet.”
Ps. 93:1, 2. rätt

(271)Hans kärleksfulla nåd

”Han är trofast i allt han gör.
Han älskar rättfärdighet och rätt,

jorden är full av HERRENS nåd.”

”Saligt är det folk som har HERREN till sin Gud,
det folk han utvalt till sin arvedel.”

”Se, HERRENS ögon ser till dem som fruktar honom,
till dem som väntar på hans nåd.
Han räddar deras själ från döden

och håller dem vid liv i hungerns tid.
Vår själ väntar på HERREN,

han är vår hjälp och vår sköld.
I honom gläder sig vårt hjärta,

på hans heliga namn förtröstar vi.”

Ps. 33:4, 5, 12, 18-21. rätt

(271)”Jag sökte HERREN och han svarade mig,
ur all min förskräckelse räddade han mig.
De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
Här är en betryckt som ropade och HERREN hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom,
och han befriar dem.
Smaka och se att HERREN är god.
Salig är den människa
som flyr till honom.
Frukta HERREN, ni hans heliga,
de som fruktar honom lider ingen brist.
Unga lejon lider nöd och hungrar,
de som söker HERREN saknar ej något gott.”

(272) ”Men HERRENS ansikte är emot dem som gör det onda,
han vill utplåna minnet av dem från jorden.
När de rättfärdiga ropar hör HERREN,
han räddar dem ur all nöd.”
Ps. 34:4-10, 17, 18.

”HERREN friköper sina tjänares själar,
ingen som flyr till honom skall stå med skuld.”
Vers 22.

(272)”Barmhärtig och nådig är HERREN,

sen till vrede och stor i nåd.
Han går inte ständigt till rätta

och vredgas inte för evigt.
Han handlar inte med oss efter våra synder
och lönar oss inte efter våra missgärningar.

Ty så hög som himlen är över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
Så långt som öster är från väster
låter han våra överträdelser vara från oss.
Som en far förbarmar sig över barnen,
så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.
Ty han vet hur vi är skapade,

han tänker på att vi är stoft.

En människas dagar är som gräset,
hon blomstrar som markens blommor.
Vinden drar fram över dem och de är borta,
deras plats känner dem inte längre.
Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet
över dem som fruktar honom och

hans rättfärdighet intill barnbarn,
när man håller hans förbund och

tänker på hans befallningar och följer dem.”
Ps. 103:8-18. rätt

(272)Hans kärleksfulla omsorg
Himmel och jord står under Guds herradöme. Han vet i detalj vad vi behöver. Vi kan se vägen bara ett litet stycke framför oss men ”allt ligger blottat och uppenbarat för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap”. (Hebr.4:13.) (273) Han sitter på Sin tron högt över all jordens förvirring. Allt ligger öppet och uppenbarat för Hans gudomliga överblick och från Sin stora och stilla evighet ordnar Han allt såsom Hans försyn ser är bäst. rätt

(273)Inte ens en sparv faller till jorden utan att Fadern lägger märke till det. Satan hyser ett sådant hat till Gud att han t.o.m. finner glädje i att förstöra de stumma djuren. Bara genom Guds beskyddande omsorg bevaras fåglarna så att de kan glädja oss med sina glada sånger. Men inte ens sparvarna glömmer han. ”Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.” (Matt. 10:31.) rätt

(273)”Lova HERREN, min själ!
HERRE, min Gud, du är hög och stor,
i majestät och härlighet är du klädd.
Insvept i ljus som i en mantel
spänner du ut himlen som ett tält.
Du timrar på vattnen dina salar,
molnen gör du till din vagn,
du far på vindens vingar.
Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare. rätt

(273)Du grundade jorden på dess fästen,
så att den ej vacklar till evig tid.
Med djupet täckte du den som med en klädnad,
upp över bergen stod vattnen.
Vid din tillrättavisning flydde de,
för ljudet av ditt dunder tog de till flykten.
Berg höjde sig och dalar sänkte sig
på den plats där du hade bestämt för dem.
En gräns satte du som vattnen ej fick överskrida.
Aldrig mer kommer de att övertäcka jorden. rätt

(273)Du lät källor flyta fram i dalarna,
mellan bergen tog de sin väg.
De vattnar alla markens djur,
vildåsnorna släcker där sin törst.
Vid dem bor himlens fåglar,
från trädens grenar höjer de sin röst.
Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av den frukt du skapar.
Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst. rätt

(274) (274)Så låter du bröd komma från jorden
och vin som gläder människans hjärta.
Du gör hennes ansikte glänsande av olja,
och brödet styrker hennes hjärta.
HERRENS träd blir mättade,
Libanons cedrar, som han planterat.
Fåglarna bygger där sina nästen,
hägern har sitt bo i cypresserna.
Stenbockarna har fått de höga bergen,
klipporna är en tillflykt för klippgrävlingarna.

Du gjorde månen till att bestämma tider,
solen vet stunden då den skall gå ner.
Du sänder mörker och det blir natt,
då kommer alla skogens djur i rörelse.
De unga lejonen ryter efter rov
och begär sin föda av Gud.
Solen går upp, då drar de sig tillbaka
och lägger sig ner i sina hålor.
Människan går ut till sin gärning
och arbetar till dess att kvällen kommer.

Hur många är inte dina verk, HERRE!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har skapat.
Där är havet, det stora och vida,
där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser,
både stora och små.
Där går skeppen,
där leker Leviatan, som du har skapat.
Alla väntar de på dig att du skall ge dem mat i rätt tid.
Du ger dem och de samlar in,
du öppnar din hand
och de mättas av goda gåvor.
Du döljer ditt ansikte
och de blir förskräckta,
du tar bort deras ande
och de dör och vänder åter till stoft.
Du sänder din Ande,
då skapas de
och du förnyar jordens ansikte.

Må HERRENS härlighet vara i evighet!
Må HERREN glädja sig över sina verk.
Han ser på jorden och den bävar,
han rör vid bergen och de ryker.
Jag vill sjunga för HERREN så länge jag lever,
(275) jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
Må mina tankar behaga honom,
jag vill glädja mig i HERREN.”

Ps. 104:1-34. rätt

(275)”Du bönhör oss i rättfärdighet med gärningar som väcker förundran,
du, vår frälsnings Gud,
som är en tillflykt för alla jordens ändar
och för havet i fjärran.
Du gör bergen fasta genom din kraft,
du är rustad med makt.
Du stillar havens brus, . . .
och folkens larm. . . .
österland och västerland uppfyller du med jubel. . . .
Med regnskurar mjukar du upp jorden
och välsignar det som växer på den.
Du kröner året med ditt goda, dina fotspår dryper av fetma. ”
Ps. 65:5-11. rätt

(275)”HERREN uppehåller alla dem som är på väg att falla,
han reser upp alla nerböjda.
Allas ögon väntar på dig,
och du ger dem deras mat i rätt tid.
Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd.”
Ps. 145:14-16. rätt

(275)Hans tålmodiga barmhärtighet
Ingen jordisk förälder har vädjat så allvarligt till ett felande barn, som Han som skapat oss vädjar till överträdaren. Ingen människa har visat den obotfärdige sådant kärleksfullt intresse eller kommit med lika ömsinta uppmaningar: rätt

(275)”Men du, Jakob, har inte kallat på mig,
du, Israel, har tröttnat på mig.” Jes. 43:22.

”Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
och på vilket sätt har jag tröttat ut dig?
Svara mig!” Mik. 6:3.
”När Israel var ung fick jag honom kär,
och ut ur Egypten kallade jag min son.” Hos. 11:1.

”Ty HERRENS del är hans folk,
Jakob är hans arvedels lott.
(276) Han fann honom i öknens land,
i ödslig, tjutande ödemark.
Han omslöt honom och tog honom i sin vård,
han bevarade honom som sin ögonsten.
Liksom en örn väcker upp sitt bo,
och svävar över sina ungar,
så bredde han ut sina vingar och tog emot honom
och bar honom på sina fjädrar.”
5. Mos. 32:9-11. rätt

(276)”De höll inte Guds förbund
och ville inte följa hans lag.” Ps. 78:10.
”Men ju mer de har blivit kallade, desto mer har de dragit sig undan. . . .
Ändå var det jag som lärde Efraim att gå
och som tog dem upp i mina armar.
Men de förstod inte att jag ville hela dem.
Med lena band drog jag dem, med kärlekens band, . . .
Mitt folk är benäget till otrohet mot mig,
och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan,
upphöjer ändå ingen honom.” Hos. 11:2-7. rätt

(276)”Men han är barmhärtig och förlåter missgärning,
han vill inte förgöra.
Många gånger höll han tillbaka sin vrede
och lät inte hela sin vredesglöd bryta fram.
Han tänkte på att de var kött,
en vindpust som far bort och ej kommer åter.”
Ps. 78:38, 39. rätt

(276)Fastän han ”gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand”, sade han: ”Men min nåd skall jag inte ta ifrån honom, jag skall inte svika i trofasthet.” Ps. 78:61; 89:34. rätt

(276)”Är inte Efraim en dyrbar son för mig, är han inte mitt älsklingsbarn? Ju mer jag går till rätta med honom, desto mer tänker jag på honom. Därför ömmar mitt hjärta för honom. Jag måste förbarma mig över honom, säger HERREN.” Jer. 31:20. rätt

(276) ”Hur skall jag kunna överge dig, Efraim?
Skall jag lämna dig, Israel?
(277) Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma
och låta det gå dig som Sebojim?
Mitt hjärta vänder sig i mig.

All min barmhärtighet vaknar.
Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede,
jag vill inte på nytt ödelägga Efraim.
Ty jag är Gud och inte en människa,
helig är jag ibland er,
och med vrede vill jag ej komma.”
Hos. 11:8, 9. rätt

(277)”Vänd om, Israel, till HERREN, din Gud,
ty genom din missgärning
har du kommit på fall. Tag med er ord
och vänd åter till HERREN. Säg till honom:
”Förlåt oss alla våra synder och tag nådigt emot oss.

Då skall vi prisa dig med våra läppar. . . . .
Assur kan inte rädda oss,
vi skall inte mer sitta upp på stridshästar.
Vi skall aldrig mer säga: ’Vår Gud’ till våra händers verk.
Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet.”
Hos. 14:2-4. rätt

(277)”HERREN skall de följa, . . .
ja, han skall ryta och barnen skall med bävan samlas västerifrån.
Likt fåglar skall de med bävan komma från Egypten,
och som duvor från Assurs land.
Och jag skall låta dem bo i sina hus, säger HERREN.”
Hos. 11:10, 11. rätt

(277)”Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet.
Jag vill hela dem från deras avfall,
jag vill älska dem av fri vilja,
ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
Jag skall bli som dagg för Israel,
han skall blomstra som en lilja,
han skall skjuta rötter som Libanon.
Hans avkomlingar skall breda ut sig,
han skall bli lik ett olivträd i fägring,
han skall dofta som Libanon.
De som bor i hans skugga skall återvända.
De skall odla säd och
grönska som vinstockar. . . .
Efraim, vad har jag mer med avgudar att skaffa?
Jag skall bönhöra honom och ta mig an honom.
Jag är som en grönskande cypress,
hos mig finner du din frukt.
(278) Den som är vis förstår detta,
den som är förståndig besinnar det.
Ty HERRENS vägar är rätta,
och på dem vandrar de rättfärdiga”.
Hos. 14:4-10. rätt

(278)”Vem är en Gud som du, som förlåter missgärning och inte tillräknar överträdelse för kvarlevan av sin arvedel.
Han håller inte fast vid sin vrede för evigt,
ty han har behag till nåd.
Han skall åter förbarma sig över oss
och trampa på våra missgärningar.
Du skall kasta alla deras synder i havets djup.”
Mika 7:18, 19. rätt

(278)”Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig: ’Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig.” ”Ty HERREN skall befria Jakob och friköpa honom från den som är starkare än han.” ”Jag skall förvandla deras sorg till glädje och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse. rätt

(278)Prästerna skall jag mätta med utsökta rätter och mitt folk skall mättas av mitt goda, säger HERREN.” Jer. 31:3, 11, 13, 14. rätt

(278)”Jubla, du dotter Sion,
höj glädjerop, du Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
du dotter Jerusalem!
HERREN har tagit bort straffdomarna från dig,
han har röjt din fiende ur vägen.
HERREN, Israels Konung, bor i dig.
Du skall inte längre frukta något ont.
På den dagen skall det sägas till Jerusalem:
’Frukta inte, Sion, låt inte dina händer falla!
HERREN, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel.’”
Sef. 3:14-17. rätt

(278)”Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och för evigt.
Han skall leda oss bortom döden.” Ps. 48:14.

nästa kapitel