| Vittnesbörd för Församlingen, Band 8 kapitel 51. Från sida 329 | ren sida tillbaka |
(329)(329) Kunskapen om Gud, som gör att sinnelaget förändras, är vårt stora behov. För att förverkliga Hans avsikt, måste det i våra liv förekomma en uppenbarelse av Gud, som stämmer överens med undervisningen i Hans ord. rätt (329)Hanoks och Johannes Döparens erfarenhet visar, hur vår erfarenhet borde vara. Vi borde i långt större utsträckning, än fallet är, studera dessa mäns liv – han, som förflyttades till himmelen utan att smaka döden, och han som, före Kristi första ankomst, kallades till att bana väg för Herren, att göra Hans stigar raka. rätt (329)Hanoks erfarenhet (329)Hanok vandrade inte med Gud i trans eller i en syn, utan under uppfyllandet av alla plikter i vardagslivet. Han blev ingen eremit, som stängde sig helt ute från världen; ty i världen (330) hade han ett arbete att uträtta åt Gud. I familjen och i samvaron med människorna, som make och far, vän, medborgare, var han Guds trogne, klippfaste tjänare. rätt (330)Hans tro växte sig starkare, hans kärlek blev varmare, under århundradenas gång. För honom var bönen som själens andning. Han levde i himmelens stämning. rätt (330)Då framtidens scener visades för honom, blev Hanok en predikare av rättfärdighet. Han bar fram Guds budskap till alla, som iddes höra varningens ord. I det land, som Kain flytt till, undan Guds närvaro, tillkännagav Guds profet de fantastiska scener som passerat för hans syn. ”’Se”, tillkännagav han, ”Herren kommer med sina mångtusen heliga för att hålla dom över alla och straffa alla för de gudlösa gärningar som de har begått”. Jud. 14, 15. rätt (330)Guds kraft, som verkade genom Hans tjänare, förnams av åhörarna. Somliga gav akt på varningen och upphörde med sina synder, men massorna bara skrattade åt det allvarliga budskapet. Guds tjänare skall framföra ett liknande budskap till världen i den yttersta tiden, och även det kommer att mottas med otro och hånleenden. rätt (330)I takt med de gående åren, tilltog människornas skuld allt mer. Samtidigt hopades de allt mörkare molnen förebådande Guds dom. Lika fullt fortsatte trosvittnet Hanok med, att varna, vädja inträngande och undervisa, allt i ett försök att vända på syndens flodvåg och hejda hämndens blixtar. rätt (330)Det släktets människor hånade denne dumbom, som varken sökte att hopa guld eller silver, eller att förvärva tillhörigheter här. I stället var Hanoks hjärta inställt på eviga rikedomar. Han hade blickat på den himmelska staden. Han hade sett Konungen i Hans härlighet mitt i Sion. Ju värre den förhärskande laglösheten, (331) desto intensivare längtade han efter Guds hem. Då han fortfarande befann sig på jorden, vistades han, i tron, i ljusets rike. rätt (331)”Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.” Matt. 5:8. I trehundra års tid hade Hanok sökt hjärtats renhet, för att vara i samklang med himmelen. I trehundra års tid hade han vandrat med Gud. Dag för dag hade han längtat efter en starkare förening; allt närmare hade de kommit varandra, tills Gud tog upp honom till Sig. Ha hade stått på tröskeln till den eviga världen, med bara ett steg mellan sig själv och de saligas land; och nu öppnades portarna, vandrandet med Gud – som pågått så länge på jorden – fortsatte, och han gick genom portarna till den heliga staden, den första människa som trätt in där. rätt (331)”Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden. . . . Innan han togs bort hade han fått det vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud.” Hebr. 11:5. rätt (331)Till ett sådant umgänge kallar Gud oss. I likhet med Hanok, måste våra karaktärer vara heliga, om vi skall bli frälsta vid Herrens andra ankomst. rätt (331)Johannes Döparens erfarenhet (331)Han såg på Konungen i dennes skönhet, varvid det egna jaget förlorades ur sikte. Han betraktade helighetens majestät och insåg sin egen brist och ovärdighet. Det var Guds budskap han skulle föra fram. Det var i Guds kraft och hans rättfärdighet han skulle agera. Han var redo att träda fram som himmelens (332) budbärare, orädd människorna, eftersom han blickat hän mot det gudomliga. Han stod utan fruktan inför jordiska monarker, eftersom han darrande hade böjt sig inför konungarnas Konung. rätt (332)Johannes yttrade inte sitt budskap med hjälp av några vidlyftiga argument eller skickligt ihopvävda teorier. Alarmerande och sträng, men full av hopp, hördes hans stämma från ödemarken: ”’Omvänd er, ty himmelriket är nära.” Matt. 3:2. Med en ny, märklig kraft vidrörde den märkbart folket. Hela nationen sattes i rörelse. Folkmassor fylkades i ödemarken. rätt (332)Olärda bönder och fiskare från den omgivande trakten; de romerska soldaterna från Herodes’ baracker; hövdingar med sina svärd vid sidan, redo att slå ned varje tecken på uppror; de snikna skatteuppbördsmännen från sina tullskjul; och från Stora Rådet prästerna med sina bönekapslar – alla lyssnade som om de varit hypnotiserade; och alla, inbegripande farisén och sadducén, den kylige, oemottaglige hånaren, gick därifrån med gycklet tystat och övertygade in i hjärteroten om sina synder. Herodes i sitt palats hörde budskapet, och den stolte, av synd förhärdade härskaren skälvde efter maningen till omvändelse. rätt (332)Under denna tidsålder, strax före Kristi andra ankomst på himmelens skyar, skall ett verk som Johannes’ utföras. Gud kallar på män, som är villiga att bereda ett folk att förbli stående på Herrens stora dag. Budskapet förebådande Kristi offentliga tjänst löd: ”Gör bot, publikaner och syndare; gör bättring, fariséer och sadducéer; ’omvänd er, ty himmelriket är nära.’” Som ett folk, vilket tror på Kristi snara uppdykande, har vi ett budskap att framföra – ”bered dig, Israel, att möta din Gud.” Amos 4:12. Vårt budskap måste gå lika rakt på sak, som Johannes’ budskap. Han åthutade kungar för deras syndfullhet. (333) Fastän han riskerade livet, tvekade han inte att ge Guds ord tillkänna. Och vårt arbete under denna tid måste utföras lika troget. rätt (333)För att ge klart besked likt Johannes gjorde, måste vi göra en andlig erfarenhet lik hans. Samma verk måste utföras inne i oss. Vi måste se på Gud, och därmed förlora det egna jaget ur sikte. rätt (333)Av naturen delade Johannes fel och svagheter med den övriga mänskligheten; men den gudomliga kärlekens beröring hade helt förvandlat honom. Då Johannes’ lärjungar, efter inledningen på Kristi tjänst, kom till honom och klagade på, att alla följde den nye Läraren, visade Johannes hur väl han förstod sitt förhållande till Messias, och hur glädjefullt han välkomnade Den, för vilken han berett vägen. rätt (333)”’Ingen människa kan ta emot något”, sade han, ”utan att det ges henne från himlen. Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. Han måste bli större och jag mindre.” Joh. 3:27-30. rätt (333)Genom att han i tro blickade hän till Förlossaren, kulminerade Johannes’ självförnekelse. Han försökte inte att dra andra till sig själv, utan att höja deras tankar mer och mer, tills de koncentrerades på Guds Lamm. Själv var han bara en röst, en ropande i ödemarken. Nu fann han sig gladeligen i tystnad och undanskymdhet, för att alla skulle vända blicken mot livets Ljus. rätt (333)De, som troget tjänar Gud som Hans budbärare, söker ingen självupphöjelse. Kärleken till det egna jaget drunknar i kärleken för Kristus. De vidgår att det är deras (334) uppdrag att utropa, likt Johannes Döparen: ”’Se Guds Lamm, som tar bort världens synd.” Joh. 1:29. De upphöjer Jesus, och därmed upphöjs människan. ”Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter ’den Helige’: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.” Jes. 57:15. rätt (334)Sedan profetens själ tömts på det egna jaget, fylldes den med Guds ljus. Med ord, som nästan var en kopia av Kristi egna ord, vittnade han om Frälsarens härlighet. ”Den som kommer ovanifrån”, sade han, ”är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla. . . . Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta.” Joh. 3:31-34. rätt (334)Kristi efterföljare skall dela hans härlighet. Frälsaren kunde säga: ”jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” Joh. 5:30. ”Och”, förkunnade Johannes, ”Fadern ger honom sin Ande utan att mäta.” Så förhåller det sig också med Kristi efterföljare. Vi blir i stånd till att ta emot himmelens ljus endast i den utsträckning som vi är villiga, att tömmas på våra egna jag. Vi blir i stånd till att bedöma Guds sinnesart, och ta emot Kristus i tro, endast i den utsträckning som vi går med på, att ställa varje tanke under Kristi lydnad. Åt alla, som gör detta, ges den Helige Ande, utan att Fadern mäter det. I Kristus ”bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda.” Kol. 2:9, 10 [KJV: är ni fullkomnade]. rätt (335)Guds löften (335)”’Jag skall låta all min godhet gå förbi framför dig och jag skall ropa ut namnet ’HERREN’ inför dig.” 2 Mos. 33:19. rätt (335)”Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.” Jer. 33:3. rätt (335)”... långt mer än allt vi ber om eller tänker”, skall vi erhålla ”vishetens och uppenbarelsens Ande”, så att vi kan ”förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå”, på det att vi måtte ”bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.” Ef. 3:20; 1:17; 3:18, 19. rätt (335)Det här är den kunskap, som Gud erbjuder oss, och förutom vilken allting annat är fåfängt och utan värde. rätt |