| Vittnesbörd för Församlingen, Band 9 kapitel 32. Från sida 262 | ren sida tillbaka |
(262)* Manuskript läst inför delegaterna vid Generalkonferensen i Washington, D.C, den 30 maj 1909. rätt (262)(262) Gud vill att hans folk skall vara ett klokt folk. Han har förordnat det så att särskilt utvalda skall sändas som delegater till våra konferenser. De skall vara beprövade. De skall vara pålitliga. Val av delegater som skall vara närvarande vid våra konferenser, är en viktig sak. Dessa har till uppgift att lägga sådana planer som skall följas för att verket skall få framgång och därför skall de vara förståndiga och kunna tänka från orsak till verkan. rätt (262)”Dagen därefter satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring Mose från morgonen ända till aftonen. Då nu Moses svärfader såg allt vad han hade att beställa med folket, sade han: ’Vad är det allt du har att bestyra med folket? Varför sitter du här till doms ensam, under det att allt folket måste stå omkring dig från morgonen ända till aftonen?’ Mose svarade sin svärfader: ’Folket kommer till mig för att fråga Gud. De komma till mig, när de hava någon rättssak, och jag dömer då mellan dem; och jag kungör då för dem Guds stadgar och lagar.’ Då sade Moses svärfader till honom: ’Du går icke till väga på det rätta sättet. Både du själv och folket omkring dig måsten ju bliva uttröttade; ett sådant förfaringssätt är dig för svårt, du kan icke ensam bestyra detta. Så lyssna nu på mina ord; jag vill giva dig ett råd, och Gud skall vara med dig. Du må vara folkets målsman inför Gud och framlägga deras ärenden inför Gud. Och du må upplysa dem om stadgar och lagar och kungöra dem den väg de skola vandra och (263) vad de skola göra. Men sök ut åt dig bland allt folket dugande män, som frukta Gud, pålitliga män, som hata orätt vinning, och sätt dessa till föreståndare för dem, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. Dessa må alltid döma folket. Kommer något viktigare ärende före, må de hänskjuta det till dig, men alla ringare ärenden må de själva avdöma. Så skall du göra din börda lättare, därigenom att de bära den med dig. rätt (263)Om du vill så göra och Gud så bjuder dig, skall du kunna hålla ut; och allt folket här skall då kunna gå hem i frid.’ rätt (263)Och Mose lyssnade till sin svärfaders ord och gjorde allt vad denne hade sagt. Mose utvalde dugande män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de hänskjuta till Mose, men alla ringare ärenden skulle de själva avdöma. Därefter lät Mose sin svärfader fara hem, och denne begav sig till sitt land igen.” (2 Mos. 18:13-27.) rätt (263)Också i första kapitlet i Apostlagärningarna finner vi undervisning hur man skall välja män att bära ansvar i församlingen. Judas’ avfall hade efterlämnat en tom plats i apostlarnas led och det var nödvändigt att välja någon annan att inta hans plats. När Petrus talar om detta, säger han: rätt (263)”’Därför bör nu någon av de män, som följde oss under hela den tid, då Herren Jesus gick ut och in bland oss, allt ifrån den dag, då han döptes av Johannes, ända till den dag, då han blev upptagen och skildes ifrån oss – någon av dessa män bör insättas till att jämte oss vittna om hans uppståndelse.’ Därefter ställde de fram två: Josef (som kallades Barsabbas och hade tillnamnet Justus) och Mattias. Och de bådo (264) och sade: ’Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss, vilken av dessa två du har utvalt till att få den plats såsom tjänare och apostel, vilken Judas övergav för att gå till den plats, som var hans.’ Och de droga lott om dem, och lotten föll på Mattias. Och så blev denne jämte de elva räknad såsom apostel.” (Apg. 1:21-26.) rätt (264)Dessa skriftställen visar att Herren har vissa människor som skall utföra vissa funktioner. Herren vill lära sitt folk att gå försiktigt fram och göra ett klokt val av män som inte kommer att vara otrogna i heliga förtroendeuppdrag. Om de troende på Kristi tid behövde vara försiktiga, då de valde människor till ansvarsfulla poster, behöver vi som lever i denna tid säkerligen också visa stor försiktighet. Vi måste lägga fram varje enskild sak för Gud och med innerlig bön be honom om att välja för oss. rätt (264)Herren, himmelens Gud, har valt erfarna män att bära ansvar i hans sak. Dessa män måste kunna utöva ett särskilt inflytande. Om den makt som gavs dessa män skulle ges åt alla skulle det bli nödvändigt att stanna upp. De som har valts att bära bördor i Guds verk får inte vara obehärskade eller själviska eller tro för mycket om sig själva. Aldrig får deras exempel eller inflytande medverka till att förstärka det som är ont. Herren har inte gett människor frihet att befrämja idéer som kan sänka hans verk till en lägre nivå och beröva det den helighet som alltid bör åtfölja det. Guds verk måste bli mer och mer heligt för hans folk. Sanningens upphöjda karaktär måste på varje sätt framhållas. De som är satta till att vara väktare över Guds verk vid våra institutioner måste alltid låta Guds vilja och hans väg bli framträdande. Det beror på troheten hos de män som valts att förverkliga Guds vilja i församlingarna, om verket i stort skall bevaras friskt. rätt (265)(265) Som ledare skall tillsättas män som vill tillägna sig en vidgad erfarenhet, inte i det som har med dem själva att göra utan i det som angår Gud, en mer omfattande kunskap om Kristi karaktär. Ju mer de vet om Kristus, dess trognare kommer de att representera honom för världen. De skall lyssna till hans röst och ge akt på hans ord. rätt (265)En varning (266)Det är alltid säkrast att vara saktmodig, ödmjuk och mild, men ibland skall vi stå fasta som klippan i fråga om Kristi lära. Vi skall noga ge akt på hans undervisning. Inte ett ord skall vi låta gå oss förbi. Sanningen består till evig tid. Vi skall inte sätta vår lit till lögner eller anspråksfulla krav. De som gör så kommer att inse att de har gjort det på bekostnad av det eviga livet. Vi måste nu göra räta stigar för våra fötter, så att den fot som haltar, inte vrids ur led utan snarare blir botad. När de halta leds bort från trygga vägar, vem är då ansvarig om inte de som har fört dem på villovägar? De har åsidosatt Jesu råd och hans ord som betyder evigt liv, och följt de förföriska gärningar som har sitt ursprung hos lögnens fader. rätt (266)Jag har något att säga till alla som kanske anser att de kan känna sig trygga, när de får sin utbildning vid Battle Creek. Herren har utplånat två av våra största institutioner* (de två institutioner som här avses, var Battle Creek Sanatorium som förstördes genom eldsvåda den 23 februari 1902 och bokförlaget Review and Herald som brann ned den 30 december 1902), som var belägna i Battle Creek och har gett varning efter varning, liksom Kristus varnade Betsaida och Kapernaum. Det är nödvändigt att man allvarligt ger akt på varje ord som går ut från Guds mun. Det får inte förekomma någon syndig avvikelse från Kristi ord. Kristus uppmuntrar de vilsegångna att vända om. De som ödmjukar sina hjärtan och bekänner sina synder får förlåtelse. Deras överträdelse blir förlåten. Men den som menar att han skulle ge uttryck för svaghet om han bekände sina synder kommer inte att finna förlåtelse och får inte se Kristus som sin Återlösare. Han kommer att fortsätta vidare och vidare i överträdelse, begå felsteg efter felsteg och foga synd till synd. Vad skall en sådan människa göra på den dag, när böckerna öppnas och var och en kommer att dömas efter det som står skrivet i böckerna? rätt (267)(267) Vi behöver noggrant studera det femte kapitlet i Uppenbarelseboken. Det är av stor betydelse för dem som skall ha del i Guds verk i dessa sista dagar. Några har blivit bedragna. De förstår inte vad som skall komma att drabba jorden. De som har tillåtit sitt sinne att bli omtöcknat med avseende på det som är synd har blivit fruktansvärt bedragna. Om de inte åstadkommer en radikal förändring kommer det att visa sig att de blir befunna för lätta när Gud uttalar domen över människorna. De har överträtt lagen och brutit det eviga förbundet och de kommer att få lön efter sina gärningar. rätt (267)”Jag såg Lammet bryta det sjätte inseglet. Då blev det en stor jordbävning, och solen blev svart såsom en sorgdräkt, och månen blev hel och hållen såsom blod; och himmelens stjärnor föllo ned på jorden, såsom när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, då det skakas av en stark vind. Och himmelen vek undan, såsom när en bokrulle rullas tillhopa; och alla berg och öar flyttades bort ifrån sin plats. Och konungarna på jorden och stormännen och krigsöverstarna och de rika och de väldiga, ja, alla, både trälar och fria, dolde sig i hålor och bland bergsklippor. Och de sade till bergen och klipporna: ’Fallen över oss och döljen oss för dens ansikte som sitter på tronen, och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag är kommen och vem kan bestå?’” (Upp. 6:12-17.) rätt (267)”Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål, stå inför tronen och inför Lammet; och de voro klädda i vita fotsida kläder och hade palmer i sina händer. Och de ropade med hög röst och sade: ’Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och (268) Lammet.’ . . . ’Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom dag och natt i hans tempel. Och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.’ ’De skola icke mer hungra och icke mer törsta, och solens hetta skall icke träffa dem, ej heller eljest någon brännande hetta. Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon’. (Upp. 7:9-17.) rätt (268)I dessa skriftställen utpekas två grupper. Den ena gruppen lät sig bedras och valde ståndpunkt tillsammans med dem som Herren strider emot. De misstolkade de budskap som sändes till dem och de klädde sig i självrättfärdighetens klädnad. Synden var inte syndig i deras ögon. De framhöll lögnen som sanning och de förde många människor på villovägar. rätt (268)Vi behöver ge akt på oss själva. Varningen har getts. Kan vi inte se hur Kristi förutsägelse går i uppfyllelse såsom den återges i 21:a kapitlet i Lukas’ evangelium? Hur många studerar Kristi ord? Hur många bedrar sig själva och berövar sig själva de välsignelser som andra kunde uppnå, om de själva ville tro och visa lydnad? Nådens tid dröjer ännu kvar och det är vår förmån att kunna gripa det hopp som evangelium avslöjar för oss. Låt oss visa ånger och omvända oss ifrån våra synder och överge dem så att de kan bli utplånade. ”Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås. Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt; ty såsom en snara skall den komma över hela (269) jordens alla inbyggare. Men vaken alltjämt och bedjen, att I mån kunna undfly allt detta som skall komma och kunna bestå inför Människosonen.” (Luk. 21:33-36.) rätt (269)Skall vi låta de varningar som Kristus har gett oss gå oss förbi obeaktade? Skulle vi inte nu med iver arbeta på vår omvändelse medan barmhärtighetens nådiga röst alltjämt ljuder? rätt (269)”Vaken fördenskull; ty I veten icke, vilken dag eder Herre kommer. Men det förstån I väl, att om husbonden visste, under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke, att någon bröt sig in i hans hus. Varen därför ock I redo; ty i en stund, då I icke vänten det, skall Människosonen komma. Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid – salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så. Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger. Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: ’Min herre kommer icke så snart’, och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna, då skall den tjänarens herre komma på en dag, då han icke väntar det, och i en stund, då han icke tänker sig det, och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.” (Matt. 24:42-51.) |