| Vittnesbörd för Församlingen kapitel 1. Från sida 118 | ren sida tillbaka |
(118) (»Testimonies», vol. 1, sid. 647-653.) rätt (118)Det visades mig, att Guds tjänare skulle utbilda sig för kampen. För ledarna i Guds värk fordras större vishet än för fältherrarna i nationernas krig. Predikanter efter Guds val äro kallade till ett stort värk. De kämpa icke endast mot människor, utan mot satan och hans änglar. Här är vis ledning av nöden. De måste bliva bibelforskare och fullständigt hängiva sig åt värket. Då de börja arbeta på en plats, böra de vara i stånd att angiva grunden för vår tro, icke med häftighet, utan med saktmod och fruktan. Den kraft, som skall övertyga, måste bestå i starka bevis, framställda i saktmod och Herrens fruktan. rätt (119)Värket behöver under dessa hemsökelsens yttersta dagar skickliga Kristi tjänare - skickliga i ordet och läran, kända med skriften och uppfattande grunden för vår tro. Jag hänvisades till följande skriftställen, hvilkas betydelse mången predikant icke uppfattat: »Men hållen Herren Kristus helig i edra hjärtan och varen alltid redo att svara hvar och en, som av eder begär skäl till det hopp, som är i eder, och det med saktmodighet och fruktan.» »Edert tal vare alltid ljufligt, med salt kryddadt, så att I veten, huru I bören svara hvar och en.» "Men en Herrens tjänare bör icke tvista, utan vara mild mot alla, skicklig att undervisa, fördragande det onda, med saktmod till. rättavisande motståndarna, i hopp att till äventyrs Gud giver dem bättring till att förstå sanningen, och de besinna sig från djävulens snara, av hvilken: de äro fångna under hans vilja.» rätt (119)En Kristi tjänare skall vara skicklig till allt godt värk. En högtravande predikant, alltigenom värdighet, är icke nödig för detta goda värk; dock är belevenhet på talarstolen nödvändig. En evangelii predikare borde giva akt på sitt uppförande. Då han är Kristi representant, borde hans uppträdande, hans hållning och rörelser vara sådana, att de icke bliva åhörarna till anstöt. Predikanter borde hava god bildning. De borde bortlägga alla besynnerliga vanor, ställningar och rörelser och uppträda enkelt, men likväl värdigt. De borde vara klädda på ett sätt, som passar värdigheten i deras ställning. Deras språk borde i varje hänseende vara allvarligt och väl valdt. Det visades mig, att det är orätt att begagna simpla och vanvördiga uttryck, att berätta anekdoter föl' att roa eller att anföra komiska exempel för att framkalla skrattsalfvor. Att begagna sarkasmer eller rida på en motståndares ord är icke enligt Guds vilja. Predikanter borde aldrig mena, att de icke kunna vinna större fullkomlighet såväl i utförande som sätt; ty däri kan mycket göras. Rösten kan vårdas, så att icke ens långvarigt talande behöver skada talorganen. rätt (120)Predikanterna borde vara ordningsälskande och behärska sig själva; äro de det, skola de också med framgång kunna styra Guds församling och lära den att arbeta harmoniskt, lik en väl inövad här av soldater. Om tukt och ordning äro nödvändiga föl' framgång på slagfältet, så äro de så mycket nödvändigare i den kamp, i hvilken vi äro inbegripna, som det eftersträvade målet är av större värde och mera upphöjd karaktär än det, föl' hvilket de fientliga krafterna kämpa på slagfältet. I den kamp, som vi deltaga i, stå eviga intressen på spel. rätt (121)Änglarna arbeta endräktigt. Fullkomlig ordning kännetecknar allt, vad de göra. Ju mera vi närma oss änglaskarans endräkt och ordning, desto framgångsrikare bliva dessa himmelska budbärares bemödanden föl' oss. Om vi icke inse nödvändigheten av ett en, dräktigt arbete, utan äro oordentliga, odisciplinerade och utan organisation i våra handlingar, så kunna icke änglarna, som 'äro välordnade och röra sig efter en fullkomlig regel, värka för oss med framgång. De vända sig då sorgsna bort, ty de hava icke fått i uppdrag att välsigna förvirring, oordning och upplösning. Alla, som önska de himmelska sändebudens medvärkan, måste arbeta i överensstämmelse med dem. De människor, som hava smörjelsen från ovan, måste i alla sina bemödanden uppmuntra ordning, tukt och ett enigt handlingssätt, så att Guds änglar kunna vara deras medarbetare. Aldrig däremot skola dessa himmelska budbärare godkänna regellöshet, oordning eller oreda. Allt detta är följder av satans bemödanden att försvaga våra krafter, tillintetgöra vårt mod och förhindra ett framgångsrikt arbete. Satan vet mer än väl, att endast ordning och endräktig samvärkan kan medföra framgång. Han vet mycket vill, att allt, som står i förbindelse med himmelen, befinner sig i fullkomlig ordning, att undergivenhet och fullkomlig underkastelse känneteckna änglaskarornas handlingar. Hans väl överlagda bemödanden gå ut på att så långt som möjligt avlägsna kristna be. kännare från himmelens förordningar. Fördenskull bedrager han till och med dem, som bekänna sig tillhöra Gud, intalande dem, att ordning och tukt äro fiender till det andliga livet; att deras enda säkerhet ligger däruti, att enhvar går sin egen väg, och att de i synnerhet böra hålla sig fjärran från kristliga korporationer, hvilka äro sammanslutna och bemöda sig om att upprätthålla tukt och endräktig samvärkan. Alla bemödanden att införa ordning betraktas av sådana personer som farliga, som en inskränkning av den sanna friheten och fördenskull fruktade såsom påvedöme. Dessa bedragna själar anse det som en dygd att skryta med sin frihet och oafhängighet i tankar och handlingssätt. De vilja icke antaga något, som en människa säger; de äro icke ansvariga inför någon. Det visades mig, att satan särskildt lägger an på att få människorna till att tro, att det är Guds vilja med dem, att de skola träda ut och välja sina egna vägar, oavhängiga av sina bröder. rätt (122)Jag hänvisades till Israels barn. Kort efter ut. tåget ur Egypten organiserades och undervisades de på det grundligaste. Gud hade i sin särskilda försyn skickliggjort Moses till att stå i spetsen för Israels här. Han hade varit en mäktig krigare till att föra Egyptens härar, och såsom fältherre kunde han icke överträffas av någon människa.. Herren tillät icke, att hans heliga tabernakel skulle bäras av den stam, som folket utan urskillning kunde välja. Han var så noggrann i fastställandet av den ordning, som skulle iakttagas vid bärandet av den heliga förbundsarken, att han för detta ändamål utvalde en särskild familj av leviternas stam. När det tjänade till folkets bästa och Guds ära, att de skulle uppslå sina tält på en särskild plats, så uppenbarade Herren sin vilja därigenom, att han lät molnstoden hvila direkt över helgedomen, där den förblev, till dess han önskade, att de skulle fortsätta resan. Under alla sina resor måste de iakttaga fullkomlig ordning. Varje stam bar ett standar med sitt fädernehus' tecken och måste slå sig ned omkring sitt eget standar. Då förbundsarken fördes vidare, drogo även härarna med den, de olika stammarna i noggrann ordning, var och en under sitt standar. Leviterna vora av Herren bestämda till att vara den stam, i vars midt den heliga arken skulle bäras. Moses och Aron måste gå framför densamma och Arons söner följa efter den, bärande basuner. De skulle mottaga anvisningar av Moses, hvilka de genom basunerna skulle kungöra för folket. Dessa basuner gåvo olika ljud, som folket förstod och rättade sina rörelser efter. rätt (123)Först gas med basunerna ett särskildt tecken för att väcka folkets uppmärksamhet, hvarvid alla måste giva akt och följa basunens särskilda ljud. Basunerna gåvo inga otydliga ljud, och därför gavs heller ingen ursäkt för något slags förvirring vid befallningens utförande. Anföraren för varje avdelning gav bestämda anvisningar angående de rörelser den måste utföra, och ingen, som gav akt därpå, lämnades i okunnighet om vad han hade att utföra. Om någon försummade att rätta sig efter befallningarna, som Herren gav Moses och Moses folket, så bestraffades han med döden. Om någon föregivit sig icke förstå befallningen, skulle detta ingalunda hava gällt som ursäkt, ty därmed skulle han blott hava betecknat sig såsom frivilligt ovetande och erhållit ett rättvist straff för sin överträdelse. Om dessa överträdare icke kände Guds vilja med dem, så var det deras eget fel. De hade samma tillfällen som det övriga folket att lära känna densamma, följaktligen var deras synd att icke veta eller icke förstå befallningen lika stor i Guds ögon, som om de hört och sedan överträdt den. rätt (124)Herren bestämde en särskild familj av leviternas stam till att bära förbundsarken; andra av leviterna voro av Gud särskildt utvalda till att bära helgedomen och dess kärl samt att besörja helgedomens uppsättande och nedtagande. Om nu någon av nyfikenhet eller av brist på ordning avlägsnade sig från sin plats och vidrörde en del av helgedomen eller dess kärl eller endast kom för nära en arbetare, så straffades han med döden. Gud ville icke, att hans helgedom utan urskillning skulle bäras, uppställas och nedtagas av den ena eller andra stammen, som skulle vilja välja tjänsten, utan därtill blevo valda personer, som kunde uppskatta heligheten av det arbete, till hvilket de voro kallade. Dessa av Gud bestämda män blefvo anvisade att hos folket inprägla den särskilda heligheten hos förbundsarken med allt vad därtill hörde, på det att de icke måtte se på dessa ting, utan att betänka dess helighet och därigenom bliva uteslutna från Israel. Allt, som tillhörde det allraheligaste, skulle betraktas med vördnad. rätt (124)Israels barns resor äro troget nedtecknade; befrielsen, som Herren utförde för dem, deras fullkomliga organisation och särskilda ordningsregler, deras synder, i det de knotade mot Moses och därmed även mot Gud, deras överträdelser och uppror, deras straff och deras döda kroppar, som till följd av deras ovillighet att lyda Guds visa anordningar blevo kringströdda i öknen - denna trogna bild upprullas inför oss såsom en varning, på det att vi icke må följa deras exempel av olydnad och falla liksom de. »Men de flesta av dem voro icke behagliga för Gud, ty de blevo nedslagna i öknen. Men detta har blivit förebilder för oss, att vi icke skola hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill. Varen icke heller avgudadyrkare, såsom somliga av dem, såsom det är skrivet: Folket satte sig ned till att äta och dricka och stodo upp till att leka. Låtom oss icke heller öva skörlevnad, såsom somliga av dem övade skörlevnad och föllo på en dag tjugutre tusen. Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem frestade honom och blevo dödade av ormarna. Knorren ock icke, såsom somliga av dem knorrade och blevo dödade av fördärvaren. Men allt detta vederfors dem till en förebild och blev skrivet till varning för oss, inpå hvilka tidernas ände har kommit. Må därför den som tycker sig stå, se till, att han ickefaller.» rätt (125)Har Gud ändrat sig såsom en ordningens Gud? Nej, han är .i dag densamme som i det förflutna. Paulus säger: »Gud är icke oordningens, utan fridens Gud.» Han är i dag lika noga som fordom. Han önskar, att vi skola tillägna oss lärdomar i ordning och organisation av den fullkomliga ordning, som i Moses' dagar till Israels bästa härskade bland dem. rätt |