Missionsarbete.

(166)(Testimonies», vol. 3, sid. 202-211.) rätt

(166)Den 10 dec. 1871 visades mig, att Gud vill utföra ett stort värk genom sanningen, om hängivna, uppoffrande män oinskränkt ville ägna sig åt arbetet att framställa sanningen för dem, som äro i mörker. De, som hava kännedom om den kostbara sanningen och som äro helgade åt Gud, borde nyttja varje tillfälle, som gives, till att förkunna den. Guds änglar påvärka inom andra folk människornas hjärtan och sinnen, och uppriktiga själar oroas, när de varsebliva tidens tecken i nationernas ständigt vacklande tillstånd. Den frågan uppstiger i deras hjärtan: Vad skall bliva slutet på allt detta? Medan Gud och änglarna äro i arbete med att påvärka hjärtan, tyckas Kristi tjänare sova; endast få arbeta i gemenskit]) med de himmelska sändebuden. Alla män och kvinnor, som äro kristna i detta ords sanna betydelse, borde vara arbetare i Herrens vingård. De borde taga i akt varje tillfälle att ivrigt värka för sina medmänniskors räddning och efterfölja det exempel, som Frälseren givit världen i själförnektelse, uppoffring och troget, alvarligt arbete. rätt

(167)Endast föga missionssinne har visat sig bland de sabbatshållande adventisterna. Vore predikanter och folk tillräckligt varma så skulle de icke framhärda i en dylik likgiltighet, dä Gud bevisat dem sådan ära, i det han gjort dem till sin lags förvaltare genom att skrivit den i deras sinnen och pränta den i deras hjärtan, Dessa utomordentligt viktiga sanningar skola pröva världen, och dock finnas i vårt eget land (Amerika) städer, köpingar och byar, som ännu aldrig förnummit varningsbudskapet. Unga män hava väl genom uppropen om hjälp till ett hastigare befordrande av detta stora värk känt sig manade att taga några steg framåt, men för att genomföra, vad de skulle vilja, känna de icke tillräcklig börda för värk et. De äro beredda att utföra ett litet arbete, som icke fordrar någon synnerlig ansträngning. De lära fördenskull icke att fullständigt förlita sig på Gud och att i levande tro ösa ur ljusets och kraftens källa, så att deras bemödanden måtte bliva värkligt framgångsrika. rätt

(168)De, som anse sig hava ett värk att utföra för Mästaren, borde icke börja sitt arbete bland församlingarna; de borde gå ut på nya fält och där pröva sina gåvor. På detta sätt kunna de lära känna! sig själva och efter eget omdöme avgöra, om Herren värkligen kallat dem till detta värk. De skola då känna. nödvändigheten av att forska i Guds ord och att allvarligt bedja om himmelsk vishet och gudomlig hjälp. När de sammanträffa med motståndare, som framställa invändningar mot de viktigaste punkterna av vår tro, skola de därigenom vinna en mycket värdefull erfarenhet. De skola känna sin egen svag. het och därigenom drivas till Guds ord och bönen, Medan de på detta sätt använda sina gåvor, skola de själva inhämta lärdom och tillväxa; de skola vinna förtroende, mod och tro samt med tiden samla en god erfarenhet. rätt

(168)Bröderna H. började rätt i detta värk. De arbetade icke i församlingarna, utan på nya fält. De började i ödmjukhet. De voro små i sina egna ögon och kände nödvändigheten av att vara helt beroende av Gud. Dessa bröder, särskildt A. H., stå nu i stor fara att förlita sig på sin egen kraft. Då han haft en diskussion med motståndare, har väl sanningen vunnit seger, men han har börjat känna sig stark i sig själv. Så snart han går ut över ordets enkla förkunnande, skall hans arbete icke medföra någon nytta för Guds kostliga sak. Han borde icke uppmuntra böjelsen för diskussioner, utan om möjligt är undvika sådana. Dessa stridigheter med mörkrets makter i debatter hava sällan de bästa följder för den närvarande sanningens framgång. rätt

(168)Om unga män, som börja arbeta i detta värk, hade sann missionsanda, skulle de giva bevis på, att Gud värkligen kallat dem till arbetet. Men när de icke gå ut till nya platser, utan giva sig tillfreds med att gå från en församling till en annan, så bevisa de just därigenom, att de icke känna någon börda för Guds sak. Våra unga predikanter sakna den vidtseende blicken. Deras nit är för svagt. Vore de unga männen vakna och Herren hängivna, skulle de taga vitra på varje ögonblick av sin tid och hellre söka göra dugliga som arbetare på missionsfältet än utbilda sig till stridskämpar. rätt

(169)Unga personer borde söka utbilda sig genom att göra sig förtrogna med främmande språk, så att Gud kunde begagna dem till at meddela sin frälsande sanning åt andre folk. Dessa unga män böra kunna inhämta kunskap i andra språk, medan de arbeta för syndare. Om de äro sparsamma med sin tid, kunna de utvidga sina kunskaper och utbilda sig till att bliva av större nytta. Om unga kvinnor, som burit endast ringa ansvar, ville helga sig åt Gud, så kunde de göra sig nyttiga genom att studera andra språk och bliva förtrogna med dem. De kunde då ägna sig åt översättningsarbete. rätt

(169)Vår litteratur bör tryckas på främmande språk, så att vi må kunna nå främmande folk. Mycket kan uträttas genom prässen, men ännu mera kan utföras, när inflytandet av den levande predikantens arbete går med våra skrifter, Det behövs missionärer, som kunna gå ut till andra folk för att predika sanningen på ett varsamt och omtänksamt sätt. Den närvarande sanningens värk kan mycket utsträckas genom personliga bemödanden, Det personliga umgänget kan långt bättre bidraga till att avlägsna fördomar, om arbetet sker med överläggning, än våra skrifter ensamt kunna göra, De, som ägna sig åt detta värk borde icke taga hänsyn till sin bekvämlighet eller böjelse; icke heller borde de trakta efter popularitet eller ståt. rätt

(170)När församlingarna se unga män, som besitta nit i att utbilda sig själva i avsikt att utsträcka sitt arbete till städer, köpingar och byar, som ännu ingen ting hört om sanningen, och när missionärer frivilligt erbjuda sig att gå ut till andra folk och bringa dem sanningen, så skola församlingarna bliva mycket mer stärkta och uppmuntrade, än om de själva fått del av en sådan ung, oerfaren mans arbete, Då de se sina predikanters hjärtan glöda av kärlek och över för sanningen och finna dem genomträngda av längtan att rädda själar, så bliva församlingarna själva uppväckta, Vanligtvis finnas inom församlingarna gåvorna och kraften att välsigna och stärka sig själva och att församla fåren och lammen i fållan. De äro i behov av att bliva hänvisade till sina egna hjälpmedel, på det att alla de gåvor, som nu ligga slumrande, därigenom må bliva väckta till värksamhet. rätt

(171)När församlingar upprättas, borde för dem framhållas, att ur deras led män åtel' måste utgå för att bringa sanningen till andra personer och för att upprätta nya församlingar, Därför måste de alla arbeta och till det yttersta utbilda de andliga gåvor och det förstånd Gud givit dem, så att de må bliva värksamma i Mästarens tjänst, Om dessa sändebud äro rena till hjärta och levende, om deras exempel är sådant, som det borde vara, skall deras arbete hava stor framgång; ty de harva en mycket mäktig sanning, som är klar och sammanhängande och som lämnar övertygande bevis till deras förmån. Gud står på deras sida, och Guds änglar hjälpa dem i deras arbete. rätt

(171)Orsaken till att så föga blivit uträttadt av dem som predika sanningen, ligger icke uteslutande däri, att den sanning de förkunna icke är populär, utan till en stor del även däri, att de män, som utbreda detta budskap, icke äro helgade genom den sanning de förkunna, Frälsaren undandrager dem sitt välbehag, och Guds Ande hvilar icke på dem. Guds närvaro och hans kraft att överbevisa syndare och rena dem från all oretfärdighet uppenbaras ej. Folket hotas omedelbart av plötsligt fördärv, och likväl fattas värklig ångest över deras tillstånd, Ohelgade predikanter försvåra i hög grad värket för dem, som komma efter dem och på hvilka värkets börda och ande hvila. rätt

(171)Herren hal' uppväckt män av andra tungomål och bragt dem under sanningens inflytande, för att de må bliva skickliga att arbeta i hans värk. Han har fört dem inom förlagshusets område, på det att ledarna av detta må kunna draga nytta av deras tjänster, om de skulle inse värksamhetens behov. Skrifter på andra språk äro nödvändiga för att hos andra folk uppväcka intresse och forskningsbegär. rätt

(172)Herren bearbetade på ett särskilt sätt Markus Lichtensteins hjärta och förde den unge mannens steg till Battle Creek, att han där skulle bringas under sanningens inflytande och omvändas samt vinna erfarenhet och förenas med förlagshuset. Hans uppfostran i den judiska religionen skulle hava gjort honom lämplig till att förbereda våra tryckalster. Hans kännedom i ebräiska språket skulle hava varit en hjälp för förlagshuset i bearbetandet av skrifter, genom hvilka man kunnat vinna inträde i en klass, som icke kan nås på något annat sätt. Det var ingen ringa gåva, som Gud gav anstalten i Markus Lichtenstein. Hans uppträdande och samvetsgrannhet voro i överensstämmelse med den underbara sannings grundsatser, som han just började att se och uppskatta. Men somliga personer i förlagshuset utövade ett inflytande, som bedrövade och nedstämde honom. Dessa unga män, som icke uppskattade honom, som han förtjänade, och hvilkas vandel såsom kristna stod i motsats till deras bekännelse, brukades av satan som medel till att från förlagshuset åter avlägsna den gåva Gud förlänat det. Han gick bort förvirrad, bedrövad och missmodig. Personer med årslång erfarenhet, som borde haft Kristi kärlek i sina hjärtan, voro genom själviskhet, stolthet och dårskap så vidt avlägsnade från Gud, att de icke kunde skönja Guds eget värk däruti, att han satte Markus Liehtenstein i förbindelse med förlagshuset. rätt

(173)Om de vid förlagshuset anställda personerna varit vaksamma och icke andligt förlamade, så skulle br I. längesedan varit förbunden med denna värksamhet och nu vara i stånd att utföra ett gott värk som väl är av nöden. Han hade bort bliva anställd för att undervisa unga män och kvinnor, så att de nu varit utbildade till arbetare på missionsfältet. rätt

(173)De i värksamheten anställda hava varit till två tredjedelar döda, emedan de hängivit sig åt förvända inflytanden. De ha befunnit sig på en ståndpunkt, där Gud icke kunnat invärka på dem genom sin Helige Ande. Och o, mitt hjärta ängslas, när jag ser, att så mycken tid är förgången och att det stora värk, Rom hade bort utföras, förblivit ogjort, emedan de, som intaga viktiga poster, icke hava vandrat i ljuset! Satan står beredd att göra gemensam sak med dem, som hava detta heliga ämbete, och att tillhviska dem, att Gud ingalunda av dem fordrar så mycken iver och så mycket osjälviskt, hängivet intresse, som br White väntar. De placera sig sorglöst i satans bekväma stol, och den städse så vaksamme, uthållige fienden binder dem med mörkrets kedjor, medan de mena allt vara väl. Satan värkar på deras högra sida och på deras vänstra och rundt omkring dem, och de veta det icke. De kalla mörkret ljus och ljuset mörker. Om de i förlagshuset (i Battle Creek) anställda i sanning äro bestämda till det heliga värket att giva världen det sista, högtidliga varnings. budskapet, hur sorgfälligt borde de då icke leva efter den sannings grundsatser, som de förkunna. De borde harva rena händer och rena hjärtan. rätt

(174)De av vårt folk, som äro förbundna med förlagshuset, harva icke varit vaksamma i tillvaratagandet av fördelarna inom sitt område och att försäkra sig om alla de talanger och det inflytande, som Gud försett dem med. Nästan alla, som äro förbundna med förlagshuset, komma däri till korta, att de icke inse värkets vikt och helighet. Stolthet och själviskhet härska i mycket hög grad, och Guds änglar känna sig icke så dragna till saken, som de skulle vara, om hjärtan där vore rena och i förbindelse med Gud. Arbetarna därstädes harva icke haft någon levande känsla av, att de sanningar, med hvilka de hava att göra, äro av himmelskt ursprung och avsedda till att utföra ett visst och bestämdt värk, liksom förhållandet var med Noas predikan före floden. Liksom Noas predikan varnade och prövade världens inbyggare, innan vattenfloden utrotade dem från jorden, så utför också Guds sanning för dessa sista dagar ett liknande värk i att varna och pröva världen. De tryckalster, som utgå från förlagshuset, bära den Eviges insegel. De skola utspridas över hela landet och avgöra själars öde. Vi behöva nu personer, som kunna översätta och förbereda våra skrifter på andra språk, så att varningsbudskapet kan utgå till alla folk och pröva dem genom sanningens ljus, så att män och kvinnor, när de se ljuset, må upphöra med överträdandet av Guds lag och börja lyda densamma. rätt

(175)Varje tillfälle borde nyttjas till att meddela andra folk sanningen. Detta är förbundet med be. tydliga utgifter, men utgifter borde på intet sätt hindra utförandet av detta värk. Pänningar äro av värde, endast när de användas till befordrandet av Guds värk. Herren har anförtrott människorna medel, just för det ändamålet, att de därmed skola bringa sanningen till sina medmänniskor. Det gives en stor mängd överflödiga medel i sjundedags adventisternas led. Genom att själviskt behålla dessa medel för sig själva förbländas emellertid deras ögon för vikten av Guds värk, så att det blir dem omöjligt att inse allvaret av den tid, i hvilken vi leva, eller värdet av de eviga rikedomarna. De skåda icke Golgata i det rätta ljuset, och fördenskull kunna de icke uppskatta värdet av den själ, för hvilken Kristus betalade ett så oändligt pris. rätt

(175)Människorna använda sina medel till det, som de värdera högst och som de hoppas skörda största nyttan av. Om människor vilja löpa stor fara och lägga ned sina medel i världsliga företag, men icke våga offra mycket till Guds värk för att bringa sina medmänniskor sanningen, så bevisa de genom sitt handlingssätt, att de skatta sina jordiska ägodelar högre än de himmelska. rätt

(175)Om människorna ville lägga sina jordiska skatter på Guds altare och lika ivrigt arbeta på att förskaffa sig himmelska ägodelar, som de arbeta för de jordiska, så skulle de gärna och med glädje lägga ned sina medel, hvarhelst de kunde se ett tillfälle att göra godt och att understödja Mästarens sak. Kristus har givit dem otvetydiga bevis på sin kärlek och trohet, och han har anförtrott dem medel för att därigenom pröva och stadfästa deras trohet mot honom, Han lämnade himmelen, dess härlighet och ära och blev för deras skull fattig, på det de måtte varda rika genom hans armod, Då Kristus så nedlåtit sig för att rädda människan, fordrar han av henne icke mindre, än att hon skall försaka sig själv och bruka de medel, som han anförtrott henne, till att rädda sina medmänniskor härigenom visande sin kärlek till sin Återlösare och sitt uppskattande av den återlösning, som bragts henne genom ett så oändligt offer. rätt

(176)Nu är tiden inne att bruka våra medel för Gud. Nu är tiden inne att vara .rik på goda gärningar, samlande skatter i förråd för oss Själva till en god grund för det, som skall komma, att vi må gripa det eviga livet. En 'själ, räddad i Guds rike, har större värde än alla jordiska rikedomar, Vi äro ansvariga inför Gud för de själar, med hvilka vi bringas i beröring, och ju närmare vår förbindelse är med våra medmänniskor, desto större är vårt ansvar, Vi äro ett stort brödraskap, och vi borde hysa det största intresse för våra medmänniskors välgång. Vi harva icke ett enda ögonblick att förlora, Om vi varit sorglösa i denna sak, så är det nu hög tid, att vi med allvar taga igen den förlorade tiden, eljes skall själars blod varda funnet på våra' kläder. Såsom Guds barn är ingen enda av oss frigjord från att taga del i Kristi stora värk till våra medmänniskors frälsning. rätt

(176)Det skall bliva svårt att övervinna fördom och att övertyga de otrogna om att våra bemödanden att hjälpa äro oegennyttiga, Men detta borde icke hindra vårt arbete. Det gives ingen föreskrift i Guds ord, som säger oss, att vi skola göra gott endast mot dem, som uppskatta och löna våra be. mödanden, och att vi skola gynna endast dem, som tacka oss därför. Gud har sändt oss till att arbeta i hans vingård, och det är vår uppgift att göra vad vi kunna, »Så ut din säd om morgonen och låt din hand ej vila om aftonen; ty du vet icke, hvilketdera lyckas bäst,» Vi hava alltför ringa tro; vi begränsa den Helige i Israel. Vi borde vara tacksamma, att Gud nedlåter sig till att begagna en och hvar av oss såsom sitt värktyg. På varje allvarlig bön, som uppsändes i tro, skall följa ett svar. Det kommer måhända icke just så, som vi väntat det, men det skall komma - kanske icke såsom vi tänkte oss, men just vid don tid, då vi som mest behöva det. O, huru syndfull är icke vår otro! »Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, allt vad I viljen skolen I bedja, och det skall ske eder.» rätt

(177)Unga män, som äro anställda i detta värk, borde icke för mycket förtrösta på sina egna gåvor. De äro ännu oerfarna och borde söka att inhämta visdom av dem som hava en lång erfarenhet i värket och som haft tillfälle att samla människokännedom, Våra predikande bröder borde enligt Guds bestämmelse icke arbeta inom församlingarna, utan i stället sprida sig och utsträcka vårt missionsarbete över ett så stort område, som vi med fördel kunna bearbeta. Vi böra utgå åt alla håll och bilda nya grupper. Vi böra alltid inprägla vikten av vår mission på nya sanningen, borde de icke. fordra arbetare för att hålla deras svaga tro levande; i stället borde de känna nödvändigheten av att själva arbeta i vingården. De borde undervisas om, att deras kraft skall tilltaga i förhållande till deras personliga ansträngningar. Ju noggrannare don nytestamentliga planen angående missionsarbetet följes, desto rikare bliva frukterna. rätt

(178)Vi borde arbeta såsom vår gudomlige Lärare gjorde och utså sanningens säd med sorgfällighet, fruktan och självförsakelse. Vi måste hava Kristi sinne, om vi icke skola tröttna på att göra det goda. Hans liv var ett beständigt offer för andras bästa. Vi måste följa hans exempel. Vi måste utså sanningens säd och förtrösta på Gud, att han skall uppväcka den till liv. Den kostliga säden ligger må hända någon tid slumrande, men sedermera kan Guds nåd röra hjärtat, då säden väckes till liv, uppgår och bär frukt till Guds ära, Det behöves i detta stora värk missionärer, som arbeta osjälviskt, allvarligt och uthållande såsom Kristi och de himmelska änglarnas medarbetare till människors räddning. rätt

(178)Våra predikanter borde i all synnerhet vakta sig för tröghet och högmod, hvilka synder alltför lätt kunna uppspringa ur det medvetandet, att vi hava sanningen och starka bevis, som våra motståndare icke kunna nedslå. Medan de sanningar vi förvalta äro mäktiga att nedslå mörkrets makter, är fara för handen, att vi försumma den personliga fromheten, hjärtats renhet och det fullkomliga överlåtandet åt Gud. Det är fara för handen, att vi känna oss rika och övermätta, medan vi sakna en kristens väsentligaste förutsättningar. Vi äro måhända elända och jämmerliga, fattiga, blinda och nakna. Vi känna icke nödvändigheten av att dagligen och stundligen leva i lydnad mot Kristus. Andligt högmod förtär religionens livsvillkor. Det vore väl, om vi för att bevara ödmjukheten besinnade, hur vi måste se ut i den helige Gudens ögon, hans, som känner alla själens hemligheter, och även hur vi skulle se ut för våra medmänniskor, om de kände oss så väl, som Gud känner oss. På denna grund, för att ödmjuka oss, uppmanas vi till att bekänna våra fel och nyttja detta tillfälle att undertrycka vår stolthet. rätt

(179)Predeikanterna borde icke försumma att bibehålla sin hälsa genom kroppsövning. De borde söka att göra sig nyttig och vara till en hjälp, hvarhelst de åtnjuta andras gästfrihet. De borde icke låta betjäna sig andra, utan hellre söka att underlätta deras bördor, som hava så stor aktning för evangelii tjänst, att de utsätta sig för den" största obekvämlighet för att åt dem göra, vad de eljes skulle gjort för sig själva. Några av våra predikanter harva så svag hälsa, endast emedan de icke stärka sin kropp genom nyttigt arbete. rätt

nästa kapitel