Bön för de sjuka

(293)(Testimonies 2, s. 150) rätt

(293). . . . .Vi borde städse utöva ett inflytande, som värkade helgande på alla omkring oss. Detta räddande, förädlande inflytande var mycket svagt i N - . Många harva förbundit sig med världen och tagit del i dess anda och inflytande, och denna vänskap har skilt dem från Gud. Jesus är dem en hel dagsresa i förväg. De kunna icke längre förnimma hans råds och varnings röst, och de följa sin egen vishet och sitt eget omdöme. De följa en väg, som i deras egna ögon synes vara rätt, men som sedermera visar sig vara dåraktig. Gud tillåter icke, att hans värk uppblandas med världslig klokhet. Unga, beräknande världsliga personer äro ingalunda lämpliga att intaga ledande ställningar i detta allvarliga och heliga värk. De måste antingen bliva omvända eller söka sig sysselsättning i ett yrke, som lämpar sig för deras världsliga böjelser och som i sig icke innesluter sådana eviga följder. Gud kommer aldrig att inlåta sig i gemenskap med världsmänniskor. Kristus överlämnar valet åt en och hvar: Vill du hava mig eller världen? Vill du lida tadel och skam, gälla för att vara underlig, vara ivrig till goda gärningar, även när världen hatar dig därför, och vill du taga mitt namn, eller väljer du världens aktning, ära och bifall och att icke harva någon del med mig? »I kunnen icke tjäna Gud och mammon.» rätt