Vittnesbörd för sabbatsskolan kapitel 5. Från sida 23ren sida tillbaka

Föräldrarnas och lärarnas ansvar.

(23)Jag känner ett djupt intresse för våra sabbatsskolor över hela landet, ty jag tror, att de i Guds hand äro redskap att lära vår ungdom bibelns sanningar. Både föräldrar och lärare höra ständigt sträva efter att intressera de unga för de ting, som ha evighetsvärde. Sabbatsskolan är ett missionsfält, och i arbetet där bör visas mer missionsanda, än tidigare varit fallet. Lärarna i alla årsklasserna, såväl bland nybörjarna som bland de mera försigkomna, behöva ständigt se upp till ljusets stora källa för att hämta visdom, kraft och nåd till att dana sina elevers hjärtan och för att kunna arbeta vist med dem, som äro köpta med Kristi blod. Varje lärare bör vara en ödmjuk lärjunge hos Honom, som är ödmjuk och saktmodig av hjärtat. Ingen bör taga del i arbetet med den avsikten att bli betraktad som en överlägsen lärare eller ovanligt dugande person utan endast för att kunna vinna själar för Kristus. Man kan bli frestad till att inblanda sig själv och det egna jaget i allt vad man gör; men sker detta, kommer det att fördärva ens arbete, ty följden blir den att man kommer med långdragna, torra anmärkningar, som icke alls intressera eller ens gagna barnen. rätt

(24)Samtidigt som det är av betydelse, att läraren gör ihärdiga strävanden, är det dock även av betydelse, att arbetet ej helt överlåtes åt sabbatsskolans eller församlingens arbetare utan att det får ha sin grundval och sitt stöd i det arbete, som utföres i hemmet. Föräldrarna ha ett heligt ansvar och en helig uppgift, och av dem fordras, att de äro sin uppgift trogna och att de bära sitt ansvar i fruktan för Gud och att de vaka över sina barns själar, eftersom de en gång skola avlägga räkenskap. . . rätt

(24)Kristi undervisning till Israds barn från molnstoden pekar just på föräldrarnas plikter och är varken oklar eller svår att förstå. Denna undervisning är given oss till förmaning och gagn. "Så skolen I nu lägga dessa mina ord på edert hjärta och edert sinne, och I skolen binda dem såsom ett tecken på eder hand, och de skola vara såsom ett märke på eder panna" (5 Mos. 11: 18). Vid varje arbete, som deras händer utförde skulle de minnas Herrens befallning. Den skulle bindas på deras händer, icke bokstavligen, men så att den skulle öva inflytande över varje handling i deras liv. Den skulle vara såsom ett märke på deras panna. Deras sinne skulle hålla sig till sanningen i Guds befallningar, och de skulle låta sig ledas av grundsatserna i dem. "Och I skolen lära edra barn dem, i det att du talar om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp; och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar; på det att I och edra barn mån länge få bo i det land som Herren med cd har lovat edra fäder att giva dem, lika länge som himlen välver sig över jorden" (5 Mos. 11: 19-21) . . . rätt

(25)Lär dig tillbakadragenhet och ödmjukhet.
Den anvisning angående Israels barns undervisning, som Guds Son gav Moses är lika nödvändig nu som den var då, och vår tids fäder och mödrar böra giva akt på den lika noga som Israels barn fordom. Önska vi se det resultat, som Gud har sagt skola bli frukten av att följa hans väg, så måste kristendomen inflätas i allt, som hör till livet i hemmet. Stolthet, övermod och brist på tillbakadragenhet äro karaktärsdrag, som känneteckna nutidens barn, och de äro en vår tids förbannelse. När jag ser dessa frånstötande och ej alls kristliga karaktärsdrag framträda på alla håll och samtidigt ser, att föräldrarna och lärarna göra allt de kunna för att framhålla barnens duktighet och framgång, gör det ont i mig; ty jag vet, att detta är just motsatsen till det tillvägagångssätt man skulle använda. rätt

(25)De föräldrar och lärare, som hämta sin kunskap från bibeln och vilkas sinnelag och handlingar bestämmas av dess heliga grundsatser, behöva icke gå vilse och finnas på avvägar och förbjudna stigar. ödmjukhet och tillbakadragenhet äro övermåttan dyrbara egenskaper, vilka man bör lära barnen både i hemmet och i sabbats skolan. Man skall undervisa dem om de höga krav, Guds lag ställer på dem och om deras ansvar inför Herren. Den undervisning, man giver dem, bör vara av ett sådant slag, att den kan skickliggöra dem till att vara till nytta här i livet och till att få en plats i det kommande eviga riket... rätt

(26)Huru man skall undervisa.
Hur betydelsefull är icke den undervisning, som kan givas barnen och de unga, genom att man för dem upplåter skriften med samma rättframhet som Kristus! Läraren måste lämna alla sina invecklade, högtravande uttryck och meningar hemma, och skall endast använda de enklaste ord, som de unga lätt kunna förstå. Men för att vara en duglig lärare fordras icke endast att man skall undervisa på ett enkelt sätt; man måste också föra sympati och kärlek med sig in i sabbatsskolan, Barnen skola uppskatta dessa egenskaper och påverkas av dem. De äldre äro blott vuxna barn. Påverkas icke även vi av blickar och ord, som vittna om en verklig sympati och kärlek? Jesus, den gudomlige läraren, försäkrade lärjungarna om sin kärlek till dem, Han iklädde sig icke människonaturen i någon annan avsikt än den att kunna visa människorna Guds barmhärtighet, kärlek och godhet genom att giva frälsning och lycka åt dem, han skapat. I denna avsikt var det han led döden. På samma gång som han uttalade sitt djupaste medlidande, gladde han sig i medvetandet om, att han ämnade göra "långt mera", än de kunde bedja om eller ens tänka på. I sitt verk för människornas väl, uppenbarade han dagligen hur öm hans kärlek till det fallna människosläktet var. Hans hjärta var en outtömlig källa av medlidande, ur vilken det längtande hjärtat kunde fyllas med livets vatten...
(S. S. W, april 1889.) rätt

nästa kapitel