| Vittnesbörd för sabbatsskolan kapitel 6. Från sida 28 | ren sida tillbaka |
(28)Våra sabbatsskolor äro icke, vad Herren önskar att de skulle vara, ty man stöder alltför mycket på den yttre formen och på det mera maskinmässiga, under det att den Guds livgivande kraft till själars frälsning, för vilken Kristus dog, icke uppenbaras. Detta missförhållande måste skaffas bort, ty eljest kunna sabbatsskolorna ej fylla sin uppgift. Vi måste ha gudhängivna lärare, som älska Gud över allting och sin nästa som sig själv. Herren har ordnat det så att lärarna skola kunna tilltaga i duglighet från sabbat till sabbat, så att deras undervisning skall kunna bära någon frukt, i det de arbeta med både tiden och evigheten i sikte. Vi behöva i våra sabbats skolor unga män och kvinnor, som äga en levande gudsfruktan; icke en värdelös ytlig erfarenhet, utan en djup inte fromhet, som är en följd av att de dagligen gå i Kristi skola, så att de till andra kunna meddela de ting, Kristus lärt dem. rätt (29)De som nöja sig med att hålla sig till en fastslagen, innehållslös form och alltid vandra i ett enda bestämt spår, skola icke kunna nå målet eller kunna utföra det arbete, som fordras av en lärare i sabbatsskolan; men om de, som deltaga i denna viktiga gren av Guds verk, äro kristna i ordets fulla bemärkelse och i Herrens fruktan utföra sitt av Gud anvisade arbete med kärlek till människorna, som Kristus lidit och dött för så skola de vara Guds medarbetare. När sabbatsskolans ledare och lärare utan förbehåll lämna sig åt Gud, skola de icke allenast göra beslut, utan de skola även kunna i sitt liv fullfölja sina beslut. Så snart de, som arbeta inom sabbatsskolan eller i det dagliga skolarbetet, sätta till sin kraft så som de böra, med full förståelse av sitt beroende av Gud, skall Kristi nåd skänkas dem såsom en hjälp i deras mänskliga strävanden. Det är av betydelse, att varje enskild arbetare förstår, att en själs överbevisning och omvändelse är en följd av ett samarbete mellan mänskliga ansträngningar och gudomlig kraft. Vidmakthållandet av själens fullständiga överlämnande åt Gud är lika nodvändig för lärarna och ledarna inom sabbatsskolan som för predikanten på talarstolen, ty de äro alla utan skillnad delaktiga i verket att leda själar till Kristus. Såsom Kristus gjorde, skall var och en på sin plats i kärlek verka for de vill farande och obotfärdiga. Detta önskar Kristus se förverkligat i sabbatsskolarbetet. rätt (29)Lärarnas exempel. (30)Om lärarna alltid ville minnas, att det är den helige Ande, som skall uppenbara de himmelska tingen för själen, och att denna himmelska uppenbarelse verkar på sinnet med den gudomliga sanningen, endast när de arbeta i Kristi anda; och om de alltid förstode, att de äro omgivna av änglar och att de stå på helig mark, skulle ett långt mer följdrikt arbete bli utfört i våra sabbatsskolor. Lärarna skulle icke vara så utblottade på andlig kraft och nåd, ty de skulle förnimma Guds närvaro; de skulle inse, att de blott äro mänskliga redskap, genom vilka Kristus meddelar sitt himmelska ljus. Deras arbete skulle vara buret av allvar och kraft, och de skulle erkänna, att Anden kommer dem till hjälp i deras skröplighet. rätt (31)Ledarna och lärarna i våra sabbatsskolor måste vara omvända, vara verkligt finkänsliga på det andliga området. Sanningens dyrbara lärdomar få icke framställas på ett slappt, livlöst sätt; genom dagligt umgänge med Herren och genom att taga emot det klara ljuset från rättfärdighetens sol måste funktionärerna erhålla livgivande kraft till hjälp i strävandena att vinna själar för Gud. Kristus måste ständigt vara medelpunkten i deras tankesfär, så att deras tankar och idéer alltid kunna vara av andligt slag, och för att deras metoder i undervisningen alltid må kunna vara den helige Andes ledning underlagda. Den helige Ande i sin allra högsta uppenbarelse måste sätta dem i stånd till att göra bruk av sina yppersta anlag och förutsättningar, i det att de låta Gud verka i sig både att vilja och att göra efter hans eget välbehag. . . rätt (32)Bön och tålamod behövas. (32)Lärarna i sabbatsskolan behöva vandra inför Gud med varsamhet och i bön. De måste i allt sitt arbete minnas, att de skola avlägga räkenskap. De ha fått ett tillfälle till att vinna själar för Kristus, och ju längre de unga få fortsätta i sin obotfärdighet, desto mer hårdnackat blir deras motstånd mot den helige Ande. Efterhand som åren gå, bli de sannolikt allt mindre mottagliga för det gudomliga, mindre känsliga för kristendomens inflytande. Satan arbetar varje dag för att binda dem i deras vanor och i deras obotfärdighet, och det är mycket osannolikt, att de bli kristna. Och vilken räkenskap skall väl en likgiltig lärare till slut komma att avlägga? Varför låter läraren sin moraliska rädsla och sin andliga blyghet binda sig och hindra sig från att göra de största ansträngningar för att omvända någon dyrbar själ bland barnen och de unga? Varför icke låta den helige Ande omgiva själen med sin helighets atmosfär och fördriva det moraliska mörkret, så att samtidigt det himmelska ljuset kan föras också till andra? rätt (32)Den i sanning omvände sabbatsskolfunktionären skall icke låta sig ledas av de världsligas seder och bruk, utan han skall kunna bevara en moralisk självständighet. Han skall sätta ett föredöme, som svarar mot hans bekännelse i det han går ut ifrån världen och håller sig fjärran från dess anda och dess vanor. Han skall icke i den allra minsta mån låta sig rubbas i sin fasta föresats om att vara ett med Kristus, ej heller skall han pruta av en hårsmån i sin trohet mot Gud eller i kampen mot stolthet, mot deltagande i egoistiska nöjen och njutningar, mot bortslösande av pengar för att tillfredsställa sina begär eller sin lust att lysa, utan han skall vara ett föredöme i karaktär, i uppförande och i klädedräkt. rätt (33)Du, som verkar inom sabbatsskolan, vill du fylla Kristi krav eller världens? Vill du säga: "Jag vill taga på mig korset och följa Jesus"? Vill du icke utveckla den ömhet och det allvar i övertalning och förmaning, som han lade i dagen, och vara ett exempel på sanningens ädla grundsatser, så att du i ditt liv och i din karaktär uppenbarar, vad Kristi religion gjort för dig? Skola vi ej alla akta på apostelns förmaning: "Ikläden eder fastmer Herren Jesus Kristus och haven icke sådan omsorg om köttet, att onda begärelser därav uppväckas!" (Rom. 13: 14.) rätt (33)De unga behöva, att man i deras liv framställer för dem, vad sann kristendom är. En sådan kristendom skall visa sig ha en livgivande kratt, ett alltövervinnande inflytande. Ur hjärtats hängivenhet åt Gud skall spira fram glädje och lycka, och följden skall bli en ständig tillväxt. Det är denna kristendom, som de unga måste få syn på, om de skola kunna dragas till Kristus. En sådan kristendom kommer att efterlämna sitt gudomliga intryck på människosjälen, och de som äga den, skola genom Guds vederkvickande nåd bli både intellektuellt och fysiskt föryngrade. rätt (34)Du, som tar del i skolarbetet eller är lärare vid någon av våra sabbatsskolor, följ detta under ett år och pröva, om du ej skall kunna säga: "Herren har verkat underbart, ty många själar ha blivit förda till Mästaren såsom dyrbara kärvar till den himmelska ladan." (34)I sabbatsskolan bör utföras mycket personligt arbete. Nödvändigheten av sådant arbete blir ej beaktad så, som den borde bli. .Med hjärtat fyllt av tack för den Guds kärlek, han blivit delaktig av, bör läraren arbeta med ömhet och allvar för sina elevers omvändelse. rätt (34)Vilka bevis kunna vi giva världen för, att sabbatsskolans verksamhet icke blott är ett sken? Den kommer att bli bedömd efter sina frukter. Den blir värdesatt efter elevernas karaktär och arbete. I våra sabbatsskolor böra de unga kristna bliva betrodda med något ansvar, för att de skola få tillfälle till att utveckla sina anlag och sin begåvning och förvärva andlig kraft. De unga må först överlämna sig själva åt Gud, därpå må de under sina tidigaste erfarenheter bli lärda att hjälpa andra. Ett sådant arbete skall låta deras krafter komma till sin rätt och lära dem att lägga planer och att utföra dessa till sin omgivnings bästa. De unga böra söka deras sällskap, som behöva hjälp, icke för att föra lättsinniga samtal, utan för att kunna uppenbara Kristi karaktär och vara Guds medarbetare och på så sätt vinna dem, som icke överlämnat sig åt Gud. |