VI. Vittnesbördens förklaring över “Babylon” .

(126)a) Den första ängeln följes aven annan, som säger: ”Fallet, fallet är det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvin. Ordet Babylon kommer från Babel och betyder förvirring. Det användes i - skriften att beteckna de olika formerna av falsk eller fördärvad religion. I Upp. 17:de kap. framställes Babylon såsom en kvinna, en bild, som i bibeln brukas såsom sinnebild på en församling. En dygdig kvinna föreställer en ren församling och- en fördärvad kvinna en fallen församling. rätt

(126)Den heliga, eviga föreningen- mellan Kristus och hans församling framställes i bibeln såsom ett äktenskap. Herren har förenat sitt folk med sig själv genom ett högtidligt förbund. Han lovar att vara dess Gud, och det lovar att vara hans och hans allena. rätt

(126)Han säger: ”Och jag skall trolova mig med dig för evig tid; jag skall trolova mig med dig i rättfärdighet och rätt, i nåd och barmhärtighet." Och åter. ”Jag är eder äkta man." Paulus använder samma bild, när han säger: ”Jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru.” rätt

(126)Församlingens trolöshet mot Kristus, i det hon vände sin kärlek och tillit bort från honom och lät kärlek till världsliga ting fylla själen, jämföres med att bryta ett äktenskapslöfte. Israeliternas synd, i det de övergåvo Herren, framställes under denna bild, och Guds underbara- kärlek, som de sålunda föraktade, skildras på ett rörande. sätt: ”Jag gav dig min ed och ingick forbund med dig, säger Herren, Herren, och du blev min." ”Du blev övermåttan skön, och så vart du omsider en drottning. Och ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader, som jag hade satt på dig, säger Herren, Herren. Men du förliatade dig på din skönhet och bedrev otukt.” ”Men såsom när en hustru är trolös mot sin make, så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig,” lik en ”äktenskapsbryterska, som i stället för den man du hade tog andra män till dig”. rätt

(127)I nya testamentet riktas ett liknande tal mot de kristna, som söka världens vänskap framför Guds nåd. Aposteln Jakob säger: ”I äktenskapsbryterskor, veten, I icke, att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som, vill vara världens vän han bliver alltså Guds ovän.” rätt

(127)I Upp. 17:de kap. beskrives Babylon såsom en kvinna, vilken var ”klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade hon en gyllene, kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet. Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden.” Profeten tillägger: ”Jag såg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod.” Och det heter vidare, om Babylon, att det är ”den stora staden, som har konungsligt välde över jordens konungar.” Den makt, som under så många århundraden härskade som en tyrann över kristenhetens monarker, är Rom. Allt det purpur och scharla kan såväl som, det guld och de ädla stenar och pärlor med vilka kvinnan var prydd, framställer i levande färger den prakt och mer än konungsliga ståt: med vilka den högmodiga romerska stolen uppträdde. Och om ingen makt kunde det med så stor sanning sägas, att den var "drucken av de heligas blod!, som om den kyrka, vilken så grymt hade förföljt Kristi efterföljare. Babylon beskylles också för att ha olovlig förbindelse med, jordens konungarna Genom att lämna Herren och förena sig med hedningarna blev den judiska församlingen en äktenskapsbryterska, och Rom kommer under samma dom, emedan det har fördärvat sig på samma sätt genom att söka världsliga makters understöd. rätt

(128)Det säges, att Babylon är "modern till skökorna"; hennes dötrar måste då vara sådana församlingar, som fasthålla, hennes lärdomar och traditioner och följa hennes exempel i att uppoffra sanningen och Guds bifall för att kunna ingå i en olovlig förening med världen. Det budskap i Upp.14:de kap., som förkunnar Babylons fall, måste ha sin tillämpning på sådana församlingar, som en gång voro rena, men nu blivit fördärvade. Enär detta budskap följes efter budskapet om domen, måste det förkunnas iden sista tiden; där för kan det icke ha avseende på den romerska kyrkan, ty den har varit i ett fallet tillstånd under många århundraden. Dessutom återfinnes i Upp. 18:de kap. ett budskap, som ännu är i framtiden, vilket uppfordrar Guds folk till att gå ut från Babylon. Och i vilka religiösa samfund finnas de flesta av Kristi efterföljare på vår tid? Utan tvivel i de olika församlingar, som bekänna sig till den protestantiska läran. När dessa församlingar först uppstodo, intogo Ge en ädel ståndpunkt beträffande Gud och sanningen, och hans välsignelse var med dem. Till och med den otrogna världen måste erkänna de välgörande resultat, som följde med antagandet av evangelii grundsatser. Man kunde säga, såsom profeten sade till Israel: ,f Ditt rykte gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader, som jag hade satt på dig, säger Herren, Herren.” Men man föll på grund av samma böjelse, som blev till förbannelse och fördärv för Israel - en böjelse att upptaga de ogudaktigas bruk och att söka vinna deras vänskap. ”Du förlitade dig på din skönhet och bedrev otukt." rätt

(128)Många av de protestantiska församlingarna följa Roms exempel med hänsyn till den oheliga föreningen med konungarna på jorden. Statskyrkorna ha förenat sig med den världsliga regeringen, och andra samfund söka världens ynnest. Ordet Babylon (förvirring) kan mycket lämpligt användas på dessa samfund; ty de påstå alla, att deras lära är grundad på bibeln, och likväl äro de delade i nästan otaliga sekter med teorier och trosbekännelser, som äro vitt skilda från varandra. - Den stora striden, s. 439-443. rätt

(129)b) De olika partierna bland dem, som bekänna sig vara adventtroende, ha alla litet sanning; men Gud har givit alla sina sanningar till sina barn, som beredas för Herrens dag. Han har också givit dem sanningar, som intet av dessa partier känner till, ej heller förstår. Ting, som äro förseglade för dessa, har Herren upplåtit för dem, som vilja se och som äro beredda att förstå. Om Gud har något nytt ljus att meddela, skall han låta sina utvalda och älskade förstå det, utan att de skola behöva gå bort för att bli upplysta av dem, som äro i mörker och villfarelse. rätt

(129)Det blev framställt för mig, hur nödvändigt det är för dem, som tro, att vi ha det sista nådens budskap, att skilja sig från dem, som dagligen insupa nya villfarelser. Jag såg, att varken ung eller gammal bör besöka deras möten; ty det är oriktigt att på så sätt uppmuntra dem, då de framställa villfarelser, som är ett dödligt gift för själen, och framhålla läror, som äro människobud. Inflytelsen av sådana sammankomster är ej god. Om Gud befriat oss från sådant mörker och sådan villfarelser; böra vi stå fast i den frihet, han kallat oss till, och glädja oss i sanningen. Vi misshaga Gud, då vi lyssna till villfarelse, ty om han ej sänder oss till dessa möten, där villfarelsen påtvingas folket med tillhjälp av viljekraften, så skall han ej bevara oss. Anglarna upphöra att vaka över oss, och vi blottställas för fiendens anslag för att bliva förmörkade och försvagade av honom och hans onda änglars makt, och ljuset omkring oss blir besmittat av mörkret. - Adventbudskapet, s. 157-158. rätt

nästa kapitel