VIII. Fanatismen i vittnesbördens ljus. - 1 Kor. 15:34; 1 Tess. 5:6; 2 Tim. 2:26.

(131) a) Men israeliterna hade icke fattat lagens andliga natur, och allt för ofta var deras förmenta lydnad för densamma blott ett yttre iakttagande av former och ceremonier och icke en hjärtats underdånighet för kärlekens herravälde. I det Jesus genom sin karaktär och sina handlingar framställde för människorna sin himmelske Faders heliga och kärleksfulla egenskaber samt i motsats därtill framhöll den blotta yttre lydnadens värdelöshet, kunde de judiska ledarna icke mottaga eller förstå hans ord. De tyckte, att han förringade lagens fordringar. Och då han för dem framhöll just de sanningar, som utgjorde själva kärnan i deras gudstjänst; sågo de endast på det yttre och beskyllde honom för att vilja omstörta deras gudstjänst. - Jesu bergspredikan, s. 62-63. rätt

(132)b) Allt eftersom änden närmar sig, skall fienden verka med all sin makt för att föra in fanatism bland oss. Det skulle glädja honom att se sjundedags-adventisterna gå till sådana ytterligheter, att de av världen bliva förklarade såsom svärmare. Det blev ålagt mig att varna predikanterna och medlenrc1arna för denna fara. Vår uppgift är att lära män och kvinnor att bygga på en säker grundval och ställa deras fötter på ett tydligt: "Så säger Herren!” Gospel Workers; p. 316; Dien. d. Evgl., s. 280. rätt

(132)c) Jag har fått i uppdrag att säga till vårt folk: Låt oss följa Kristus! Glöm icke, att han är vår förebild i alla ting. Vi kunna med säkerhet förkasta alla tankar, som icke äro att finna i hans undervisning. Jag uppfordrar våra predikanter att vara säkra på, att de stå på den eviga sanningens plattform." Var försiktiga i att" följa ögonblickets ingivelse, i det I kallen dat don helige Ande. Några stå I fara att göra detta. Guds ord förmanar oss att stå fasta i tron och vara i stånd att försvara oss inför vår och en, som kräver av oss räkenskap för det hopp, som är i oss. - Gospel Workers; p. 306 - Dien. d. Evgl., s. 271. rätt

(132)d) Vi behöva i denna tid i Guds verk andligt sinnade män, män, som ha fasta principer. och en klar förståelse av sanningen. rätt

(133)Jag har blivit undervisad om, att folket icke behöver nya och fanatiska läror. De behöva inga mänskliga antaganden. De behöva vittnesbörd från människor, som känna och utleva sanningen, människor, som förstå och verkställadet uppdrag, som gavs till Timoteus: ”predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare i hoptals, allt efter som det kliar dem i öronen, en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler. Men du, var bykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete." rätt

(133)Vandren fast, bestämt "och haven såsom skor på edra fötter den beredvillighet, som fridens evangelium giver”. I kunnan. var helt säkra på, att en ren och obefläckad gudstjänst icke är en sensationell gudstjänst. Gud har icke pålagt någon att uppmuntra till spekulativa läror och teorier. Mina bröder, hållen dessa ting utenför eder lära! Tillstädjen dem icke, att komma in i eder erfarenhet! Låten edert livsverk icke bliva vanställt genom dem! - Zeugn., b. 2 (Ausg. 1905), s. 53-54. rätt

(133)e) Duktiga män ha vigt en levnadsålder åt att under bön studera skrifterna, men ändå finns det många delar av bibeln, som icke äro helt utforskade. Några skriftställen skola aldrig till fullo bliva förstådda, förr än Kristus själv skall förklara dem i det tillkommande livet. Det finns hemligheter, som icke skola bliva uppenbara, utsagor, som ett mänskligt förstånd icke kan få någon harmoni i. Och fienden" skall försöka att uppväcka stridsfrågor över sådana punkter, som borde ha blivit odiskuterade. rätt

(133)En hängiven, andlig tjänare kommer att undvika att framföra ytliga teoretiska stridspunkter och kommer att helga sina krafter för att förkunna de stora, prövande sanningarna, som måste givas åt världen. Han skall hänvisa folket på återlösningsverket, Guds bud och på Kristi nära förestående ankomst; och man skall finna att dessa ämnen erbjuda tillräcklig spis för tankarna. rätt

(134)Under den förflutna tiden har man framlagt för mig många oväsentliga; svärmiska teorier, för att få höra min mening om dem. Några framhöllo den lära, att man måste bedja med öppna ögon. Andra ha lärt, att, emedan förr i tiden de, som innehade ett heligt ämbete, måste avlägga sina sandaler och två sina fötter när de trädde in i helgedomen, så måste de troende också nu taga av sig sina skor, när de träda in i Guds hus. Åter andra förklarade beträffande det sjätte budet, att själva insekterna, som plåga människorna, icke skulle dödas. Några ha till och med lärt, att de frälsta icke skola ha grått hår - såsom om detta vore någon sak av vikt. rätt

(134)Jag har blivit undervisad om att säga, att dessa teorier ha kommit från människor, som icke ha fattat evangelii första grundsatser. Genom sådana teorier försöker fienden att fördunkla de stora sanningarna för denna tid. - Gospel Workers; p. 312- 313 - Dien. d. Evgl., s. 277-278. rätt

(134)f) Några av dem, som i Pauli dagar hörde sanningen, framställde frågor av ringa betydelse, i det de framlade människors meningar och tankar och försökte att vända bort lärarnas tankar från de stora evangelii sanningar och hän till diskuterandet av oväsentliga teorier och för biläggandet av oviktiga stridsfrågor. Paulus visste, att Guds tjänare måste vara tillräckligt visa för att kunna genomskåda fiendens avsikter att bli förledda eller förda vilse. Själars omvändelse måste vara huvuduppgiften i hans verksamhet; han måste predika Guds ord, men undvika stridsfrågor. - Gospel Workers; p. 311-312. Dien. d. Evgl., s. 276. rätt

(134)g) De, som följa Kristi exempel, bliva aldrig svärmare. De skola uppöva mildhet och självbehärskning. Den frid, som kännetecknade Kristi liv, skall också bliva sett i deras liv. - Gospel Workers, s. 317. Dien. d. Evgl., s. 282. rätt

(135)h) Att några svärmare banade sig väg in i adventisternas leder är icke mera bevis på att detta verk icke var av Gud, än att bedragares och svärmares inträngande i församlingen på Pauli och Luthers tid var en god grund för att förkasta deras verk. Låt Guds barn vakna upp ur sin sömn och begynna omvändelsens verk på fullt allvar. Låt dem rannsaka skrifterna och lära känna sanningen, .såsom den är i oKristus Jesus. Låt dem helga sig helt och hållet åt Gud, så skola de icke sakna bevis på att satan ännu är verksam och vaken. Han skall visa sin makt genom att bedraga på alla möjliga sätt och kalla alla de fallna änglarna i sitt rike till hjälp. - Den stora striden, s. 459-460 rätt

(135)i) Under kyrkans hela existens har ingen reformation blivit genomförd, utan att den har stött på svåra hinder. Så var förhållandet på Pauli tid på varje plats aposteln sökte upprätta en församling, funnos några, som utgåvo sig för att ha mottagit sanningen, men på samma gång införde villfarelser, vilka, om man mottagit dem, skulle till sist ha utträngt kärleken till sanningen. Luther måste ofta utstå stora svårigheter på grund av de fanatiska personer, som påstodo, att Gud hade talat direkt genom dem, och som därför upphöjde sina egna idéer och meningar över skriftens vittnesbörd. Många, som saknade tro och erfarenhet, men som hade betydligt självförtroende och som älskade att höra och berätta något nytt, blevo vilseledda genom dessa nya lärares föregivan den, och de slötosig till satans medhjälpare för att nedriva det, som Luther genom Guds ledning hade uppbyggt. Likaså måste-bröderna Wesley och andra, vilkas inflytande och tro ha varit till välsignelse för världen, vid varje steg bekämpa satans snaror, i det han sökte att leda oförståndiga och alltför nitiska människor såväl som sådana, vilka icke vore helgade av Guds Ande, till allt slags svärmeri. - Den stora striden, s. 457-458. rätt

(136)j) Under reformationens tid lade man skulden för alla de onda frukter, som svärmeriet medförde, på dem, som ivrigast motverkade detsamma. Adventisternas motståndare gingo till väga på ett liknande sätt. Och enär de icke voro tillfredsställda med att missrepresentera och överdriva dessa svärmares villfarelser, utspridde de också ogyrmsamma rykten, som icke hade den minsta grund. Dessa människor påverkades av fördom och hat. Deras frid stördes genom budskapet om att Kristi tillkommelse var nära. De fruktade, att det kunde vara sant, men hoppades, att det icke var det. Och detta var den hemliga orsaken till deras strid mot adventisterna och deras tro. - Den stora striden, s. 459. rätt

(137)

Särskilda hänvisningar

(137)Vittnesbörd e v p v x rätt

(137)2. Några vittnesbörd ha på grund av deras särskilda betydelse blivit anförda två gånger. rätt

(137)3. Angående uppgift å sidorna hänvisas, att citaten till största delen ha tagits ur de äldre upplagorna, emedan de nyare uppvisa vissa förändringar. rätt