Hur skall vi söka i Skrifterna?

(105)[Gospel Workers, 1893 års utgåva, sidorna 125-131.]
Hur skall vi söka i Skrifterna, så att vi förstår deras innebörd? Vi bör granska Guds Ord med ett förkrossat hjärta, med en lärvillig och from ande. Vi skall icke tro, som judarna gjorde, att våra egna föreställningar och åskådningar är ofelbara; heller inte som de påvliga gör, där vissa enskilda personer är de enda vägledarna, när det gäller sanning och kunskap, varigenom människor förbjuds, att själva söka i Skrifterna, och måste godta förklaringarna från kyrkofäderna. Vi bör inte studera Bibeln i avsikt, att stötta våra egna förutfattade meningar, utan med ett enda mål: Att lära oss, vad Gud har sagt. rätt

(105) Vissa har fruktat, att i fall de själva på en enskild punkt finner sig själva i villfarelse, kommer andra personer att ledas till, att förkasta hela läran om sanningen. Därför har de menat, att utforskning av Ordet inte är tillrådlig, eftersom den kommer att föra till split och oenighet. Men om forskning leder därhän, desto bättre ju tidigare split och oenighet kommer! Om det finns sådana, som menar att deras tro på Guds Ord inte tål en undersökning av Skrifterna, bör de omgående träda fram, ty då öppnas vägen, för att visa dem deras fel. Vi kan inte förespråka, att väl en hållning har intagits, en tankegång anammats, får den under inga omständigheter ändras. Det finns bara En, som är ofelbar – Han, som är vägen, sanningen och livet. rätt

(105) De, som låter fördomar sluta till sinnet för mottagandet av sanningen, kan inte erhålla den gudomliga upplysningen. När likväl en uppfattning om Skriften framförs, (106) ställer få frågan: Är det här sant – i samklang med Guds Ord? Utan: Vem försvarar uppfattningen? Om den inte kommer genom just den kanal, som behagar dem, tar de inte emot uppfattningen. Så fullkomligt tillfredsställda är de med sina egna föreställningar, att de undviker att undersöka Skrifternas vittnesbörd med en önskan om att lära, utan slår allt sådant intresse ur hågen, endast på grund av sina fördomar. rätt

(106) Herren arbetar ofta där, som vi minst väntar oss det; Han överraskar oss, genom att visa Sin kraft med hjälp av Sina personligen utvalda redskap, medan Han förbigår personer, som vi har betraktat som ljusets förmedlare. Gud önskar, att vi skall ta emot sanningen för dess egen förtjänst – eftersom den är sanningen. rätt

(106) Bibeln får inte tolkas, för att anpassas till människors föreställningar, hur länge de än måtte ha hävdat dessa föreställningars sanningshalt. Vi skall inte ta emot kommentatorernas mening som Guds röst, de är felande jordiska människor som vi själva. Gud har gett slutledningens förmåga till oss lika väl som till dem. Vi bör göra Bibeln till sin egen uttolkare. rätt

(106)Framför nya åsikter endast efter nogsam eftertanke
Alla bör vara försiktiga med, att frambringa nya synpunkter om Skriften. Först bör dessa genomgå ett studium. De måste nämligen gå att fullt ut försvara utifrån Bibeln. Inför ingenting, som skulle orsaka split, utan ett klart vittnesbörd om, att det är ett av Gud framlagt särskilt budskap för denna tid. rätt

(106) Men ta Er samtidigt i akt för, att förkasta det riktiga! Den stora faran för vårt folk har varit avhängighet av människor och att göra deras åsikter till lärans grund. De, som inte har haft för vana, att själva söka i Bibeln, eller väga framlagda belägg, hyser tillit till ledande människor och tar emot deras avgöranden. Härigenom kommer (107) många att förkasta de stora budskap Gud har sänt till Sitt folk, i fall dessa ledande bröder inte tar emot dem. rätt

(107) Ingen skall påstå, att han har allt ljus till Guds folk. Herren kommer inte att finna Sig i detta. Han har sagt: »jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga«. {Uppenbarelseboken 3:8.} Även om alla våra ledande män skulle förkasta ljus och sanning, kommer den dörren att stadigt förbli öppen. Herren kommer att resa upp människor, som kommer att ge folket budskapet för denna tid. rätt

(107)Sanningen kommer att förbli stående
Sanningen är evig, och kampen emot villfarelsen kommer endast att påvisa dess styrka. Vi borde aldrig avvisa, att undersöka Skrifterna med dem, som vi har grund till att tro önskar att lära känna sanningen. Anta, att en broder hade en synpunkt, som skilde sig från Din, och han nalkades Dig med förslaget, att Ni skulle sätta Er ned och göra en undersökning av den punkten utifrån Skrifterna; skulle Du då resa Dig upp, full av fördomar, fördöma hans tankar och avisa att uppriktigt lyssna på honom? Det enda riktiga sättet är, att sitta ned som kristna och undersöka den visade ståndpunkten i ljuset av Guds Ord, som påvisar sanning och avslöjar villfarelse. Att förlöjliga hans tankar skulle inte försvaga hans position det minsta, i fall den vore felaktig, eller stärka Din position, i fall den vore rätt. Om vår tros grundpelare inte står pall för en undersökning, är det på tiden att vi blir på det klara med det. Det får icke förekomma någon fariséisk anda ibland oss. rätt

(107)Skrifterna skall studeras med aktning
Vi bör nalkas studiet av Bibeln med aktning, med en känsla av att vi är i Guds närhet. All lättsinnighet och alla oväsentligheter bör läggas åt sidan. Medan vissa (108) avsnitt i Ordet är lätta att förstå, är den egentliga meningen i andra delar inte så lätt att få korn på. Detta kräver uthålligt studium och begrundan under allvarlig bön. Varje Bibelgranskare bör, när han öppnar Skrifterna, be om den Helige Andes upplysning; och det är säkert, att löftet kommer att uppfyllas för honom. rätt

(108) Den anda, som Du kommer i vid utforskningen av Skrifterna, bestämmer Ditt slags medhjälpare. Änglar från ljusets värld förenar sig med dem, som av ödmjukt hjärta söker gudomlig ledning. Men om Bibeln öppnas utan vördnad, med en känsla av självtillräcklighet, om hjärtat är fullt av fördomar, står Satan vid Din sida, och han kommer då att kasta ett förvrängt ljus över Guds Ords entydiga utsagor. rätt

(108) Det finns vissa, som hänger sig åt lättsinne, spydighet, ja, rent av förlöjligande av dem, som inte håller med dem. Andra framlägger en räcka frågor om varje ny ståndpunkt, och när dessa frågor tydligt har besvarats med Skriftställen, erkänner de inte de framkomna bevisen, ej heller låter de sig själva bli överbevisade. Deras frågande går inte ut på, att komma fram till sanningen, utan är endast avsett att göra andra förvirrade. rätt

(108) En del har sett det som ett bevis för intellektuellt skarpsinne och överlägsenhet, att förvirra själar avseende, vad som är sanning. De tillgriper skarpsinniga sakskäl, till spel med ord; de tar sig orättvisa fördelar med sitt frågande. När deras frågor har blivit besvarade på rimligt sätt, vinklar de ämnet och tar upp en annan punkt, för att undvika att medge sanningen. Vi bör ta oss i akt för, att anamma andan, som styrde judarna. De ville inte lära sig av Kristus, eftersom Hans uttolkning av Skrifterna inte stämde överens med deras föreställningar; därför (109) kom de att spionera på Honom: »De vaktade på honom för att fälla honom genom något som han sade.« {Lukasevangeliet 11:54.} Låt oss inte ådra oss den förskräckliga fördömelsen från Frälsarens ord: »Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in har ni hindrat.’« {Vers 52.} rätt

(109)I enkelhet och tro
Det kräver inte mycken lärdom eller förmåga, för att ställa svårbesvarade frågor. Ett barn kan ställa frågor, som vållar de visaste människor huvudbry. Låt oss inte ge oss in i detta slags strid. Mycket av samma vantro existerar i vår tid, som härskade i Kristi dagar. Nu, som då, leder önskan om främsta platsen och människors ros folk bort från den sanna gudsfruktans enkelhet. Det finns ingen stolthet, som är lika farlig som den andliga stoltheten. rätt

(109) Unga människor borde själva rannsaka Skrifterna. De skall inte anse det vara tillräckligt, att de äldre med större erfarenhet uppdagar sanningen; så att de unga kan ta emot den från dem som från auktoriteter. Judarna gick under som nation, därför att lät sig lockas bort från Bibelns sanning av sina myndigheter, präster och äldste. Hade de brytt sig om Jesu lära, och personligen rannsakat Skrifterna, skulle de inte ha mött detta öde. rätt

(109) Ungdomar inom våra led håller ögonen på predikanterna, för att se med vilken anda förkunnarna nalkas undersökandet av Skrifterna; huruvida de har en läraktighetens anda, och är tillräckligt ärliga, för att ta emot belägg, och anamma ljus från budbärarna, som Gud har valt att sända. rätt

(109) Vi måste studera sanningen för vår egen skull. Ingen person borde tillåtas, att vara "hjälpsam" med att tänka för oss. Oavsett, vem han (110) än är, eller vilket ämbete han måtte ha, skall vi inte betrakta någon människa som en prövosten för oss. Vi skall rådslå med varandra, och vara föredömen för andra; men samtidigt skall vi använda de förmågor Gud har gett oss, för att lära oss, vad som är sant. Var och en av oss måste vända sig till Gud för gudomlig upplysning. Vi måste enskilt utveckla en karaktär, som består provet på Guds dag. Vi får inte stelna till i våra uppfattningar, och tro, att ingen bör blanda sig i våra åsikter. rätt

(110) När en läropunkt, som Du inte förstår, fångar Din uppmärksamhet, gå då till Gud på Dina knän, så att Du får ett bestämt grepp om sanningen och inte befinns strida mot Gud, som judarna gjorde. När vi varnar människor mot, att ta emot vad som helst, med mindre det är sant, borde vi också varna dem mot, att utsätta sina egna själar för fara, genom att förkasta ljusets budbärare, utan att lämna mörkret, genom att allvarligt studera Guds Ord. rätt

(110) Då Natanael kom till Jesus, utbrast Frälsaren: »’Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.’ Natanael frågade honom: ’Hur kan du känna mig?’ Jesus svarade: ’Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.« {Johannesevangeliet 1:47-48.} Och Jesus kommer också att se oss på våra hemliga böneställen, om vi söker Honom för sanningens ljus. rätt

(110) I fall en broder lär ut osanning, bör de i ansvarsställning få reda på det; och om han lär ut sanning, bör de ansluta sig till honom. Vi bör alla veta, vad det är, som lärs ut ibland oss; för om det är sant, behöver vi känna till det. Sabbatsskolläraren behöver känna till det, och envar Sabbatsskolelev bör känna till det. Vi står alla under plikt mot Gud, att förstå, vad Han sänder till oss. Han har gett oss föreskrifter, för att vi skall kunna pröva varje trospunkt - (111) »’Till Guds undervisning, till vittnesbördet!’ Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.« {Jesaja 8:20.} Men om trospunkten består det här provet, var då inte så full av fördomar, att Du inte förmår att erkänna en enkel trospunkt, därför att den inte stämmer överens med Dina uppfattningar. rätt

(111) Det är omöjligt för vilket som helst sinne, att fatta rikedomen och storheten hos ens ett löfte från Gud. En får fatt i härligheten hos en punkt, en annan greppar skönheten och nåden hos en annan punkt, varvid själen fylls av himmelskt ljus. Om vi uppfattade hela härligheten, skulle anden bli matt. Men vi kan ta till oss långt större uppenbarelser från Guds rika löften, än vi nu gör. Det gör mitt hjärta bedrövat, att tänka på, hur lätt vi släpper blicken från välsignelsens fullhet, som är avsedd åt oss. Vi låter oss nöja med tillfälliga blixtar från andligt ljus, när vi dagligen skulle kunna vandra i ljuset från Hans närvaro. rätt

(111) Kära bröder, be som Ni aldrig förr har bett om strålar från Rättfärdighetens Sol att skina på Ordet, så att Ni inser dess sanna mening. Jesus bad enträget för Sina lärjungars helgelse i sanningen – Guds Ord. Hur allvarligt skulle vi då inte be, att Han, som »utforskar allt, också djupen i Gud« {Första Korintierbrevet 2:10}, Han, vars uppgift det är, att påminna Guds folk om allting, och leda dem in i all sanning, måtte vara med oss under utforskningen av Hans Heliga Ord! rätt

(111) För vidare studium: Evangeliets Tjener – norska – sidorna 71-72, 185-188 (Gospel Workers, sidorna 98-100, 249-254). rätt

(111) Gud önskar, att vi skall vara avhängiga av Honom, icke av människor. Han önskar, att vi skall ha ett nytt hjärta; Han ger oss gärna ljusets uppenbarelser från Guds tron. The Review and Herald, den 18. februari, 1890 rätt

nästa kapitel