Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 13. Från sida 131 | ren sida tillbaka |
(131)[Special Testimony to Battle Creek Church, sidorna 29-40 (1898).] (132)(132) De, som i dag föraktar Herrens lag, visar ingen respekt för Hans bud, och tar parti för det stora avfallet. De kungör för en syndfördärvad värld, att Guds lag är ogiltig och avskaffad. De, som gör detta gällande, bedrar folket, och har i realiteten naglat fast Herrens lag på korset mellan två rövare. Vilken tanke! rätt (132) Inför de icke fallna världarna och himmelens universum kommer världen att måsta avlägga räkenskap åt all världens Domare, just Den, som de fördömde och korsfäste. Vilken räkenskapsdag det kommer att bli! Den blir den stora dagen för Guds hämnd. Kristus kommer då inte att stå inför Pilatus’ domstol. Pilatus och Herodes, och alla de, som hånade, föraktade, förkastade och korsfäste Honom, kommer då att förstå innebörden av, att känna på Lammets vrede. Deras gärningar kommer att visas för dem i sin sanna natur. rätt (132)Ett förfärligt bedrägeri (132) »En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: ’Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas (133) i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn.« {Uppenbarelseboken 14:9-11.} rätt (133) Johannes kallades att se ett folk, som skiljer sig tydligt från dem, som tillber vilddjuret och dess bild, genom att helighålla veckans första dag. Helighållandet av denna dag är vilddjurets märke. Johannes säger: »I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’« {Vers 12.} rätt (133) »I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.« {Uppenbarelseboken 12:17.} Det har tydligt visats oss, att två grupper kommer att existera vid Herrens och vår Frälsare Jesu Kristi ankomst. I vilket sällskap önskar vi, att bli funna? »… se, jag kommer snart«, sade Kristus, »och har min lön med mig för att ge åt var och en, efter hans gärning. Jag är A och O, begynnelsen och änden, den förste och den siste. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.« {Uppenbarelseboken 22:12-14, Reformations-Bibeln.} Där hamnar de laglydiga. Skulle vi inte alla önska, att vara ibland dem, som får rätt till livets träd, och som går genom portarna in i staden? rätt (133) Adam och Eva och deras efterkommande miste sin rätt till livets träd på grund av sin olydnad. »HERREN Gud sade: ’Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt.’« Och HERREN Gud sände bort dem från Edens lustgård, för att de skulle bruka jorden (134) som de tagits från.« {Första Moseboken 3:22-23.} Adam och Eva överträdde Guds lag. Det gjorde det nödvändigt för dem, att fördrivas från Eden och vara åtskilda från livets träd. Att äta av det efter överträdelsen skulle ha gjort synden evig. »Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.« {Vers 24.} Människan var beroende av livets träd för odödlighet, och Herren vidtog denna försiktighetsåtgärd, för att människan inte skulle äta av detta träd »och leva för evigt’« – och bli en odödlig syndare. rätt (134) Döden kom in i världen på grund av överträdelse. Men Kristus gav Sitt liv, så att människan skulle få en ny möjlighet. Han dog inte på korset, för att upphäva Guds lag, utan för att säkra människan en andra prövotid. Han dog icke, för att skänka synden en odödlig egenskap; Han dog, för att säkra rätten till, att tillintetgöra honom, som hade döden i sitt våld, Djävulen. Han led hela straffet för överträdandet av lagen för hela världen. Det gjorde Han dock inte, för att människor skulle fortsätta i sina överträdelser, utan för att de skulle återgå till sin trofasthet och hålla Guds bud och Hans lag som sin ögonsten. rätt (134)Ett tecken på lydnad (135) Herren utfärdar inte en så betydelsefull föreskrift som denna utan närmare beskrivning. »Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt HERREN. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund.« {Verserna 15-16.} rätt (135)Mänsklig livsåskådning kontra gudomlig uppenbarelse (135) Trots att de har de levande oraklen framför sig, överbringar de som säger sig förkunna Ordet, mänskliga tankgångars slutledningar, människors påbud och grundsatser. De gör Guds lag ogiltig med sina traditioner. Spetsfundigheten beträffande världens tillblivelse under obestämda tidsåldrar är en av Satans förfalskningar. (136) Gud talar till mänskosläktet på ett för det begripligt språk. Han låter inte saker och ting vara så oklara, att mänskliga väsen kan behandla dem i enlighet med sina egna teorier. När Herren tillkännager, att Han gjorde världen på sex dagar och vilade på den sjunde dagen, menar Han 24-timmarsdygnet, som Han har markerat genom solens uppgång och nedgång. rätt (136) Gud skulle inte ha hotat med dödsstraff för överträdelse av vilodagen, om Han inte först hade gett människorna en klar förståelse av Sabbaten. Efter att Han hade skapat vår värld och människan, betraktade Han verket Han hade utfört, och tillkännagav att det var väldigt gott. Och då jordens grund var lagd, blev Sabbatens grund också lagd: »medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje«. {Job 38:7.} Gud såg, att en vilodag var betydelsefull för människan, till och med i paradiset. Genom att skänka dem Sabbaten, tog Gud hänsyn till människornas andliga och fysiska hälsa. rätt (136)Inte vilken som helst dag av de sju (136) Det finns inget hos Sabbaten, som begränsar den till en viss klass av människor. Den har getts till alla slags människor. Den skall användas, inte till maklighet, utan till (137) betraktelse av Guds verk. Det skall människor göra, så att de förstår, »att jag är HERREN som helgar dem.« {Hesekiel 20:12.} rätt (137) Herren drar Sig mycket närmare Sitt folk på den dag, som Han har välsignat och helgat. »Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra«. {Psaltaren 19:2-3.} Sabbaten är Guds åminnelsedag, som visar människorna hän till deras Skapare, som gjorde världen och allt, vad i den är. I de eviga höjderna, träden av imponerande höjd, i varje öppen knopp och blomstrande växt, kan vi se den store Konstnärens verk. Allt detta talar till oss om Gud och Hans härlighet. rätt (137) Varje trofast Guds barn söker att lära känna sanningen. Johannes förklarade sanningen så tydligt, att ett barn kan förstå den. »Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte.« {Johannesevangeliet 14:15-17.} Väljer vi, att räknas ibland dem, som vägrar att kännas vid sanningen, som är så förblindade av fiendens bedrägliga kraft, att de inte ser Honom, som är den uttryckliga bilden av Faderns person? rätt (137) Kristi efterföljare är alla av ett helt annat slag. »Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva.« {Verserna 17-19.} »Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.’« {Vers 21.} »’Om någon (138) älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.« {Verserna 23-24.} Ordet från ett mänskligt väsen skall inte tas emot utan vidare. Vi måste först fråga: Talar vederbörande i harmoni med Ordet? Avvisar de ett »Så säger Herren«, därför att de ser, att det involverar ett kors? rätt (138)På vilken sida står Du? (138) Herrens ord kommer att bestå för evigt. »I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det... Han var i världen och välden hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans (139) vilja utan av Gud. Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.« {Johannesevangeliet 1:1-5, 10-14.} rätt (139) De, som tar emot Kristus genom tro som sin personlige Frälsare, kan inte stå i samklang med världen. Det förekommer två tydliga grupper: En är trofast mot Gud, och håller Hans bud, medan den andra talar och handlar som världen, viftar bort Guds sanna Ord, och tar emot de avfallnas ord, som förkastade Jesus. rätt (139)Vem tänker Du välja? (139) Gud kommer helt klart att ställa världen till doms, för att hämnas Sin enfödde Sons död, just Honom, som stod inför Pilatus’ och Herodes’ domstolar. Just Han är nu i de himmelska salarna och vädjar för folket, som avvisat Honom. Skall vi välja världens prägel, eller skall vi välja att bli Guds åtskilda, särskilda folk? Skall vi ta emot ett »Så säger Herren« framför människors "så säger vi"? (140) Den påvliga makten, syndens människa, har vidgått, att den Romersk-katolska Kyrkan har förändrat {förfalskat} Guds lag. I den sjunde dagens ställe har de döpt och överbragt åt världen ett påvedömets barn, veckans första dag, att helgas som okränkbar vilodag. Den protestantiska världen har tagit emot detta påvedömets barn, och lagt det i vaggan, samt gett det den ära, som Gud har bibringat den sjunde dagen. rätt (140) »Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som HERREN, min Gud, har befallt mig, för att ni skall följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning. Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar skall de säga: ’I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk.’ Ty finns det något annat stort folk som har gudar som är så nära det som HERREN, vår Gud, är nära oss, så ofta vi åkallar honom? Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag i dag lägger fram för er? Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter vika det ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn vad som skedde den dag då du stod inför HERREN, din Gud, vid Horeb, då HERREN sade till mig: ’Samla folket till mig, jag vill låta dem höra mina ord, och de skall lära sig dem, så att de fruktar mig så länge de lever på jorden, och de skall lära sina barn dem.’ Ni trädde då fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken. Och HERREN talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten. Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor.« {Femte Moseboken 4:5-13.} rätt (140) »Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en. Och (141) du skall älska HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft. Dessa bud som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat. Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.« {Femte Moseboken 6:4-9.} rätt (141) »Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta. Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var därför att HERREN älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder som HERREN förde er ut med stark hand.... Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa.« {Femte Moseboken 7:6-8, 11.} Var god läs hela Femte Mosebokens sjunde kapitel ingående, och tänk noga på Herrens Ord. rätt (141) Tänker Du överge ett tydligt »så säger Herren«, efter att ha läst berättelsen om Adams synd och fall? Han föll, därför att han lade ifrån sig Herrens ord, och gav akt på Satans ord. Lönar det sig att överträda? Genom överträdelse miste Adam Eden. Genom överträdelse av Guds bud kommer människor att mista himmelen, och en evighet av lycksalighet. Detta är inga uppdiktade historier, utan sanning. Igen frågar jag: På vilken sida står just Du? »Om det är HERREN som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.’« {Första Konungaboken 18:21.} rätt |