Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 15. Från sida 159 | ren sida tillbaka |
(159)[Artiklarna i den här sektionen är från Special Testimonies, Serie A 2, sid. 9-12 (1892).] rätt (159)Melbourne, Australien, den 3. juli, 1892 (159)Det är därför, som få är verksamma företrädare för Mästaren. De gör hela tiden ansatser, för att behaga och förhärliga sig själva, eller värnar om lusten i hjärtat. De samtycker förvisso till de Tio Budens lag, och många undervisar om lagen i teorin, men de får inget grepp om dess grundsatser. De lyder inte Guds bud, för att vara rena, älska Gud i högsta grad och sin nästa som sig själva. När de hela tiden lever en lögn, kan då sådana äga styrka, kan de äga tillit, kan sådana vara verksamma arbetare för Gud? rätt (160)Frälsaren bad för Sina lärjungar: »Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.« {Johannesevangeliet 17:17.} Men i fall mottagaren av Bibelkunskap inte vidtar någon ändring i sina vanor och göranden, som motsvarar sanningens ljus, hur blir det då? Anden ligger i fejd med köttet och köttet med anden; den ena av dessa måste segra. Om sanningen helgar själen, blir synden hatad och skydd, eftersom Kristus tas emot som en ärad gäst. Men Kristus kan icke dela ett splittrat hjärta; synden och Jesus är aldrig kompanjoner. Han, som tar emot sanningen i uppriktighet, som äter Guds Sons kött och dricker Hans blod, har evigt liv. »De ord som jag har talat till er«, sade Jesus, »är Ande och liv.« {Johannesevangeliet 6:63.} När trons mottagare samarbetar med den Helige Ande, går han med känslan av budskapets vikt till själar; han är aldrig bara en förkunnare. Han går in med hjärta och själ i det stora arbetet med, att söka upp och rädda de förlorade. Under utövelse av Kristi religion, utför han ett stort verk i själavinning. rätt (160)Bunden till Gud (160)Den stora fördelen hos seminarierna för förkunnare* inses inte (161) tillnärmelsevis. De är rika på möjligheter, men utmynnar inte i hälften av vad de skulle, eftersom deltagarna inte utövar sanningen, som tydligt framställs för dem. Många, som förklarar Skrifterna för andra, har inte samvetsgrant och helt överlämnat sinne och hjärta samt liv i den Helige Andes makt. De älskar synden och håller fast vid den. Jag har blivit visad, att orena vanor, stolthet, själviskhet, självförhärligande har tillslutit hjärtats dörr hos dem, som lär ut sanningen till andra, så att Guds misshag vilar över dem. Kan ingen förnyande kraft ta tag i dem? Har de blivit byte för en moralisk sjukdom, som är obotlig, eftersom de vägrar att låta sig helas? Oh, att var och en, som arbetar med Ordet och läran, ville ge akt på Paulus’ ord: »Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst.« {Romarbrevet 12:1.} rätt (161)Hur mitt hjärta fröjdar sig åt dem, som vandrar med ödmjukhet i sinnet, som älskar och fruktar Gud! De äger en kraft långt värdefullare, än lärdom och vältalighet. »Att frukta HERREN är början till vishet« {Psaltaren 111:10}, och Hans kärlek och fruktan är som en guldtråd, som förenar människan med det gudomliga. Härigenom förenklas livets alla vägval. När Guds barn kämpar mot frestelser, kämpar de mot det naturliga hjärtats lidelser. Om då tron förbinder själen med den Ende, som kan ge hjälp, får de bukt med frestelsen. rätt (161) Måtte Herren bearbeta deras hjärtan, som har tagit emot det stora ljuset, så att de kan lämna all missgärning! Se på Golgatas kors. Där är Jesus, som gav Sitt liv, fast inte för att människor skulle fortsätta i synd, inte för att ge dem rätt till, att bryta Guds (162) lag, utan för att de genom det gränslösa offret kan bli frälsta från synd. Kristus sade: »jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen«, genom Hans fullkomliga exempel. {Johannesevangeliet 17:19.} Ämnar de, som förkunnar sanningen till andra, själva låta sig helgas genom sanningen? Ämnar de älska Herren av allt hjärta och själ samt sinne och sin nästa som sig själva? Ämnar de motsvara den högsta normen för kristen karaktär? Är deras smak upphöjd, deras aptit tyglad? Lägger de sig vinn endast om ädla känslor, stark, djup medkänsla och rena syften, så att de faktiskt kan samverka med Gud? Vi måste ha den Helige Andes stöd i striden: »Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.« {Efésierbrevet 6:12.} rätt (162)För vidare studium: Evangeliets Tjener – norska – sidorna 205, 214-217 (Gospel Workers, side 273, 284, 285, 288). rätt |