Behov av gudomlig Kraft och Visdom

(162) [Special Testimonies, Serie A 2a, sid. 12-16 (1892).]
Melbourne, Australien, den 3. juli, 1892.
Vi har blivit tillfrågade, varför det är så litet kraft i församlingarna, varför det är så litet verksam kraft ibland våra lärare. Svaret är, att det omhuldas känd synd i olika former hos Kristi bekännande efterföljare, och samvetet förhärdas genom lång tids överträdelse. Svaret är, att människor inte vandrar med Gud, utan skiljer sig från Jesu sällskap, och som följd härav ser vi själviskhet, begär, stolthet, strid, tvist, hårda hjärtan, tygellöshet och onda gärningar i församlingen. Till och med ibland dem, som talar Guds helgade Ord, förekommer (163) detta onda tillstånd; och med mindre det sker en genomgripande omvändelse ibland dem, som är ohelgade och orättfärdiga, skulle det vara bättre, att sådana personer lämnade predikantgärningen, och valde andra yrken, där deras fördärvade tankar inte skulle bringa olycka över Guds folk. rätt

(163) Vänta och vaka
Aposteln förmanar sina bröder med dessa ord: »Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att Ni kan stå emot... på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.« {Efésierbrevet 6:10-11, 13.} Oh, vilken dag, som väntar oss! Vilken sållning det kommer att bli ibland dem, som hävdar sig vara Guds barn! Orättfärdiga kommer att finnas ibland de rättfärdiga. De, som har stort ljus och inte har vandrat i det, kommer att omges av lika mycket mörker, som det ljus de har föraktat. Vi behöver ge akt på lärdomen i Paulus’ ord: »Utan jag tuktar min kropp och kuvar den, för att jag inte skall predika för andra och själv inte hålla provet.« {Första Korintierbrevet 9:27, Reformations-Bibeln.} Fienden verkar ihärdigt, för att utröna, vilka han kan inlemma i de avfallnas led, men Herren anländer snart, och inom kort kommer varje sak att avgöras för evigheten. De, vars gärningar motsvarar det ljus, som nådigt har getts dem, kommer att räknas på Herrens sida. rätt

(163) Vi väntar och vakar efter den stora, skräckinjagande scen, som kommer att avsluta denna världs historia. Men vi skall inte bara vänta; vi skall arbeta vaksamt med tanke på dessa högtidliga händelser. Guds levande församling kommer att vänta, vaka och verka. Ingen skall inta en neutral ståndpunkt. Alla skall visa upp Kristus i aktiva och allvarliga ansträngningar för förtappade själars frälsning. Skall församlingen knäppa ihop händerna (164) nu? Skall vi sova, såsom framgår av liknelsen om de oförståndiga jungfrurna? Varje försiktighetsåtgärd måste vidtas nu; för slafsigt arbete kommer att medföra andligt förfall, och den dagen skall då komma över oss som en tjuv. Sinnets behov tillfredsställs, genom att blicka på djupet och uppdaga grunderna för vår tro. Själens tempel skall renas genom tro, för endast den renhjärtade är i stånd till, att stå mot Satans list. rätt

(164)Vårt förhållande till världen
Vi skall icke efterlikna världens skick och bruk, och likväl skall vi inte stå långt från världens människor; ty vårt ljus skall stråla mitt uppe i det moraliska mörker, som omger jorden. Det råder sorglig brist i församlingen på kristen kärlek till varandra. Denna kärlek slocknar lätt; och den förutan har vi ingen kristen gemenskap, eller kärlek till dem, som Kristus dog för. rätt

(164) Våra bröder behöver ge akt på förmaningen: »Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.« {Andra Timoteusbrevet 2:23-26.} Vi kommer att möta oärliga element i världen och i församlingen. Människor skall komma och säga sig ha stort ljus; men de med erfarenhet av Guds sak kommer att se, att deras förmodade ljus är stort mörker. Människor av den sorten måste behandlas enligt föreskrifterna i Guds Ord. De, som är i villfarelse, kan bli upprymda, när de talar för sina syner, men de, som vandrar i ljuset, kan gott hålla sig lugna och milda mot de (165) felande, eftersom de är »skickliga att undervisa«. Därmed tydliggör de, att de har bett om och erhållit visdom från Gud. De kommer inte att ha någon orsak till, att handla i affekt, utan ha all anledning till, att gå förståndigt fram, i uthållighet, »i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare.« rätt

(165) Tiden är kommen, när de, som är rotade och grundmurade i sanningen, måste visa sig orubbliga och beslutsamma, måste visa upp faktumet, att de inte låter sig påverkas av spetsfundigheter, ytterligheter eller uppdiktade historier från ovetande och vacklande. Utan vetskap om grundvalen, kommer människor att göra till synes sanningsenliga uttalanden; men det nyttjar inte, att argumentera med dem om deras falska påståenden. Det bästa sättet, att hantera villfarelse på, är att överbringa sanningen, och låta vilda föreställningar dö ut genom brist på uppmärksamhet. I motsättning till sanningen, framstår villfarelsens svaghet tydligt för varje tänkande människa. Ju flitigare felaktiga påståenden från motståndare, och från dem som uppstår ibland oss för att bedra själar, blir upprepade, desto mera gynnas lögnens sak. Ju mera Satans antydningar offentliggörs, desto mera behagar det hans sataniska majestät; ty ohelgade hjärtan kommer att bli i stånd till, att ta emot agnarna, som han skaffar åt dem. Vi kommer att möta vanskligheter av detta slag även i församlingen. Människor kommer att göra en höna av en fjäder och en fjäder av en höna. rätt

(165) Använd Gudagivna förmågor
Kan vi inte göra mera för församlingarna, så att väcks upp till att bruka det ljus, som redan har getts? Gud har åt varje människa pekat ut hennes arbete. Den beskedligaste så väl som den mäktigaste har begåvats med inflytande avsett att sättas in på Herrens sida, och de skulle helga sina förmågor åt Honom, så att var och en fullgör sina plikter. Herren förväntar Sig, att var och en gör sitt bästa. När ljuset skiner in i hjärtat, (166) förväntar Han Sig, att vår insats svarar mot vårt ljus, för att vara i överensstämmelse med måttet av Kristi fullhet, som vi har mottagit. Ju mera vi använder vårt kunnande och prövar våra krafter, desto mera kommer vårt kunnande att öka, och desto mera kraft kommer att bli vår, för att göra mera och arbeta bättre. rätt

(166) Våra förmågor är inte våra egna, de är Herrens egendom, med vars hjälp vi skall handla. Vi ansvarar för bruket eller missbruket av Herrens egendom. Gud kallar människor att satsa sina betrodda talanger, så att när Mästaren kommer, Han får igen dem med ränta. Med Sitt eget blod har Kristus köpt oss som Sina tjänare. Skall vi tjäna Honom? Skall vi nu göra allt, för att bestå provet inför Gud? Skall vi visa genom våra handlingar, att vi är förvaltare av Hans nåd? Varje ansträngning gjord för Mästaren, sprungen ur ett rent, uppriktigt hjärta, kommer att bli ett välluktande offer åt Honom. rätt

(166)Vi vandrar i osynliga förnuftsväsens åsyn. Ett vittne är hela tiden vid vår sida, för att se, hur vi hanterar Herrens betrodda ägodelar. När den gode tjänaren återlämnar sina talenter eller talanger med ränta, kräver han inget i stället. Han erkänner, att det är de talenter eller förmågor, som Gud lånat ut åt honom, och önskar att förhärliga Mästaren. Han vet, att det inte skulle ha blivit någon framgång utan det anförtrodda godset, ingen ränta utan kapitalet. Han säger: »Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till.« {Matteusevangeliet 25:20.} Låt församlingen nu betänka, huruvida de satsar kapitalet, som Herren har gett dem, för att vinna ränta åt Honom. Utan Kristi nåd skulle var själ ha gått under, i konkurs, för evigt; därför kan vi inte med rätta fordra något. Men även om vi intet kan kräva, belönar Herren oss, som om förtjänsten helt vore vår, när vi är trofasta tjänare. Han säger: »Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen (167) i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!« {Vers 21.} rätt

(167) Vad många kommer att sörja över försummade tillfällen, när det är alldeles för sent! I dag har vi talent och möjlighet, men vi vet inte, hur länge vi får behålla detta. Låt oss då arbeta, medan det är dag, för när natten kommer, kan vi inte arbeta. »… salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer.« {Matteusevangeliet 24:46.} rätt

nästa kapitel