Åter till den första Kärleken

(167) [Special Testimonies, Serie A 2a, sid.17-22 (1892).]
Melbourne, Australien, den 15. juli, 1892
Orsaken till, att så många misslyckas med att uppnå goda resultat eller utfall, är att de genomgående litar alldeles för mycket på sig själva, och inte känner den oavvisliga nödvändigheten av, att förbli i Kristus, när de går åstad, för att uppsöka och rädda de förlorade. Inte förrän de har Kristi sinnelag och lär ut sanningen sådan den är i Jesus, kommer de att uträtta särskilt mycket. Jag går skälvande inför Gud. Jag vet inte, hur det stora ämnet om försoningsoffret skall omtalas muntligt, eller skrivas ned med penna. Jag vet inte, hur jag skall framställa ämnena med levande kraft sådana de yppar sig eller framstår för mig. Jag skälver av fruktan för, att jag skall bagatellisera den stora frälsningsplanen med billiga ord. Jag böjer min själ i vördnad och aktning inför Gud, och säger, vem är tillräcklig eller duglig för dessa ting? Hur kan jag tala, hur kan jag skriva till mina bröder, så att de kommer att uppfånga ljusets strålar, som flammar från himmelen? Vad skall jag säga? rätt

(168) »Omvänd dig och gör dina första gärningar.« {Uppenbarelseboken 2:5.}
Atmosfären i församlingen är så formell, dess anda är av ett sådant slag, att män och kvinnor inte kan upprätthålla (168) eller stå ut med exemplet på det upprinnliga och himlaborna medlidandet. Värmen från deras första kärlek har blivit till is, och med mindre de vattnas rikligt genom dopet i den Helige Ande, kommer deras ljusstake att tas bort från sin plats. Alltså måste de omvända sig och göra den första tidens gärningar. Den första tidens gärningar i församlingen bevittnades, då de troende sökte upp vänner, släktingar och bekanta, och med hjärtan översvämmande av kärlek berättade, vad Jesus innebar för dem och vad de var för Jesus. Oh, att Herren skulle väcka dem, som är i ansvarsställningar, för att de inte skall åta sig att göra ett arbete, där de litar på sin egen klokskap. Arbetet, som härstammar från deras händer, kommer att sakna Kristi formgivning och påskrift. rätt

(168)Själviskhetens trotsiga kraft
Själviskhet vanpryder allt det, som icke helgade medarbetare uträttar. De borde be hela tiden, men de gör det alls icke. De behöver vara vaksamma. De behöver bli varse arbetets helighet, men det gör de ej. De arbetar med helgade ting, såsom de gör med vanliga, alldagliga ting. Andliga angelägenheter förnimms och avgörs med anden, och inte förrän de dricker av livets vatten, och Kristus fungerar i dem som en vattenkälla, som springer upp till evigt liv, kommer de att vederkvicka och välsigna någon. Med mindre de omvänder sig, kommer deras ljusstake att flyttas från sin plats. Det är behov av varaktigt tålamod och av oövervinnerlig kärlek, av allsmäktig tro i arbetet för själars frälsning. Jaget får inte vara framträdande. Visdom från Kristus måste komma till uttryck i umgänget med människosinnena. rätt

(168) Varje medarbetare, som framgångsrikt verkar ibland själar, måste gå fri från jaget till arbetet. Det får icke förkomma skäll eller irritation, ingen egenmäktig auktoritet får utövas, inget pekande med fingrar och tomma ord; utan kom till arbetet med hjärtan varma (169) av kärlek till Jesus och till värdefulla själar, för vilka Han dog. De, som är självtillräckliga, kan inte dölja sin svaghet. De kommer till korta med sin inbilska självtillit, och tydliggör faktumet, att Jesus inte är med dem. Dessa självgoda själar är inte få, och de har lärdomar att dra genom erfarenheten från svåra besvikelser och nederlag. Få har nåden till, att ta emot en sådan erfarenhet, och många retirerar under prövningen. De ger omständigheterna skulden för besvikelsen, och tror att deras förmågor inte värdesätts av andra. Om de bara ville ödmjuka sig själva under Guds hand, skulle Han lära dem. rätt

(169) Väsentligheter under tjänandet
De, som inte dagligen lär sig något i Kristi skola, som inte lägger ned mycken tid på allvarlig bön, är inte ägnade att syssla med Guds verk i någon av dess grenar; ty om de gör det, tar utan tvivel det fördärvade i människan överhanden och så lyfter de upp sina själar i fåfänga. De, som blir medarbetare med Jesus Kristus, och som är andliga nog till, att skåda andliga ting, känner sitt behov av duglighet och visdom från himmelen i utförandet av Hans arbete. Det finns vissa, som varken flammar eller strålar, men som stadigt är tillfreds. De är i ett olyckligt kyligt och likgiltigt tillstånd, och ett stort antal människor, som känner till sanningen, visar pliktförsummelse, och för detta kommer Herren att hålla dem ansvariga. rätt

(169) Gud har gett oss Jesus, och i Honom uppenbaras Fadern. Vår Förlossare säger: »’Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.« {Johannesevangeliet 14:23.} »Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, (170) kommer ni också att förbli i Sonen och Fadern.« {Första Johannesbrevet 2:24.} Om vi känner Gud och Jesus Kristus, som Han har sänt, fyller outsäglig glädje själen. Oh, så vi behöver den gudomliga närvaron! Varje medarbetare borde utandas sin bön om den Helige Andes dop till Gud. Grupper skulle samlas till att påkalla Guds särskilda hjälp, och be om himmelsk visdom, så att Guds folk förstår, hur arbetet bör planläggas och tänkas ut samt utföras. rätt

(170) Människor skulle i synnerhet be om, att Herren skall välja ut Sina representanter, och döpa Sina missionärer med den Helige Ande. I tio dagar bad lärjungarna, innan Pingstens välsignelse kom. Hela denna tid krävdes, för att bringa dem till insikt om, vad det betydde, att bära fram en hängiven bön, som drar den bedjande allt närmare Gud, och ödmjukar personens hjärta inför Gud. Härigenom betraktar den bedjande Jesus i tro, och blir förvandlad till Hans bild. Då välsignelsen kom, fyllde den hela platsen, där de var församlade, och de gick, utrustade med kraft, åstad, för att uträtta ett betydelsefullt arbete för Mästaren. rätt

(170)Valet av män till predikantgärningen
På det hela taget har det varit allt för lätt, att välja ut män till det helgade arbete, som betrotts åt oss. Som följd av denna liknöjdhet, arbetar icke omvända personer ute på missionsfältet. De är fulla av liderliga lustar, de är otacksamma, de är ohelgade. Somliga av dem har ofta blivit åthutade, men de har inte ändrat kurs, och deras vällustiga vanor drar skam över Guds sak. Vad blir frukterna av ett sådant arbete? Varför betänker inte alla våra medarbetare, att varje ord, gott eller ont, skall möta dem i domen? Varje tillskyndan från den Helige Ande, som leder människor till godhet och till Gud, (171) står nedtecknad i himmelens böcker, och den medarbetare, genom vilken Herren har bringat ljuset, kommer att rosas eller berömmas på Guds dag. I fall medarbetarna erkände det eviga ansvar, som åvilar dem, skulle de då gå in i arbetet utan en djup förnimmelse av dess helighet? Borde vi inte förvänta oss, att se den djupa påverkan från Guds Ande på män, som träder in i tjänsten? rätt

(171) Aposteln säger: »ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begäran väcks till liv.« {Romarbrevet 13:14.} Låt varje själ noga ge akt på dessa ord, och komma ihåg, att Herren Jesus inte finner Sig i något jämkande, något kompromissande. Genom att ta emot och behålla medarbetare, som håller fast vid sina karaktärsbrister, och därmed berövar sin gärning dess fulla styrka, har standarden blivit allvarligt sänkt. Det är många i ansvarsposition, som inte ger akt på apostelns förmaning, utan gör eftergifter för köttets lustar. Med mindre en medarbetare iför sig Jesus Kristus och i Honom finner visdom, helgelse och frälsning i Honom, hur skall han kunna framställa Jesu religion? All hans duglighet, all hans belöning, står att finna i Kristus. De, som inleder det högtidliga herdevärvet, måste vara levande vittnesbörd om, att de utan förbehåll har helgat sig för arbetet. De måste ta emot Kristus som sin personlige Frälsare. Hur kan det komma sig, att de, som har varit verksamma i förkunnargärningen i lång tid, inte växer till i nåd och kunnande om Herren Jesus? Jag har blivit visad, att de tillfredsställer sina själviska böjelser och gör endast sådant, som stämmer överens med deras egen smak och deras egna föreställningar. De utför underhållsarbete, för att tillfredsställa sin stolthet och sinnlighet och förverkligar sina själviska ambitioner och planer. De är fulla av självhävdelse. Men fastän deras onda böjelser enligt deras förmenande eller tänkande kan te sig lika värdefulla som högerhanden eller högerögat, måste (172) dessa böjelser hållas åtskilda från medarbetaren, annars blir han aldrig antagbar inför Gud. Händer läggs på män, för att ordinera dem till predikantgärningen, innan de är riktigt skärskådade med avseende på deras kvalifikationer för det heliga arbetet; men hur mycket bättre skulle det inte vara, att göra ett genomgripande arbete, innan man toge emot dem som predikanter, i stället för att vidta denna stränga undersökning, efter det att de har funnit fotfäste i sin ställning och satt sin prägel på verket! rätt

(172) Ett helgat liv
Följande citat visar, vad sann hängivelse och överlåtelse innebär, och det är vad vi skulle kräva av våra medarbetare: rätt

(172) ”Harlan Page helgade sig till Gud, med den fasta föresatsen, att leva och verka, för att främja Herrens härlighet, genom förtappades frälsning. ’Då jag först fick hopp’, sade han på sin dödsbädd, ’kände jag, att jag måste arbeta för själar. Jag bad år efter år om, att Gud skulle göra mig till redskapet för någons frälsning.’ Hans bön blev sannerligen besvarad. Aldrig försummade Page ett tillfälle till, att hänvisa själar till ljuset. Genom brev, genom samtal, genom traktater, genom bön, genom vädjanden och förmaningar, såväl som genom ett heligt och allvarligt, gott föredöme, försökte han att återvinna de kringirrande, eller verka uppbyggligt på de troende. I fabriker, på skolor och var som helst strävade denne mekaniker, och endast nådens mäktiga kraft kan förklara, hur en så enkel och ödmjuk person kunde sätta igång så mycket. Hans liv är en talande kommentar till orden: ’Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till’. {Första Korintierbrevet 1:27-28.} ’Vår (173) tro, när det gäller eviga verkligheter, är svag’, utbrast han, ’och vår pliktkänsla begränsad, vilket gör, att vi åsidosätter våra medmänniskors frälsning. Låt oss vakna upp till insikt om våra plikter, och medan vi har tunga eller penna, helga dem till tjänst för den Högste, fast inte i vår egen kraft, utan med stark tro och fast tillit.’” rätt

(173) Vi äger ökat ljus. Vi har ett högtidligt, tungt vägande budskap att bära ut till världen, och det är Guds avsikt, att Hans utvalda lärjungar skall besitta djup erfarenhet, och bli utrustade med den Helige Andes kraft. »En människa ser det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat.« {Första Samuelsboken 16:7.} Det var en läxa, som David aldrig glömde, och hans dödslägers vittnesbörd till Salomon löd: »Du, min son Salomo, må lära känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, ty HERREN rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.« {Första Krönikeboken 28:9.} rätt

(173) Vi lever i en viktig period av denna världs historia; och med sanningens ljus skinande på oss, har vi nu ingen ursäkt, för att nå en låg standard. Som medarbetare åt Kristus, har vi förmånen, att ta del av Kristi lidande. Vi skall betrakta Hans liv, studera Hans karaktär och efterlikna mönstret. Vad Kristus var i Sin fulländade, mänskliga karaktär, måste vi vara; för vi måste forma karaktären för evigheten. rätt

(173) För vidare studium: Evangeliets Tjener – norska – sidorna 324-330 (Gospel Workers, sidorna 437-445); Testimonies for the Church, Band 4, sidorna 315, 318, 320, 371-383, 437, 441, 442. rätt

nästa kapitel