(174) [Artiklarna i den här sektionen kommer från Special Testimonies, Serie A 2, sid. 23-25 (1892).] rätt (174)Melbourne, Australien, den 28. december, 1891.
Strax innan Han lämnade lärjungarna och begav Sig till de himmelska salarna, uppmuntrade Jesus dem med löftet om den Helige Ande. Detta löfte gäller lika väl för oss, som det gällde dem, men hur sällan påminns inte folket om det, och omtalas dess mottagande i församlingen! Som följd av tystnaden om detta synnerligen väsentliga ämne, vilket löfte känner vi då mindre till om dess praktiska utförande, än det rika löftet om den Helige Andes gåva, varigenom verkningskraft skall skänkas åt allt vårt andliga arbete? Löftet om den Helige Ande nämns kanske litet halvhjärtat under våra tal, det berörs tillfälligt, mera är det inte. Vi har uppehållit oss vid profetior, lärosatser har lagts ut; men det centrala för församlingens tillväxt i andlig styrka och verkningsgrad, för att predikan skall vara överbevisande, och själar bli omvända till Gud, har för det mesta förbisetts under förkunnarnas gärning. Detta ämne har åsidosatts, som om det någon gång i framtiden skulle tas under övervägande. Andra välsignelser och förmåner har omtalats för folket, tills en önskan uppstått i församlingen om, att säkra just den välsignelse, som har utlovats av Gud. Men tanken på den Helige Ande har gått ut på, att den gåvan inte är till för församlingen nu, utan att det någon gång i framtiden kommer att bli nödvändigt för församlingen att ta emot den. rätt (174)Alla andra välsignelser
Den utlovade välsignelsen, om den åberopas och önskas i tro, skulle (175) föra med sig alla andra välsignelser i släptåg, och den skall skänkas i rik omfattning till Guds folk. Genom fiendens listiga påfund, tycks Guds folks sinnen vara oförmögna till, att förstå och göra nytta av Guds löften. De verkar tänka, att endast ett sparsamt regn av nåd faller på en törstig själ. Guds folk har vant sig själva vid att tro, att de måste lita på sina egna ansträngningar, att föga hjälp är att vänta från himmelen. Följden blir, att de endast har en smula ljus att vidarebefordra till andra själar, som håller på att gå under i villfarelse och mörker. Församlingen har i lång tid varit nöjd med småsmulor av Guds välsignelser; de har inte känt något behov av, att nå upp till de upphöjda förmåner, som förvärvats åt dem till oändlig kostnad. Deras andliga kraft har varit begränsad, deras erfarenhet är av det ringa och hopkrympta slaget. Alltså är de okvalificerade för det verk, som Herren önskar från dem. De är inte i stånd till, att överbringa de stora och härliga sanningar från Guds Heliga Ord, som skulle överbevisa och omvända själar genom den Helige Andes inverkan. Guds kraft väntar på deras efterfrågan och mottagande. En glädjens skörd väntar dem, som sår sanningens heliga frön. »Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.« {Psaltaren 126:6.} rätt (175) Världen har genom församlingens inställning tagit emot tanken, att Guds folk förvisso är ett glädjelöst folk, att tjänsten för Kristus icke är tilltalande, att Guds välsignelse innebär väldiga omkostnader för mottagarna. Genom att uppehålla oss vid våra prövningar, och betona vanskligheter, ger vi en felaktig bild av Gud och Jesus Kristus, som Han har sänt; ty stigen till himmelen har gjorts motbjudande av mörkret, som samlar sig omkring den troendes själ, och många vänder sig bort från tjänsten för Kristus i besvikelse. Men är de, som (176) på detta vis framställer Kristus, troende? Nej, för de troende litar på det gudomliga löftet, och den Helige Ande är en tröstare såväl som en tillrättavisare. rätt (176) Den kristne måste bygga hela grunden, om han vill uppföra en stark, symmetrisk eller liksidig karaktär, om han vill vara välbalanserad i sin religiösa erfarenhet. Det är på det sättet som en person görs beredd till, att möta sanningens och rättfärdighetens fordringar, såsom de framgår i Bibeln; han hålls nämligen upp och stärks genom Guds Helige Ande. Han, som är en sann kristen, kombinerar stor, känslomässig ömhet med stor beslutsamhet, liksom med aldrig sviktande trohet mot Gud; han förråder på inga villkors vis heliga förtroenden. Han, som är begåvad med den Helige Ande, äger stor kapacitet till hjärta och förstånd, vari ingår obetvinglig viljekraft och de ädlaste föresatser. rätt (176) För vidare studium: Testimonies for the Church, Band 5, sidorna 102, 103, 46, 69; Vändpunkten, sidorna 198-199, 460-461, 280, 548, 560-561, 565-566 (Desire och Ages, sidorna 302, 672, 412, 805, 821, 822, 827). rätt (176) Mina bröder, vår Frälsare väntar Sig av Er, att Ni skall ge akt på, hur Ni vittnar för Honom. Ni behöver gå djupare och ständigt djupare i studiet av Ordet. Ni kommer att möta alla slags tankemönster. Och efter hand, som Ni lär Er den helgade sanningens ord, måste Ni visa allvar, respekt och aktning. Ryck upp alla märkliga historier från Era predikningar, och förkunna Ordet. Då kommer Ni att få flera kärvar att bringa till Mästaren. Kom ihåg, att det ibland åhörarna finns de, som hela tiden pinas av frestelser. Någon brottas med tvivel, är nära nog förtvivlad, ja, står vid hopplöshetens rand. Be Gud om, att hjälpa Er med att säga de ord, som kommer att stärka dem i kampen! – Review and Herald, den 22. december, 1904. rätt nästa kapitel
|