(177) [Artiklarna i denna sektion är tagna från Special Testimonies, Serie A 3, sid. 3-7 (1895).] rätt (177)Melbourne, Australien, den 3. augusti, 1892.
Mina kära bröder och systrar!
Mitt sinne har varit fyllt av tankar i flera nätter, jag har sovit och vaknat upp, och funderat på det arbete, som skall göras i detta land. På detta stora missionsfält är det en hel del, som skall uträttas för sakens främjande och Mästarens verk, och med den stora bristen på medel och arbetare, vet vi inte, hur detta skall bli gjort. Vi måste ödmjuka våra hjärtan inför Gud, och yttra uppriktiga, brinnande böner om, att Herren, som är rik på medel, skall öppna vägen för oss. »Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet, säger HERREN Sebaot «, och »boskapen på de tusen bergen.« {Haggai 2:9; Psaltaren 50:10.} rätt (178) Kristi liv, härlighetens Herre, är vårt exempel. Han kom från himmelen, där allt var rikedom och prakt; men Han lade ifrån Sig Sin kungakrona, Sin kungaskrud, och klädde Sin gudomlighet med mänsklig natur. Varför? För att möta människorna, där de var. Han ställde Sig inte i de rikas led, Han lierade Sig ej med de förnäma i världen. Kristi mission var, att nå ut till jordens fattiga. Han Själv arbetade från Sina tidigaste år som en timmermans eller snickares son. Självförnekelse, visst kände Han till ordets betydelse? Himmelens rikedomar och härlighet var Hans, men för vår skull blev Han fattig, så att vi genom Hans armod kan bli rika. Det mest grundläggande i Hans uppdrag var självförnekelse och självuppoffring. Världen var Hans, Han hade gjort den; ändå hade Människosonen i Sin egenhändigt danade värld ingenstans att luta huvudet. »’Rävarna har (178) lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.’« {Matteusevangeliet 8:20.} rätt (178)Studera mönstret
Vid verkets grundande och utvidgning i detta land kommer medel att vara väsentliga, så att vi kan utföra ett stort arbete på kort tid. Och det enda sättet vi kan göra det på, är att i varje ögonblick helt koncentrera oss på Guds härlighet, så att det inte kan sägas om oss, att: De började att bygga, men förmådde inte att fullborda verket. När vi nu tar oss an ett mera omfattande arbete, behöver vi, från dag ett, dra upp högmod och världsliga mål med rötterna i våra hjärtan. Eftersom vi har Kristi föredöme framför oss, den störste Lärare världen någonsin har känt, behöver vi inte ta miste. »Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.« {Johannesevangeliet 8:12.} »’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.« {Lukasevangeliet 9:23.} Vi måste studera Mönstret, och fråga vid varje steg: ”Är detta Herrens väg?” Vi kommer helt säkert att göra allvarliga fel, om vi inte håller självförnekelse och självuppoffring framträdande inför folket varje ögonblick. rätt (178) Arbetet på detta missionsfält är ännu i sin linda. De troende har endast påbörjat sina kristna liv; och grunden till, att vi har känt en så stor börda för detta folk är, att de skall kunna få lära sig större ting. Det är ännu inte klart, hur de kommer att vara genom en praktisk tro på sanningen och helgandet av hela sinnet genom sanningen. Orden och exemplet från vår Förlossare under Hans liv som människa i ödmjukhet och självförnekelse kommer att vara Hans folks ljus och styrka, om de följer Jesus helt, och litar på Honom vid varje steg. Låt detta bli våra hjärtans måtto: ”Var Du min förebild”. Den, som »vill göra hans vilja, (179) skall han förstå om min lära är från Gud«. {Johannesevangeliet 7:17.} Inget är så önskansvärt som att leva, som Kristus levde, att förneka sig själv, som Kristus förnekade Sig Själv, och att arbeta med Honom, för att frälsa de förlorade. rätt (179)Undvik extravagans
När det gäller möbler, köp dem inte, för att väcka beundran. Skaffa Er brukbara saker, som tål att användas. Utbilda vårt folk i, att visa självförnekelse. Håll i tankarna, att varje dollar kan stå för en själ, ty någon kan ges kunskap om sanningen, genom att denna dollar brukas i missionsarbetet. Vi måste ha en synnerligen tilltalande smak, och tycka om det, som är vackert och konstnärligt; men hade Kristus inte den finaste, renaste och heligaste smak? Hans hem var himmelen, dock förnekade Han Sig Själv; ödmjukhet kännetecknade hela Hans liv, från krubban till Golgata. Vid arbetets inledning får vi inte upprepa sådant, som Herren har fördömt i Amerika, som det onödiga, extravaganta bruket av pengar, för att tillfredsställa den stolta kärleken till skyltande. Låt oss omsorgsfullt undvika allt sådant! rätt (179)Vidmakthåll enkelheten
Vad gäller mat, kläder och utstyrandet av våra skolbyggnader, bör vi bevara enkelheten hos sann gudsfruktan. Många kommer att förneka sig själva och offra mycket, för att bidra till missionsarbetets framgång, och skulle de se dessa medel slösas på det finaste bordslinne eller dyra möbler och föremål till matbordet, skulle det göra ett ytterst olyckligt intryck på dessa bröder och systrar. Inget kunde mera avgjort motverka vår nuvarande och framtida nytta i detta land. Den allra första läxan för de studerande (180) skall vara självförnekelse. Låt deras ögon och sinnen ta till sig denna lärdom; låt alla skolans regler och bestämmelser bibringa praktisk undervisning, som betonar, att arbetet endast kan föras framåt genom ständig uppoffring. rätt (180) Låt oss i varje ögonblick noga följa Frälsarens exempel. Jag känner djupt för detta. Vi måste överväga på vilka sätt det skall arbetas, för att säkra framgång; vi måste skrida till verket med hjärtan genomsyrade av Kristi anda. Då skall vi förstå, att vår verksamhet måste bedrivas på ett ödmjukt sätt. Våra predikanter och deras hustrur skulle vara ett exempel på enkel klädsel; de skulle klä sig prydligt, bekvämt, i plagg av god kvalitet, men undgå det, som är lyxigt och rena pyntet, även om det inte är dyrt; för dessa ting är inte smickrande. Vi skulle lära de unga att klä sig enkelt, iakttagande en alldaglig stil med ordning. Strunta i dekorationer på kläderna, även om kostnaden skulle vara en bagatell. rätt nästa kapitel
|