Kärlek och Tillit ibland Bröder

(189)[Artiklarna i denna sektion härstammar från Special Testimonies, Serie A 3, sid. 16-23 (1895).]
Den 30. oktober, 1894
När personer visar varandra tillit, kommer de mycket närmare målet: Att äga Kristi sinnelag. Herren har uppenbarat det värde, som Han sätter på människan: »Ty så älskade Gud välden att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.« {Johannesevangeliet 3:16.} Men vissa individer söker alltid, att omdana andras karaktärer enligt sina egna föreställningar och mål. Gud har icke gett dem den uppgiften att utföra. rätt

(189) Jaget värnar alltid om en hög värdering av jaget. När människor mister sin första kärlek, håller de inte Guds bud, och då börjar de att klandra andra. Denna anda kommer fortlöpande att kämpa om herraväldet till tidens slut. Satan söker att främja andan så, att bröder, i sin okunskap, kan söka att förtära varandra. Gud blir då inte förhärligad, utan allvarligt vanärad; Guds Ande blir bedrövad. Satan jublar, för han vet, att om han kan förmå broder till, att vakta på broder i församlingen och i predikantleden, kommer somliga att bli så modlösa och nedstämda, att de överger sina plikter. Detta är inte den Helige Andes verk; en kraft från nedan är sysselsatt i sinnets kamrar och i själens tempel, för att stämpla det med Djävulens kännetecken, där Kristi kännetecken skulle vara. rätt

(189)Han, som har betalat det oändliga priset för människors förlossning, tyder med felfri noggrannhet alla dolda gärningar i mänskosinnet, och vet precis, hur varje karaktär skall behandlas. Och genom att handla med människor, visar Han (190) samma principer, som visas i naturens värld. De välgörande funktionerna i naturen har inte uppnåtts genom plötsliga och överraskande ingripanden; människor tillåts inte, att ta naturens verk i sina egna händer. Gud verkar genom den lugna, regelmässiga funktionen hos Sina fastställa lagar. Så förhåller det sig också med andliga ting. Satan söker hela tiden, att framkalla verkningar genom oförskämda och våldsamma framstötar; men Jesus fann vägen till människors sinnen, genom att använda Sig av deras mest kända tankemönster. Han rubbade så litet som möjligt på deras invanda tankegångar med plötsliga handlingar, eller föreskrivna regler. Han ärade människorna med Sin förtrolighet, och gav på så vis dem själva ära. Han presenterade gamla sanninger i nytt, värdefullt ljus. Då Han endast var tolv år, överraskade Han därför lagens kännare med Sina frågor i templet. rätt

(190)Jesus klädde Sig i det mänskliga, så att Han kunde möta mänskligheten. Han bringade människor under sanningens förvandlande kraft, genom att möta dem, där de var. Han vann tillträde till hjärtat, genom att säkra sympati och förtrolighet, och fick alla att känna, att Hans identifikation med deras natur och intresse var fullständig. Sanningen kom vacker från Hans läppar i sin enkelhet, och dock klädd i värdighet och kraft. Vilken lärare var inte vår Herre Jesus Kristus! Hur varsamt och försiktigt behandlade Han inte varje uppriktig sanningssökare, så att Han vann tillträde till hans eller hennes sinne och fann ett hem i vederbörandes hjärta! rätt

(190)Jag måste säga Er, bröder, att Ni är långt ifrån det Herren vill, att Ni skall vara. Guds och människans fiendes egenskaper kommer ofta till uttryck i Ert bemötande av andra. Ni skadar varandra, därför att Ni inte är delaktiga av den gudomliga naturen. Ni motarbetar Er egen naturs fullkomning, Ni ställer till med bekymmer för Er själva, gör Er arbete hårt och besvärligt, eftersom Ni (191) ser Er egen anda och karaktärsbrister som värdefulla dygder att hålla fast vid och främja. rätt

(191)Jesus riktar de högsta tänkare, så väl som de lägsta, till liljorna, i morgondaggens friskhet, och bjuder oss: »Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.« Och Han inpräntar denna läxa: »Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!« {Matteusevangeliet 6:28-29.} rätt

(191)För sanningen framåt
Människor gör arbetet för sanningens främjande tio gånger svårare, än det i verkligheten är, genom att försöka att flytta Guds arbete från Hans händer till sina egna, oändligt små händer. De tror, att de hela tiden måste finna på något, för att få människor till att göra sådant, som de förmodar att dessa personer borde göra. Den tid, som läggs ned på detta, gör faktiskt arbetet mera komplicerat, för den store Chefsarbetaren lämnas utanför ansvaret för Sina egna arvingar. Människor påtar sig uppgiften, att mixtra med andras bristfälliga sinnelag, varvid defekterna bara blir ändå värre. De skulle hellre låta Gud utföra Sitt eget arbete, för Han ser deras oduglighet i, att omdana karaktärer. rätt

(191)Vad de behöver, är att bli genomsyrade av Kristi anda och Ande. Om de griper tag i Hans styrka, får de frid med Honom; då träder de in på en rättfärdig väg, för att stifta frid med övriga medarbetare. Ju mindre av Kristi saktmodighet och beskedlighet en person har i sin ande och karaktär, desto mera fullkomliga ter ser hans egna arbetssätt och desto bristfälligare andras tillvägagångssätt. Vår enda trygghet ligger i, att vaka (192) under bön, och rådslå med varandra, i tron att Gud tar Sig an våra bröder, liksom oss själva, för Han ser inte till personen. Gud verkar för oss, när vi studerar trofast och är Ordets görare. rätt

(192)Men då der har visat sig, att en del av medarbetarna är likgiltiga inför Kristi uttryckliga befallning att vi skall älska varandra, som Han har älskat oss, hur kan vi då förvänta, att bröder skall ge akt på begränsade människors bud, samt på de bestämmelser och särskilda föreskrifter, som var och en skall arbeta efter? Den visdom, som föreskrivits åt oss, måste vara övernaturlig, annars kommer den att visa sig vara en läkare, som inte kan bota, utan endast ödelägga. Vi skulle hellre helhjärtat söka Gud, och lägger bort all själviskhet; ty »ni är alla bröder.« {Matteusevangeliet 23:8.} rätt

(192)Kristus har gjort oket lätt
I stället för att slita, för att åstadkomma stränga regler och ordningsföreskrifter, borde Ni hellre be och underkasta Kristus den egna viljan och Era vägar. Han blir inte nöjd, när Ni gör de ting besvärliga, som Han har gjort lätta och enkla. Han säger: »Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’« {Matteusevangeliet 11:29-30.} Herren Jesus älskar Sina arvingar; och om människor inte ser det som sin särskilda förmånsrätt, att föreskriva regler för sina arbetskamrater, utan inlemmar Kristi regler i sina liv och tar efter Hans lärdomar, då blir var och en ett exempel, och inte en domare. rätt

(192)Guds faderliga karaktär
Kristi älsklingsämne var Guds faderliga karaktär och rika kärlek. Varje församlings förbannelse i dag är, att människor inte antar Kristi tillvägagångssätt. De tror sig kunna förbättra de regler, som getts i (193) evangeliet, och således är fria att utlägga dem, och hoppas därigenom, att kunna förbättra församlingarna och medarbetarna. Låt Gud vara vår ende Mästare, vår ende Herre, full av godhet, medlidsamhet och kärlek! rätt

(193)Gud ger kunskap till Sina arbetare; och Han har låtit uppteckna det rika, fylliga löftet åt oss: »Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren«. {Jakobsbrevet 1:5-7.} Är det inte klokast, att uppnå personlig visdom, genom att gå till Gud, och inte till människor? Vad säger den Store Läraren? »Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur välden«. {Johannesevangeliet 17:6.} rätt

(193)Klander av andras fel
Det förekommer ibland oss en ondska, som behöver avhjälpas. Bröder känner sig fria till, att se på, och tala om, andras förmodade fel, medan den stora friheten visar en avgjord brist hos dem själva. De gör det tydligt, att de är visa i sin egen inbilskhet; och Gud kan inte ge dem Sin särskilda välsignelse, för de skulle bara upphöja sig själva och skada sanningens värdefulla sak. Då världen var fattig på kunskapen om Gud, kom Jesus, för att tilldela denna ovärderliga välsignelse – vetande om vår himmelske Faders faderliga karaktär. Det var Hans egen gåva till vår värld; och denna gåva överlämnade Han till Sina lärjungar, för att de skulle överlämna den till världen. rätt

(193)Medarbetarna bör bättra sig själva
När de har lärt sig de enkla reglerna, borde de [predikanterna] inrikta sig på, att förvärva kunskap (194) i förbindelse med sitt arbete, så de blir medarbetare, som inte behöver skämmas. De kan bemästra det ena kunskapsfältet efter det andra, samtidigt som de förkunnar sanningen, om de brukar sin tid förståndigt. Gyllene ögonblick går lätt förlorade i oväsentliga diskussioner, i lathet, i att uträtta sådant, som är av ringa betydelse. Dessa borde i stället användas var dag i nyttig tjänst, som gör att vi allt mera närmar oss den höga standarden. rätt

(194) De män, som nu står framför folket som Kristi representanter, har oftast mera förmåga, än de har upplärning, men de tar inte sina förmågor i bruk, de använder inte sina förmågor, genom att nyttja sin tid och sina möjligheter på bästa sätt. Nästan alla förkunnare ute på missionsfältet, skulle, om de hade använt sin Gudagivna styrka, inte bara ha varit duktiga på läsning, skrivning och grammatik, utan även i språk. Det är väsentligt för dem, att sikta högt. Men de har ogärna satt styrkan på prov, för att uppnå en högre standard i kunskap och i religiös insikt. rätt

(194) Våra predikanter måste inför Gud avlägga räkenskap för nedbrytandet av de förmågor Han har gett, som skall förbättras genom att de används. De kunde ha uträttat tio gånger mera klokt arbete, om de hade velat bli intellektuella giganter. Hela deras erfarenhet av deras höga kall har naggats i kanten, eftersom de nöjda med, att göra på stället marsch. Deras ansträngningar, för att uppnå kunskap, kommer inte i det ringaste att hindra deras andliga tillväxt, om de bara studerar utifrån sunda bevekelsegrunder och med rätt mål i sikte. rätt

(194)Brist på medarbetare
Arbetare fattas över hela världen. Guds sanning skall föras ut till andra länder, så att de, som sitter i mörkret, blir upplysta. Det borde (195) uträttas arbete, som utvecklar de studerande till att vara arbetare tillsammans med Gud. rätt

(195)Gud fordrar, att iver för tjänande visas i mycket större omfattning i denna riktning, än som hittills har skett. Som ett folk släpar vi i vissa avseenden långt efter på missionsfältet. Vi har inte gjort en tjugondel av det goda vi kunde uträtta inom betrodda ämbeten, eftersom själviskhet i stor utsträckning härskar ibland oss. Vissa är avundsjuka på andra, och fruktar, att dessa skall bli aktade högre, än de själva. rätt

(195)Sunt förnuft behövs nu inom varje del av Guds arbete; för nyomvända kan inte på rätt sätt klara av uppgiften, att utbreda de dolda rikedomarna, för att berika själar. Gud har tänkt ut, att skolor skall bidra till att utveckla medarbetare åt Jesus Kristus, som Han inte behöver skämmas över, och detta bör alltid tas i beaktande. Den utveckling en människa kan uppnå genom riktig utbildning, har hittills inte inträffat. Vi har ibland oss personer av större duglighet, än genomsnittet. Skulle deras förmågor brukas fullt ut, skulle vi ha tjugo predikanter, där vi nu har en. Även läkare skulle utbildas, till att bekämpa sjukdom. I stora och små städer kryllar det av synd, dock finns det en Lot i varje Sodom. Syndens gift är verksamt i samhällets hjärta. Gud kallar på reformatorer till att stå som försvarare för de lagar, som Han har inrättat, för att styra kroppens funktioner, och för att upprätthålla en hög standard vid sinnets utbildning och hjärtats danande. rätt

(195) Hjärtats omdaning
Det är fara för fariséisk noggrannhet, som tynger sinnet med världsligt formväsende och skick, som i många fall kommer att bli helt avgörande. Dylikt gör en värld av en atom och en atom av en värld. Kristi nåd gör, med sitt renande och förädlande inflytande, (196) mera för oss, än all världslig utbildning om etikett, vilken framstår som så väsentlig. För många är det yttre religionens fullständiga huvudinnehåll, och ändå ser vi tydligt, att folks hjärtan inte äger den äkta artighet, som allena är av värde för Gud. I fall deras fel påtalas för dem, har de så liten kristen bildning, att predikantens helgade ämbete, som Gud har sänt med Sitt varningsbudskap, förloras ur sikte i deras ansträngningar, för att klandra förkunnarens inställning, hans åtbörder och gestaltandet av hans ord. De tror sig själva vara ett under av klokskap, men de lägger inte märke till Guds ord från himmelens salar. Till alla sådana säger Gud, att de måste bli narrar, innan de lär känna Kristi sanna visdom. rätt

(196) Det visades mig, att vår skola hade planerats av Gud till att utföra det stora och goda verket med, att frälsa själar. Det är först när de bringas under Guds Andes fulla kontroll, som personers förmågor kommer till sin rätt i full omfattning. Religionens föreskrifter och grundsatser utgör de första stegen i tillägnandet av kunskap, och ligger till grund för riktig utbildning. Kunskap och vetenskap måste livas av Guds Ande, för att tjäna de mest upphöjda avsikter. Den kristne allena kan göra riktigt bruk av kunskap. För att vetande och vetenskap rätt skall värdesättas, måste dylikt ses ur religiös synvinkel. Då kan alla dyrka vetenskapens Gud. Det hjärta, som förädlats av Guds nåd, fattar klarast utbildningens egentliga värde. Guds egenskaper, som syns i Hans skapade verk, går endast att värderas, om vi känner till Skaparen. Lärarna måste vara upplysta, inte endast med sanningens teorier, utan de måste äga erfarenhetsmässig kunskap om helgelsens väg, för att leda unga till sanningens källor, till Guds Lamm, som undanröjer världens (197) synder. Kunskap är lika med kraft endast när den är förenad med sann kärlek. En själ, som är tömd på jaget, blir upphöjd. Med Kristus i hjärtat genom tro blir vi visa i Guds ögon. rätt

(197) För vidare studium: Vägledning för Församlingen, Band 1, sidorna 175-177, 193-196, 268-269 (Testimonies, Band 2, sidorna 133-136, 212-215; Band 3 186-188); Testimonies for the Church, Band 4, sidorna 63-66; Band 5, sidorna 341-345. rätt

nästa kapitel