Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 27. Från sida 200ren sida tillbaka

Allvarstyngda Tider

(200) [Special Testimonies, Serie A 3, sid. 32-35 (1895).]
Den 31. januari, 1895.
Viktiga och allvarliga tider är över oss, och förvirringen kommer att tillta, ända till tidens slut. Måhända vi får en andhämtningspaus härvidlag, men den blir inte lång. Jag har brev att skriva, som måste gå med nästa postbefordran till Battle Creek. Våra bröder där ser inte allt i rätt ljus. De åtgärder de har vidtagit, för att betala skatt* på hälsohemmets och tabernaklets egendom, har visat en iver och samvetsgrannhet, som inte i alla avseenden är korrekt. Deras tankar om religiös frihet blandas samman med förslag, som inte kommer från den Helige Ande, och den religiösa frihetens sak är sjuklig, och sjukdomen går endast att bota genom Kristi nåd och mildhet. rätt

(200) Deras hjärtan, som talar för denna sak, måste fyllas med Jesu Ande och anda. Den Store Läkaren allena kan smörja in Gileads balsam. Låt dessa människor läsa Nehemjas bok med ödmjuka hjärtan berörda av den Helige Ande, för då kommer deras falska idéer att omskapas, (201) och sunda principer skall då träda upp till ytan, samt de nuvarande tingens ordning förvandlas. Nehemja bad till Gud om hjälp, och Gud hörde hans bön. Gud påverkade de hedniska kungarna till att komma till hans hjälp. Då hans fiender verkade ivrigt mot honom, verkade Herren genom kungar, för att genomföra Sin avsikt, och för att besvara de många böner, som hade sänts upp till Honom om den hjälp de behövde så väl. rätt

(201)Ytterliggående ståndpunkter
Jag blir ofta svårt bedrövad, när jag ser våra ledande bröder inta ytterliggående ståndpunkter, och bekymra sig över saker, som de inte borde ta upp eller befatta sig med, utan låta ligga i Guds händer och låta Honom bringa i ordning. Vi är fortfarande i världen, och Gud bevarar åt oss ett ställe i förbindelse med världen, samt arbetar med Sin egen högra hand, för att bereda vägen för oss, så att Hans verk kan skrida framåt i sina olika grenar. Sanningen skall ha något att vila på, och sanningens standar skall höjas på många orter i avlägset belägna regioner. rätt

(201) Ni kan vara förvissade om, att Gud inte har gett i uppdrag åt dem, som själva inte verkar på dessa fjärran fält, att klandra arbetarna på fältet, där arbetet blir gjort. De, som inte är på platsen, vet inget om situationens krav, och om de inte har något att säga till stöd åt dem på platsen, bör de inte hindra dem, utan visa sin klokskap genom tystnad, och ägna sig åt verket nära till hand. Jag protesterar mot den iver, som de visar – den grundas inte på kunskap – när de luftar sina tankar om utländska missionsfält. rätt

(201) Låt Herren bearbeta människor på platsen, och låt dem, som inte är på platsen, vandra ödmjukt med Gud, så att de inte kommer bort från den egna uppgiften, och (202) hamnar alldeles vilse. Gud har inte lagt klandrets börda på dem, som har tagit denna börda på sig, och Han ger dem heller inte Sin Helige Andes godkännande härtill. Många handlar enligt sitt eget mänskliga omdöme, och söker att nitiskt ordna med ting, som Gud icke har lagt i deras händer. Så länge, som vi är i världen, kommer vi att behöva utföra ett bestämt verk för världen; varningens budskap skall till alla länder, tungomål, och folk. rätt

(202) Herren rör inte vid Sina arbetare, för att få dem till att inta en hållning, som frammanar nödens tid i förväg. Låt dem inte resa en skiljemur mellan sig själva och världen, genom att främja sina egna uppfattningar och föreställningar. Det förekommer på det hela taget alltför mycket av detta hos våra bröder. Varningsbudskapet har inte nått nog många i världen i just de städer, som vi har inpå oss, och att räkna Israels folkmängd, är inte ett arbete efter Guds plan. rätt

(202)Favörer skall både tas emot och ges
Så länge, som vi är i denna värld, och Guds Ande beveker världen, skall vi både ta emot och tilldela favörer. Vi skall ge världen sanningens ljus, såsom det är framställt i de Heliga Skrifterna, och vi skall ta emot från världen det, som Gud tillskyndar dem att göra för Hans saks bästa. Herren berör stadigt kungars och myndighetspersoners hjärtan till Sitt folks bästa, och det ankommer inte på dem, som är så djupt involverade i frågan om religiös frihet, att frånsäga sig någon gunst, eller underlåta att ta emot den hjälp, som Gud har påverkat människor till att ge för Hans saks skull. rätt

(202) Vi finner exempel i Guds Ord om just detta. Koresh, kung av Persien, utfärdade en (203) proklamation över hela sitt rike, lät nedteckna den och sade: »Så säger Koresh, kungen i Persien: HERREN, himmelens Gud, har givit mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk må bege sig upp till Jerusalem i Juda för att bygga upp HERRENS, Israels Guds, hus«. {Esra 1:2-3.} En annan befallning utfärdades av Darius för uppbyggandet av Herrens hus, och den står upptecknad i Esras sjätte kapitel. rätt

(203)Herren, Israels Gud, har lagt Sina resurser i de icke troendes händer, men de skall användas med tanke på det, som skall uträttas för en fallen värld. De individer, genom vilka dessa gåvor kommer, kan öppna vägar för sanningens fortskridande. Måhända de saknar sympati för arbetet, och tro på Kristus, samt utövar inte Hans ord; men deras gåvor skall inte avvisas för den skull. rätt

(203)Det är väldigt märkligt, att somliga av våra bröder skulle mena det vara sin plikt, att framkalla en situation, där det binds medel, som Gud annars vill ha fritt tillgängliga. Gud har inte ålagt dem ansvaret för, att hamna i konflikt med världens makter och myndigheder i denna sak. Guds återhållande hand har ännu inte dragits tillbaka från jorden. Låt ledarna bida sin tid, dölja sig i Kristus, samt tänka sig för och arbeta med stor klokskap. Låt dem vara kloka som ormar och enfaldiga som duvor. Jag har upprepade gånger visats, att vi måste ta emot långt mera välvilja, än vi gör på många sätt, om vi skall komma människor närmare med visdom, samt göra dem bekanta med vårt verk, och ge dem möjligheter till, att uträtta det, som det är vårt privilegium att få dem till att göra för Guds verks främjande. rätt

nästa kapitel