| Vittnesbörd till Predikanter och Bibelarbetare kapitel 3. Från sida 24 | ren sida tillbaka |
(24)[Christian Experience and Teachings of Ellen G. White, sidorna 192-205.] Det är omkring fyrtio år, sedan vi organiserades som ett folk. [Skrevs år 1892.] Jag var en av de många, som hade upplevelsen att inrätta den från starten. Jag kände till besvärligheterna, som skulle komma, det dåliga, som organiseringen skulle bota, och jag har sett dess inflytande i samband med sakens tillväxt. På ett tidigt stadium i arbetet gav Gud oss särskilt ljus på den här punkten, och detta ljus, tillsammans med de läxor erfarenheten hade lärt oss, bör övervägas med varsamhet. rätt (24) Från första början var vårt arbete aggressivt. Våra medlemmar var få, och de flesta från lägre samhällsklasser. Vårt tänkande var nästan okänt i omvärlden. Vi hade inga gudstjänstlokaler, endast ett fåtal traktater, och högst begränsade möjligheter till, att bedriva vår verksamhet. Flocken var spridd på huvudvägar och på sidovägar, i storstäder, i småstäder, i skogar. Guds bud och tron på Jesus var vårt budskap. rätt (24)Enhet i tro och lära (24) Vi brukade samlas med bördor på själen i bön, för att vi måtte bli ett i tro och lära; för vi visste att Kristus inte är splittrad. En punkt åt gången gjordes till föremål för närmare undersökning. Skrifterna öppnades med en känsla av vördnad. Ofta fastade vi, för att vi skulle bli bättre ägnade att förstå sanningen. (25) Efter allvarlig bön, om en punkt inte förstods, dryftades den, och envar uttryckte sin åsikt fritt; då brukade vi knäfalla på nytt i bön, och allvarliga, ödmjuka böner sändes upp till himmelen, för att Gud skulle hjälpa oss att bli ense och bli ett, som Kristus och Fadern är ett. Många tårar fälldes. rätt (25) Vi tillbringade många timmar på detta sätt. Somliga gånger ägnades hela nätter åt att rannsaka Skriften, för att vi skulle förstå sanningen för vår tid. Emellanåt kom Guds Ande över mig, och svåra avsnitt gjordes tydliga på Guds fastslagna sätt. Vi var alla av ett sinne och en ande. rätt (25) Vi ansträngde oss, för att Skriften inte skulle förvridas till att passa en viss persons mening. Vi försökte, att göra våra skiljaktigheter så små som möjliga, genom att inte uppehålla oss vid mindre betydelsefulla punkter, där det rådde olika uppfattningar. Men varje själs börda var, att skapa betingelser ibland bröderna, för att besvara Kristi bön om, att Hans lärjungar skulle bli ett, som Han och Fadern är ett. rätt (25) Vissa gånger stålsatte sig några av bröderna mot den framförda synpunkten, och släppte ut hjärtats naturliga känslor; men då denna böjelse visade sig, avbröt vi vårt forskande och sköt upp mötet, så att var och en skulle få möjlighet att gå till Gud i bön, och utan att tala med andra, studera stridsfrågan, och be om ljus från himmelen. Med vänskapliga ord tog vi avsked, för att mötas snarast åter för vidare utforskning. Vissa gånger kom Guds kraft över oss på ett märkbart sätt, och då klart ljus uppenbarade sanningens enskildheter, brukade vi gråta och (26) glädja oss med varandra. Vi älskade Jesus; vi älskade varandra. rätt (26) Vårt medlemstal steg gradvis. Fröet, som hade såtts, hade vattnats av Gud, och Han orsakade tillväxten. I början samlades vi till tillbedjan, och lade fram sanningen till dem, som kom för att lyssna, i privata hem, i stora kök, i lador, i små lundar, och i skolbyggnader; men det dröjde inte länge, förrän vi kunde uppföra gudstjänstlokaler. rätt (26)Införandet av församlingsordning (26) Ändå förekom det starka känslor mot det ibland vårt folk. Förstadags-adventisterna* motsatte sig organisering, och de flesta av sjundedags-adventisterna var av samma uppfattning. Vi sökte Herren under allvarlig bön, för att förstå Hans vilja, och ljus gavs av Hans Ande om, att det måste råda ordning och genomgående disciplin i församlingen – så organisering var oundgänglig. System och ordning har visat sig i hela Guds verk överallt i universum. Ordning är himmelens lag, och den borde utgöra lagen för Guds folk på jorden. rätt (26) Vi förde en hård kamp, för att införa organisering. Trots att Herren gav oss vittnesbörd efter vittnesbörd på denna punkt, var motståndet starkt, och det måste bemötas upprepade gånger. Men vi visste, (27) att Herren, Israels Gud, ledde oss, och förde oss framåt med Sin försyn. Vi engagerade oss i organisationsarbetet, och påtaglig framgång åtföljde detta framåtsyftande steg. rätt (27) Allt eftersom verkets utveckling gjorde det nödvändigt för oss, att sätta igång nya företag, blev vi redo att inleda dem. Herren styrde våra tankar till vikten av utbildningsverksamheten. Vi såg behovet av skolor, där våra barn finge undervisning fri från lögnerna hos falsk filosofi, så att deras lärande skulle ske i samklang med grundsatserna i Guds Ord. Behovet för en hälsoinstitution hade framhållits för oss, både till hjälp och undervisning för vårt eget folk och som ett medel till välsignelse och upplysning för andra. Denna verksamhet blev också förverkligad. Allt detta var missionsarbete av högsta rang. rätt (27)Skörden av förenade ansträngningar (27) Låt ingen nära den tanken, att vi kan göra oss av med organiseringen. Det har kostat oss mycket studium och många böner om visdom, som vi vet att Gud har svarat, för att resa denna byggnad. Den har byggts upp genom Hans (28) förordning, genom många offer och mycken kamp. Låt ingen av våra bröder bli så illa bedragen, att han försöker att riva ned den, för då åstadkommer vi bara en tingens ordning, som vi inte har drömt om. I Herrens namn tillkännager jag för Er, att den måste stå stark, befäst och ordnad. Vid Guds kommando »Gå framåt!« gick vi framåt, då vanskligheterna att övervinna gjorde, att framryckningen tedde sig ogörlig. Vi vet, hur mycket det har kostat att förverkliga Guds planer tidigare, vilka har gjort oss till det folk, som vi är. Låt då envar i hög grad vara försiktig, för att inte göra andra osäkra på det, som Gud har förordnat för vår lycka och framgång i arbetet för Hans sak. rätt (28) Änglar arbetar harmoniskt. Perfekt ordning kännetecknar allt deras handlande. Ju mera vi tar efter samklangen och ordningen inom änglahären, desto framgångsrikare kommer dessa himmelska väsen att verka för oss. Om vi inte ser nödvändigheten av harmonisk verksamhet, och är röriga, odisciplinerade och oorganiserade i vårt handlande, kan änglar, som är fullständigt organiserade och rör sig i perfekt ordning, inte verka vällyckat för oss. De vänder sig bort i sorg, för de är inte satta att välsigna förvirring, vimsighet och brist på organisering. Alla, som beslutar sig för att samarbeta med de himmelska budbärarna, måste arbeta i enighet med dem. De, som äger smörjningen från höjden, kommer att i alla sina ansträngningar uppmuntra till ordning, disciplin, samstämmig handling, och så kan Guds änglar samarbeta med dem. Men aldrig, aldrig kommer dessa himmelska budbärare att sätta sitt godkännandemärke på oregelbundenhet, oorganisering och oordning. Allt detta onda är följden av Satans ansträngningar, för att försvaga våra krafter, ödelägga vårt mod, och förhindra vällyckad handling. rätt (29) Satan vet väl, att medgång endast kommer sig av ordentlig och harmonisk handling. Han vet väl, att allt som är förbundet med himmelen, är fullkomligt ordnat, att underkastelse och felfri disciplin utmärker änglahärens handlande. Det är hans svurna syfte, att leda bekännande kristna så långt bort från himmelens ordning, som han kan; för den skull bedrar han även Guds bekännande folk och får dem till att tro, att ordning och disciplin är fiender till det andliga, att det enda säkra för dem är, att låta var och en sköta sin egen sak, och att hålla sig borta från grupper av kristna, som är förenade och arbetar hårt på att införa disciplin och harmonisk verksamhet. Alla ansträngningar för att skapa ordning, betraktas som farliga, en inskränkning av rättmätig frihet, och fruktas därför som något påvligt. Dessa hängivna själar betraktar det som en dygd, att stoltsera med sin frihet till att tänka och handla oavhängigt. De vägrar, att ta emot någons order. De tänker inte foga sig efter andra. Det blev visat mig, att det är Satans särskilda verk, att förleda människor till att mena att det är Guds order till dem, att ge sig ut på egen hand och välja sitt eget handlingssätt oberoende av bröderna. rätt (29)Personligt ansvar och kristen enhet (30) Fastän vi har ett personligt verk och ett personligt ansvar inför Gud, skall vi icke följa vårt oberoende omdöme, oavsett våra bröders åsikter och känslor; för det handlingssättet kommer att medföra oreda i församlingen. Det är predikanternas plikt, att beakta sina bröders omdöme; men deras inbördes förhållande, såväl som trospunkterna de lär ut, skall prövas med lagen och vittnesbördet; då, om hjärtan är mottagliga, kommer det inte att uppstå några splittringar ibland oss. Somliga har en fallenhet för att vara oordentliga, och är på drift bort från trons stora milstolpar; men Gud söker att förmå Sina förkunnare att bli ett i lära och ande. rätt (30) Det är nödvändigt, att vår enhet i dag är av den art, som utstår prövning..... Vi har många ting att lära, och mycket, mycket att glömma. Gud och himmelen allena är ofelbarliga. De, som tror att de aldrig kommer att behöva ge upp en omhuldad åsikt, aldrig få anledning till att ändra mening, kommer att bli besvikna. Så länge som vi håller fast vid våra egna uppfattningar och tyckanden med fast envishet, kan vi inte äga den enhet, som Kristus bad om. rätt (30) När en broder får nytt ljus från Skriften, bör han förklara sin ståndpunkt rent ut, och varje (31) pastor bör söka i Skrifterna med öppenhetens anda, för att se, om det frambragta ljuset går att bekräfta med det inspirerade Ordet. »… en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen.« Andra Timoteusbrevet 2:24-25. rätt (31)Vad har inte Gud uträttat! (31) Vi är nu ett starkt folk, under förutsättning att vi sätter vår lit till Herren; för vi arbetar med de mäktigaste sanningarna hos Guds Ord. Vi har allt att vara tacksamma för. Om vi vandrar i ljuset, som lyser på oss från Guds levande orakler, kommer vi att få ett stort ansvar, svarande mot det stora ljus, som Gud har gett oss. Vi har många plikter att utföra, därför att vi har gjorts till den heliga sanningens förvaltare, som skall förmedla den, i all dess skönhet och ära, till världen. Vi är skyldiga Gud, att bruka varje fördel, som Han har betrott åt oss, för att försköna sanningen genom karaktärens helgelse, och för att sända varningsbudskap, liksom tröstens, hoppets och kärlekens ord till dem, som befinner sig i syndens och falskhetens mörker. rätt (31) Tacka Gud för vad, som redan har gjorts för våra unga i form av möjligheter till religiös och intellektuell upplärning. Många har blivit utbildade till, att medverka i de skilda delarna av arbetet, inte endast (32) i Amerika, utan också inom utländska områden. Tryckeriet har levererat litteratur, som har spritt kunskapen om sanningen långt och vitt omkring. Låt alla gåvor, vilka som en å har utvidgat strömmen av välvilja, erkännas som en orsak till, att lovprisa Gud. rätt (32) Vi har en här av unga i dag, som kan göra mycket, om de blir riktigt ledda och uppmuntrade. Vi önskar, att våra barn skall tro sanningen. Vi önskar, att de skall bli välsignade av Gud. Vi önskar, att de skall medverka i förverkligandet av välorganiserade planer, för att hjälpa andra unga. Låt alla bli så instruerade, att de på rätt sätt kan företräda sanningen, genom att ange skälen för det hopp, som bor i dem, och ära Gud i varje gren av verket, där de är kvalificerade till att arbeta.... rätt (32) Som Kristi lärjungar är det vår plikt, att sprida det ljus vi vet, att världen saknar. Låt Guds folk »göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.« Första Timoteusbrevet 6:18-19. rätt (32) För vidare studium: Early Writings, sidorna 97-107; Testimonies for the Church, band 4, sidorna 16-20, band 5, sidorna 617-621; Selected Messages, band 1, sidorna 206-208. rätt |