Att sväva över Församlingarna

(230)[Special Testimonies, Serie A 4, sid. 2-10 (1895).]
Cooranbong, Australien, den 1. september, 1895.
Käre broder och kära syster ___!
Broder ___ lade ut planerna för mig för de möten, som skulle hållas i flera veckor på olika ställen ibland dem, som känner till sanningen. Utan tvivel är det några nykomlingar till tron, som skulle ha nytta av dem, men jag vet, att Ni inte är på rätt spår. Vissa av de sammankallade kommer säkert att få sin tro stärkt och bekräftad; men detta verk har inte med sig varningsbudskapet till dem, som fortfarande är i mörker och villfarelse, som icke känner till sanningen. Tiden går, de sista dagarnas faror är över oss; och hur många kommer att säga på den sista, stora dagen, när varje person kommer att lönas enligt sina gärningar: Varför har Ni inte varnat oss? Ni har inte nämnt för oss det, som vi borde ha vetat om. rätt

(230)Kristus säger: »Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse men utan syndare.’« {Lukasevangeliet 5:32.} Låt våra predikanter gå fram, tyngda av det allvarliga varningsbudskapet. När människor har haft alla möjligheter till, att lära känna sanningen, varför skall det då läggas planer, som avhåller våra medarbetare från gärningen, som frälser själar i villfarelsens mörker? Tiden är kort. Låt varningens budskap ges klart och uttryckligt. Herren kommer, för att verkställa domen över alla, som inte åtlyder evangeliet. rätt

(230)Hanok lät på sin tid budskapet ljuda om Kristi ankomst och utförandet av domen över de orättfärdiga; och vi ser nu fullbordan av Hanoks profetia beträffande den stora ondska, som skulle förekomma. Men de, som har ljuset, är just de, som getts i uppdrag av Gud, att föra ständigt pågående krig. När frågan (231) ställs: »’Väktare, vad återstår av natten?«, skall det trofasta budskapet höras med svaret: »’Morgon kommer, ändå är det natt.« {Jesaja 21:11-12.} rätt

(231)Sanningens inflytande är alldeles för begränsat. Låt människor, som känner till sanningen, ivrigt uppmanas till, att sprida sanningen vidare till dem, som sitter i mörker. Många är tillfreds med en teoretisk insikt om sanningen, men de har ännu inte gått hän, för att vidarebefordra det, som de har mottagit. Gud har låtit människor märka sanningens kraft, men de utför inte alla sitt bestämda arbete med, att söka upp och frälsa de förlorade. Var och en måste ha på sig sin rustning, beredd på att vinna andra till lydnad mot Guds lag. Jag ser, att det ges så mycket till dem, som redan har; dessa storslagna möten för dem, som önskar ytterligare styrka, berövar världen det viktiga, som skulle göras. Våra predikanter borde nu arbeta för de förtappades frälsning. Veckorna, som läggs ned på samlingar, för att utbilda arbetare, kunde användas bättre, långt bättre, till att gå ut på huvudvägar och bivägar med denna kungörelse: »Kom, nu är allt färdigt.« {Lukasevangeliet 14:17.} rätt

(231)Mera ljus till dem, som använder det
Till dem, som lyder det ljus de har, skall det komma upplysning från det höga; för de himmelska budbärarna väntar på, att samarbeta med människor vid varnandet av en bedragen och syndfull värld. När Guds folk inleder detta arbete med äkta själsligt slit och släpande, väntar det en avgjord förändring i städer och byar. Detta svävande över församlingarna, för att hålla dem vid liv, gör dem bara mera beroende av mänskliga ansträngningar. De lär sig, att förlita sig på sina medmänniskors erfarenhet och ger inte Gud sin avhängighet och sin förmåga. Det är på tiden, att städer och byar överallt hör den allvarliga varningsklangen: »Se, (232) han kommer med molnen, och varje ögon skall se honom«. {Uppenbarelseboken 1:7.} Gör Er redo, så att Ni blir funna av Honom i frid! rätt

(232)Jag ber Er enträget, som Gud har gynnat med kunskap om sanningen, gå till arbetet; det finns ett arbete att göra överallt. Alla fält har vitnat till skörd. Såningsmän och skördare behövs just nu. Den tid Ni lägger ned på, att stadigt förkunna för dem, som förstår varningens budskap, skänker inte en tiondel av den styrka, som Ni kunde uppnå, genom att gripa Er an verket med, att bringa liv till förtappade själar. Änglar väntar på, att välsigna de hängivna medarbetarna. Liknelsen om det förlorade fåret bör vara en lärdom för varje själ, som har suttit fast i Satans snara. Vi skall inte kretsa kring de nittionio, utan gå ut och rädda de förlorade, uppsöka dem i de stora och mindre städernas virrvarr. Under denna gärning kommer medarbetarna att bli varse sin svaghet och de kommer att fly till fästningen. Den gudomliga närvaron kommer att vara med dem, för att ge styrka och mod samt tro och hopp. De helhjärtade arbetarna kommer att bli Guds medarbetare. rätt

(232)De varningar, som Kristus uttalade över Jerusalem, skulle inte bara gälla dem. Domen över Jerusalem var en symbol på händelserna under domen vid Kristi återkomst i de sista dagarna, när alla nationer skall samlas inför Honom. »Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.« {Matteusevangeliet 24:31.} rätt

(232)Arbete för varje sann lärjunge
Varje Kristi efterföljare har ett arbete att göra. Gud har gett varje människa hennes arbete. Några få pekar nu på listan över de profetior, som raskt går i uppfyllelse, och förkunnar: Var redo, visa Er lydnad mot Gud, (233) genom att hålla Hans bud. Nu är det inte dags för, att Guds budbärare skall stanna upp och stötta dem, som känner sanningen, och som äger varje fördel. Låt dem gå vidare, för att höja standaret och förkunna maningen: »Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.« {Matteusevangeliet 25:6.} Många, som hör budskapet – det betydande flertalet – kommer icke att tro den allvarliga varningen. Många kommer att befinnas vara trolösa mot Guds bud, som är ett karaktärsprov. Guds tjänare kommer att bli kallade för fanatiker. Predikanter kommer att varna folket för att lyssna till dem. Noa bemöttes på samma sätt, då Guds Ande drev på honom, för att ge budskapet, vare sig människor ville höra, eller låta bli. rätt

(233)Den må inträffa när den vill, men Kristi ankomst kommer att överraska de falska lärare, som säger: »’Fred och trygghet’«.»Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.« Så säger dock Inspirationens ord: »då drabbas de av {plötslig} undergång«. {Första Tessalonikerbrevet 5:3; Andra Petrusbrevet 3:4.} Guds dag skall komma som en snara över alla, som bor överallt på jordytan. Den kommer över dem som en smygande tjuv. »… om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.« {Matteusevangeliet 24:43.} Vanemässig vaksamhet är vår enda säkerhet. Vi måste alltid vara reda, så att den dagen inte kommer över oss som en tjuv. rätt

(233)Var och en, som älskar Gud, bör betänka, att medan dagen varar, är det tid att verka. Det skall dock inte ske ibland dem, som redan finns i fållan, nej, vi skall gå ut och söka efter de förlorade och de förtappade. Dessa behöver särskild hjälp, för att hitta åter till fållan. Nu är tiden inne, att väcka de nonchalanta ur deras slummer. Nu är tiden inne, att be för att själar inte endast skall höra Guds ord, utan att de skyndsamt skall säkra olja till sina (234) lampors kärl. Denna olja är Kristi rättfärdighet. Den står för karaktär, och karaktär är inget, som bara går att överföra. Ingen människa kan säkra en sund karaktär åt andra. Var och en måste personligen uppnå en karaktär, som renats från varje fläck av synd. rätt

(234)Herren kommer i kraft och mycken härlighet. Då blir det Hans uppgift, att fullständigt skilja de rättfärdiga från de onda. Oljan kan då inte överföras till deras kärl, som inte har den. Då skall Kristi ord uppfyllas: »Två kvinnor skall mala tillsammans. Den ena skall tas med och den andra lämnas kvar. Två män skall vara ut på fältet. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar.« {Lukasevangeliet 17:35.} De rättfärdiga och de onda kommer att vara sammanknutna i livets skilda faser. Men Herren läser karaktären; Han urskiljer de lydiga barnen, som respekterar och älskar Hans bud. rätt

(234)Ogräset och vetet
Åskådaren kanske inte ser någon skillnad; men det är En, som har sagt, att ogräset inte skall rivas upp med människohänder, för att inte också vetet skall ryckas upp. Låt bägge gro tillsammans till skörden. Då sänder Herren Sina skördemän, för att samla ogräset i knippen för att brännas, medan vetet samlas in i den himmelska ladan. Domens tid är den allvarligaste period, varunder Herren samlar Sina egna ibland ogräset. De, som har varit medlemmar i samma familj, blir åtskilda. Ett märke sätts på de rättfärdiga. De skall »vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk. Jag skall visa medömkan med dem så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.« {Malaki 3:17.} De, som har varit lydiga mot Guds bud, kommer att ansluta sig till de heligas skara i ljuset; de skall gå (235) igenom portarna in i staden, och ha rätt till livets träd. En kommer att godtas. Hans namn kommer att stå i livets bok, medan hans släkt, grannar, vänner och bekanta kommer att bära märket på evig skilsmässa från Gud. rätt

(235)Ogräset och vetet är nu blandade, men då kommer den hand, som ensam förmår att skilja dem åt, att ge var och en hans sanna ställning och lön. De, som har fått sanningens ljus och hört varningsbudskapet, samt har hört invitationen till bröllopsfesten – bönder, köpmän, advokater, falska herdar, som har dämpat folkets överbevisningar, opålitliga väktare, som inte har låtit varningen ljuda, eller känt till tidpunkten på natten – alla, som har avvisat lydnad mot Guds rikes lag, kommer att sakna rätt till det himmelska Jerusalem. De, som har sökt en ursäkt, för att undvika korset och därmed trotsa världens vilja, kommer tillsammans med världen att fastna i snaran. De beblandade sig medvetet med ogräset. Lika barn lekte bäst i överträdelse. Människor väljer, att ställa sig bredvid den förste upprorsmakaren, som frestade Adam och Eva till, att inte lyda Gud. Ogräset mångfaldigar sig själva, för de sår ogräs, och de lierar sig med roten till all synd – Djävulen. rätt

(235)Över dem, som håller Guds bud, uttalas denna välsignelse: »Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.« {Uppenbarelseboken 22:14, Reformations-Bibeln.} De »är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk« {Första Petrusbrevet 2:9, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98}, för att de skulle förkunna Hans härliga gärningar, som har kallat oss från mörkret till sitt underbara ljus. De lydiga kallas för de rättfärdiga; de dras till den heliga magneten, Jesus Kristus; det heliga lockar det heliga. Den orättfärdige kommer att fortsatt vara orättfärdiga. Vid den tiden kommer karaktären inte att gå att dana eller omforma. Nådens olja (236) kan inte lånas från en person till en annan, ej heller har de oförståndiga jungfrurna tid till, att köpa olja åt sig själva. De rättfärdiga är de, som håller Guds bud, och de kommer för alltid att bli åtskilda från de olydiga och orättfärdiga, som har trampat Guds lag i smutsen. Den rena malmen och slagget kommer inte längre att vara ihopblandade. rätt

(236)Vem är en trofast och klok tjänare?
»Vem är nu en trogen och klok tjänare, som hans herre har satt över sitt husfolk«? {Matteusevangeliet 24:45, Reformations-Bibeln.} Kan vi svara? Är jag den tjänare, som är trofast mot det heliga värv, som har anförtrotts åt mig? Varje människa har fått ett personligt ansvar. Väktarna har sin specifika uppgift, att förnimma den annalkande faran och ropa ut varningen. Kristi kors’ soldater måste ha skarpa öron, för att höra. I sin ansvarsfulla ställning skall de ge basunen en bestämd klang, så att var och en kan iföra sig sin krigsrustning. rätt

(236)Vilket arbete gör vi var och en för Mästaren? Vem förklarar sanningen för dem, som befinner sig i villfarelsens mörker? Vem räcker fram livets ord till dem? Kristi fiender är många. De åberopar sin helighet, men saknar Kristi rättfärdighet. De förkläder sig själva som ljusets änglar, men de är syndens predikanter. Detta faktum skulle vara tillräckligt, för att få varje själ att kraftfullt reagera. Vilka är trofasta förvaltare av Kristi nåd? Vem gör en klok uppdelning av arbetet, och kallar varje själ till aktiv tjänst, som äger riktig kunskap om sanningen, och ger alla ett arbete att utföra? rätt

(236)Förposterna skall hållas bevakade. Människor skall försvara borgen, när de framåtryckande styrkorna är upptagna i aktivt krig. Åt varje människa har (237) en uppgift getts. Vi skall icke upprepa orden från dem, som är i villfarelse, utan inskärpa sanningens tankar. Vårt arbete gagnar våra medmänniskor. Vi skall inte följa motståndarnas spår till sanningen, utan uttala den tredje ängelns budskap, som flyger högst uppe på himlen och proklamerar varningen, jämte Guds bud och Jesu Kristi vittnesbörd. rätt

(237)De, som är passiva nu, kommer att få denna påskrift på sig: »Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.« {Danielsboken 5:27, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} De kände till sin Mästares vilja, men gjorde den inte. De hade sanningens ljus, de hade varje fördel, men valde sina egna, själviska intressen, och de kommer att lämnas tillsammans med dem de inte försökte att frälsa. »Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.« {Matteusevangeliet 24:48-51.} rätt

(237)Låt dessa ord allvarligt övervägas. Låt ingen säga: ”Det betyder inte mig; jag är ju kristen.” Vem säger så detta, Du själv, eller Han, som läser hjärtat? Den otrogne tjänaren hade blivit betrodd med allvarliga ansvarsuppgifter; inför världen visade han sig som en Kristi tjänare; men, oh, så sorgligt och bedrövligt för honom själv, och för hela hans samlade krets: Han var en ond tjänare! Han riskerade sin herres egendom. Han lärde själar, att träda på Guds heliga lag. Han kallade Kristus för »Min Herre«. Men han sade: »Min herre dröjer«. Han sade inte, att Kristus inte skulle komma; han bespottade inte föreställningen om Hans (238) återkomst; men han sade till folk, att Hans ankomst blivit uppskjuten. Han tog bort överbevisningen ur andras sinnen om Herrens snara anländande. Hans inflytande ledde människor till övermodigt, likgiltigt dröjsmål. Alltså var de inte på sin vakt, utan återgav den otrogne väktarens ord. Åter andra hörde dessa ord, greps av deras onda andemening, och fastnade ohjälpligt i sin världslighet och dvala. Därmed styrde de skutan nedåt, inte uppåt; de såg inte hän till eller påskyndade Guds dag. Jordiska lidelser, och fördärvade tankar, tog sinnet i besittning. rätt

(238)Den onde tjänaren slog sina medtjänare, som sökte att göra hans Herres vilja. Han åt och drack med de druckna, dem, som var köttsligt sinnade, trots sin bekännelse av kristendomen. De var emot Kristus och det arbete Han kom till världen, för att utföra, nämligen att leva enligt Guds lag i ödmjukhet, och vara ett föredöme för hela mänskligheten. rätt

(238)Kristus var omgiven av Sina lärjungar, och en väldig skara åhörare, då Han sade: »Men akta er för att berusa er och dricka er fulla och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att den dagen plötsligt kommer över er«. {Lukasevangeliet 21:34.} »Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.« {Första Korintierbrevet 10:12.} rätt

(238)För vidare studium: Testimonies for the Church, Band 2, sidorna 151, 340; Band 3, sidorna 303, 210; Vägledning för Församlingen, Band 1, sidan 321 (Testimonies for the Church, Band 3, sidan 406); Evangeliets Tjener – norska – sidorna 328-341, 75-78 (Gospel Workers, sidorna 318-323, 104-107). rätt

nästa kapitel